Till Emelie från Belliz
hennes utseende var inte vackert, det var gudomligt.
Hon är en vacker, nej, en gudomlig chey.
Hennes blonda hår.. otroligt fina blonda hår, förvånar mig inte om det
doftar som vårens härliga vind, doften av blommor..och honung, svag
doft av havet och äpple.
Jag skulle kunna stirra in i hennes havsblåa ögon hela dagen om jag ville.
Andas in den svaga doften från hennes hår som blandats med parfymen.
Hon är en ängel från ovan, som blivit send till jorden. Hon är en tjej.. inte en
vanlig tjej som alla andra. Utan, en tjej som jag älskar. Hon är som körsbäret
på glassen, det lilla extra.
jag älskar dig Emelie Segerlöf.<3
Hon är en vacker, nej, en gudomlig chey.
Hennes blonda hår.. otroligt fina blonda hår, förvånar mig inte om det
doftar som vårens härliga vind, doften av blommor..och honung, svag
doft av havet och äpple.
Jag skulle kunna stirra in i hennes havsblåa ögon hela dagen om jag ville.
Andas in den svaga doften från hennes hår som blandats med parfymen.
Hon är en ängel från ovan, som blivit send till jorden. Hon är en tjej.. inte en
vanlig tjej som alla andra. Utan, en tjej som jag älskar. Hon är som körsbäret
på glassen, det lilla extra.
jag älskar dig Emelie Segerlöf.<3
Håret på lördag kväll
Såhär ska mitt hår se ut, fast omvänt. Typ mest turkost och lite rosa slingor i. Som på bilden, fast tvärtom. Kan det bli najs eller kan det bli najs? :3
Todays outfit
Söta Hello Kitty strumpor. H&M
T-shirt och jeans: Gina Tricot.
Övrigt: Nagellack: Depend.
Anonyma jävlar
Anonym om "Du vill inte dö.":
IP adress blockad.
Vadå vill få andra att tro att jag vill dö?
Jag VILL dö.
Hon har ju rätt? har också tänkt så hade du verkligen velat dö hade du varit död,,, Bli inte sur på henne för att hon gör sitt jobb och säger det som är sant varför vill du ens få andra att tro att du vill dö?Denna kommentar är inte godkänd. IP: 83.250.116.192
IP adress blockad.
Vadå vill få andra att tro att jag vill dö?
Jag VILL dö.
"Du vill inte dö."
Kom nyss hem från BUP.
Är så arg/sur/irriterad/sårad.
"Jag tror inte du vill dö på riktigt, Emelie. För då hade du redan varit död."
Jag typ: Gå och häng dig kärring.
Jag har ju försökt, eller hur?
Mamma vill att jag ska bo hos en stödfamilj en gång i månaden. Jag vägrar. Vill inte ha någon äcklig extra familj.
Jag klarar mig som jag har det. Men det handlade inte om mig, utan om resten av familjen. De orkar inte med mig.
Har aldrig varit så jävla nära på att gå ur rummet och springa därifrån som idag. Var så nära, när Elisabeth sa det där om att jag inte vill dö. Men jag höll mig kvar. Ilskan höll mig kvar.
Egentligen ville jag döda henne. Hon är inte Gud. Hon har ingen rätt att säga så till eller om mig.
Jag är så arg. Och sårad. Vill hon bli av med mig?
Sjävklart vill hon det, säger Molnet då. Vem vill ha med mig att göra? Ingen.
Så jag står än en gång ensam, med ryggen vänd mot omvärlden och det enda som går runt i mina tankar är: Låt mig bara slippa allt. Låt mig för evigt vara med änglarna och bara känna kärlek. Ingen smärta. Ingen ångest. Bara frid.
Är så arg/sur/irriterad/sårad.
"Jag tror inte du vill dö på riktigt, Emelie. För då hade du redan varit död."
Jag typ: Gå och häng dig kärring.
Jag har ju försökt, eller hur?
Mamma vill att jag ska bo hos en stödfamilj en gång i månaden. Jag vägrar. Vill inte ha någon äcklig extra familj.
Jag klarar mig som jag har det. Men det handlade inte om mig, utan om resten av familjen. De orkar inte med mig.
Har aldrig varit så jävla nära på att gå ur rummet och springa därifrån som idag. Var så nära, när Elisabeth sa det där om att jag inte vill dö. Men jag höll mig kvar. Ilskan höll mig kvar.
Egentligen ville jag döda henne. Hon är inte Gud. Hon har ingen rätt att säga så till eller om mig.
Jag är så arg. Och sårad. Vill hon bli av med mig?
Sjävklart vill hon det, säger Molnet då. Vem vill ha med mig att göra? Ingen.
Så jag står än en gång ensam, med ryggen vänd mot omvärlden och det enda som går runt i mina tankar är: Låt mig bara slippa allt. Låt mig för evigt vara med änglarna och bara känna kärlek. Ingen smärta. Ingen ångest. Bara frid.
Dagens look
Inte alls överredigerad bild $:
Och jag älskar silversmycken!!!! :D
Photoshop skoj
Fick en fråga...
Fick en fråga av söta Lizz, som löd:
Om du fick välja en låt att lyssna på innan du dör, vilken skulle det vara då?
Svaret på den frågan: Socker av Kent, utan tvekan. Skulle verkligen vilja höra den det sista jag gör.
För ett år sen hade jag nog sagt att det var The day that I'll die med Good Charlotte, eller kanske Hold On av samma band, men nu så måste jag säga Socker. Jag älskar den låten!
Tack för frågan, och då kan jag ju passa på att fråga er läsare: vilken låt skulle ni vilja höra innan ni dog?
Om du fick välja en låt att lyssna på innan du dör, vilken skulle det vara då?
Svaret på den frågan: Socker av Kent, utan tvekan. Skulle verkligen vilja höra den det sista jag gör.
För ett år sen hade jag nog sagt att det var The day that I'll die med Good Charlotte, eller kanske Hold On av samma band, men nu så måste jag säga Socker. Jag älskar den låten!
Tack för frågan, och då kan jag ju passa på att fråga er läsare: vilken låt skulle ni vilja höra innan ni dog?
Playad
Ångest. Så jävla mycket ångest.
Dö.
Dö.
Dö.
Jag önskar jag kunde hata dig.
Men det kan jag inte.
Fan, nu rinner tårarna också.
Helvete.
Dö.
Dö.
Dö.
Jag önskar jag kunde hata dig.
Men det kan jag inte.
Fan, nu rinner tårarna också.
Helvete.
Cam kul
Säljer kläder
Hardrock café tröja. Köpt i USA.
40:-
Storlek M, men den är kort så en större S blir lagom.
Fram och Baksida.
Köpt på nån "New York" affär i Göteborg.
Svart kritstrecksrandig skjorta med snörning bak så man får en fin siluett.
S-M
60:-
Chokladbrun (mörkare irl) topp köpt i USA.
Storlek M.
40:-
Mörkgrå Hello Kitty topp köpt på H&M.
Storlek 170.
65:-
Ljusgrå, sjukt söt topp köpt på Cubus.
Storlek M.
50:-
Jättefin turkosblå topp från Cubus.
Storlek M.
Säljes för 50:-
Alla plagg har liggat i garderoben ett tag och bör strykas för att inte se skabbiga ut.
Köparen betalar portot.
Säljes pga att jag aldrig använder dem + att många av dem är för små.
Har mycket mer att sälja men börjar med dessa plagg.
Nyheter från Gina Tricot, nu hemma hos mig!
+ ett par likadana jeans fast svarta.
Själv ska jag använda Directions apple green först, och sen därefter när den gröna färgen gått ut ska jag färga det med carnation pink. Kommer bli sockersött, som sockervadd ungefär!
Det var det för detta inlägg, hörs senare! :D
Svar till signatur ":D"
Hej signatur ":D"!
Jag bor ju inte i Göteborg, så jag har ingen aning om vilka frisörer där som är bra. Jag klipper mig oftast själv, men när jag väl går till frisören är det så olika för jag blir inte heller nöjd med resultatet, precis som du inte blir. Mies i Trollhättan var faktiskt ganska okej, så om du har vägarna förbi kan du alltid titta in där. Jag hade en rätt ung frisör där, som var duktig på det hon gjorde. Hon frågade hela tiden om det var okej så, eller om det skulle vara lite mer där osv. Så kika in, men om du nu bor i Göteborg skulle jag nog säga att du får kolla runt helt enkelt.
Man vet aldrig förräns man provat, som det sägs. (:
Jag bor ju inte i Göteborg, så jag har ingen aning om vilka frisörer där som är bra. Jag klipper mig oftast själv, men när jag väl går till frisören är det så olika för jag blir inte heller nöjd med resultatet, precis som du inte blir. Mies i Trollhättan var faktiskt ganska okej, så om du har vägarna förbi kan du alltid titta in där. Jag hade en rätt ung frisör där, som var duktig på det hon gjorde. Hon frågade hela tiden om det var okej så, eller om det skulle vara lite mer där osv. Så kika in, men om du nu bor i Göteborg skulle jag nog säga att du får kolla runt helt enkelt.
Man vet aldrig förräns man provat, som det sägs. (:
Från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld
Jag ligger i sängen och tänker. Tänker för mycket. På allt som varit och allt som är.
På de dåliga tiderna och de härliga tiderna. Minns när jag umgicks med Anna, Lilli, Benji och Hannah samt Mattias efter ett tag, när han och Anna blev tillsammans. Det var bra tider, fram tills de lämnade mig pga mitt mående.
Minns när jag, Fidde, Fiddes kompis och Benji, Liv och en annan tjej satt och förgäves försökte grilla marsmallows i en engångsgrill som inte gick igång. Det finns till och med en video på min YouTube kanal om den dagen. Härliga minnen. Men sen lämnade dem såklart också.
Det är något fel på mig.
Jag har svårt för att få vänner, men när jag väl får det så sticker de med en gång. Det är nog för att jag är så öppen om allt. Öppen om hur jag mår. Eller så är det för att de skäms över att umgås med en så ful människa som mig.
Kan vara så också.
7 nya skärsår på armarna. I början när jag skar mig kunde jag skära upp till 70 per gång. Men de var i och för sig små. Det är dessa patetiska med. Denna gång skar jag inte för att dö, utan för att överleva ännu en natt, och då behöver de inte vara så värst stora eller djupa. Bara jag känner dem så är det okej.
Det hela handlar väl egentligen om balansen mellan liv och död. Man har det lilla vassa rakbladet i handen, känner stålet mot huden och inser hur stor makt man håller i. Man håller i det som kan döda en. Det som kan bli en ljuv, smärtsam död. Fast när jag hamnar i så kallad psykos, som de kallar det, så känner jag ingen smärta när jag skär mig. Då känner jag bara att jag vill dö.
Jag har hört dem planera en invasion i mitt rum nu i säkert två nätter. Jag hör hur de kryper omkring utanför mitt fönster, och jag ger mig fan på att de spanar in när jag försöker sova. Spindlarna är ute efter att döda mig.
Flera nya skärsår men jag vet ändå att de är där. Det hör jag, och känner på mig. Ingen kan övertala mig om att det är inbillning. Spindlarna har varit ute efter att döda mig länge.
Jag drömmer om samma ställe nästan varje natt. Ett ställe som inte finns, men ändå finns. Ibland är det en trappa upp i min gamla skola, ibland i ett gult hus och ibland är det i min gamla lägenhet som våningen ligger en trappa upp. Man går upp för trappan, och in i den obebodda lägenheten. När jag var liten mötte jag och min syster en häxa där. En ond häxa som ville förgöra världen. Nu när jag återvänder dit är hon inte kvar. Istället vågar jag mig dit upp varje dag och har det som något slags krypin, trots att barndomsminnena från platsen spökar.
I drömmen har jag växt upp med stället, fastän jag aldrig varit där på riktigt. Men snabbt blandar jag ihop verklighet och dröm och kan inte längre urskilja dem. Har jag verkligen inte varit där...? Hur kan jag i så fall drömma om det varje natt, och ha exakt samma historia bakom fast det händer nya saker? Jag måste ha varit där någon gång.
Lägenheten har flagnande tapeter och smutsiga golv. Den behöver rustas upp, men ingen vill bo där. Det beror nog på häxan, misstänker jag. Ingen vill bo där en läskig, hatisk häxa planerat jordens undergång.
Det är mystiskt, med tanke på att jag själv varit wicca, alltså häxa. Att jag känner så starkt hat emot just denna. Men hon var ond, hon skrämde mig och syster. Det läskigaste av allt är att häxan är min lågstadielärare Marja.
Och hennes dotter, Johanna, spökar där. Hon väntar ofta i trappen till lägenhetens våning. Johanna är snäll, men så fort Marja ropar måste hon skynda. Hon får inte umgås med mig och Kimona.
Denna dröm börjar skrämma mig, för snart kommer jag väl leva i drömmen dygnet runt. Och det vill jag inte, för det är inga bra drömmar. Ibland hoppar jag från taket på lägenheten, eftersom den ligger högst upp. Jag vet inte hur jag kommer dit upp, men hoppar gör jag i alla fall. Hoppar och faller handlöst mot marken.
Jag känner allt. Från pirret i magen man får när man hoppar från en hög höjd till smärtan vid fallet. Sen, rätt snabbt, blir allt svart. Jag tolkar det svarta som döden.
Jag gillar inte den lägenheten. Har får många plågsamma barndomsminnen därifrån. Trots att jag aldrig... varit där eller upplevt något av det som hänt. Men i drömmen, som blir verklighet... Jag vet inte hur jag ska förklara, bloggen. Jag vet ingenting längre. Jag kan inte hålla isär fiktion och verklighet.
Jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö.
På de dåliga tiderna och de härliga tiderna. Minns när jag umgicks med Anna, Lilli, Benji och Hannah samt Mattias efter ett tag, när han och Anna blev tillsammans. Det var bra tider, fram tills de lämnade mig pga mitt mående.
Minns när jag, Fidde, Fiddes kompis och Benji, Liv och en annan tjej satt och förgäves försökte grilla marsmallows i en engångsgrill som inte gick igång. Det finns till och med en video på min YouTube kanal om den dagen. Härliga minnen. Men sen lämnade dem såklart också.
Det är något fel på mig.
Jag har svårt för att få vänner, men när jag väl får det så sticker de med en gång. Det är nog för att jag är så öppen om allt. Öppen om hur jag mår. Eller så är det för att de skäms över att umgås med en så ful människa som mig.
Kan vara så också.
7 nya skärsår på armarna. I början när jag skar mig kunde jag skära upp till 70 per gång. Men de var i och för sig små. Det är dessa patetiska med. Denna gång skar jag inte för att dö, utan för att överleva ännu en natt, och då behöver de inte vara så värst stora eller djupa. Bara jag känner dem så är det okej.
Det hela handlar väl egentligen om balansen mellan liv och död. Man har det lilla vassa rakbladet i handen, känner stålet mot huden och inser hur stor makt man håller i. Man håller i det som kan döda en. Det som kan bli en ljuv, smärtsam död. Fast när jag hamnar i så kallad psykos, som de kallar det, så känner jag ingen smärta när jag skär mig. Då känner jag bara att jag vill dö.
Jag har hört dem planera en invasion i mitt rum nu i säkert två nätter. Jag hör hur de kryper omkring utanför mitt fönster, och jag ger mig fan på att de spanar in när jag försöker sova. Spindlarna är ute efter att döda mig.
Flera nya skärsår men jag vet ändå att de är där. Det hör jag, och känner på mig. Ingen kan övertala mig om att det är inbillning. Spindlarna har varit ute efter att döda mig länge.
Jag drömmer om samma ställe nästan varje natt. Ett ställe som inte finns, men ändå finns. Ibland är det en trappa upp i min gamla skola, ibland i ett gult hus och ibland är det i min gamla lägenhet som våningen ligger en trappa upp. Man går upp för trappan, och in i den obebodda lägenheten. När jag var liten mötte jag och min syster en häxa där. En ond häxa som ville förgöra världen. Nu när jag återvänder dit är hon inte kvar. Istället vågar jag mig dit upp varje dag och har det som något slags krypin, trots att barndomsminnena från platsen spökar.
I drömmen har jag växt upp med stället, fastän jag aldrig varit där på riktigt. Men snabbt blandar jag ihop verklighet och dröm och kan inte längre urskilja dem. Har jag verkligen inte varit där...? Hur kan jag i så fall drömma om det varje natt, och ha exakt samma historia bakom fast det händer nya saker? Jag måste ha varit där någon gång.
Lägenheten har flagnande tapeter och smutsiga golv. Den behöver rustas upp, men ingen vill bo där. Det beror nog på häxan, misstänker jag. Ingen vill bo där en läskig, hatisk häxa planerat jordens undergång.
Det är mystiskt, med tanke på att jag själv varit wicca, alltså häxa. Att jag känner så starkt hat emot just denna. Men hon var ond, hon skrämde mig och syster. Det läskigaste av allt är att häxan är min lågstadielärare Marja.
Och hennes dotter, Johanna, spökar där. Hon väntar ofta i trappen till lägenhetens våning. Johanna är snäll, men så fort Marja ropar måste hon skynda. Hon får inte umgås med mig och Kimona.
