Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen tillslut.
Kent - Hjärta

Sjukskriven ännu en vecka.
Vi pratade om hemska minnen jag helst vill glömma. Men det är alltid de saker man vill glömma man för alltid kommer minnas.

Elizabeth säger att jag blir psykotisk ibland. Att jag kommer in i en annan verklighet, och när jag är i den verkligheten är ingenting omöjligt. Då kan ingenting stoppa mig. Vill jag dö när jag är psykotisk, så försöker jag så långt det går.
Det känns både bra och dåligt att veta att man är psykotisk. Jag tror inte ens jag är sjuk, det är bara vad andra säger och tror om mig. Så på ett sätt skrattar jag åt det inombords. Jag, psykotisk? HAHAHA nej det skulle jag inte tro. Samtidigt, så skulle det förklara en hel del. Men mest skrattar jag åt det. Jag vet vad jag ser, hör och upplever.
De får kalla det vad de vill. Psykos, schizofreni... Hallucinationer. För mig är det verklighet.

Jag måste snart städa. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och vi får gäster imorgon. Då vill jag att det ska vara fint. Mitt rum brukade alltid vara kliniskt rent och städat. Men nu för tiden orkar jag ingenting. Inte ens hålla ordning på mitt egna rum, eller ta hand om mig själv. Jag vet inte när jag duschade sist. Orkar verkligen inte.
Måste duscha idag. Men orkar jag? Det vet bara framtiden. Vi får helt enkelt se.

Känner mig äckligare än vanligt. Jag är äcklig, men nu är jag mer än äcklig. Jag är värre än vidrig. Och det är nog det värsta ordet som finns för just mig. De borde uppfinna fler ord, så man kan variera sig lite.
Nu spelas "Välgärningar och Illdåd" med Kent. Den är fin. Jag gillar den. Texten är sjukt bra.
Men nu ska jag börja städa. Vi hörs senare.
Ta hand om er, alla där ute.