Jag kommer ha kvar den här bloggen, men inte blogga härifrån. Jag vill ändå ha kvar mina gamla inlägg så jag kommer låta den stå kvar här :)

Fick hem den här idag. Dock fick jag inte med minneskort, så har suttit i telefon jättelänge, men tillslut kom jag fram och Tele2 ska kontakta Sony Ericsson och be dem skicka ett minneskort till mig som kommer någon gång nästa vecka. Väntar även på ett nytt Simkort eftersom jag ska behålla mitt gamla nummer och de ska flytta över det till ett nytt Simkort. Ska bli kul att lära känna min nya mobil, haha! Tills dess har jag min gamla mobil och den funkar när den funkar.

I veckan händer inte så mycket. På lördag är det grillfest hos mamma för släkten men det är väl det. Tog ut min septum idag också och lämnade böcker till skolan. Nu är alla måsten klara, har även biljetterna till Kalaspuff i säkert förvar. Ska bli skoj att åka ner till honom!

Ha det fint allihop så kanske jag uppdaterar mer senare.

Fiskmåsarna som bor på taket mittemot får för sig att sätta sig precis utanför mitt fönster och picka på rutan. Det är väldigt läskigt...

Håret blev som sagt inte orange, utan knallrött! Det stör mig lite, eftersom jag ville ha knallorange, men det är fint med rött så det är ju bra det.

Angelbites & Vertikal labret. Angelbitesen är ojämna, I know...

Om jag har råd när jag får pengar, så ska jag pierca earl och ta ut septum. Tycker earl är snyggare! Ska göra den på studio, för vill inte pierca earl själv eftersom det är en extremt svårläkt piercing!
Hoppas jag har råd, för det är grymt snyggt!

Nu har jag blekt håret (och det ramlar sakta men säkert av...), tagit ut mina kindpiercingar, vilket var ett jävla jobb, och så piercat om angelbites typ 12465669102 gånger och de är fortfarande ojämna, men det får vara så tills de läkt lite mer. Och imorgon ska jag till Vänersborg och vara med syster och Jimmy, köpa orange hårfärg och sedan åka hem till dem. Ska bli skoj :) Efter det orange så får jag se hur håret mår. Ska ha i det tills det gått ut så mycket det bara går, men lär bli mahogny sen igen för mitt hår klarar inte av blekningarna längre. Synd, för jag trivs i blont! Kanske kan färga det blont istället för att bleka. Blir inte vitt, som jag vill ha när jag är blond men det får duga. Får se vad jag väljer.
Bild kommer väl imorgon, på mina skeva angelbites och mitt hår.

Det vackraste jag någonsin fått.

Tvätta imorgon, inte alls kul. Handlat idag, helt okej. Vänerborg för att vara med syster på lördag, ska bli roligt. Ska köpa knallorange hårfärg som jag ska ha i höst. Hoppas det blir fint, men när jag testade i Photoshop blev det bra.
Jag vill ha pengar så jag kan tatuera in ankaret, och så vill jag ha en Dermal Anchor. Önskar man var rik, det är så mycket man vill ha. Onödiga saker, men som sätter lite guldkant på vardagen. Ja, det vore fint med lite extra pengar.

 

Den fina Hello Kitty kudden har jag fått av Kalaspuff. Jag älskar kuddar :)

 

Tycker det blev bra. Hade tvärtom förut, som några läsare kanske minns från ett tidigare inlägg som man ser här.
Vill göra om lite, men det är hyreslägenhet så det blir inte riktigt så. Skulle vilja ha en fin fondväggstapet med något fint mönster, kanske vit tapet med svarta grenar på. Det är fint.

Denna fina stjärnklara natt lyssnar jag på fin musik. Det är väl det jag gör, ingenting speciellt sådär.
Tänker, såsom jag alltid gör. Jag tänker alldeles för mycket, det säger både jag och andra. Jag övertänker allt, funderar på det mestas ursprung och vissa ord kan jag säga flera gånger i rad och sedan tycka låter konstigt och försöker hitta ord som ersätter dem, som låter mindre konstiga.
Jag älskar gammaldags ord och uttryck men använder dem inte allför ofta. När jag lyssnar på låtar och hör ord jag inte vet vad de betyder så sparar jag dem i minnen för att söka upp vad de betyder, men glömmer alltid att jag ska göra det så det blir aldrig av.

Varje gång någon bloggar om ett inlägg jag skrivit eller gillar en bild jag laddat upp på Tumblr så blir jag glad. Glad och förvånad. Någon gillar det jag gör, och det känns bra. Någon vill ha det jag gjort på sin egna Tumblr, då blir jag stolt. Stolt fast ändå inte på riktigt, för jag kan nog aldrig vara stolt över mig själv, inte på riktigt. Jag hatar mig själv för mycket för det.

Jag väntar på att min kalaspuff ska komma hem och ladda sin mobil, så vi kan smsa. Han är fin, min lilla kalaspuff. Jag har bara fina vänner. Väldigt, väldigt fina vänner. Älskar er obeskrivligt ♥

Utan dina andetag av Kent spelas. Jag brukar gråta till den låten, men nu tycker jag bara den är fin, även om det gör lite ont för jag minns hur mycket jag älskade en viss person. Det är dumt att man associerar låtar med personer, då blir det oftast att man inte lyssnar på dem. Fast inte jag, jag tvångslyssnar. För det är smärta, och jag försöker orsaka mig själv så mycket smärta som möjligt. Det är som ersättning för rakblad. Psykisk smärta är värre än fysisk, den smärtar ännu mer och jag måste må dåligt. Jag måste, för det är så det ska vara. Det är det enda jag känner till. Jag mår bara bra när jag är med en fin vän, då mår jag bra och trivs med det mesta. Men jag är sällan med någon vän, jag vet dock inte varför. Har aldrig varit direkt social av mig.