Denna dröm börjar skrämma mig, för snart kommer jag väl leva i drömmen dygnet runt. Och det vill jag inte, för det är inga bra drömmar. Ibland hoppar jag från taket på lägenheten, eftersom den ligger högst upp. Jag vet inte hur jag kommer dit upp, men hoppar gör jag i alla fall. Hoppar och faller handlöst mot marken.
Jag känner allt. Från pirret i magen man får när man hoppar från en hög höjd till smärtan vid fallet. Sen, rätt snabbt, blir allt svart. Jag tolkar det svarta som döden.
Jag gillar inte den lägenheten. Har får många plågsamma barndomsminnen därifrån. Trots att jag aldrig... varit där eller upplevt något av det som hänt. Men i drömmen, som blir verklighet... Jag vet inte hur jag ska förklara, bloggen. Jag vet ingenting längre. Jag kan inte hålla isär fiktion och verklighet.
Jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö.
Sv till anonym om Göteborg
Ska pierca mig och köpa smyckena på Tribe Piercing och hårfärgen ska jag köpa på Kawaii Design.
Hur så? :D
Hur så? :D
När jag faller, orkar du för två?
Hej bloggen. Idag mår jag kasst. Känner hat ifrån mamma. Ilskna vibbar. Hon väckte mig mitt i natten och skällde ut mig för att jag skurit mig.
Sen med tiden gick det över. Vi åkte ner till stan för att gå till BUP där vi grävde i min barndom. Jag var nära tårarna, och det är jag nu med när jag tänker på det.
Efter BUP lämnade jag och mamma dvd:erna vi hyrt, och sen var vi i stan ett tag innan jag skulle till vårdcentralen för att lägga om mina sår.
I stan köpte jag ett par skinny jeans från Gina Tricot för 199:- och det jag önskar vore att jag hade skinny legs att matcha med. Men jag jobbar på det.
Vi åt lite middag på MAX, och jag mår fortfarande illa efter det. Gott, men tjockt, fett och onyttigt.
När vi var på vårdcentralen fick jag massa skit där också för mina armar och sår, och jag blev ledsen. Sen fick jag nytt penicilin, Heracillin eller något sådant heter det. JÄVLANS mycket äckligare än Kåvepnein, och jag spydde upp det så fort jag fick i mig det. Fy fan säger jag bara!
Jag behöver inte ens penicilin. Mina armar är bara lite infekterade, inte som om det vore världens undergång direkt.
Överreagerar gör dem. Som fan.
Nu ska jag tröstäta choklad. Jag vet, det hela "äta nyttigt och gå ner i vikt" går verkligen framåt.
Men just nu behöver jag min choklad...
Hej då. Hörs sen.
Sen med tiden gick det över. Vi åkte ner till stan för att gå till BUP där vi grävde i min barndom. Jag var nära tårarna, och det är jag nu med när jag tänker på det.
Efter BUP lämnade jag och mamma dvd:erna vi hyrt, och sen var vi i stan ett tag innan jag skulle till vårdcentralen för att lägga om mina sår.
I stan köpte jag ett par skinny jeans från Gina Tricot för 199:- och det jag önskar vore att jag hade skinny legs att matcha med. Men jag jobbar på det.
Vi åt lite middag på MAX, och jag mår fortfarande illa efter det. Gott, men tjockt, fett och onyttigt.
När vi var på vårdcentralen fick jag massa skit där också för mina armar och sår, och jag blev ledsen. Sen fick jag nytt penicilin, Heracillin eller något sådant heter det. JÄVLANS mycket äckligare än Kåvepnein, och jag spydde upp det så fort jag fick i mig det. Fy fan säger jag bara!
Jag behöver inte ens penicilin. Mina armar är bara lite infekterade, inte som om det vore världens undergång direkt.
Överreagerar gör dem. Som fan.
Nu ska jag tröstäta choklad. Jag vet, det hela "äta nyttigt och gå ner i vikt" går verkligen framåt.
Men just nu behöver jag min choklad...
Hej då. Hörs sen.
Tyken i en strut
Fick nyss en sån här kommentar från signaturen "A":
"Inte för att vara sån, men hade du verkligen velat dö hade du hoppat framför ett tåg eller något."
... Jag vill inte dö i en trafikolycka. Jag vill antingen dö av förblödning eller insomning med tabletter och alkohol. Jag vill faktiskt dö på något av de sätt jag finner bäst.
Och i mitt fall är det INTE tågmos.
Så, ah. Du kan ju tracka ner hur mycket du vill på mina metoder. Men du är bara en av de äckliga människorna så du kan dra dit pepparn växer.
ÅH jag HATAR folk som tykar sig.
"Inte för att vara sån, men hade du verkligen velat dö hade du hoppat framför ett tåg eller något."
... Jag vill inte dö i en trafikolycka. Jag vill antingen dö av förblödning eller insomning med tabletter och alkohol. Jag vill faktiskt dö på något av de sätt jag finner bäst.
Och i mitt fall är det INTE tågmos.
Så, ah. Du kan ju tracka ner hur mycket du vill på mina metoder. Men du är bara en av de äckliga människorna så du kan dra dit pepparn växer.
ÅH jag HATAR folk som tykar sig.
Fail
Åh. Ännu ett misslyckat försök att dö.
Jag är så jävla trött på att misslyckas.
Varför kan jag inte bara dö?
Jag hör inte hemma här. Jag vill inte mer, jag vill DÖ.
Jag är så jävla trött på att misslyckas.
Varför kan jag inte bara dö?
Jag hör inte hemma här. Jag vill inte mer, jag vill DÖ.
Tonight we'll celebrate the end of this life
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH JAG VILL BARA FÖRSVINNA, SKÄRA BORT DET ÄCKLIGA FETTET OCH DÖ.
Jag vill inte äta mer!
Jag hatar allt.
ALLT.
ARG...
DÖ EMELIE DÖ!
Lost and broken, hopeless and lonely.
Smiling on the outside, but hurt beneath my skin.
My eyes are fading, my soul is bleeding.
I'll try to make it seem okay but my faith is wearing thin.
Good Charlotte - Wounded
Jag vill inte äta mer!
Jag hatar allt.
ALLT.
ARG...
DÖ EMELIE DÖ!
Lost and broken, hopeless and lonely.
Smiling on the outside, but hurt beneath my skin.
My eyes are fading, my soul is bleeding.
I'll try to make it seem okay but my faith is wearing thin.
Good Charlotte - Wounded
Im gonna break your heart
Myskläder och toffs, wiho!Jag fick äntligen i min näsring också, fick trycka som fan.
Plans for the weekend:
Fredag: BUP och Hemmakväll för att lämna filmer.
Lördag: Överby med Kimona. Shoppa på Gina och köpa morsdagspresent.
Söndag: Hem till mormor i Göteborg.
Låter som en lovande helg! Älskar shoppingdelen, hihi.
Nu ska jag mumsa i musik och chatta. Ha're!
Nu säger jag godnatt
Det här blir sista inlägget för dagen. Är småsömnig och kommer nog ligga och stirra i taket och lyssna på Kent ett tag innan jag somnar.Och Roxy, jag gör klart din header imorgon. Det lovar jag. Såvida mamma inte låter mig låna hennes dator ofc, men det blir nog inga problem.
Åh, jag är sugen på yoghurt! Men försöker hålla på maten. Dagens matintag: två baguetter, lite smågodis, två koppar varm choklad med grädde. Rätt mycket, jag vet jag vet. Men man får trappa ner lite i taget.
Jag saknar de smala dagarna (tjat tjat tjat om de där jävla smala tiderna).
Äh, nu ska jag tycka synd om mig själv och drömma mig bort.
Godnatt och sov gott!
Sårad
Jag visste det. Tillslut skulle sanningen påpekas, rakt i ansiktet på mig.
Anonym skrev att jag var ful och tjock.
Jag VET redan att jag är det.
Inget jag behöver få höra tusen gånger varje månad.
Det räcker med de som redan håller på att skrika elakheter efter mig då och då.
Behöver inte ha folk som skriver hur jävla äcklig jag är på bloggen också.
Jag vet, har alltid vetat och kommer alltid att veta att jag är ful och tjock.
Men jag jobbar på det, okej?!
Anonym skrev att jag var ful och tjock.
Jag VET redan att jag är det.
Inget jag behöver få höra tusen gånger varje månad.
Det räcker med de som redan håller på att skrika elakheter efter mig då och då.
Behöver inte ha folk som skriver hur jävla äcklig jag är på bloggen också.
Jag vet, har alltid vetat och kommer alltid att veta att jag är ful och tjock.
Men jag jobbar på det, okej?!
Ny tröja
Köpte en ny tröja idag, den är awesome! Står till och med 1992 på den, alltså mitt födelseår! :D
Köpte den på Myrorna för endast 35 (!) kronor! :D Älskar Myrorna för där finns det ofast kläder som är unika. Och priserna är ju helt klart bäst.
Den ser jävligt stor ut, men det är den inte. Den är typ slimfit. Ska tänja ut den så den blir oversize, för jag älskar oversize t-shirts.
Vad tycker ni om Myrorna? :3
Ännu ett besök hos distriktssköterskan
Åh, jag är så trött på att springa till vårdcentralen en gång i veckan för att byta bandage.
Distriktssköterskan bara klagar ändå, klagar på mina nya sår och jag pillar bort det som ska skydda såren.
Men de kliar, de stör och jag vill inte ha dem där. Jag behöver inga bandage.
Det känns oroligt. Jag är nervös, jag vill inte till BUP på fredag. Jag är rädd för kritik, rädd för att Elizabeth verkligen ska ha läst min blogg. Ragnheidur blev till sig av glädje när jag berättade att jag hade en blogg och ville läsa. Jag förstod inte varför, men sa att det bara var att Googla på mitt namn. Är nervös att de ska ha gjort det.
För egentligen vill jag inte att någon ska läsa... I alla fall inte mamma, Tommy, BUP eller Kimona.
Jag känner mig så svag. Så nere. Som om jag är på havets botten och inte kan ta mig upp.
Jag vet inte varför, men den senaste månaden har allt bara gått ut för. Jag orkar knappt ta mig upp på morgonarna, orkar i princip inte fixa mig men tvångstankarna tar överhand och jag gör det ändå. Och jag skär mig varje dag.
Dessutom har självmordsförsöken nästan varit var till varannan dag.
Det känns som en tunnel utan ljus. Man bara går och går men det är lika mörkt överallt.
Igår var jag pigg, men det hade ingenting med mitt mående att göra. Jag var pigg för att jag gick och la mig tidigt, och bara därför. Men så fort man verkar pigg så tror folk att man mår bra. Det stör mig faktiskt.
Idag köper jag Fritidskort. Det känns bra, det kommer räcka ända till 23 augusti. Då hinner jag med en del. B la träffa awesome folk och träffa underbaraste Hannah massor i Göteborg. Sen ska Hannah sova över hos mig någon gång under sommarlovet, och nån annan gång ska Cupcake göra det. Måste fråga mamma först i och för sig, för just nu är hon ovetande om bådas övernattningar, men det ska nog gå bra. Mamma tycker om (verkar det som i alla fall) när jag bjuder över folk.
Det var allt för nu, bilder och mer text kommer senare idag.
Puss hej!
Distriktssköterskan bara klagar ändå, klagar på mina nya sår och jag pillar bort det som ska skydda såren.
Men de kliar, de stör och jag vill inte ha dem där. Jag behöver inga bandage.
Det känns oroligt. Jag är nervös, jag vill inte till BUP på fredag. Jag är rädd för kritik, rädd för att Elizabeth verkligen ska ha läst min blogg. Ragnheidur blev till sig av glädje när jag berättade att jag hade en blogg och ville läsa. Jag förstod inte varför, men sa att det bara var att Googla på mitt namn. Är nervös att de ska ha gjort det.
För egentligen vill jag inte att någon ska läsa... I alla fall inte mamma, Tommy, BUP eller Kimona.
Jag känner mig så svag. Så nere. Som om jag är på havets botten och inte kan ta mig upp.
Jag vet inte varför, men den senaste månaden har allt bara gått ut för. Jag orkar knappt ta mig upp på morgonarna, orkar i princip inte fixa mig men tvångstankarna tar överhand och jag gör det ändå. Och jag skär mig varje dag.
Dessutom har självmordsförsöken nästan varit var till varannan dag.
Det känns som en tunnel utan ljus. Man bara går och går men det är lika mörkt överallt.
Igår var jag pigg, men det hade ingenting med mitt mående att göra. Jag var pigg för att jag gick och la mig tidigt, och bara därför. Men så fort man verkar pigg så tror folk att man mår bra. Det stör mig faktiskt.
Idag köper jag Fritidskort. Det känns bra, det kommer räcka ända till 23 augusti. Då hinner jag med en del. B la träffa awesome folk och träffa underbaraste Hannah massor i Göteborg. Sen ska Hannah sova över hos mig någon gång under sommarlovet, och nån annan gång ska Cupcake göra det. Måste fråga mamma först i och för sig, för just nu är hon ovetande om bådas övernattningar, men det ska nog gå bra. Mamma tycker om (verkar det som i alla fall) när jag bjuder över folk.
Det var allt för nu, bilder och mer text kommer senare idag.
Puss hej!
Värdelös
Jag känner hugget i hjärtat.
Knivhugget.
Varje år, samma sak.
De skrattar, de ler.
De pratar, de har det trevligt.
Ensam, i min egna lilla värld, sitter jag och tröstäter tårta,
försöker dölja den inre smärtan som vägrar gå bort.
Varför fira någon, som är så äcklig, värdelös och totalt misslyckad som jag?
Vad har jag att bidra med till världen, vad har jag att komma med?
Ingenting.
Jag förtjänar inte att vara på jorden.
Jag ska vara i himlen, och lysa.
Lysa över mina stjärnänglar.
Jag ger snart upp.
Knivhugget.
Varje år, samma sak.
De skrattar, de ler.
De pratar, de har det trevligt.
Ensam, i min egna lilla värld, sitter jag och tröstäter tårta,
försöker dölja den inre smärtan som vägrar gå bort.
Varför fira någon, som är så äcklig, värdelös och totalt misslyckad som jag?
Vad har jag att bidra med till världen, vad har jag att komma med?
Ingenting.
Jag förtjänar inte att vara på jorden.
Jag ska vara i himlen, och lysa.
Lysa över mina stjärnänglar.
Jag ger snart upp.
Bilder från dagen
Bilderna:
Tårtan mamma bakat som innehöll marrängbottnar med mango och jordgubbsmousse.
Presentkort hos Gina Tricot, 400:-
Externhårddisk.
De viktigaste sakerna att köpa i Göteborg
Två hästskoringar till läppen
En piercing till näsvingen
Äpple och Babyrosa hårfärg (ska ha grönt först, sen rosa i juli)
Sen såklart: pierca mouche på andra sidan! :D
Hörde att...
... Det var jag som hade tjocka ben, fult ansikte, fail hår, rosa dammsugare och smutsig spegel?
18 år idag
Hejsan alla därute. Idag fyller jag 18 år. Det känns ofattbart. 18 jävla år har gått förbi.Wow typ.
Jag minns när jag var 12 år och tyckte att 14 åringar var så lyckligt lottade, att året 14 var det bästa som kunde finnas. Jag längtade som ett as tills jag själv skulle fylla fjorton, men när jag väl gjorde det insåg jag att det var förjävligt att vara 14.
Nu är jag således 18 och det känns inte något speciellt alls faktiskt.
Än så länge har jag fått en svart Chanel plånbok (den ser brun ut på bilden men den är kolsvart i verkligheten) och så en till Hello Kitty necessär med hårspännen och toffsar i. Mer presenter kommer vid fyra tiden i eftermiddag, men so far är jag nöjd!
Bjuder på en äcklig bild, för ni verkar gilla dem. Konstigt folk, haha.
Här kommer bilder på mina presenter jag fått så här långt:
Fuck You
Jag saknar dina kramar
Saknar ditt leende
Saknar ditt skratt
Dina glittrande ögon
Jag saknar att ha dig där
Känna trygggheten
Du är min Stjärna
- Hannah
Jag hatar världen. Jag hatar männsikorna.
Jag hatar hur andra får mig att må sämre. Jag nämner inga namn, men det är absolut ingen av stjärnänglarnas fel.
Du dissar mig, du trackar ner på mig och sätter dig på en högre pedistal. Du tror du är så jävla märkvärdig, att du är bättre än oss andra. Men du är bara ännu en patetisk människa. Du är ingen stjärnängel. Du kommer aldrig bli det heller, så länge du håller på såhär.
När du påpekar mitt allra värsta drag, så känns det som en kniv i hjärtat. Men du bryr dig inte.
Du bara skrattar. Du skrattar ÅT mig, inte MED mig.
Fan ta dig.
Älskade änglar, ni räddar min vardag
Saknar ditt leende
Saknar ditt skratt
Dina glittrande ögon
Jag saknar att ha dig där
Känna trygggheten
Du är min Stjärna
- Hannah
Jag hatar världen. Jag hatar männsikorna.
Jag hatar hur andra får mig att må sämre. Jag nämner inga namn, men det är absolut ingen av stjärnänglarnas fel.
