Från Gina Tricot, och snart finns dem även i min garderob! Vilken är er favorit accessoar när vintern kommer? Mössa, vantar eller halsduk?

Jag har ingen aning om hur länge jag kommer att vara kvar här. Jag vet ingenting rent ut sagt.
En av mina rumskamrater, Therese, är jättesnäll och trevlig. Trodde hon var ca 18-19, men hon är 26. Jag vill också se så ung ut när jag är 26, haha.

Det enda man gör här är att sova och äta. Det finns absolut ingenting annat att göra. Man kan se på film, men inte våldsfilm. Ändå har vi Wallander/Vallander här och Jurassic Park. Som om inte de är våldsfilmer?
Ingenting här är normalt, och en ny patient kallade mig luder igår. Anita heter hon, inatt slog hon sönder ett glas och skrek att hon var arg. Ibland blir man lite skrämd av andra människor.

Mamma kommer hit klockan ett med boken Vingklippt Ängel. Min favoritbok, lätt. Den är underbar och ger mig hopp.
Det är väl det enda som händer idag. Internet verkar funka lite bättre nu i alla fall, tack och lov. Bara de inte kommer på mig så de tar ifrån det.
Nu ska jag logga ut, hej då!

1. Earl.
2. Flytta angelbitesen längre ut så det inte ser så mycket ut i mitten av ansiktet.

 

Samma som bilden innan.
Jag har bestämt mig, så ca den 4e december kör vi. Då blir det först nya angelbites och sen kanske i januari earl.

Det har kommit en ny äldre kvinna till avdelningen. Hennes namn vet jag inte, men hon verkar vara aningen illa däran. Hon sitter utanför vid sofforna i korridoren och pratar till ingen och pratar med en liten pojke som alltså inte finns där. Jag tycker synd om henne.
En annan äldre dam som bor här heter Ingegärd och hon gårter massor och vill dö, för att hon inte orkar mer. Henne tycker jag jättemycket synd om.
Det kommer nya patienter hela tiden och därför måste jag byta rum allt eftersom. Just nu delar jag rum med två andra tjejer, varav den ena är kanske 18-19 och väldigt tyst (vågar inte prata, precis som jag) och den andra är kanske 30 år och hon är densamma som kom med gosedjur i handen och frågade om hon fick köpa ciggaretter av mig sist jag var på psykakuten.
Det är hemskt att veta att alla här mår så fruktansvärt dåligt, och så sitter jag här och hör inte alls hemma någonstans. I min sjukskrivning står det att jag lider av djup depression, självskadebeteende och att jag pratar med monoton något röst. Anatom kanske. Något med "ton" tror jag det var i alla fall.

Jag är just nu hemlös, Kortbo kastade ut mig och här kan jag inte stanna mer än en vecka säger läkaren.
Kuratorn här på NÄL ska ringa socialtjänsten och be dem ta tag i det här en gång för alla, för jag kan ju inte bo på gatan.
Jag känner mig likgiltig inför allt som händer, jag har ingen ork att bry mig. Mina dagar går ut på att äta och sova och sova sova sova. Dessutom fungerar internet bara några minuter innan täckningen saknas. Jävla skitställe.

Och till er som skrivit dryga kommentarer om att jag ska sluta skriva att jag är inlagd: Jag skriver inte sånt för att få uppmärksamhet, jag skriver det för att läsarna ska veta vart jag är och varför jag är där. Det är oartigt att bara lämna bloggen och skita i läsarna.
Förresten så har jag bestämt hur jag ska pierca mig nu. Bild kommer i inlägget efter, om internet tillåter.

Återigen ligger jag inne på vuxenpsyk. Denna gången pga överdosering.
Jag vet inte hur länge jag ska stanna här, och det känns riktigt surt eftersom jag betalt mina tågbiljetter till Göteborg, och jag får inte permisson. De anser mig vara en fara för mig själv.
Jag kan förstå att andra tycker att jag inte är som dem, att jag är sjuk och behöver hjälp. Men för mig är det som det är, och jag är inte redo för en förändring.

Skulle egentligen vara hos Soc och dietisten idag, men så hamnade jag här. Från klockan 6 imorse till klockan 4 tog det innan jag fick träffa läkaren. Det gjorde mig aningen irriterad. Visst har han mycket att göra, men ändå, 8 timmars väntan och det enda han gjorde var att sy mina sår på vänsterarmen där jag tydligen skurit av en ven/artär vad det nu var, och det var svårt att sy såret pga all ärrvävnad. Men det blev i alla fall sytt och jag hatar verkligen sprutor!