Nu blir det mer fin musik. Ha det fint, alla där ute.

Nu sitter jag med silvershampo i håret och har precis kommit in från en regnig promenad i solskenet från ICA. Mysko väder. Åskade för en stund sedan också.

Jag sitter och funderar på vilken hårfärg jag ska ha. Åh, dessa hårproblem. Kan verkligen aldrig bestämma mig! Funderar på orange, alltså knallorange. Tycker det är fint, men det får bli till hösten när det är svalare ute, för sånna toningar åker ur så fort de blir blöta och sommar = man svettas. Så jag får vänta lite.

Det är sjukt varmt i min lägenhet, trots att jag har haft öppet fönstret sedan jag vaknade. Dumma kvava väder. Borde åska mer så luften rensas!

Nu blir det att kolla runt på nätet. Pusshej.

 

Var hemma hos mamma tidigare idag och solade och badade i poolen. Det var skönt att bada, även om det tog ett tag att vänja sig vid vattnets temperatur. Någon färg verkar jag dock inte ha fått...
Tex var så söt som vanligt. Världens bästa vovve är han.

På torsdag ska jag och mamma handla tillsammans och jag ska lämna böcker jag glömt lämna in till skolan. Det är väl allt som händer för mig nu i veckan. Inget speciellt med andra ord, men det blir väl säkert okej det också, om än tråkigt.

Det är snart midnatt. Kents musik strömmar ur högtalarna och jag blir så tankspridd såhär om kvällarna. "Du är lika ensam som jag" sjunger Joakim, och jag känner att ja, jag är ensam. Men vart hittar man någon som är lika ensam som jag? Någon att dela tankar och funderingar med. Någon som inte dömer det man säger, de där tankarna man berättar som man egentligen inte borde berätta för någon. De där hemliga tankarna om allt och inget, de tankarna som kan få folk att börja tycka saker om en så därför håller man dem inne. Instängda i hjärtat, med rep gjorda av själen för att försäkra sig om att de inte kommer ut. Men ibland önskar man att man kunde dela med sig av just dem tankarna, men man har ingen att dela dem med. Någon att sitta i mörkret med och bara existera. Prata. Andas.

Det är så ensamt här. Jag är ensam. Jag har fin musik och en fin blogg att skriva i. Bloggen betyder massor för mig, utan den skulle jag inte orka mig igenom dagarna. Det känns bra att skriva ner vad som händer i mitt liv, vare sig det är mycket eller lite, bildlöst eller ej. Jag gillar min blogg.

Nu är klockan en minut över tolv. Det är kolsvart ute, lika kolsvart som mitt inre. Som min själ. Som mitt hjärta.
Molnet har viskat till mig hela kvällen. Han skriker inte längre i alla fall, vilket är en förbättring. Nu har det varit viskningar om hur dålig jag är, vilken hemsk människa jag är och alla brister och fel har listats. Men han vet också att allt han säger är sånt jag redan vet. Därför är det extra roligt för honom att påminna mig, för han vet hur mycket jag hatar att tänka på allt dåligt som finns med mig. Allt dåligt, som är allt. Det finns inget bra med mig. Ingenting alls. Förstår inte hur folk kan säga att jag är bra, att jag är fin och att jag är underbar. Det är inte sant. Kan bli irriterad över det, när folk säger sådant till mig. För det är inte sant, och jag är rädd för sånt som sägs som inte är sant. För man kan bli förblindad av det och börja tro på det, precis som de som säger sådana saker blivit förblindade. Annars hade de inte sagt det. Det är inbillning, ren inbillning.

"Och har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken, mot den svarta rymden ovanför molnen?"
Jag tittar ofta upp mot himlen om kvällarna. Sitter i fönstret med en cigarett i handen och tittar på molnen och stjärnorna. Molnen är i olika nyanser av mörkblått och grått och stjärnorna lyser oftast klart.
Jag minns när man var liten och det sades att stjärnorna var personer som dött, och att om man vinkade till en stjärna så skulle man också dö. Det tog många år innan jag vågade vinka till en stjärna.

När jag sitter där i fönstret och ser upp mot himlen brukar jag tänka på morfar. Jag undrar om han är en stjärna på himlen, och så brukar jag leta upp den finaste stjärnan jag ser och bestämmer att det är hans stjärna. Sen sitter jag där och tittar på stjärnan medan jag röker. Stjärnhimlen är fin, jag gillar stjärnor. De är magiska på något vis. Så vackra, så mystiska.

"Stå ut med mig, jag behöver dig".
Jag saknar min kalaspuff. Det känns tomt att inte ha honom här, han är så mysig att vara med. Bara prata oseriöst om saker och ting, eller prata om allt mellan himmel och jord, kramas och bara finnas. Han tycker inte om att jag röker, men jag ler varje gång han tar ett bloss av min cigarett. Jag tycker det är sött.

Jag ska avsluta inlägget nu. Skulle kunna skriva i evigheter, men det blir aldrig bra. God natt, alla där ute. Ni är bra.