Du dissar mig, du trackar ner på mig och sätter dig på en högre pedistal. Du tror du är så jävla märkvärdig, att du är bättre än oss andra. Men du är bara ännu en patetisk människa. Du är ingen stjärnängel. Du kommer aldrig bli det heller, så länge du håller på såhär.
När du påpekar mitt allra värsta drag, så känns det som en kniv i hjärtat. Men du bryr dig inte.
Du bara skrattar. Du skrattar ÅT mig, inte MED mig.
Fan ta dig.
Älskade änglar, ni räddar min vardag
Jag flyr till mitt privata moln
Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen tillslut.Kent - Hjärta
Sjukskriven ännu en vecka.
Vi pratade om hemska minnen jag helst vill glömma. Men det är alltid de saker man vill glömma man för alltid kommer minnas.
Elizabeth säger att jag blir psykotisk ibland. Att jag kommer in i en annan verklighet, och när jag är i den verkligheten är ingenting omöjligt. Då kan ingenting stoppa mig. Vill jag dö när jag är psykotisk, så försöker jag så långt det går.
Det känns både bra och dåligt att veta att man är psykotisk. Jag tror inte ens jag är sjuk, det är bara vad andra säger och tror om mig. Så på ett sätt skrattar jag åt det inombords. Jag, psykotisk? HAHAHA nej det skulle jag inte tro. Samtidigt, så skulle det förklara en hel del. Men mest skrattar jag åt det. Jag vet vad jag ser, hör och upplever.
De får kalla det vad de vill. Psykos, schizofreni... Hallucinationer. För mig är det verklighet.
Jag måste snart städa. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och vi får gäster imorgon. Då vill jag att det ska vara fint. Mitt rum brukade alltid vara kliniskt rent och städat. Men nu för tiden orkar jag ingenting. Inte ens hålla ordning på mitt egna rum, eller ta hand om mig själv. Jag vet inte när jag duschade sist. Orkar verkligen inte.
Måste duscha idag. Men orkar jag? Det vet bara framtiden. Vi får helt enkelt se.
Känner mig äckligare än vanligt. Jag är äcklig, men nu är jag mer än äcklig. Jag är värre än vidrig. Och det är nog det värsta ordet som finns för just mig. De borde uppfinna fler ord, så man kan variera sig lite.
Nu spelas "Välgärningar och Illdåd" med Kent. Den är fin. Jag gillar den. Texten är sjukt bra.
Men nu ska jag börja städa. Vi hörs senare.
Ta hand om er, alla där ute.
Ett sista inlägg för natten
Nu kanske jag äntligen kan somna. Theralen + Alkohol kanske funkar för en gångs skull.
Det är så varmt i mitt rum. Jag trodde jag hade feber, men det vara bara mitt rum som kokade.
Jag fyller år i övermorgon. Och jag är livrädd för att leva.
Jag vågar inte. Vad vore jag utan Molnet, rakblad och smärta?
Jag vore inte jag. Jag skulle vara någon helt annan.
Och när det tagit en 18 år att bygga upp den man är idag, varför skulle man då vilja ändra på det?
Mamma ska kolla om det finns någon bra psykolog i Göteborg. Älskade Göteborg. Jag kommer aldrig glömma de minnen vi delar. Aldrig.
Imorgon är en ny dag. Jag ser återblickar av dåliga minnen. Riktigt dåliga minnen.
Stryptag runt halsen, en hand klämmer åt. En kamp om frihet, men som slutar med att man svimmar.
En röst som ber om förlåtelse långt bort, man vaknar till och förlåter. Man vågar inte såra.
Hemska minnen. Åh kära minnen, varför hemsöker ni mig?
Det är så varmt i mitt rum. Jag trodde jag hade feber, men det vara bara mitt rum som kokade.
Jag fyller år i övermorgon. Och jag är livrädd för att leva.
Jag vågar inte. Vad vore jag utan Molnet, rakblad och smärta?
Jag vore inte jag. Jag skulle vara någon helt annan.
Och när det tagit en 18 år att bygga upp den man är idag, varför skulle man då vilja ändra på det?
Mamma ska kolla om det finns någon bra psykolog i Göteborg. Älskade Göteborg. Jag kommer aldrig glömma de minnen vi delar. Aldrig.
Imorgon är en ny dag. Jag ser återblickar av dåliga minnen. Riktigt dåliga minnen.
Stryptag runt halsen, en hand klämmer åt. En kamp om frihet, men som slutar med att man svimmar.
En röst som ber om förlåtelse långt bort, man vaknar till och förlåter. Man vågar inte såra.
Hemska minnen. Åh kära minnen, varför hemsöker ni mig?
Till er som behöver någon att prata med
Många av mina läsare mår själva psykiskt dåligt. Adda min msn om du/ni vill prata.
Jag försöker finnas till och hjälpa alla. Jag vill att alla ska må bra.
[email protected]
Jag försöker finnas till och hjälpa alla. Jag vill att alla ska må bra.
[email protected]
Two more weeks
Jag räknade dem nyss.
Det räcker inte för en överdos.
Men kanske man ska ge denna veckan en chans ändå.
Jag fyller ju ändå år och allt. Och så kanske mormor kommer, det ska bli roligt. Mormor är awesome.
Och så ska jag ju till Göteborg snart och pierca mig, köpa hårfärg och massa.
Både rosa och grön, och så ska jag köpa ringar till läppen och en ny piercing till näsan. Längtar.
Så ah, jag ger mig själv två veckor till, sen får vi se.
:D
Det räcker inte för en överdos.
Men kanske man ska ge denna veckan en chans ändå.
Jag fyller ju ändå år och allt. Och så kanske mormor kommer, det ska bli roligt. Mormor är awesome.
Och så ska jag ju till Göteborg snart och pierca mig, köpa hårfärg och massa.
Både rosa och grön, och så ska jag köpa ringar till läppen och en ny piercing till näsan. Längtar.
Så ah, jag ger mig själv två veckor till, sen får vi se.
:D
Smittad av orenhet
Hej igen! Solen skiner trots att tidningen säger att det ska regna. Men vem vet, det kanske regnar senare.
Tex ligger på rygg i hallen och jag ser hans söta ansikte från sängen där jag sitter. Min fot har somnat, thanks to Bambi who's infected me with her "fall asleep mr foot" disease.
Så är det.
Mina armar är infekterade och det stinker av infektion och bakterier. Lukten sticker i näsan och man vill sluta andas pga det. Jag är smittad av orenhet.
Tankarna svävar förbi i huvudet och jag vet inte riktigt vad jag tänker på. Just nu är tanken på mat väldigt stor. För jag är hungrig. Men samtidigt kommer Molnet och säger att jag inte ska äta, för då kan jag aldrig bli smal igen.
Så jag står vid ett vägskäl.
Jag börjar få rynkor. Eller snarare, jag HAR rynkor! Panik nummer ett. Prio ett till akuten. Jag vill inte ha rynkor redan. Vill inte ha rynkor någonsin. Fy.
Nej nu ska jag fortsätta småpilla med bloggen. Hörs senare.
Tex ligger på rygg i hallen och jag ser hans söta ansikte från sängen där jag sitter. Min fot har somnat, thanks to Bambi who's infected me with her "fall asleep mr foot" disease.
Så är det.
Mina armar är infekterade och det stinker av infektion och bakterier. Lukten sticker i näsan och man vill sluta andas pga det. Jag är smittad av orenhet.
Tankarna svävar förbi i huvudet och jag vet inte riktigt vad jag tänker på. Just nu är tanken på mat väldigt stor. För jag är hungrig. Men samtidigt kommer Molnet och säger att jag inte ska äta, för då kan jag aldrig bli smal igen.
Så jag står vid ett vägskäl.
Jag börjar få rynkor. Eller snarare, jag HAR rynkor! Panik nummer ett. Prio ett till akuten. Jag vill inte ha rynkor redan. Vill inte ha rynkor någonsin. Fy.
Nej nu ska jag fortsätta småpilla med bloggen. Hörs senare.
God morgon / God förmiddag!
Har precis ändrat bloggen. Vad tycks? Själv är jag halvt nöjd, men är inte hundra procent klar än.
Ska ta en liten frukost paus, även om jag vaknade vid nio tiden, haha.
Har inte direkt hunnit äta när jag har huvudet fullt av design planer.
Så vi hörs senare, ha det bäst tills dess!
Bild från Google.
Sommar
Det är kväll. Jag har kunnat gå i t-shirt hela dagen. Folk har tittat när jag gått ut med Tex. Tittat på mina armar.
De har säkerligen undrat vad jag går omkring med bandage för. "Har hon brutit armen..?" kanske de tänker.
Men när de ser ärren på överarmarna tänker de nog om. "Jaha. Hon är en sån där emo som skär sig."
Det är ju typ vad folk tror om folk som skär sig. Att de är emos.
Att skära sig har ingenting med musik att göra.
Nu när jag var ute med Tex senast var det fortfarande ljummet ute. Underbart. Vet ni, jag tror faktiskt sommaren kommit.
Bildkälla: Google
Tröstäta
Jag tror fan på den här hela "tröstätnings" grejen. Jag tror fan jag börjat med det.
Mår illa vid tanken på allt jag ätit idag.
1 och en halv baguette
En portion pastasallad
2 tekakor
Godis
Det är fanemej nästan fyra mackor! Det känns inte som jag gjort annat än att äta hela dagen.
Men det blir väl som tröstätning...
Fan då. Kommer aldrig bli smal igen. Jag lovar, det är medicinerna som gör att jag äter mer...
Mår illa vid tanken på allt jag ätit idag.
1 och en halv baguette
En portion pastasallad
2 tekakor
Godis
Det är fanemej nästan fyra mackor! Det känns inte som jag gjort annat än att äta hela dagen.
Men det blir väl som tröstätning...
Fan då. Kommer aldrig bli smal igen. Jag lovar, det är medicinerna som gör att jag äter mer...
Rosa blogg
Hej bloggen och alla söta läsare! Jag har mått illa hela dagen, även spytt två gånger.Nu är det halvt bättre och jag har till och med orkat fixa mig, men som sagt: jag passar inte framför kameran, utan bakom den.
Om jag får låna mammas dator när de kommer hem så tänker jag göra bloggen söt och rosa. Älskar ju rosa!
Vad tycker ni bäst om? Rosa eller mörka bloggar?
Jag tänker lite såhär; om innehållet i min blogg nu är så ständigt mörkt, kan väl åtminstone designen vara lite glad? Men som sagt: vad tycker du?
Tänd eld på mig
Tänd eld på dina tankar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet och du vet allt tar slut
Kent- Dom Som Försvann
Jag försökte ta bild. Inte en enda blev bra.
Jag får helt enkelt leva med att vara ful.
Why can't I just fall down and die?
Jag mår illa. Jag tog för många. Men inte tillräckligt många ändå.
Jag vill fixa mig, men vad är vitsen när man ändå inte blir vacker?
Jag vill må bra, men vad är vitsen, när man ändå är trasig?
Ingen vill ha en trasdocka.
Idag känns allt lika ödsligt som igår. Och lika dåligt som dagen innan dess.
Jag minns inte längre när jag var glad. Det var över två veckor sedan jag sist skrattade på riktigt.
Det är längesedan jag träffade min älskade brur. Endast med henne kan jag skratta glada skratt, istället för torra sådana.
Men man kan inte få allt, speciellt inte när man inte är värd noll.
Åh, nu kommer "Mosh & Roll" med Blood on the Dancefloor. Jag blir glad av den låten. Men just nu känner jag bara illamående.
Fan att man aldrig dör.
Jag vill fixa mig, men vad är vitsen när man ändå inte blir vacker?
Jag vill må bra, men vad är vitsen, när man ändå är trasig?
Ingen vill ha en trasdocka.
Idag känns allt lika ödsligt som igår. Och lika dåligt som dagen innan dess.
Jag minns inte längre när jag var glad. Det var över två veckor sedan jag sist skrattade på riktigt.
Det är längesedan jag träffade min älskade brur. Endast med henne kan jag skratta glada skratt, istället för torra sådana.
Men man kan inte få allt, speciellt inte när man inte är värd noll.
Åh, nu kommer "Mosh & Roll" med Blood on the Dancefloor. Jag blir glad av den låten. Men just nu känner jag bara illamående.
Fan att man aldrig dör.
Broken Inside
Please just take me away.
Du är psykotisk, men ändå inte
Jag har sån huvudvärk. Rösterna skriker och gapar, viskar och grälar och jag står inte ut. Huvudvärken tar till och det enda som kan dämpa är Panodil efter Panodil.
När jag satt och väntade på att få komma in till Elizabeth befann jag mig plötsligt på en öde ö, där en jättebläckfisk försökte äta upp mig. Sen när jag åter befann mig på BUP kom jag inte ihåg hur jag kom dit, men när jag väl insåg att jag faktiskt var där, så hörde jag ett störande ljud: de byggde om!
När jag väl kom in till Elizabeth frågade jag varför de var tvugna att bygga om just nu, för det störde mig. Och så sa hon att de inte alls byggde om. Att det bara var i mitt huvud. Jag vet väl vad jag hör och vad jag fantiserar?
Vi har i alla fall höjt medicin doserna nu. Jag ska börja med Abilify igen, 5ml och nästa vecka gå upp till 10.
Ska höja Theralen från 50ml till 80 samt höja till tre tabletter Fluoxetin. Vad de inte förstår är att man kan stoppa i sig hur många tabletter som helst, men de läker inte en trasig människa för det. En trasig människa kan man inte laga.
Men man kan inte klandra dem. De är människor, dumma sådana. Och korkade människor kan man aldrig lära vett. Därför ska man bara lita på dem som är av samma sort som en själv. Som för mig, stjärnänglarna.
Det har slått lock för mina öron, och jag hör knappt Kents musik längre. Det låter långt borta, och jag försöker anstränga mig för att lyssna men ju mer man anstränger sig desto avlägsnare blir det.
Jag, Kimona och mamma hyrde filmer idag. Minns inte vad de hette, men en av dem var filmen Upp.
Resten var skräckfilmer. De ska jag och syster se imorgon när mamma och Tommy är borta. Och så ska vi förhoppningsvis tjockäta oss med chips och godis. Behöver något sådant känner jag.
Just det ja! Jag ansökte om ID kort idag, så det kommer om ca 3 veckor. Känns bra att ÄNTLIGEN fått fart på det dära. Men kortet blev hemskt!
Nu ska jag publicera dig och sen ska jag chatta mer med Bambi. Ha det bäst och tack för alla söta kommentarer!
När jag satt och väntade på att få komma in till Elizabeth befann jag mig plötsligt på en öde ö, där en jättebläckfisk försökte äta upp mig. Sen när jag åter befann mig på BUP kom jag inte ihåg hur jag kom dit, men när jag väl insåg att jag faktiskt var där, så hörde jag ett störande ljud: de byggde om!
När jag väl kom in till Elizabeth frågade jag varför de var tvugna att bygga om just nu, för det störde mig. Och så sa hon att de inte alls byggde om. Att det bara var i mitt huvud. Jag vet väl vad jag hör och vad jag fantiserar?
Vi har i alla fall höjt medicin doserna nu. Jag ska börja med Abilify igen, 5ml och nästa vecka gå upp till 10.
Ska höja Theralen från 50ml till 80 samt höja till tre tabletter Fluoxetin. Vad de inte förstår är att man kan stoppa i sig hur många tabletter som helst, men de läker inte en trasig människa för det. En trasig människa kan man inte laga.
Men man kan inte klandra dem. De är människor, dumma sådana. Och korkade människor kan man aldrig lära vett. Därför ska man bara lita på dem som är av samma sort som en själv. Som för mig, stjärnänglarna.
Det har slått lock för mina öron, och jag hör knappt Kents musik längre. Det låter långt borta, och jag försöker anstränga mig för att lyssna men ju mer man anstränger sig desto avlägsnare blir det.
Jag, Kimona och mamma hyrde filmer idag. Minns inte vad de hette, men en av dem var filmen Upp.
Resten var skräckfilmer. De ska jag och syster se imorgon när mamma och Tommy är borta. Och så ska vi förhoppningsvis tjockäta oss med chips och godis. Behöver något sådant känner jag.
Just det ja! Jag ansökte om ID kort idag, så det kommer om ca 3 veckor. Känns bra att ÄNTLIGEN fått fart på det dära. Men kortet blev hemskt!
Nu ska jag publicera dig och sen ska jag chatta mer med Bambi. Ha det bäst och tack för alla söta kommentarer!
Ful
Fula bilder på fula mig.
Orden ekar i mitt huvud... "Ego, ego, ego, ego..."
De tar aldrig slut. Molnet skriker i mitt öra. "Dö, du är inte värd någonting...!"
Jag orkar inte.
Notera mina fint bandagerade armar. Eh.
Egopix
Till er som vill ha bild på mig: ni får vänta tills på fredag. Jag har nada ork att fixa mig, om jag inte förmår mig det imorgon. <: Vi får se. Tack i alla fall för att ni frågar, men jag förstår inte hur ni kan vilja se mer av mig :c
En dikt till två stjärnor
Till Alice
Du finns i mina tankar
Natt som dag
Du finns i mitt hjärta, som lugnande valium
När jag vill skrika ut min inre smärta finns du i min själ
och viskar att allt kommer bli bra
Rakblad smeker fram de vackra rubinerna
Du kan inte äta, ångesten blir för stor
Jag vill finnas vid din sida för evigt
Finnas och krama dig hårt tills armarna värker
Dina sms är lyckopiller
Hela du är en stjärna
En som mig
Fast vackrare, strålandes på himlen med
dina änglavingar och stjärnglittrande ögon
Jag kan inte förneka
att min tigersyster är underbar.
