Nu kanske jag äntligen kan somna. Theralen + Alkohol kanske funkar för en gångs skull.

Det är så varmt i mitt rum. Jag trodde jag hade feber, men det vara bara mitt rum som kokade.
Jag fyller år i övermorgon. Och jag är livrädd för att leva.
Jag vågar inte. Vad vore jag utan Molnet, rakblad och smärta?
Jag vore inte jag. Jag skulle vara någon helt annan.
Och när det tagit en 18 år att bygga upp den man är idag, varför skulle man då vilja ändra på det?
Mamma ska kolla om det finns någon bra psykolog i Göteborg. Älskade Göteborg. Jag kommer aldrig glömma de minnen vi delar. Aldrig.
Imorgon är en ny dag. Jag ser återblickar av dåliga minnen. Riktigt dåliga minnen.
Stryptag runt halsen, en hand klämmer åt. En kamp om frihet, men som slutar med att man svimmar.
En röst som ber om förlåtelse långt bort, man vaknar till och förlåter. Man vågar inte såra.
Hemska minnen. Åh kära minnen, varför hemsöker ni mig?