Intervju
Hej Sarah, det är jag som driver bloggen Anxietycore.blogg.se
Du ställde några frågor till mig om mina sjukdomar. Här kommer svaren.
Vad är det för sjukdom du har diagnoserats med?
Depression och bipolärt syndrom har jag som klarar diagnoser, och nu när jag fyller arton kommer jag förmodligen få diagnosen borderline personlighets störning.
Hur beskriver du din sjukdom med egna ord?
Jag anser mig själv inte som sjuk, utan som en annan slags människa; en stjärnängel.
I min värld finns det olika sorters änglar och även människor, men människor är onda och kallar oss stjärnänglar för sjuka.
När blev du sjuk?
Jag har alltid mått dåligt, redan som liten. Mitt första barndomsminne är att min pappa kedjade fast mig i min barnstol.
Min familj har alltid påverkat mitt psyke och jag växte upp med att höra att jag är psykiskt störd etc. Men riktigt "sjuk" blev jag när jag fyllde 13, då började jag skära mig själv.
Förstod du själv att du var sjuk?
Som sagt anser jag mig själv inte som sjuk. Jag lever bara på ett annat sätt än de flesta andra. Men det betyder inte att jag är sjuk för det.
Vilken sorts behandling får du för att leva med din sjukdom och vinna över den?
Jag fick mediciner förut, som jag tog under ett års tid. Remeron var den första medicinen, men den gjorde att jag gick upp 30 kg så jag slutade ta den. Sen fick jag Fluoxetin och Abilify som skulle hjälpa mot depression, ångest och hallucinationer.
Vad gör du när du mår som värst? Vad får dig att må bättre?
Blodet har makten över mig. När jag mår som värst skriker mitt Moln i örat på mig att jag är äcklig och värdelös. Molnet är en slags vis man, som berättar sanningar för mig.
Drabbas du av hallucinationer och vanföreställningar? Vad ser/hör du då? Hur reagerar du och hur får du hallucinationerna att försvinna?
Enligt läkare och psykologer har jag hallucinationer. Men för mig är det verklighet. Jag ser och känner spindlar krypa på mig och jag vill skrika, men orden fastnar i halsen. Jag ser även mitt Moln, som en grå skugga. Han har ingen mänsklig form, utan är mer som en massa.
Jag blir både rädd och lugn. Lugn när Molnet kommer, eftersom han viskar sanningar i mitt öra. Men rädd för spindlarna, eftersom jag har grov spindelfobi.
Det finns inget bra sätt att få det att försvinna förutom att låta det onda rinna ut med blodet. Så jag skär mig för att överleva.
Hur är din uppfattning av verklighet?
Min värld är grå och svartvit. Det finns de som lyser upp den grå atmosfären, och det är mina stjärnänglar. Utan dem skulle jag aldrig klara mig.
Jag vet inte längre vad som är fantasi och vad som är verkligt. Jag dagdrömmer ofta, men då blir jag osäker på om det verkligen är en dagdröm, eller om det är på riktigt. Det är svårt att skilja på sant och falskt, äkta och lögn.
När du drömmer, vad händer i drömmarna? Är det något speciellt som ständigt återkommer?
Jag drömmer alltid mardrömmar. Oftast blir jag mördad, eller tar livet av mig. Mest blir jag knuffad från en bro och faller handlöst ner i marken.
Andra drömmar handlar om att jag blir jagad av döda människor.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Jag vaknar och får ångest, vill inte gå till skolan men måste. Tar på mig min glada mask och låter alla problem rinna inåt istället för utåt, så att ingen ska se.
Jag går hela skoldagen för det mesta, kommer hem och bloggar om mina tankar och känslor jag fått under dagen samt skriver och skapar musik som symboliserar det jag känner för stunden.
Vad tror du händer i hjärnan när någon drabbas av en psykisk sjukdom?
Jag tror att det som skiljer verklighet mot fantasi löses upp, och att man inte längre kan urskilja det. Därför blir nog många schizofrena, eftersom deras verklighetsuppfattning kollapsar helt. En annan teori är att det är ensamheten som gnager sönder allt förnuft.
Vad tror du utlöste din sjukdom?
Mycket var nog att jag blev kallad störd, att jag tillslut tog åt mig så mycket av det att jag trodde jag var det på riktigt. Men en annan faktor kan ju vara att jag alltid varit så ensam.
Hur ser din framtid ut?
I framtiden skulle jag vilja bli fotograf eller webbdesigner, men allt känns så långt borta och jag vet inte om jag kommer orka leva ända tills dess att utbildningarna är klara. Så just nu ser min framtid väldigt mörk och dyster ut.
Vad skulle du säga till andra människor med psykiska problem och som har det svårt?
Till de som verkligen är sjuka, och inte trasiga (det finns de som är trasiga, och trasiga människor går inte att laga. Jag är en trasig människa, men folk tror att jag kan lagas. Men de förstår inte, att jag inte är lika mänsklig som dem. De ser inte mina stjärnögon och mina änglavingar.)
Jag skulle be dem skaffa hjälp, om de kan bli hela igen. Det finns alltid hopp, och en dag hoppas jag att det aldrig mer ska finnas sjuka människor på denna jord.
Åh Emelie. Dina svar är så raka och ärliga. Man.. stannar upp med allt annat när man läser. Även när man läser dina andra tankar som du brukar skriva. Dina sjukdomar borde försvinna, du borde inte vara trasig. För du förtjänar att vara hel, kunna leva ett lyckligt liv, men. En sak är den att en stjärnängel är alltid vacker. Du är väldigt vacker och din inre själ är trasig, men ändå försöker du peppa andra människor till att må bra, och du försöker leva. Du är stark Emelie. Och jag hoppas att din framtid blir sann, att du lever då och jobbar med det du vill. Att du mår bra då eller iaf är påväg till ett lyckligt liv. Du, förtjänar att känna en känsla av att du är bra, att du förtjänar livet och allt bra det för med sig (även om jag själv vet att det mesta inte är bra, men, det finns bra saker). Alla som gör att människor mår dåligt borde inte få finnas. Jag tycker att man ska spärra in dom och ge dom samma "medicin" som dom har gett andra. Jag.. gillar inte molnet. För han säger bara någonting som du tror är sanning, men den riktiga sanningen är långt ifrån lik den som han talar om.
Du är bra Emelie.
<3
Älskade-stjärn-ängla-syster.<3
Du säger så fint och du klär i dina ord. Det hemska är att det du säger är trasigt. Men jag tror på fullaste allvar att du är duktig nog att läka!<3