Jag älskar dig, Alice
Jag älskar dig massor.
"Like soliders, march on."
Till Hannah
Älskade Hannah
du lyser i vårt och torrt på himlen
med ögon klara som diamanter
Cigarettrök i ansiktet,
ännu ett bloss.
Du gör det så elegant, man vill vara som dig,
men misslyckas grovt
Vi lyssnar på Håkan och Kent, sitter i solen och drömmer oss bort
Där regnbågar glänser och kanadagäss vaggar fram i gräset
Med dig känner man frihet, man är fågeln som lyckades ta sig ur buren
Du finns i mina tankar
Natt som dag
Du finns i mitt hjärta, som lugnande valium
När jag vill skrika ut min inre smärta finns du i min själ
och viskar att allt kommer bli bra
Rakblad smeker fram de vackra rubinerna
Du kan inte äta, ångesten blir för stor
Jag vill finnas vid din sida för evigt
Finnas och krama dig hårt tills armarna värker
Dina sms är lyckopiller
Hela du är en stjärna
En som mig
Fast vackrare, strålandes på himlen med
dina änglavingar och stjärnglittrande ögon
Jag kan inte förneka
att min tigersyster är underbar.
Jag älskar dig, Alice
Jag älskar dig massor.
"Like soliders, march on."
Till Hannah
Älskade Hannah
du lyser i vårt och torrt på himlen
med ögon klara som diamanter
Cigarettrök i ansiktet,
ännu ett bloss.
Du gör det så elegant, man vill vara som dig,
men misslyckas grovt
Vi lyssnar på Håkan och Kent, sitter i solen och drömmer oss bort
Där regnbågar glänser och kanadagäss vaggar fram i gräset
Med dig känner man frihet, man är fågeln som lyckades ta sig ur buren
Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig
Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt natten lång
och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.
<3
My World
Bandagen upplindade. Torkat blod.
Ett rakblad mot det öppna såret. Ett sprut av blod.
Förvåning, glädje, önskan om ett avslut.
Men blodet levrade sig lika snabbt som det sprutat.
En tanke om hopplöshet, en tanke om hat. Självhat.
Kent ur högtalarna, en stark känsla av ångest.
Illamående, trötthet och tvekan.
Vad händer när jag blir arton?
Kommer de spärra in mig, kommer de låta mig vara eller kommer de vaka över mig som hökar?
Jag är orolig, samtidigt som jag inte bryr mig ett skit. Bara jag får permission så.
Men jag väljer ju helst att inte vara inspärrad. Jag vill kunna umgås med mina änglar på fritiden.
På BUP tror de att jag inte har några vänner. De är så snälla. Visst kanske jag pratar med fler på nätet än vad jag träffar folk irl, men jag har ändå vänner. Man behöver inte ha hundra vänner för att räknas som älskad. Man kan vara älskad av de få man har ändå. Nu tvivlar ju jag då på att folk verkligen älskar mig. Molnet har intalat mig i så många år att folk bara säger så för att vara snälla mot mig, att jag tror på det utan att ens tveka.
Det går inte att älska mig.
På fredag ska jag till BUP igen. Jag ser inte fram emot det. De lyssnar inte. Elizabeth verkar hata mig.
Och sen ska jag dit igen för läkarbesök på min födelsedag, på tisdag. Kul sätt att fira dagen på, aint it?
Jag hittade nyss ett rött hårstrå emellan tangenterna. Har syster varit här och snokat?
Man vet aldrig. Man kan inte lita på någon. Ensam är stark. Men jag är ensam och svag.
Man kan ha tusentals vänner och ändå vara ensam. Ensamhet kommer från insidan och växer utåt. Som en klätterväxt. Tillslut kryllar det av blad utanpå en och det är då folk börjar misstänka något. Men man kan alltid klippa bort löven, och då blir allt som vanligt igen. Ingen misstänker något. Man är fri igen. Fri att göra vad man behagar, fri att vara ensam igen. För även om ensamhet är en plåga, så är det rätt skönt att vara just ensam. Då behöver man inte oroa sig för någon annan än sig själv.
Penicillinet jag får emot infektionerna i mina sår är så äcklig. Det är exakt samma som jag fick när jag hade lunginflammation i fyran. Jag kände genast igen den äckliga lukten och den spyfärdiga smaken. Den får mig att må illa och vilja kräkas. Men jag kräks inte. Istället försöker jag skölja bort smaken med Proviva eller saft.
Måste tvätta rent min dator också. Den är rätt nedkladdad om man säger så.
Nu lyssnar jag på Avril igen. Hon är så bra. Musik är något av det bästa som finns.
Som ni kanske märker har jag en ny design på bloggen. Rosa är finast, okei?
Jag hjärta Rosa. Färgen alltså, inte namnet.
Jag kände verkligen för att göra om den, men blev inte nöjd. Är mest för att ha någonting att göra.
Nu ska jag läsa andras bloggar, men vi hörs senare! :)
Ett rakblad mot det öppna såret. Ett sprut av blod.
Förvåning, glädje, önskan om ett avslut.
Men blodet levrade sig lika snabbt som det sprutat.
En tanke om hopplöshet, en tanke om hat. Självhat.
Kent ur högtalarna, en stark känsla av ångest.
Illamående, trötthet och tvekan.
Vad händer när jag blir arton?
Kommer de spärra in mig, kommer de låta mig vara eller kommer de vaka över mig som hökar?
Jag är orolig, samtidigt som jag inte bryr mig ett skit. Bara jag får permission så.
Men jag väljer ju helst att inte vara inspärrad. Jag vill kunna umgås med mina änglar på fritiden.
På BUP tror de att jag inte har några vänner. De är så snälla. Visst kanske jag pratar med fler på nätet än vad jag träffar folk irl, men jag har ändå vänner. Man behöver inte ha hundra vänner för att räknas som älskad. Man kan vara älskad av de få man har ändå. Nu tvivlar ju jag då på att folk verkligen älskar mig. Molnet har intalat mig i så många år att folk bara säger så för att vara snälla mot mig, att jag tror på det utan att ens tveka.
Det går inte att älska mig.
På fredag ska jag till BUP igen. Jag ser inte fram emot det. De lyssnar inte. Elizabeth verkar hata mig.
Och sen ska jag dit igen för läkarbesök på min födelsedag, på tisdag. Kul sätt att fira dagen på, aint it?
Jag hittade nyss ett rött hårstrå emellan tangenterna. Har syster varit här och snokat?
Man vet aldrig. Man kan inte lita på någon. Ensam är stark. Men jag är ensam och svag.
Man kan ha tusentals vänner och ändå vara ensam. Ensamhet kommer från insidan och växer utåt. Som en klätterväxt. Tillslut kryllar det av blad utanpå en och det är då folk börjar misstänka något. Men man kan alltid klippa bort löven, och då blir allt som vanligt igen. Ingen misstänker något. Man är fri igen. Fri att göra vad man behagar, fri att vara ensam igen. För även om ensamhet är en plåga, så är det rätt skönt att vara just ensam. Då behöver man inte oroa sig för någon annan än sig själv.
Penicillinet jag får emot infektionerna i mina sår är så äcklig. Det är exakt samma som jag fick när jag hade lunginflammation i fyran. Jag kände genast igen den äckliga lukten och den spyfärdiga smaken. Den får mig att må illa och vilja kräkas. Men jag kräks inte. Istället försöker jag skölja bort smaken med Proviva eller saft.
Måste tvätta rent min dator också. Den är rätt nedkladdad om man säger så.
Nu lyssnar jag på Avril igen. Hon är så bra. Musik är något av det bästa som finns.
Som ni kanske märker har jag en ny design på bloggen. Rosa är finast, okei?
Jag hjärta Rosa. Färgen alltså, inte namnet.
Jag kände verkligen för att göra om den, men blev inte nöjd. Är mest för att ha någonting att göra.
Nu ska jag läsa andras bloggar, men vi hörs senare! :)
The little things
Elizabeth igår: Vad sägs som att du slutar DBT:n så har vi individualterapi och gräver i din barndom?
Jag: Okej.
Elizabeth idag: Har du bestämt dig än hur du vill göra med DBT:n?
Jag: Jag vill sluta idag.
Elizabeth: Jag är inte säker på att jag ger upp så lätt. Du kanske ska stanna.
Varför kan man aldrig lita på någon? Jo, jag vet svaret nu.
För mänskligheten är falsk. Den bara ljuger och ljuger för att lura andra. Och därför avsäger jag mig här och nu från mänskligheten. Jag ska bara umgås med mina stjärnänglar.
Idag spenderade jag dagen hos vårdcentralen och på DBT:n. På vårdcentralen tejpade de ihop ett nytt, djupt sår jag skar in igår. Ännu ett självmordsförsök. Men det var på fel ställe. För långt från blodådran. För fegt. För vagt. För mesigt.
Jag dog inte.
Fan.
Nu får jag gå runt med två bandagerade armar istället. Ser ut som en mumie... Och de kliar.
Elizabeth anser mig inte vara självmordsbenägen. Trots att jag försöker ta livet av mig i princip varje dag, i alla fall den här veckan. Hon måste verkligen vilja bli av med mig.
Snart är det Göteborg. Jag längtar så. Man måste se fram emot de små sakerna.
Och det gör jag verkligen. Jag ser fram emot att snart få se Bambi igen, och att få åka iväg till älskade hemstaden samt att träffa underbart folk i sommar. Det känns bra. Men frågan är om jag kommer orka?
Jag vet att det kommer ske en del saker innan dess. Vad kan jag inte säga, för det finns dumt folk som läser och som avslöjar. De kan inte hålla sina löften. Tomma löften är de allra enklaste.
Jag lyssnar på Avril Lavigne. Hon är duktig. Jag gillar henne.
Min rygg värker. Jag känner mig svag. Och mätt. Jag har nyss ätit mackor. Det är gott med mackor, även om mat börjar äckla mig igen. Mat gör en fet. Det vet jag. Men jag äter ändå. Det är inte bra.
Nu ska jag sociala mig mer på msn. Vi hörs senare...!
Jag: Okej.
Elizabeth idag: Har du bestämt dig än hur du vill göra med DBT:n?
Jag: Jag vill sluta idag.
Elizabeth: Jag är inte säker på att jag ger upp så lätt. Du kanske ska stanna.
Varför kan man aldrig lita på någon? Jo, jag vet svaret nu.
För mänskligheten är falsk. Den bara ljuger och ljuger för att lura andra. Och därför avsäger jag mig här och nu från mänskligheten. Jag ska bara umgås med mina stjärnänglar.
Idag spenderade jag dagen hos vårdcentralen och på DBT:n. På vårdcentralen tejpade de ihop ett nytt, djupt sår jag skar in igår. Ännu ett självmordsförsök. Men det var på fel ställe. För långt från blodådran. För fegt. För vagt. För mesigt.
Jag dog inte.
Fan.
Nu får jag gå runt med två bandagerade armar istället. Ser ut som en mumie... Och de kliar.
Elizabeth anser mig inte vara självmordsbenägen. Trots att jag försöker ta livet av mig i princip varje dag, i alla fall den här veckan. Hon måste verkligen vilja bli av med mig.
Snart är det Göteborg. Jag längtar så. Man måste se fram emot de små sakerna.
Och det gör jag verkligen. Jag ser fram emot att snart få se Bambi igen, och att få åka iväg till älskade hemstaden samt att träffa underbart folk i sommar. Det känns bra. Men frågan är om jag kommer orka?
Jag vet att det kommer ske en del saker innan dess. Vad kan jag inte säga, för det finns dumt folk som läser och som avslöjar. De kan inte hålla sina löften. Tomma löften är de allra enklaste.
Jag lyssnar på Avril Lavigne. Hon är duktig. Jag gillar henne.
Min rygg värker. Jag känner mig svag. Och mätt. Jag har nyss ätit mackor. Det är gott med mackor, även om mat börjar äckla mig igen. Mat gör en fet. Det vet jag. Men jag äter ändå. Det är inte bra.
Nu ska jag sociala mig mer på msn. Vi hörs senare...!
Döden finns överallt
Det luktar död. Död groda. Död överallt.
Kom nyss in från en promenad med Tex. Stanken av död groda fanns överallt. I luften, i marken och inom mig.
När jag kom in hade lukten etsat sig fast i mina näsborrar och förföljer mig ännu. Död, död, död.
Döden finns överallt. Den ger aldrig vika.
På BUP tror de jag spyr, att jag har bullimi. Men de förstår inte. Jag kan inte spy självmant. Jag spyr pga ångest. Jag spyr då den är som starkast och äter upp mig inifrån. Då spyr jag, för den måste ut ur mig. Molnet skrattar ett hånfullt skratt och viskar envist hur äcklig jag är. "Nu har du spytt ner hela ditt rum. Torka upp det ditt äckel!"
Blodet är det som har makten över mig. Rakbladen smeker fram det och det pryder min hud som silke. Rött silke.
Jag känner mig fångad. Som en fågel i bur. Jag vill inget hellre än att bli fri.
Längtan till Göteborg är stor. Då ska jag änligen köpa rosa hårfärg, och så ska jag pierca ännu en mouche så jag får angelbites, samt köpa ringar till underläppen. Jag älskar Göteborg. Där känner jag mig trygg, så säker.
Hela veckan är jag sjukskriven med övervakning av både mamma och BUP. Det känns inte bra. Inte okej. Känns som de tar bort mitt privatliv.
Det luktar fortfarande död. Lukten äcklar mig och jag mår illa. Men skulle jag säga något skulle de bara säga att jag inbillar mig. Att jag hallucinerar. Så det är lika bra att hålla käften. Även om man aldrig någonsin skall tvingas till det.
Jag misstänker att jag börjat tröstäta. Är hungrig, men har redan ätit pastasallad och en baguette samt knäcktårta idag. Det kanske inte är överdrivet mycket... Men det känns ändå som tröstätning.
Du ryggar tillbaks när min hand just ska röra vid din...
Ingen vill ha mig. Ingen kommer någonsin kunna älska en tjock bläckfiskliknande val. En gris. Ett freak. Ett missfoster. En trasig människa. Ingen, förutom en stjärnängel. Men det är svårt att hitta andra av samma sort som en själv i denna smutsiga värld.
Jag behöver någon som behöver mig.
Men det finns ingen sån.
Jag saknar de tiderna vi hade. Du och jag.
Förlåt, men jag saknar att vara kär.
Kom nyss in från en promenad med Tex. Stanken av död groda fanns överallt. I luften, i marken och inom mig.
När jag kom in hade lukten etsat sig fast i mina näsborrar och förföljer mig ännu. Död, död, död.
Döden finns överallt. Den ger aldrig vika.
På BUP tror de jag spyr, att jag har bullimi. Men de förstår inte. Jag kan inte spy självmant. Jag spyr pga ångest. Jag spyr då den är som starkast och äter upp mig inifrån. Då spyr jag, för den måste ut ur mig. Molnet skrattar ett hånfullt skratt och viskar envist hur äcklig jag är. "Nu har du spytt ner hela ditt rum. Torka upp det ditt äckel!"
Blodet är det som har makten över mig. Rakbladen smeker fram det och det pryder min hud som silke. Rött silke.
Jag känner mig fångad. Som en fågel i bur. Jag vill inget hellre än att bli fri.
Längtan till Göteborg är stor. Då ska jag änligen köpa rosa hårfärg, och så ska jag pierca ännu en mouche så jag får angelbites, samt köpa ringar till underläppen. Jag älskar Göteborg. Där känner jag mig trygg, så säker.
Hela veckan är jag sjukskriven med övervakning av både mamma och BUP. Det känns inte bra. Inte okej. Känns som de tar bort mitt privatliv.
Det luktar fortfarande död. Lukten äcklar mig och jag mår illa. Men skulle jag säga något skulle de bara säga att jag inbillar mig. Att jag hallucinerar. Så det är lika bra att hålla käften. Även om man aldrig någonsin skall tvingas till det.
Jag misstänker att jag börjat tröstäta. Är hungrig, men har redan ätit pastasallad och en baguette samt knäcktårta idag. Det kanske inte är överdrivet mycket... Men det känns ändå som tröstätning.
Du ryggar tillbaks när min hand just ska röra vid din...
Ingen vill ha mig. Ingen kommer någonsin kunna älska en tjock bläckfiskliknande val. En gris. Ett freak. Ett missfoster. En trasig människa. Ingen, förutom en stjärnängel. Men det är svårt att hitta andra av samma sort som en själv i denna smutsiga värld.
Jag behöver någon som behöver mig.
Men det finns ingen sån.
Jag saknar de tiderna vi hade. Du och jag.
Förlåt, men jag saknar att vara kär.
Kattögon
Sitter i sängen. Lyssnar på Good Charlottes nya; Cardiology.
Armen värker. Var i såren. Bara ett stygn kvar, de andra är borta.