Efter att jag blev sydd fick jag ta EKG två gånger, blodprov och ta blodtryck, kolla pulsen och göra tester om jag kände något i fingarna. Det gjorde jag på nästan alla fingrar, ringfingret och lillfingret var lite bortdomnat men nu känner jag dem igen.

Mamma kom förbi med kläder, rengöringsproduker och tandborse och tandkräm. Jag har inte borstat tänderna sen igår vid 9 tiden. Jätte fräscht, gick runt och luktade skit i flera timmar.
Idag har jag ätit två mackor och druckit två glas juice. Försökte äta lunch och middag, men det resulterade i att jag fick springa till toaletten och spy.

Jaja nu vet ni alla fall att jag inte kommer kunna uppdatera så ofta. Man får inte ha internet här men jag har smugglat med mig mitt mobila bredband.

Hej då, och ta hand om er!

Hej allihopa, det är Bambi som skriver i Emelie's blogg.
Emelie har varit på NÄL idag från 06.00 och kommer vara kvar där ett tag, för hon är tvångsinlagd.
Hon får inte ha internet och delar rum med en annan tjej, det är allt jag vet so far.

Anledningen till varför det blev som det blev, får hon berätta själv - om hon nu vill det.
Jag tänker inte nämna något hon har gjort och jag hoppas på att hon snart kommer ut.

Emelie, när du läser detta;  Kom ihåg att jag alltid finns här för dig och jag älskar dig, bästa vän. ♥

Jag mår så illa, jag vill bara kräkas. Men jag vet av erfarenhet att de dagarna är över.
Jag kan inte längre spy självmant.

Alldeles för mycket mat har passerat min mage, och jag mår fruktansvärt illa av både mätthet och ångest som gnager inombords.
Imorgon skulle jag egentligen till dietisten för att se hur det gått med vikten och maten. Jag kan med säkerhet säga att jag antingen gått upp i vikt, eller väger jag likadant som innan.
Men dietistmötet krockar med mitt möte med Soc, och det stör mig att jag aldrig får prata ensam med min handläggare. Det är liksom de enskilda samtalen som utredningen bygger på, och ju längre tid utredningen tar desto längre måste jag bo kvar här. Och jag gillar inte att bo här...
Visst är det tak över huvudet och man får mat (men maten kunde lika gärna kvitta). Men personalen är så himla dryg och de bevakar mig som om jag vore en idiot. De springer hela tiden upp till mitt rum för att fråga om jag vill komma ner, eller om jag vill hjälpa till, om jag ska tvätta eller om jag ska städa eller gå med ut och gå. Det blir bara för mycket när det är konstant varenda dag.

Jag piercar earl i december istället. Har inte råd denna månaden, vilket suger. Alldeles för mycket utgifter (busskort, skuld till mamma, Telenor, sparkonto), och jag får ca 500 kr kvar och de behöver jag till blonderingar och kanske eventuellt smink om inte det jag har räcker, och så någon varm tröja kanske. Har i princip bara t-shirtar. De pengarna som blir över ska jag spara till tatuering. Det kan mycket väl bli så att jag väntar med att pierca mig tills jag tatuerat mig och den läkt klart, för jag prioriterar faktiskt tatueringen. Och jag lär ha råd med den när novembers studiebidrag kommer. Hello Kitty är bara så grymt underbar.
Vi hörs senare. Imorgon kommer bild.

På lördag åker jag till Gbg, och kan förhoppningsvis hitta någon att vara i stan med. Ska fråga HannaH sen, om hon vill/kan. Saknar den tösen!
Pusshej!

Jag hittade sladden till kameran. Jag hade redan innan letat under sängen, men idag låg den plötsligt där. Väldigt mysko.
Men imorgon kommer bild, om jag får till hår och smink bra dvs. Hoppas.
Godnatt, även om jag inte lär somna snart. Puss

"Kan jag få en rakhyvel?"
"Vi får inte ge ut rakhyvlar till dig längre. Du svek vårt förtroende."

