06:29 och jag har nu varit vaken i över en timme.
Men vad är väl en timme, en minut i ett liv fullt av kaos?
Jag måste ta itu med det här. Måste prata med Ragnheidur.
Kan inte prata med Elizabeth.
Har nya, fina sår på armarna. De må vara små, men de är vackra.
Och tack till alla där ute som aldrig lämnar min sida. Ni betyder... Men det hoppas jag ni förstår, även om jag inte finns där att säga det till er varje dag. Jag älskar er.

Elizabeth tror inte jag är kapabel till att skära djupt. Det sårar mig. För djupa sår är min glädjekälla.
Hon tror jag bara kan åstadkomma små, rivsårs liknande klösmärken. Hon kallar det inte att jag skär mig, hon kallar det att jag "raspar" huden. Det är enormt sårande.
Genom alla dessa år jag skurit mig har jag hunnit få till en mängd stora, fina sår.
De är inte enorma, men de ligger på 1,2 cm ungefär, de största. De andra är 0,5 cm - 1 cm. Och de allra minsta är väl några millimeter. Så helt okapabel är jag inte, vill bara understryka detta.
Hade jag fått som jag vill, så hade jag fått djupa sår var gång. Men nu har jag inte sådan tur. Så det får bli som det blir.

Jag mår allt sämre. Vet inte varför. Har varit så sen i tisdags nu. Känner mig äckligt påträngande och jobbig. Känns som jag tar upp alldeles för stor del av världen. Denna världen.

Jag fryser. Det är kallt, och jag ska snart krypa ner under mitt varma täcke utan påslakan. Jag hade ingen ork att dra på ett igår. Så mycket orkar jag.
Nu ska jag lyssna på Kent och försöka somna om.
Puss