Bambi på msn, ett akut möte på BUP.
Jag får inte Oxascand...
De har sjukskrivit mig resten av veckan. De ska ringa varje dag och kolla hur jag mår. De har bett mamma bevaka mig ständigt.
Hon har redan varit inne hos mig säkert 5 gånger, och det på nån halvtimme.
På min vänstra piercing har huden inuti växt över själva piercingen. Vet inte hur eller vad jag ska göra. Men jag kommer ju aldrig kunna byta, om det ska vara så.
Jag ska ta Fluoxetin och Theralen på morgonen. Sen även Theralen till natten. De tror det ska hjälpa. Men jag är trasig, jag kan inte hjälpas.
Jag saknar så många. Det finns så många underbara människor här i världen.
Men mest är världen ond. Riktigt jävla ondskefull.
Jag är trött. Jag somnar snart. Ska nog lägga mig ner.
Så. Mycket bättre, nu kan jag ta det lite lugnare. Ångesten har lagt sig lite. Det måste vara för att jag är så trött.
Jag ska nog försöka vila lite nu. Vi hörs senare.
<3
Armen värker. Var i såren. Bara ett stygn kvar, de andra är borta.
Bambi på msn, ett akut möte på BUP.
Jag får inte Oxascand...
De har sjukskrivit mig resten av veckan. De ska ringa varje dag och kolla hur jag mår. De har bett mamma bevaka mig ständigt.
Hon har redan varit inne hos mig säkert 5 gånger, och det på nån halvtimme.
På min vänstra piercing har huden inuti växt över själva piercingen. Vet inte hur eller vad jag ska göra. Men jag kommer ju aldrig kunna byta, om det ska vara så.
Jag ska ta Fluoxetin och Theralen på morgonen. Sen även Theralen till natten. De tror det ska hjälpa. Men jag är trasig, jag kan inte hjälpas.
Jag saknar så många. Det finns så många underbara människor här i världen.
Men mest är världen ond. Riktigt jävla ondskefull.
Jag är trött. Jag somnar snart. Ska nog lägga mig ner.
Så. Mycket bättre, nu kan jag ta det lite lugnare. Ångesten har lagt sig lite. Det måste vara för att jag är så trött.
Jag ska nog försöka vila lite nu. Vi hörs senare.
<3
Mina tankar är fula och små
Jag har suttit och stirrat på skärmen i säkert 25 minuter nu.
Jag finner inga ord, tankar eller känslor att skriva ner. Allt är bara så tomt. Så ihåligt.
Jag skriver istället det enda som kommer upp när jag försöker aktivera min hjärna; skam.
Jag skäms. Jag skäms och känner mig som en skamsen hund med svansen mellan benen.
Varför? Är det inte självklart?
Flertal människor oroar sig för mig. Jag försöker att tro på dem när de säger att de gör det, men det är svårt. Vem kan bry sig om en äcklig, trasig människa som mig?
Men tydligen gör folk det. Och det värmer mitt annars så kalla hjärta.
Jag ska kanske göra om min blogg idag igen. Känner att jag måste ha något att göra för att hålla självmordstankarna borta...
Nu har jag inga ord kvar. Men vi hörs nog senare.
Imorgon är det skola, och jag ska få träffa Bambi. Det känns bra, tryggt.
<3
Jag finner inga ord, tankar eller känslor att skriva ner. Allt är bara så tomt. Så ihåligt.
Jag skriver istället det enda som kommer upp när jag försöker aktivera min hjärna; skam.
Jag skäms. Jag skäms och känner mig som en skamsen hund med svansen mellan benen.
Varför? Är det inte självklart?
Flertal människor oroar sig för mig. Jag försöker att tro på dem när de säger att de gör det, men det är svårt. Vem kan bry sig om en äcklig, trasig människa som mig?
Men tydligen gör folk det. Och det värmer mitt annars så kalla hjärta.
Jag ska kanske göra om min blogg idag igen. Känner att jag måste ha något att göra för att hålla självmordstankarna borta...
Nu har jag inga ord kvar. Men vi hörs nog senare.
Imorgon är det skola, och jag ska få träffa Bambi. Det känns bra, tryggt.
<3
Överlevnad
Jag överlevde. Fan.
Mamma såg allt blod i sängen, ringde akuten och jag fick vänta där i hela 6 timmar på att få bli sydd.
De frågade om jag hade kontakt med BUP, och jag sa ja men att den inte funkar så värst bra.
De sa att de hade psykologer, om jag skulle vilja prata. Jag tackade ja- ända tills det visade sig att det var sånna psykologer som kommer hem till en. Då sa jag nej.
Min dator är brun av gårdagens blod. Överallt är det utkletad och nerblodat. Det finns till och med en torkat blod som runnit längs med väggen. Brutalt vackert. Mitt blod är överallt. Som Gud.
De förstår inte hur trött jag är på allt. Hur meningslöst det är att leva utan sina änglar. Att man är så ensam. Jag älskar Bambi, men jag vill inte smutsa ner henne med min orenhet, min ångest och mina självmordstankar. Så jag håller henne utanför. Tror inte ens hon vet om att jag kanske vore död nu, om det inte vore för mamma.
Jag stoppade aldrig blodet. Det slutade av sig självt efter ca 3 timmar. Jag vaknade vid fyra och skar upp det igen. Det började äntligen att blöda mer. Jag blev glad, och kunde nästan somna om. Lakanen var kalla och klibbiga, så jag la mig brevid mamma. Hon märkte ingenting, och jag kunde inte somna där heller, så jag gick in till mitt rum för att läsa ur den bok jag läser; Vingklippt Ängel.
Efter några kapitel var jag så utmattad och hade så ont i armen att jag fick bita i kudden för att inte skrika.
Blodet levrade sig efter ett tag och jag ville skära upp det än en gång, men orkade inte. Jag var för utmattad och trött.
Den värsta smärtan var inte att skära, utan att få en bedövningsspruta rakt in i såret; två gånger!
Jag trodde jag skulle dö. Jag skrek av smärta tyst men bet ihop för det mesta.
Man kan tro, att efter alla dessa självmordsförsök som misslyckas, att man är menad att leva kvar.
Men blir det inte istället en sport att utmana döden så långt det går, tills man verkligen lyckas?
Svaret är grumligt och jag orkar inte lägga ner någon större tid på att tänka.
Jag vill bara supa bort all ångest jag har. Ska be om Oxascand som ångestdämpande medicin. Det sägs att den fungerar, till skillnad från skitmediciner som bara ska lindra depression.
Detta var mitt fjärde stora självmordsförsök. Och det kommer bli fler med tiden. Det kan ni, och jag, vara så säkra på.
Will this blade set me free?
Mamma såg allt blod i sängen, ringde akuten och jag fick vänta där i hela 6 timmar på att få bli sydd.
De frågade om jag hade kontakt med BUP, och jag sa ja men att den inte funkar så värst bra.
De sa att de hade psykologer, om jag skulle vilja prata. Jag tackade ja- ända tills det visade sig att det var sånna psykologer som kommer hem till en. Då sa jag nej.
Min dator är brun av gårdagens blod. Överallt är det utkletad och nerblodat. Det finns till och med en torkat blod som runnit längs med väggen. Brutalt vackert. Mitt blod är överallt. Som Gud.
De förstår inte hur trött jag är på allt. Hur meningslöst det är att leva utan sina änglar. Att man är så ensam. Jag älskar Bambi, men jag vill inte smutsa ner henne med min orenhet, min ångest och mina självmordstankar. Så jag håller henne utanför. Tror inte ens hon vet om att jag kanske vore död nu, om det inte vore för mamma.
Jag stoppade aldrig blodet. Det slutade av sig självt efter ca 3 timmar. Jag vaknade vid fyra och skar upp det igen. Det började äntligen att blöda mer. Jag blev glad, och kunde nästan somna om. Lakanen var kalla och klibbiga, så jag la mig brevid mamma. Hon märkte ingenting, och jag kunde inte somna där heller, så jag gick in till mitt rum för att läsa ur den bok jag läser; Vingklippt Ängel.
Efter några kapitel var jag så utmattad och hade så ont i armen att jag fick bita i kudden för att inte skrika.
Blodet levrade sig efter ett tag och jag ville skära upp det än en gång, men orkade inte. Jag var för utmattad och trött.
Den värsta smärtan var inte att skära, utan att få en bedövningsspruta rakt in i såret; två gånger!
Jag trodde jag skulle dö. Jag skrek av smärta tyst men bet ihop för det mesta.
Man kan tro, att efter alla dessa självmordsförsök som misslyckas, att man är menad att leva kvar.
Men blir det inte istället en sport att utmana döden så långt det går, tills man verkligen lyckas?
Svaret är grumligt och jag orkar inte lägga ner någon större tid på att tänka.
Jag vill bara supa bort all ångest jag har. Ska be om Oxascand som ångestdämpande medicin. Det sägs att den fungerar, till skillnad från skitmediciner som bara ska lindra depression.
Detta var mitt fjärde stora självmordsförsök. Och det kommer bli fler med tiden. Det kan ni, och jag, vara så säkra på.
Will this blade set me free?
Maybe I die tonight
Maybe I die tonight.
I så fall... Jag älskar er alla.
Ni har gett mig stöd, omtankte och kärlek.
Puss!
I så fall... Jag älskar er alla.
Ni har gett mig stöd, omtankte och kärlek.
Puss!
Sv till Rebecka igen <:
Det är jag på bilden, vad sött att finnas med på Photobucket! :D
Kill me softly
Tabletter på nattduksbord ögonlock tunga
hon kan inte vakna än
Porrfilmer, fotografier tunna som drömmar
Askfat & burkar & tomma glas väntar
på att tömmas & fyllas igen
Dammiga fönster & persienn mönster på golven
Hallå... Hallå igen
Svara mig snälla svara är det nån här?
Hallå... är du kvar än?
Om du vågar knysta så skriker jag högre
än vad två öron klarar
Kent- Vad två öron klarar
Jag vill ta mitt liv. Jag orkar inte mer. Jag vill bara försvinna.
Jag måste prata med BUP. De får göra vad som helst, bara de inte spärrar in mig igen.
Jag orkar inte med mer nu.
Detta var droppen. Det ironiska är, att ingenting ens har hänt.
Sv till Rebecka
Finns jag på Photobucket? D: länka? D:
Taste of Blood
Bild jag tog igår. Låt oss kalla den... Taste of Blood (:Nu har jag gjort om bloggen men den cpar lite, är för mycket till höger och jag vet inte riktigt hur jag ska få den mer till vänster. Sånna problem har jag aldrig fått förut *Kliar mig i huvudet och ser bekymrad ut*
Men overall, vad tycker ni, det är samma header och bakgrund som jag haft en annan gång men det är lite annat runt inläggen och det där :3
Aja nu måste jag äta, dör av hunger typ.
Hej då!
Och där faller ännu ett tår, rinner ner för kinden...
06:29 och jag har nu varit vaken i över en timme.
Men vad är väl en timme, en minut i ett liv fullt av kaos?
Jag måste ta itu med det här. Måste prata med Ragnheidur.
Kan inte prata med Elizabeth.
Har nya, fina sår på armarna. De må vara små, men de är vackra.
Och tack till alla där ute som aldrig lämnar min sida. Ni betyder... Men det hoppas jag ni förstår, även om jag inte finns där att säga det till er varje dag. Jag älskar er.
Elizabeth tror inte jag är kapabel till att skära djupt. Det sårar mig. För djupa sår är min glädjekälla.
Hon tror jag bara kan åstadkomma små, rivsårs liknande klösmärken. Hon kallar det inte att jag skär mig, hon kallar det att jag "raspar" huden. Det är enormt sårande.
Genom alla dessa år jag skurit mig har jag hunnit få till en mängd stora, fina sår.
De är inte enorma, men de ligger på 1,2 cm ungefär, de största. De andra är 0,5 cm - 1 cm. Och de allra minsta är väl några millimeter. Så helt okapabel är jag inte, vill bara understryka detta.
Hade jag fått som jag vill, så hade jag fått djupa sår var gång. Men nu har jag inte sådan tur. Så det får bli som det blir.
Jag mår allt sämre. Vet inte varför. Har varit så sen i tisdags nu. Känner mig äckligt påträngande och jobbig. Känns som jag tar upp alldeles för stor del av världen. Denna världen.
Jag fryser. Det är kallt, och jag ska snart krypa ner under mitt varma täcke utan påslakan. Jag hade ingen ork att dra på ett igår. Så mycket orkar jag.
Nu ska jag lyssna på Kent och försöka somna om.
Puss
Men vad är väl en timme, en minut i ett liv fullt av kaos?
Jag måste ta itu med det här. Måste prata med Ragnheidur.
Kan inte prata med Elizabeth.
Har nya, fina sår på armarna. De må vara små, men de är vackra.
Och tack till alla där ute som aldrig lämnar min sida. Ni betyder... Men det hoppas jag ni förstår, även om jag inte finns där att säga det till er varje dag. Jag älskar er.
Elizabeth tror inte jag är kapabel till att skära djupt. Det sårar mig. För djupa sår är min glädjekälla.
Hon tror jag bara kan åstadkomma små, rivsårs liknande klösmärken. Hon kallar det inte att jag skär mig, hon kallar det att jag "raspar" huden. Det är enormt sårande.
Genom alla dessa år jag skurit mig har jag hunnit få till en mängd stora, fina sår.
De är inte enorma, men de ligger på 1,2 cm ungefär, de största. De andra är 0,5 cm - 1 cm. Och de allra minsta är väl några millimeter. Så helt okapabel är jag inte, vill bara understryka detta.
Hade jag fått som jag vill, så hade jag fått djupa sår var gång. Men nu har jag inte sådan tur. Så det får bli som det blir.
Jag mår allt sämre. Vet inte varför. Har varit så sen i tisdags nu. Känner mig äckligt påträngande och jobbig. Känns som jag tar upp alldeles för stor del av världen. Denna världen.
Jag fryser. Det är kallt, och jag ska snart krypa ner under mitt varma täcke utan påslakan. Jag hade ingen ork att dra på ett igår. Så mycket orkar jag.
Nu ska jag lyssna på Kent och försöka somna om.
Puss
I feel like giving up
Kan jag inte bara få dö, snälla låt mig dö. Jag vill inte leva mer...!
Alkohol i blodet
Rubiner sipprar ut
Illamående av ångest
Tröttheten tar aldrig slut
Stjärnänglar på himlen,
men de är så långt bort nu
Önskan om droger
som trollar bort smärtan
Önskan om döden, som befriar en
Jag vill inte leva mer. Jag vill verkligen inte leva mer.
Alkohol i blodet
Rubiner sipprar ut
Illamående av ångest
Tröttheten tar aldrig slut
Stjärnänglar på himlen,
men de är så långt bort nu
Önskan om droger
som trollar bort smärtan
Önskan om döden, som befriar en
Jag vill inte leva mer. Jag vill verkligen inte leva mer.
Se döden i mina ögon
Oredigerad äckelbild. Men ni ville ha bilder på Äckel-Emelie, så här har ni.Idag är jag glad för Bambis skull, för Albin är hemma hos henne just nu. Det känns bra, då är hon trygg.
Idag ser jag ut såhär <--- *pekar på bilden* och det har inte hänt så mycket idag. Fått skäll av mamma och Tommy för mina skärsår på halsen.
"Jag tycker det är rentav äckligt."
Ordet äckligt blir till äcklig, och jag tar åt mig. "Jag tycker DU är rentav äcklig", blir det tillslut.
Och äcklig, det vet jag redan att jag är.
Jag vaknade klockan fyra inatt, och kunde inte somna om.
Det var hemskt, för jag såg spindlar överallt. Och de ville åt mig.
Jag ville skrika, men orden fastnade i halsen och jag fick panik.
Nu ska jag smsa och fråga hur Bambi har det via Telenor web sms, från mitt gamla nummer. För jag har inga pengar på min comviq.
Puss
Sv till Becca angående DBT
Jag tvingas gå i DBT. Första gången jag blev erbjuden DBT behandling var när jag gick på PUT, men då vägrade jag. Sedan när jag gick på BUP tvingades jag gå DBT.
Så nu vet du ^^
Så nu vet du ^^
Intervju
Jag blev tillfrågad om att ställa upp i en intervju med en Sarah. För de som är intresserade av frågor och svar så kommer de här:
Hej Sarah, det är jag som driver bloggen Anxietycore.blogg.se
Du ställde några frågor till mig om mina sjukdomar. Här kommer svaren.
Vad är det för sjukdom du har diagnoserats med?
Depression och bipolärt syndrom har jag som klarar diagnoser, och nu när jag fyller arton kommer jag förmodligen få diagnosen borderline personlighets störning.
Hur beskriver du din sjukdom med egna ord?
Jag anser mig själv inte som sjuk, utan som en annan slags människa; en stjärnängel.
I min värld finns det olika sorters änglar och även människor, men människor är onda och kallar oss stjärnänglar för sjuka.
När blev du sjuk?
Jag har alltid mått dåligt, redan som liten. Mitt första barndomsminne är att min pappa kedjade fast mig i min barnstol.
Min familj har alltid påverkat mitt psyke och jag växte upp med att höra att jag är psykiskt störd etc. Men riktigt "sjuk" blev jag när jag fyllde 13, då började jag skära mig själv.