Jag hatar Kortbo. De visste om hur jag mådde redan innan jag flyttade hit, och helt plötsligt ska de ta ifrån mig min rätt tilll hygien också.
Marika som är en av mina kontaktpersoner här är orsaken till allt detta. Hon ringde Mobila Teamet när jag vägrade lämna ifrån mig ett rakblad (jag anser det vara min rättighet att behålla mina rakhyvlar och blad eftersom de är mina), och tyckte jag var provocerande. Gud vad jag skrattade inombords, till och med Molnet skrattade. Provocerande? Det är ren överlevnads instinkt.
Marika är orsaken till att jag hamnade på Vuxenpsyk. Hade hon bara hållt käften hade ingenting av detta hänt.
Jag har faktiskt inte gjort någonting, jag skar mig inte med det rakblad jag vägrade lämna tillbaks, så jag hade inte gjort någon s.k självskada eller någonting. Jag hamnade på vuxenpsyk med hot om tvångsvård pga något jag inte ens gjort fel. Det här är mitt liv, ingen annan har rätt att styra det. Hur tror de man ska vilja leva när man inte får leva det liv man vill leva? Ett liv bakom låsta dörrar är inget liv. Ett liv med ständig bevakning, det är inte heller något liv. Ett liv fullt med psykiatriker som analyserar en hela tiden är verkligen inget liv det heller.
Ett liv är där man gör det man vill, orkar och kan. Som mig till exempel, när jag iär ledig gör jag någonting, någonting jag faktiskt vill göra. Jag designar min blogg, vilket är mitt stora intresse. Jag fotar, jag skriver, jag träffar vänner, jag har det bra.
För mig är det inget fel på mitt liv. Det här är allt jag känner till. Jag kan inte säga att jag mår dåligt, för det här är hur livet är för mig, och jag vet inte riktigt, jag minns inte, hur det är att inte må såhär. Andra säger att jag är djupt deprimerad, eventuellt något mellan bipolär och borderline (Ragnheidur sa det innan jag lades in på ungdomspsyk, sedan låtsades hon om att hon inte sagt något om det) och så är jag tydligen självskadare också.
Skärandet är ingen skada, det är en befrielse.

Kortbo tror på fullt allvar att jag inte kommer köpa andra rakhyvlar att raka mig med. De kan ju inte på fullt allvar tro att jag tänker gå runt hårig fram tills jag flyttar någon annan stans, vilket kan dröja flera månader till.
Korkade människor. Jag kommer alltid, alltid, ha ett rakblad någonstns. Det är ingen som kan ändra på det förutom jag själv. När jag känner mig redo, då ska jag sluta. Men fram tills dess.... Ja då lever jag som jag gör.

Den 4e december gör jag det. Jag piercar earl. Det är sjukt snyggt och jag har velat ha det sen början av detta år.
500 kostar det på Tribe, och jag har alltid piercat mig där. De är jätteduktiga och trevliga.
Ser fram emot detta, och så snart jag har råd ska jag även tatuera mig!

Killed Hannah har ett perfekt utseende. Hennes tatuering på bröstet är sjukt najs, hennes hår är fierce och sminket är nomnom! Dessutom gör hon mig ännu mer sugen på att skaffa earl!

Klockan är fyra och jag har inte sovit en blund. Är inte ett dugg trött. Vad är det för fel på mig?
Jag har ju trots allt tagit mina mediciner i tid, och nästan full dos också. Måste prata med min läkare på BUP om att höja dosen Seroquel. Det här funkar ju inte...

Och när paniken bryter ut ler du svagt och viskar till mig; du är värd att dö för.
- kent

Jag känner mig så ensam när jag sitter här fem över halv ett på en lördag kväll på Kortbo utan sällskap, utan skratt
och utan rakblad som fungerar. Måste nog ha världens slöaste rakblad om jag får gissa rätt.
Lyssnar på Kent och Mannen i den vita hatten spelas. Jag har gjort en spelningslista i mediaplayer
(har något emot Spotify), som heter Kent2 där alla mina favoritlåtar med Kent finns. Mannen i den vita hatten är en
av dem. Fruktansvärt bra är den!

Min sladd till kameran är borta, så fram tills jag hittat den kommer bloggen vara tom på bilder, tyvärr.
Och jag är hemskt ledsen över att jag knappt kollar andras bloggar längre, men jag har verkligen ingen ork men
jag hoppas ni förstår att det inte är att jag inte bryr mig, utan för att jag har för mycket i huvudet just nu.

Jag funderar på att hitta på något, men vet inte vad. Vill fota, men när inte sladden finns tillgänglig så är det inte
lika kul. Redigeringen är ju det roligaste, men själva fotandet är såklart också roligt.

Jag är så sjukt uttråkad att jag lätt skulle kunna röka upp ett helt paket cigaretter. Men det är natt, och då får man
inte röka.
Har tagit 7 Seroquel plus 1,25ml Theralen men är inte ett dugg trött. Kommer nog vara vaken ett bra tag.

Hör du mig, hör du mig, kan du höra mig? Jag känner ingenting längre, emotionellt. Kroppen har stängt av alla
känslor och jag vet inte hur jag kan få tillbaks dem. För några dagar sen trodde jag att jag helt glömt bort hur man gråter, men sen dog Rolf och då brast jag och grät mängder. Sedan tog det stopp redan någon timme efter.
Tårarna slutade rinna och jag blev känslokall. Alla känslor försvann. Det enda jag känner är likgiltighet inför allt,
vilket är hemskt. Det är riktigt jävla hemskt att inte känna något överhuvud taget.
Jag försöker känna, men jag misslyckas. Det enda som blir är meningslösa försök.
Känner inte ens kärlek till musiken.
Men men, det går väl över. Tänk om jag har fel, jag kan ha fel.

Jag-vill-bara-dö-

Hej alla. Nu har jag av ren tristess gjort denna design. För att se hela designen, klicka här.
Passar dig som gillar vintage och foto.

Fick en fråga om hur man gör runda hörn på bilder. Det är faktiskt jättelätt!

Öppna upp din bild, gå in på "Select" längst upp och klicka på "Select all". Sedan går du in på modify, fortfarande under Select, och väljer Smooth.


Nu ska du välja hur runda dina hörn ska vara, på en vanlig bild direkt från kameran använder i alla fall jag 100px.
Nu ser du att din bild har en markering av hörnen. Gå in på Select igen, och välj "inverse."
För att nu få hörnen att bli vita/transparenta väljer du en bakgrundsfärg och trycker SHIFT + F5. När rutan kommer upp ska du bara klicka okej, och du har nu den färg du valt som bakgrund istället för de vassa kanterna på bilden. Vill du nu göra hörnen transparenta ska du gå in på suddgummit och välja Magic eraser tool och klicka bort färgen på hörnen. Klart!

P.S Det finns andra sätt att göra runda hörn men detta är absolut det snabbaste och enklaste sättet, och det använder jag mig alltid av.

Om allt går som planerat rent ekonomiskt så sitter snart den här söta kitty på min kropp!
Den ska som sagt sitta under nyckelbenen, och kommer kosta ca 800-900kr.
Hoppas verkligen jag har råd nu!

Jag sitter hemma hos mamma och funderar. Jag måste hela tiden hålla på med något för att bryta tankarna och rösterna som skriker "Ni kommer dö ut, det är ingen vits att leva när ni ändå kommer dö ut."

Jag var så fruktansvärt sugen på att fota, trots att kameran jag har är kass. Bilderna ser ni i inlägget under.
Kommentera gärna (:

Skrev en dikt förut, men minns den inte. Mitt närminne är väldigt dåligt förstår ni.

I november ska jag tatuera mig har jag bestämt mig. Det blir antingen Hello Kitty under nyckelbenen eller så blir det mitt namn på höger handled. De kostar lika mycket att göra, så nu är det bara att grubbla över vilken som skall göra först. Idéer?

Snart är det jul, men innan dess kommer höstlov och halloween! Halloween är nog den bästa högtiden som finns, efter jul. Jag hatar egentligen julen, men den är onekligen bedårande med alla ljus och färger. Och nyår är riktigt fint med fyrverkerierna. Men det är något med halloween jag älskar, vad vet jag inte riktigt, men det är faktiskt väldigt roligt att samla ihop ett gäng och klä ut sig till något och ha det riktigt roligt! Eller att ha en mysig filmkväll hemma eller hos någon vän. Vilken årstid och högtid tycker du bäst om?
Min favorit årstid är nog våren/försommaren. Det är verkligen fint! Och sen är nog halloween roligast.
Pusshej!

Foto: Jag.
Kamera: Canon IXUS 60.
Redigering: Jag.

 

Fredag, äntligen.
Egentligen skulle jag varit på begravning nu, men det blev inte av. Hoppas gammelmoster förstår, om hon nu finns någonstans i universum. Men pga att min morbror dog igår så kunde inte mamma köra till Göteborg ifall hon skulle bryta ihop.

Jag har lite godis och en chokladkaka som fredagsmys. Vi kanske kan hyra en film sen också. Fast å andra sidan är jag mer intresserad av datorn än film. Och jag har inte direkt någon större lust att sitta med de andra för den delen heller.