Förstod du själv att du var sjuk?
Som sagt anser jag mig själv inte som sjuk. Jag lever bara på ett annat sätt än de flesta andra. Men det betyder inte att jag är sjuk för det.
Vilken sorts behandling får du för att leva med din sjukdom och vinna över den?
Jag fick mediciner förut, som jag tog under ett års tid. Remeron var den första medicinen, men den gjorde att jag gick upp 30 kg så jag slutade ta den. Sen fick jag Fluoxetin och Abilify som skulle hjälpa mot depression, ångest och hallucinationer.
Vad gör du när du mår som värst? Vad får dig att må bättre?
Blodet har makten över mig. När jag mår som värst skriker mitt Moln i örat på mig att jag är äcklig och värdelös. Molnet är en slags vis man, som berättar sanningar för mig.
Drabbas du av hallucinationer och vanföreställningar? Vad ser/hör du då? Hur reagerar du och hur får du hallucinationerna att försvinna?
Enligt läkare och psykologer har jag hallucinationer. Men för mig är det verklighet. Jag ser och känner spindlar krypa på mig och jag vill skrika, men orden fastnar i halsen. Jag ser även mitt Moln, som en grå skugga. Han har ingen mänsklig form, utan är mer som en massa.
Jag blir både rädd och lugn. Lugn när Molnet kommer, eftersom han viskar sanningar i mitt öra. Men rädd för spindlarna, eftersom jag har grov spindelfobi.
Det finns inget bra sätt att få det att försvinna förutom att låta det onda rinna ut med blodet. Så jag skär mig för att överleva.
Hur är din uppfattning av verklighet?
Min värld är grå och svartvit. Det finns de som lyser upp den grå atmosfären, och det är mina stjärnänglar. Utan dem skulle jag aldrig klara mig.
Jag vet inte längre vad som är fantasi och vad som är verkligt. Jag dagdrömmer ofta, men då blir jag osäker på om det verkligen är en dagdröm, eller om det är på riktigt. Det är svårt att skilja på sant och falskt, äkta och lögn.
När du drömmer, vad händer i drömmarna? Är det något speciellt som ständigt återkommer?
Jag drömmer alltid mardrömmar. Oftast blir jag mördad, eller tar livet av mig. Mest blir jag knuffad från en bro och faller handlöst ner i marken.
Andra drömmar handlar om att jag blir jagad av döda människor.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag vaknar och får ångest, vill inte gå till skolan men måste. Tar på mig min glada mask och låter alla problem rinna inåt istället för utåt, så att ingen ska se.
Jag går hela skoldagen för det mesta, kommer hem och bloggar om mina tankar och känslor jag fått under dagen samt skriver och skapar musik som symboliserar det jag känner för stunden.
Vad tror du händer i hjärnan när någon drabbas av en psykisk sjukdom?
Jag tror att det som skiljer verklighet mot fantasi löses upp, och att man inte längre kan urskilja det. Därför blir nog många schizofrena, eftersom deras verklighetsuppfattning kollapsar helt. En annan teori är att det är ensamheten som gnager sönder allt förnuft.
Vad tror du utlöste din sjukdom?
Mycket var nog att jag blev kallad störd, att jag tillslut tog åt mig så mycket av det att jag trodde jag var det på riktigt. Men en annan faktor kan ju vara att jag alltid varit så ensam.
Hur ser din framtid ut?
I framtiden skulle jag vilja bli fotograf eller webbdesigner, men allt känns så långt borta och jag vet inte om jag kommer orka leva ända tills dess att utbildningarna är klara. Så just nu ser min framtid väldigt mörk och dyster ut.
Vad skulle du säga till andra människor med psykiska problem och som har det svårt?
Till de som verkligen är sjuka, och inte trasiga (det finns de som är trasiga, och trasiga människor går inte att laga. Jag är en trasig människa, men folk tror att jag kan lagas. Men de förstår inte, att jag inte är lika mänsklig som dem. De ser inte mina stjärnögon och mina änglavingar.)
Jag skulle be dem skaffa hjälp, om de kan bli hela igen. Det finns alltid hopp, och en dag hoppas jag att det aldrig mer ska finnas sjuka människor på denna jord.
Hej Sarah, det är jag som driver bloggen Anxietycore.blogg.se
Du ställde några frågor till mig om mina sjukdomar. Här kommer svaren.
Vad är det för sjukdom du har diagnoserats med?
Depression och bipolärt syndrom har jag som klarar diagnoser, och nu när jag fyller arton kommer jag förmodligen få diagnosen borderline personlighets störning.
Hur beskriver du din sjukdom med egna ord?
Jag anser mig själv inte som sjuk, utan som en annan slags människa; en stjärnängel.
I min värld finns det olika sorters änglar och även människor, men människor är onda och kallar oss stjärnänglar för sjuka.
När blev du sjuk?
Jag har alltid mått dåligt, redan som liten. Mitt första barndomsminne är att min pappa kedjade fast mig i min barnstol.
Min familj har alltid påverkat mitt psyke och jag växte upp med att höra att jag är psykiskt störd etc. Men riktigt "sjuk" blev jag när jag fyllde 13, då började jag skära mig själv.
Förstod du själv att du var sjuk?
Som sagt anser jag mig själv inte som sjuk. Jag lever bara på ett annat sätt än de flesta andra. Men det betyder inte att jag är sjuk för det.
Vilken sorts behandling får du för att leva med din sjukdom och vinna över den?
Jag fick mediciner förut, som jag tog under ett års tid. Remeron var den första medicinen, men den gjorde att jag gick upp 30 kg så jag slutade ta den. Sen fick jag Fluoxetin och Abilify som skulle hjälpa mot depression, ångest och hallucinationer.
Vad gör du när du mår som värst? Vad får dig att må bättre?
Blodet har makten över mig. När jag mår som värst skriker mitt Moln i örat på mig att jag är äcklig och värdelös. Molnet är en slags vis man, som berättar sanningar för mig.
Drabbas du av hallucinationer och vanföreställningar? Vad ser/hör du då? Hur reagerar du och hur får du hallucinationerna att försvinna?
Enligt läkare och psykologer har jag hallucinationer. Men för mig är det verklighet. Jag ser och känner spindlar krypa på mig och jag vill skrika, men orden fastnar i halsen. Jag ser även mitt Moln, som en grå skugga. Han har ingen mänsklig form, utan är mer som en massa.
Jag blir både rädd och lugn. Lugn när Molnet kommer, eftersom han viskar sanningar i mitt öra. Men rädd för spindlarna, eftersom jag har grov spindelfobi.
Det finns inget bra sätt att få det att försvinna förutom att låta det onda rinna ut med blodet. Så jag skär mig för att överleva.
Hur är din uppfattning av verklighet?
Min värld är grå och svartvit. Det finns de som lyser upp den grå atmosfären, och det är mina stjärnänglar. Utan dem skulle jag aldrig klara mig.
Jag vet inte längre vad som är fantasi och vad som är verkligt. Jag dagdrömmer ofta, men då blir jag osäker på om det verkligen är en dagdröm, eller om det är på riktigt. Det är svårt att skilja på sant och falskt, äkta och lögn.
När du drömmer, vad händer i drömmarna? Är det något speciellt som ständigt återkommer?
Jag drömmer alltid mardrömmar. Oftast blir jag mördad, eller tar livet av mig. Mest blir jag knuffad från en bro och faller handlöst ner i marken.
Andra drömmar handlar om att jag blir jagad av döda människor.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag vaknar och får ångest, vill inte gå till skolan men måste. Tar på mig min glada mask och låter alla problem rinna inåt istället för utåt, så att ingen ska se.
Jag går hela skoldagen för det mesta, kommer hem och bloggar om mina tankar och känslor jag fått under dagen samt skriver och skapar musik som symboliserar det jag känner för stunden.
Vad tror du händer i hjärnan när någon drabbas av en psykisk sjukdom?
Jag tror att det som skiljer verklighet mot fantasi löses upp, och att man inte längre kan urskilja det. Därför blir nog många schizofrena, eftersom deras verklighetsuppfattning kollapsar helt. En annan teori är att det är ensamheten som gnager sönder allt förnuft.
Vad tror du utlöste din sjukdom?
Mycket var nog att jag blev kallad störd, att jag tillslut tog åt mig så mycket av det att jag trodde jag var det på riktigt. Men en annan faktor kan ju vara att jag alltid varit så ensam.
Hur ser din framtid ut?
I framtiden skulle jag vilja bli fotograf eller webbdesigner, men allt känns så långt borta och jag vet inte om jag kommer orka leva ända tills dess att utbildningarna är klara. Så just nu ser min framtid väldigt mörk och dyster ut.
Vad skulle du säga till andra människor med psykiska problem och som har det svårt?
Till de som verkligen är sjuka, och inte trasiga (det finns de som är trasiga, och trasiga människor går inte att laga. Jag är en trasig människa, men folk tror att jag kan lagas. Men de förstår inte, att jag inte är lika mänsklig som dem. De ser inte mina stjärnögon och mina änglavingar.)
Jag skulle be dem skaffa hjälp, om de kan bli hela igen. Det finns alltid hopp, och en dag hoppas jag att det aldrig mer ska finnas sjuka människor på denna jord.
Tack
Måste tacka er. Långa kommentarer betyder att man verkligen engagerar sig. Och ni skriver långa, vackra kommentarer som berör mig djupt inuti hjärtat.
Jag kan inte säga annat, än att ni ger mig styrka. Styrka att överleva. Älskar er, för ni får mig att orka.
<3
Jag kan inte säga annat, än att ni ger mig styrka. Styrka att överleva. Älskar er, för ni får mig att orka.
<3
Du har levt på förlorad tid
Bilden är vacker. Blod är vackert, sår är vackert.
Det blöder från mina ben, mina armar, min mage och min hals.
Det är vackert.
Önskar dock mina armar hade lika djupa sår som på bilden, men jag har fått till några halvdjupa sår i alla fall *happyface*
Lyssnar på Kent, de är underbara. De får mig att gråta, känna och vilja skriva mängder av poesi.
Skrik rösten hes som papper.
Jag vill skrika. Jag vill gapa. Få ur mig all denna skit.
Jag vill kunna prata med någon, och verkligen mena det jag säger.
Jag vill kunna prata utan att såra. För nu när jag berättar för folk, så såras de.
Antingen för att de ödslar tid på att prata med mig, eller för att det jag säger faktiskt sårar dem.
Och Julia, du kan väl ge mig ditt nya lösenord, vore jätteunderbart att kunna läsa din blogg ingen. Saknar den, den är underbar, precis som du!
Det finns så många underbara änglar i denna värld. Men få stjärnänglar. Att bli kallad stjärnängel är det finaste jag kan säga till någon. Jag har Hannah, Alice och Tanja som mina stjärnänglar. De betyder för mig, även om jag har dålig kontakt med Alice nu för tiden. Men vi ska ses, det ska vi.
Snart ska jag återgå till att skära mig ytterliggare.
Det är kallt, och jag dagdrömmer hemska saker. Om att jag är i ett kalt rum med bara, döda kroppar hängandes från kedjor på väggarna. Det är hemska syner, och det är syndigt. Molnet har ett par synder jag absolut inte får genomföra. Några av dem är; att såra andra, att vara egoistisk, vilket är den synd jag har svårast för eftersom allting jag gör är en egoistisk, självisk handling.
En annan synd är att ha sex. Det är en hemsk synd som straffar hårt.
Så det får man undvika. Dessutom är det äckligt. Äckligt, och vidrigt.
Nu ska jag läsa lite ur Självmordsguiden. Den är något av en hobby. Älskar den, många bra tips.
Snart lär BUP få veta också. Om mina planer. Men det är ett tag kvar, så oroa er inte.
Älskar er. Puss
Sötaste, vackraste Roxy
Din kommentar gjorde att jag nu sitter och gråter. Vet inte om det är tårar av sorg, smärta, glädje eller lycka. Mest av allt tror jag det är förvåning och en känsla av att känna att någon där ute faktiskt bryr sig om mig.
Någon, det vill säga du, uppskattar mig för den jag är. Det betyder mycket för mig.
Du är underbar, glöm det aldrig.
Någon, det vill säga du, uppskattar mig för den jag är. Det betyder mycket för mig.
Du är underbar, glöm det aldrig.
Im an angelstar
I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything
Johnny Cash- Hurt
Jag har precis skurit mig själv.
Jag skär mig inte för att dö, jag skär mig för att överleva.
Blodet tar bort Molnets ekande skrik, de onda rösterna och värst av allt: självhatet. Men egentligen växer bara självhatet för varje snitt. Det bildas en ånga från min mun, glas splittras och jag vill skära mig med bitarna.
Mitt självhat är så stort att jag skulle vilja skära bort mitt ansikte. Men det närmsta jag kommit ansiktet är halsen. Men jag har ofta stått framför spegeln, speciellt när jag klippt mig och blivit missnöjd, och sakta kännt rakbladet mot min hud. Men aldrig vågat skära, för samtidigt är jag så rädd för andras ord. Jag vill inte höra att jag är en sönderskuren människa. Jag är inte ens en människa. Jag är en stjärnängel.
Detta vet inte BUP om, för om de visste skulle de säkert kalla mig för schizofren.
Men de förstår inte. Jag är inte en människa. Jag vet vad jag är. Och det står jag fast vid.
Blodet klibbar mot tröjan och den känslan är så skön. Den har en betydelse, en mening. Och den meningen och den betydelsen älskar jag. För det innebär att jag har nya, vackra ärr på armen. Och ikväll blir det fler. För var dag som får mår jag sämre, men det vet ingen om. För jag har min mask, och den fungerar jättebra.
När jag läser boken "Vingklippt ängel" kan jag inte låta bli att känna igen mig i mycket av det hon skriver. Hon har Det Övre Svarta, jag har Molnet.
Hon är en ängel, jag är en stjärnängel.
Hon har dock haft en mycket trasslig bakgrund, med både droger och sexmissbruk.
Jag avundas Berny. Hon är så vacker. Så sjukt vacker.
Hon är något av en förebild. Jag önskar jag vore lika stark som henne. Inte så svag som jag är nu. Jag önskar jag också hade modet att skära riktigt djupt varje gång, men det har jag inte. Blir det djupt så är det mest av en slump. Jag försöker att trycka så hårt jag kan var gång, men det misslyckas ofta och ser mest ut som klösmärken eller lite djupare sår från när man skrapat upp sig. Men det blir djupt ibland, och då hamnar jag i extas.
Älskade sår, ni betyder allt för mig.
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything
Johnny Cash- Hurt
Jag har precis skurit mig själv.
Jag skär mig inte för att dö, jag skär mig för att överleva.
Blodet tar bort Molnets ekande skrik, de onda rösterna och värst av allt: självhatet. Men egentligen växer bara självhatet för varje snitt. Det bildas en ånga från min mun, glas splittras och jag vill skära mig med bitarna.
Mitt självhat är så stort att jag skulle vilja skära bort mitt ansikte. Men det närmsta jag kommit ansiktet är halsen. Men jag har ofta stått framför spegeln, speciellt när jag klippt mig och blivit missnöjd, och sakta kännt rakbladet mot min hud. Men aldrig vågat skära, för samtidigt är jag så rädd för andras ord. Jag vill inte höra att jag är en sönderskuren människa. Jag är inte ens en människa. Jag är en stjärnängel.
Detta vet inte BUP om, för om de visste skulle de säkert kalla mig för schizofren.
Men de förstår inte. Jag är inte en människa. Jag vet vad jag är. Och det står jag fast vid.
Blodet klibbar mot tröjan och den känslan är så skön. Den har en betydelse, en mening. Och den meningen och den betydelsen älskar jag. För det innebär att jag har nya, vackra ärr på armen. Och ikväll blir det fler. För var dag som får mår jag sämre, men det vet ingen om. För jag har min mask, och den fungerar jättebra.
När jag läser boken "Vingklippt ängel" kan jag inte låta bli att känna igen mig i mycket av det hon skriver. Hon har Det Övre Svarta, jag har Molnet.
Hon är en ängel, jag är en stjärnängel.
Hon har dock haft en mycket trasslig bakgrund, med både droger och sexmissbruk.
Jag avundas Berny. Hon är så vacker. Så sjukt vacker.
Hon är något av en förebild. Jag önskar jag vore lika stark som henne. Inte så svag som jag är nu. Jag önskar jag också hade modet att skära riktigt djupt varje gång, men det har jag inte. Blir det djupt så är det mest av en slump. Jag försöker att trycka så hårt jag kan var gång, men det misslyckas ofta och ser mest ut som klösmärken eller lite djupare sår från när man skrapat upp sig. Men det blir djupt ibland, och då hamnar jag i extas.
Älskade sår, ni betyder allt för mig.
Osminkad vava
Slänger in en oredigerad bild för jag orkar inte låna mammas dator. Osminkad Emelie med blod i käften, yiha!Längtar tills jag och brur kan fota grungebilder igen, det är så roligt! Hihi.
Nu ska jag msn:a och deppa och ha det awesome. Som vanligt. Åh, just det: jag fick det djupt igår, blev typ överlycklig. Huden sprack och lämnade ett gapande sår och jag blev så glad att jag började skaka och gråta.
Men men, nu ska jag lämna er lite. Puss va!
Horror pics
Hej bloggen. Idag är en ny dag, och den har varit helt okej hittils, förutom att jag mådde illa förut, och det har inte gått över än.Tog egna blodiga mun bilder nyss, så de kommer snart på bloggen c:
Måste bara låna mammas dator för att redigera dem lite, klippa ut just munnen osv.
Smakar fejkblod i hela käften på mig nu, men det är gott - ibland. Kan ladda upp bild på fejkblodet sen också, för det är en del som undrat varifrån jag och Bambi fått det.
Det heter Fresh Scratch Blood Effect och tillverkas i Tyskland. Man kan köpa här.
As bra blod som håller länge!
Nej nu ska jag fota lite mer. Ha det bra!
You had me suicidal when you said it's over
Hej bloggen, och ni som läser.Idag var det en rätt jobbig dag. Inte så mycket i skolan, men jag hade för mycket tid att tänka. Satt och väntade på att DBT:n skulle börja i hela tre timmar inne hos BUP och då är det klart man tänker för mycket.
Som sällskap fick jag efter två timmar låna hem Vingklippt Ängel, min favoritbok, av Elizabeth.
De tankar som for omkring i mitt huvud var b la "varför finns jag, varför dör jag bara inte, vad är meningen med livet, om inte att dö?"
Alla sorters negativa tankar attackerade mig från alla håll och kanter, och jag var chanslös. Bröt ihop inne på BUP toaletten och fick intala mig själv om att idag, idag gäller det att ta på masken stenhårt. Idag måste jag spela glad. Annars brister allt jag kämpar för.
Och de gick på det. De på DBT:n tyckte jag verkade gladare än vanligt, och jag sa med lite skratt i rösten att det beror på att jag sovit. Egentligen har jag inte sovit så värst bra, men det var i alla fall något att skylla på.
Det skulle aldrig falla mig in att berätta sanningen för BUP. Den håller jag för mig själv. Möjligtvis att jag berättar för Ragnheidur när jag ska dit den 25e, men absolut inte för Elizabeth. Jag ser mig som ett av hennes projekt, hon har själv sagt att jag är intressant. Därför tror jag hon använder mig som någon slags självskadebeteende analys. Och det gillar jag inte.
Ragnheidur kan man vara rätt ärlig med. Henne har jag berättat om överdoser, självmordsförsök och dylikt för. Det var då hon satte mig på Vänervikens slutenvård... Det, och för att jag överdoserade och hamnade på akuten.
Jag ångrar inte en sekund mina alla självmordsförsök. Jag är stolt över dem. För leva, det vill jag inte. Jag är trött på livet, trött på allt. Framtiden finns, men den är långt borta. Grumlig framför ögonen. Visst har jag drömmar om framtiden, men som jag varje vecka säger till BUP: Drömmar är bara drömmar, de är inga planer.
Det finns ett fåtal saker jag vill göra innan jag dör. Jag vill kunna dö och känna mig fin. Jag ska ha några tatueringar, så många som nu får plats på denna sönderskurna kropp, och så ska jag pierca angelbites och kanske septum.
Förutom det, och drömmen om två katter, så har jag inte mycket mer kvar. Men om jag väl skaffar katter, skulle jag då någonsin kunna lämna dem? Nej det tror jag inte. Kärleken skulle vara för stor. Jag skulle aldrig klara mig- igen. Bli lika nere som jag var när mina egna katter dog. Eller mördades, som jag säger.
Livsgnistan tar slut och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vart hör jag ens hemma?
Allt för mycket tid att tänka. Allt för mycket.
Men kanske det ändå är dags, att faktiskt berätta sanningen snart? Den sanning jag gnagt på ett tag nu. Men frågan är; är de redo för den?
Ombyggnad
Bygger om, be patient!
Nattfjäril
Vi säger aldrig nej nu
brinn nu pengar, brinn
Det spelar ingen roll
Det det betyder ingenting
Som flugorna på socker
Som kärleken på film
det betyder ingenting.
Kent- Socker demo.
Jag kan inte låta bli att bli känslosamm och känslofylld nu såhär på kvällskvisten.
Jag känner för att skriva dikt efter dikt, alla känslofyllda av så mycket, för på kvällen, det är då man verkligen känner. Man känner allt. Jorden, luften, havet, elden... Tankarna. Allt som finns omkring en svävar runt om i en cirkel och man inser tillslut, att man faktikst är så ensam man bara kan bli.
Ingen mer än en själv är på ovanvåningen, ingen mer än en själv kan läsa dessa tankar som dyker upp.
Det är som flugorna på socker, för att återkomma till Kent citatet där uppe.
Man dras till det negativa, dåliga och destruktiva som flugorna dras till socker.
Det spelar ingen roll vem eller vad man är, är man en trasig människa som b la jag är, så dras man som en nattfjäril mot ljuset till det dåliga. Som i mina ögon är bra.
Idag på BUP frågade Elizabeth mig vad jag får ut av att skära mig. Jag svarade;
"Jag tycker det är intressant och vackert. Jag älskar blodet när det rinner ut. Det måste vara stora, gapande sår för att jag ska bli nöjd. Men blir jag väl nöjd, så känns det som om alla andra människor är små dockor, och jag är Gud som kan styra dem. Jag känner mig mäktig, stolt och överlägsen. Jag blir så glad över de djupa såren att jag kunde göra vad som helst för att få till dem varje gång. Men nu, med slöa rakblad, är det ingen vits att ens skära sig. Det blir inte djupt ändå. Och då förloras hela vitsen med skärandet..."
Sedan frågade hon mig vad den allra första anledningen till att jag skar mig var. Och det minns jag så tydligt, så tydligt. Jag var kär, och ville offra det allra finaste jag hade för den jag älskade och aldrig kunde få. Det finaste jag hade var mina rubiner, de som rinner i ens ådror. Så jag skar mig och skar mig och tänkte: "Nu offrar jag mitt blod för dig" och jag kände mig så ensam. Så ensam och otrygg. För jag visste att han aldrig skulle bli min. Men jag ville ändå offra mitt blod för honom, för han var allt för mig. Den enda jag älskade, förutom mina katter. Jag hade inga vänner, bara en, och jag var så ensam så ensam. Ingen märkte att jag skar mig förräns jag blev 16 år. Då hade jag skurit mig i tre år redan.
Hur jag nu kommer att tänka på det här är väl inte mer än en vardaglig händelse. Jag får ofta flashbacks om kvällarna och minns onekligen för mycket om för dåliga tider. Men å andra sidan, har jag någonsin haft en bra tid?
Om jag tänker efter riktigt noga, så kan jag inte minnas en enda gång jag mått riktigt bra. Inte en enda gång.
Visst har jag varit glad mycket ofta, men aldrig varit lycklig eller jätteglad. Det är stor skillnad på dessa.
Nu blev det väldigt mycket text, som nog ingen kommer läsa. Men det är bloggen för mig, min dagbok. Jag måste skriva av mig ibland. Just nu önskar jag att jag hade mina älskade katter att krama om. Men de är på andra sidan nu. Gud vad jag saknar er...
brinn nu pengar, brinn
Det spelar ingen roll
Det det betyder ingenting
Som flugorna på socker
Som kärleken på film
det betyder ingenting.
Kent- Socker demo.
Jag kan inte låta bli att bli känslosamm och känslofylld nu såhär på kvällskvisten.
Jag känner för att skriva dikt efter dikt, alla känslofyllda av så mycket, för på kvällen, det är då man verkligen känner. Man känner allt. Jorden, luften, havet, elden... Tankarna. Allt som finns omkring en svävar runt om i en cirkel och man inser tillslut, att man faktikst är så ensam man bara kan bli.
Ingen mer än en själv är på ovanvåningen, ingen mer än en själv kan läsa dessa tankar som dyker upp.
Det är som flugorna på socker, för att återkomma till Kent citatet där uppe.
Man dras till det negativa, dåliga och destruktiva som flugorna dras till socker.
Det spelar ingen roll vem eller vad man är, är man en trasig människa som b la jag är, så dras man som en nattfjäril mot ljuset till det dåliga. Som i mina ögon är bra.
Idag på BUP frågade Elizabeth mig vad jag får ut av att skära mig. Jag svarade;
"Jag tycker det är intressant och vackert. Jag älskar blodet när det rinner ut. Det måste vara stora, gapande sår för att jag ska bli nöjd. Men blir jag väl nöjd, så känns det som om alla andra människor är små dockor, och jag är Gud som kan styra dem. Jag känner mig mäktig, stolt och överlägsen. Jag blir så glad över de djupa såren att jag kunde göra vad som helst för att få till dem varje gång. Men nu, med slöa rakblad, är det ingen vits att ens skära sig. Det blir inte djupt ändå. Och då förloras hela vitsen med skärandet..."
Sedan frågade hon mig vad den allra första anledningen till att jag skar mig var. Och det minns jag så tydligt, så tydligt. Jag var kär, och ville offra det allra finaste jag hade för den jag älskade och aldrig kunde få. Det finaste jag hade var mina rubiner, de som rinner i ens ådror. Så jag skar mig och skar mig och tänkte: "Nu offrar jag mitt blod för dig" och jag kände mig så ensam. Så ensam och otrygg. För jag visste att han aldrig skulle bli min. Men jag ville ändå offra mitt blod för honom, för han var allt för mig. Den enda jag älskade, förutom mina katter. Jag hade inga vänner, bara en, och jag var så ensam så ensam. Ingen märkte att jag skar mig förräns jag blev 16 år. Då hade jag skurit mig i tre år redan.
Hur jag nu kommer att tänka på det här är väl inte mer än en vardaglig händelse. Jag får ofta flashbacks om kvällarna och minns onekligen för mycket om för dåliga tider. Men å andra sidan, har jag någonsin haft en bra tid?
Om jag tänker efter riktigt noga, så kan jag inte minnas en enda gång jag mått riktigt bra. Inte en enda gång.
Visst har jag varit glad mycket ofta, men aldrig varit lycklig eller jätteglad. Det är stor skillnad på dessa.
Nu blev det väldigt mycket text, som nog ingen kommer läsa. Men det är bloggen för mig, min dagbok. Jag måste skriva av mig ibland. Just nu önskar jag att jag hade mina älskade katter att krama om. Men de är på andra sidan nu. Gud vad jag saknar er...
Mina screentryck saker
Min väska fram:
Och bak:
Och min tshirt (fram):
baksidan är samma som framsidan på påsen ^^
Vad tycker ni? :D
Och bak:
Och min tshirt (fram):
baksidan är samma som framsidan på påsen ^^
Vad tycker ni? :D
Idag byter jag design
Ledtrådar: det blir vitt, svart och lite rött. Kent citat och lite annat smaskigt <:
Kort skoldag
Hej bloggen! Idag var den en extremt kort skoldag, haha. Vi ska arbeta med det vi ligger efter i och sen annat skolarbete.Jag ligger efter i... hm, låt oss se. Alla ämnen utom ett. Så det blir till att jobba hårt nu det sista!
Idag har jag en bra hårdag, och tycker själv jag ser helt okej ut. Tyvärr vill jag inte fastna på bild med digitalkameran, så det fick bli cambild istället. Men det funkar lika bra, eller? c:
Nu ska jag läsa andras bloggar. Vi hörs. Tjing!
Klippt mig- igen! >:
Nu har jag återigen klippt mig, haha. Tar verkligen ut allt mitt självhat på håret. Har klippt upp det massor, och imorgon kommer bild :)
Hoppas ni alla har en trevlig kväll så hörs vi av imorgon! Puss! :D
Hoppas ni alla har en trevlig kväll så hörs vi av imorgon! Puss! :D
Tack kära läsare
Tack till alla söta snälla kommentarer jag fått den sista tiden, de värmer! :)<3
What I've been up to today
God kväll bloggen, jag ska alldeles snart lägga mig och sova, är inte sådär jättepigg efter 2 timmar i Kyrkan. Vad gjorde då jag i kyrkan? Jo, syster sjung i en gospelkör och de hade konsert, och då följde hela familjen med för att stötta henne. Det var SÅ tråkigt! Men hon sjunger jättefint, även om hon just i denna kör fick sjunga med en extrem basröst, haha.
Och Lizz, jo scene är lite mer min grej jämfört med lolia, haha. Älskar allt med scene modet, det är så fint!
Och nu har jag bestämt, den 5e juni ska jag och mamma till Göteborg och kanske följer Tommy med också, och då piercar jag ännu en mouche samt köper rosa hårfärg! Kanoners eller vad? :D
Då, om jag har råd, byter jag även mina silverpluppar till silver ringar med plupp på, kommer bli galet fint runt munnen! :) Resten av mig går ju inte att göra fint, så det får vara som det är.
Åh vad jag LÄNGTAR tills mitt hår växt ut åtminstone till axlarna. Då kan jag fixa det mycket mer som jag vill. Nu får man bara fixa det som det går, och är möjligt, istället för hur man känner för.
Saknar mitt gamla, långa hår jag hade förra sommaren. Det gick till axlarna och kunde stylas precis hur som helst!
Var galet snyggt också, alltid bra hårdagar den sommaren.
Bambi kanske inte följer med till Metaltown, så i sånna fall får jag gå dit HELT SJÄLV D:
Det vill jag verkligen inte, kommer ju få panikattacker och känna mig så sjukt ensam.
Kan ju fråga om någon vill följa med mig, men jag känner ju inte direkt så där överdrivet många. Och det jag vet som ska dit ska dit för att se på banden, så de har biljetter och kan inte spendera all tid utanför med mig.
Åh, jag som sett fram emot att träffa massa folk! Nu vet jag inte om jag ens vågar åka dit pga att jag blir ensam.
Aja, vi får väl se hur det blir. Det ordnar sig förhoppningsvis.
Nu ska jag sova, ha det bra så hörs vi imorgon. Puss!
Och Lizz, jo scene är lite mer min grej jämfört med lolia, haha. Älskar allt med scene modet, det är så fint!
Och nu har jag bestämt, den 5e juni ska jag och mamma till Göteborg och kanske följer Tommy med också, och då piercar jag ännu en mouche samt köper rosa hårfärg! Kanoners eller vad? :D
Då, om jag har råd, byter jag även mina silverpluppar till silver ringar med plupp på, kommer bli galet fint runt munnen! :) Resten av mig går ju inte att göra fint, så det får vara som det är.
Åh vad jag LÄNGTAR tills mitt hår växt ut åtminstone till axlarna. Då kan jag fixa det mycket mer som jag vill. Nu får man bara fixa det som det går, och är möjligt, istället för hur man känner för.
Saknar mitt gamla, långa hår jag hade förra sommaren. Det gick till axlarna och kunde stylas precis hur som helst!
Var galet snyggt också, alltid bra hårdagar den sommaren.
Bambi kanske inte följer med till Metaltown, så i sånna fall får jag gå dit HELT SJÄLV D:
Det vill jag verkligen inte, kommer ju få panikattacker och känna mig så sjukt ensam.
Kan ju fråga om någon vill följa med mig, men jag känner ju inte direkt så där överdrivet många. Och det jag vet som ska dit ska dit för att se på banden, så de har biljetter och kan inte spendera all tid utanför med mig.
Åh, jag som sett fram emot att träffa massa folk! Nu vet jag inte om jag ens vågar åka dit pga att jag blir ensam.
Aja, vi får väl se hur det blir. Det ordnar sig förhoppningsvis.
Nu ska jag sova, ha det bra så hörs vi imorgon. Puss!
Emelie Gayface Lolita
Min klänning och mitt hår:
En video som visar hela outfiten:
Idag ska jag vara Lolita!
Hej bloggen! Idag ska jag vara Lolita! Gothic Lolita blandat med söt lolita! :)
Kommer bli spännande. Ska ha min svarta lolita klänning och lockigt hår, så gott som det går att locka håret med min fyrkantiga plattång -.- och så försöka sminka ögonen fint och dockaktigt.
Bilder kommer senare!
Vad tycker ni om lolitas? :3
Kommer bli spännande. Ska ha min svarta lolita klänning och lockigt hår, så gott som det går att locka håret med min fyrkantiga plattång -.- och så försöka sminka ögonen fint och dockaktigt.
Bilder kommer senare!
Vad tycker ni om lolitas? :3
Everybody loves cam pix! :D
Rakblad
Perfekt, exakt som skurensom klippt med sax, skuren
Perfekt som makt och rakblad
helt ur takt i en perfekt värld
Ljusår härifrån ligger mina blåjeans
Om hundratusen år smakar allt som Samarin
Och jag minns en svartvit situation injicerad i min hjärna
som kall lotion för en slocknad stjärna
Perfekt, exakt som djuren
som klippt med sax som skuren
Perfekt som makt och rakblad
helt ur takt i en perfekt värld
Kent- En perfekt värld
I just wanted to say, that I'm on the edge of breaking down.
On if you break down just for once, you'll fall back down and down again and again.
Let's follow a dream, catch a star and make magic happen.
Let the world spin round you and me, just for the two of us.
Life is weak, but so am I.
Videoblogg!
Tryck på tröjor jag får i födelsedagspresent från mamma
Visst är de grym snygga? Alla från Cute-Plush.com!
As snygga tröjor och mössor och smycken har de där, men jag föll för dessa tshirts.
Bara några dagar kvar nu! Känns as bra! :)
Snart, snart, snart.
Nu ska jag äta och sedan kommer nån egobild <:
Ha det!
Nyheter
Häromdagen köpte jag ett nytt linne och denna as snygga tshirt, båda från Cubus!Tröjan är från herravdelningen och kostar 199:- medan linnet är gult med en bananklase på och kostar 99:-
As snygga båda två - tycker jag :)
Sen piercade jag även snakebites igår, så jag slänger in en bild på det längre ner. Ignorera att sminket börjar gå bort, bilden är oredigerad och jag orkade inte sminka om mig. *Blush*
Tack även till den Albin som kommenterade en snäll sak, och till Tanja och Emma och alla andra underbaring där ute. Ni betyder mycket, ni får mig att orka!
Idag redigerade jag och Bambi vår zombiefilm, eller ja, delar av den. Och det blev najs najs. Är dock väldigt mycket komedi och väldigt lite skräck än så länge, men det ska vi nog ordna ska ni se!
Hade även utvecklingssamtal med Leo och mamma, och vi kom fram till att jag nog ska ha foto som karaktärsämne istället för rörlig bild i trean, eftersom jag älskar foto och knappt kan någonting om en filmkamera. Det är stor skillnad på systemkamera och filmkamera, if you know what I mean.
Sen vill jag även be om ursäkt för lite emotional breakdowns jag har ibland som jag senare tar ut på bloggen. Men jag tror det är bra att ha någonstans att ta ut det på, så man inte tar ut det på andra människor omkring sig. Sen är det ju lite knepigt det här med att ni läser, för då tar jag ju ut det på er på ett sätt, och det är ju inget bra med det.
Här kommer bilden på snakebitesen:
Man kan väl kort och gott säga att sådär ser min nedre del av ansiktet ut när jag inte orkar bry mig, som idag då man haft skola från kvart över åtta till halv tre (skulle egentligen sluta 4 men vi har alltid tur med Rörlig Bild.)Sen blåser det så fruktansvärt idag så ens hår ser ju helt shalal ut! Och ja, shalal är mitt egna ord och det är väldigt användbart må jag säga, både i bra och dåliga sammanhang.
Imorgon kommer bättre bild på lilla mig, fastän jag inte direkt är liten. Lång och tjock, that's the way I am!
Ha det bäst, hörs senare. Puss!
Emelie, i haven't hacked in.
I love you bro' <3
Jag läser bloggen om och om igen, från dagen då du började blogga, fram till nu. Jag förstår inte hur folk gång på gång kan sitta och såra dig och inte få dåligt samvete för det. Du är värd så mycket mer, så mycket respekt och så mycket kärlek.
Om människor inte var så ytliga, så skulle dom se bortom ditt utseende och titta in i insidan och se vilke underbar människa du är. Du har hjälpt mig genom så mycket, utan att du själv vet om det och jag älskar dig för att du inte har lämnat mig som alla andra och för att du är så sjukt underbar och rolig.
Du är den som lyser upp mina dagar, då jag mår som värst.
Bambi & Ichmed > Achmed's Banan ägare > We live forever!
/ Bambi Fuckface.
Om människor inte var så ytliga, så skulle dom se bortom ditt utseende och titta in i insidan och se vilke underbar människa du är. Du har hjälpt mig genom så mycket, utan att du själv vet om det och jag älskar dig för att du inte har lämnat mig som alla andra och för att du är så sjukt underbar och rolig.
Du är den som lyser upp mina dagar, då jag mår som värst.
Bambi & Ichmed > Achmed's Banan ägare > We live forever!
/ Bambi Fuckface.
....
Jag är inte okej.
Jag är inte okej.
Jag är inte okej.
Jag är inte okej.
Jag är inte okej.
Jag är INTE okej.
Dumma värld, dumma människor, dumma mig, dumma blogg.
I so hope tomorrow's gonna be a better day.
Jag är inte okej.
Jag är inte okej.
Jag är inte okej.
Jag är inte okej.
Jag är INTE okej.
Dumma värld, dumma människor, dumma mig, dumma blogg.
I so hope tomorrow's gonna be a better day.
Jag orkar inte med er
Ni kallar mig wannabe, ni kallar mig diverse.
Tror ni jag, med de problem jag redan har, står ut?
Jag gråter, lipar och skadar mig pga era ord.
Folk säger; "men bry dig inte om dem." Men hur lätt är det?
Man försöker kämpa, men det går inte. Man når inte fram genom allt ont.
Denna värld är ond, och varför gör ni den desto mer ond genom att smutskasta andra?
Hur kan man vara wannabe för att man har samma rosetter som en annan har, när de som använder samma bakgrunder som de hittat på b la google eller photobucket, inte är wannabe varann? Det är helt ologiskt.
Och jag misstänker allt vem det är som skriver de här sakerna, och du kan bara hålla käften. Du är wannabe om någon.
Tror ni jag, med de problem jag redan har, står ut?
Jag gråter, lipar och skadar mig pga era ord.
Folk säger; "men bry dig inte om dem." Men hur lätt är det?
Man försöker kämpa, men det går inte. Man når inte fram genom allt ont.
Denna värld är ond, och varför gör ni den desto mer ond genom att smutskasta andra?
Hur kan man vara wannabe för att man har samma rosetter som en annan har, när de som använder samma bakgrunder som de hittat på b la google eller photobucket, inte är wannabe varann? Det är helt ologiskt.
Och jag misstänker allt vem det är som skriver de här sakerna, och du kan bara hålla käften. Du är wannabe om någon.
Sv till anonym angående designen
Hej anonym. Jag skulle inte vilja kalla det att härma Angelica's Spya blogg med designen eftersom bilden hon och jag använt i bakgrunden är en offentlig bild tillgänglig för allmänheten. <:
Sen tycker jag mycket om rosetter, och det verkar som Angelica gör det hon med. Så det är väl ingenting med det? <:
Sen tycker jag mycket om rosetter, och det verkar som Angelica gör det hon med. Så det är väl ingenting med det? <:
Jag målar bilder av misstagen av allt det där som hänt
Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns
Kent - Hjärta
Hej bloggen. Började dagen med BUP. Vi pratade om varför jag slutat ta mina mediciner etc. Men de funkar ju ändå
inte så vad är vitsen?
Lyssnar nu på gamla Kent demos som är underbart bra. Kent är för bra. Kärlek.
I skolan hade vi mediakunskap och såg på nån film om en mediakung i Italien.
Känner mig sjukt trött så ska nog vila lite sen. Blev ingen bild idag för jag hade dålig dag. För övrigt lyser solen och
jag har sett massa fjärilar idag. De gör mig glad.
Nu ska jag lyssna på pojkarna och sova lite. Vi hörs senare. Puss
Vi blev som dom andra
Allt jag är, allt jag kan få
Kommer ta ett helt liv att förstå
Allt jag vill, allt jag vill ha
Det är för löjligt
Men jag vill vara glad
Håll i mig
Håll i mig
Håll i mig
Håll i mig
Kom och håll i mig
Håll i mig - (Jones och Giftet) Kent
Äntligen har jag mina älskade pojkar i datorn igen. Kent såklart. Vilka annars?
Mina underbara små pojkar som förgyller dagarna, nätterna och minnena blir som till dansande moln på himlen.
Med Kent kan man inte mer än gråta, skratta och vara lycklig och sorgsen, allt på en gång. Allt, i en fantastisk balans och harmoni av känslor.
De överrumplar en, man blir maktlös och faller. Nu när jag skriver detta, i mitt rödbetsrosa rum, så rinner tårarna. Inte för att jag är glad, ledsen eller så. Det är för att musiken är så fantastiskt känslosamm. Så underbart vacker. Och för att jag undrar så mycket. Vad gör vi på denna planet? Vad är vårt syfte?
Jag står fast vid att jag tror att meningen med livet är att dö. För det är det enda vi alla har gemensamt. Och jag säger absolut inte att man måste ha något gemensamt för att hitta sin mening med livet, men jag tror på att det föds ett visst antal människor på jorden sedan tidernas begynnelse, att de dör och sedan är det som en cirkel, allt börjar om igen. Man föds om, helt oveten om att man en gång redan levt. Detta är min tro, och den står jag fast vid. Accepterar andras syn på livet, men detta är som sagt vad jag tror händer.
Och meningen med livet, är att dö. Och visst vore det enormt skönt att bara lägga sig ner och dö med en gång?
Bara slippa allt, sluta bekymra sig och bara... upphöra.
Kommer ta ett helt liv att förstå
Allt jag vill, allt jag vill ha
Det är för löjligt
Men jag vill vara glad
Håll i mig
Håll i mig
Håll i mig
Håll i mig
Kom och håll i mig
Håll i mig - (Jones och Giftet) Kent
Äntligen har jag mina älskade pojkar i datorn igen. Kent såklart. Vilka annars?
Mina underbara små pojkar som förgyller dagarna, nätterna och minnena blir som till dansande moln på himlen.
Med Kent kan man inte mer än gråta, skratta och vara lycklig och sorgsen, allt på en gång. Allt, i en fantastisk balans och harmoni av känslor.
De överrumplar en, man blir maktlös och faller. Nu när jag skriver detta, i mitt rödbetsrosa rum, så rinner tårarna. Inte för att jag är glad, ledsen eller så. Det är för att musiken är så fantastiskt känslosamm. Så underbart vacker. Och för att jag undrar så mycket. Vad gör vi på denna planet? Vad är vårt syfte?
Jag står fast vid att jag tror att meningen med livet är att dö. För det är det enda vi alla har gemensamt. Och jag säger absolut inte att man måste ha något gemensamt för att hitta sin mening med livet, men jag tror på att det föds ett visst antal människor på jorden sedan tidernas begynnelse, att de dör och sedan är det som en cirkel, allt börjar om igen. Man föds om, helt oveten om att man en gång redan levt. Detta är min tro, och den står jag fast vid. Accepterar andras syn på livet, men detta är som sagt vad jag tror händer.
Och meningen med livet, är att dö. Och visst vore det enormt skönt att bara lägga sig ner och dö med en gång?
Bara slippa allt, sluta bekymra sig och bara... upphöra.
Jag är trött på alla människor
Som gör nåt med sina liv
Jag är trött på att få höra
Att jag slösar med min tid
Jag är trött på alla tankar
Trött på sakerna jag har
På alla dom där människorna
Som tror dom är som jag
Trött på allt man får
Som man inte ens vill ha
Jag vill bara ha nån
Med lite värme kvar
Och du kan le åt allting jag vill göra
Skratta kinden våt
När jag kommit dit jag vill
Vem är det som skrattar då?
Vem är det som skrattar?
Klocka- Kent (Havsänglar)
Som gör nåt med sina liv
Jag är trött på att få höra
Att jag slösar med min tid
Jag är trött på alla tankar
Trött på sakerna jag har
På alla dom där människorna
Som tror dom är som jag
Trött på allt man får
Som man inte ens vill ha
Jag vill bara ha nån
Med lite värme kvar
Och du kan le åt allting jag vill göra
Skratta kinden våt
När jag kommit dit jag vill
Vem är det som skrattar då?
Vem är det som skrattar?
Klocka- Kent (Havsänglar)
Imorgon är det BUP. Sen skola. Jag ser inte fram emot BUP.
Verkligen inte.
Texten från "Klocka" representerar bra vad jag känner inför andra. "Trött på sakerna jag har, på alla dom där människorna som tror dem är som jag."
Den delen stämmer så bra in. Nu ska jag läsa Angelica's Spya blogg och sedan bloda ner min säng.
Hej då<3
Verkligen inte.
Texten från "Klocka" representerar bra vad jag känner inför andra. "Trött på sakerna jag har, på alla dom där människorna som tror dem är som jag."
Den delen stämmer så bra in. Nu ska jag läsa Angelica's Spya blogg och sedan bloda ner min säng.
Hej då<3
Än en gång är mina filer borta
Har ni också varit med om att ni sparat över filer på cd rom för att spara minne, och nest best thing that happens är att när ni stoppar i skivan för att lyssna på den musik ni bränt över och som funkat två gånger innan, så säger datorn att skivan är tom!?
Detta har hänt mig flera gånger nu och jag får gång på gång ladda ner all jävla musik igen och igen och igen. Nu ska jag inte spara på skivor mer för det är värdelöst, tro mig! Och än värre är, att alla mina bilder, minnen och underbara stunder fångade på bild är borta. Bilder från Kent konserten, bilder på mina älskade katter (RIP<3)
och alla andra minnen för livet är helt kapoff. Det är ju tur man har blogg och lägger upp allting där, för annars hade ju det varit gone forever. Ungefär som mina eyeliners är... Någon som vet vart de håller hus?
JAG HITTADE DEM!
Detta har hänt mig flera gånger nu och jag får gång på gång ladda ner all jävla musik igen och igen och igen. Nu ska jag inte spara på skivor mer för det är värdelöst, tro mig! Och än värre är, att alla mina bilder, minnen och underbara stunder fångade på bild är borta. Bilder från Kent konserten, bilder på mina älskade katter (RIP<3)
och alla andra minnen för livet är helt kapoff. Det är ju tur man har blogg och lägger upp allting där, för annars hade ju det varit gone forever. Ungefär som mina eyeliners är... Någon som vet vart de håller hus?
JAG HITTADE DEM!
Your misery and hate will kill us all
God eftermiddag bloggen!
Sitter ute i skuggan just nu och tänkte passa på att blogga lite i det härliga vårvädret!
Nu i veckan händer det inte så mycket faktiskt, mer än på onsdag. Då ska vi filma in vår Zombiefilm "Vita Huset" och det ska bli jätteroligt!
Innan dess ska jag även till Red Rocket Tattoo och pierca snakebites, så vi får väl se hur det går att regissera en film med svullen käft, haha.
Bilden jag laddade upp innan är tagen med min mobil, Sony Ericsson K850i. Eftersom jag varken lånat kamera från skolan eller kan fota med vår egna Nikon D40 då objektivet är fucked up, var jag tvungen att ease:a mitt fotosug med mobilkameran. Men jag tycker kvalitén blev rätt bra för att vara en 5 megapixels kamera.
Jag har sett en humla, ett bi och två fjärilar idag. Fjärilar är så söta! Vad tycker ni om fjärilar?
Humlor gillar jag också jättemycket, när jag var liten klappade jag humlor, hihi. Ända tills de brännde mig för det gjorde satans ont.
En annan gång räddade jag en geting som hamnat i en baby pool med mina bara händer från att drunkna. Tacken var ett getingstick som jag än idag har kvar en prick av på något finger, men just nu hittar jag det inte så kan inte skriva vilket, och ärligt talat spelar det inte någon större roll heller.
Nej nu ska jag fortsätta vara ute och sola, ha det bra så hörs vi sen. Tjingeling! <--- fult ord.
Sitter ute i skuggan just nu och tänkte passa på att blogga lite i det härliga vårvädret!
Nu i veckan händer det inte så mycket faktiskt, mer än på onsdag. Då ska vi filma in vår Zombiefilm "Vita Huset" och det ska bli jätteroligt!
Innan dess ska jag även till Red Rocket Tattoo och pierca snakebites, så vi får väl se hur det går att regissera en film med svullen käft, haha.
Bilden jag laddade upp innan är tagen med min mobil, Sony Ericsson K850i. Eftersom jag varken lånat kamera från skolan eller kan fota med vår egna Nikon D40 då objektivet är fucked up, var jag tvungen att ease:a mitt fotosug med mobilkameran. Men jag tycker kvalitén blev rätt bra för att vara en 5 megapixels kamera.
Jag har sett en humla, ett bi och två fjärilar idag. Fjärilar är så söta! Vad tycker ni om fjärilar?
Humlor gillar jag också jättemycket, när jag var liten klappade jag humlor, hihi. Ända tills de brännde mig för det gjorde satans ont.
En annan gång räddade jag en geting som hamnat i en baby pool med mina bara händer från att drunkna. Tacken var ett getingstick som jag än idag har kvar en prick av på något finger, men just nu hittar jag det inte så kan inte skriva vilket, och ärligt talat spelar det inte någon större roll heller.
Nej nu ska jag fortsätta vara ute och sola, ha det bra så hörs vi sen. Tjingeling! <--- fult ord.
Maskros
Inget Stockholm?
Jag har sett fram emot att åka till Stockholm, så kanske vi inte ens ska det!
Bara för de vi ska bo hos ska ha en dum fest långt bort ifrån där de bor, och mamma vågar inte lämna Tex ensam med deras hundar.
Nu blir jag sjukt besviken. Suck.
Bara för de vi ska bo hos ska ha en dum fest långt bort ifrån där de bor, och mamma vågar inte lämna Tex ensam med deras hundar.
Nu blir jag sjukt besviken. Suck.
Hihi
Det tar ett tag att vänja sig vid raklugg, men jag tycker ändå det blev rätt bra för att vara egenklippt.
Dock ser jag på bilden att jag skulle kammat ner luggen lite för den ser lite för fluffig ut, haha.
Idag är det lördag, första maj också för den delen! :D
Vad ska ni göra idag, och hur firade ni er Valborg?