Jag fixade mig nyligen för att fota, men det blev så enormt skabbiga bilder att jag tog bort varenda en.
Jag ska snart klippa mig har jag bestämt. Måste toppa håret, och så ska jag be frisören klippa in mitt löshår så det smälter in med mitt egna. Det ska bli lite ovanför bröstkorgen. Men först och främst måste jag köpa vinterkängor, något i stil med militärkängor fast billigare. Jag är så fattig...

 

Kommentera gärna inlägget under och skriv vilken av designerna du tycker är finast.
Skriv gärna "den du har nu" eller "den på bilden", för om ni bara skriver "denna" så förstår ju inte jag vilken ni menar. *sadface*
Well, nu ska jag hitta på något. Vad vet jag inte, men något blir det i alla fall! Hej då!

"Kanske inte handlar speciellt mycket om ps, men jag bara undrar hur man fixar bilder sådär på sidan, (som du gjorde med min blogg) ^^ <3"

Denna fråga fick jag av söta Martiny, och självklart ska jag besvara den!

Det är väldigt väldigt enkelt att göra bilder som är vid sidan av sidmenyn. Allt du behöver göra är att göra ett nytt dokument (CTRL + N) välj storlek (använd ALLTID pixels!) och storleken ska vara ungefär så lång som du vill att bilderna ska gå.
Nu när du mätt hur lång bakgrunden ska vara, (den behöver inte vara bredare än 170px, och kanske 800px lång beroende på hur många bilder du vill ha), så ska du öppna de bilder du vill använda (CTRL + O)

Nu ska du förminska bilderna så att de är lika breda som din bakgrund är. Det gör du genom att trycka på CTRL + ALT + I. Se till att "Constrain Proportions" är i klickad, annars kommer bilden bli helt ihoptryckt.
När du gjort bilderna så stora som du vill ha dem är det dags att klistra in dem i din bakgrund. Har du inte valt bakgrundsfärg till bakgrunden så gör det nu innan du klistrar in bilderna. Detta gör man precis som i Paint med hinken.
Gå in på din första bild och välj CTRL + A. Nu är hela bilden markerad. För att nu kopiera bilden ska du trycka på CTRL + C, och när du ska klistra in den ska du gå till bakgrunden och trycka på CTRL + V.
Nu är den första bilden inne, och sedan gör du bara samma process med de andra bilderna.
För att det ska se snyggt ut ska du ha samma bakgrundsfärg på bakgrunden i bloggen som du har på bakgrunden i Photoshop. Om du vill att bakgrundsbilden ska automatiskt ska ändra färg till den färg du ha som bakgrund i bloggen ska du innan du klistrar in bilderna trycka på Magic Eraser Tool som ligger under Suddgummit i panelen.
När det blir rutor så betyder det att bakgrunden är borta.
När du klistrat in alla bilder du vill ha som bakgrund ska du nu spara. Tryck på File som är längst upp där Arkiv brukar vara och välj Save As. Där måste du se till att du väljer att spara bilden som JPEG fil. Om du vill ha bakgrunden transparent (genomskinlig) ska du välja att spara filen i PNG format.

Nu är det bara att ladda upp bilden så du kan få bildens adress att klistra in i din stilmall!
Jag använder mig alltid av Photobucket, där får man alltid bildens exakta storlek och det går snabbt och enkelt att få bildens URL adress. Man kan givetvis även ladda upp den på bloggen under Skapa och brevid Inlägg står det Bild. När du laddat upp bilden där ska du välja hur stor den ska vara. Just därför är Photobucket bättre, för då räknas storleken automatiskt ut. Men i alla fall, när du laddat upp och valt storlek ska du dubbelklicka på bilden. Då kommer den upp och du ska nu kopiera dens adress och klistra in i stilmallen, precis som det står ovan.

Hoppas detta var till någon hjälp!

Jag fick en förfrågan om hur man gör en sån bild som jag gjort i inlägget "vackra ting", alltså om hur man (om jag förstod dig rätt) får texten i bilden att tona från svart till att försvinna.

Till en början ska du ha två bilder (se bild). De måste vara lika stora.

Ha dem som på bilden i halvfönster, det blir lättast då.
Gå in på "Window" alltra höst upp i menyn som går horisontellt och klicka i "Animation".
En liten rutrad dyker upp. Skapa ett nytt lager (se bild 2)

När du gjort det, markera en av bilderna (CTRL + A) och med verktyget som är brevid fyrkanten längst upp (markören) ska du dra den bild du markerat till den andra bilden.
Nu blir det lite knepigare. Du ska klicka in på båda lagrena och flytta dem med markören så de ligger precis på varandra i både första och andra lagret. När de gör det ska du se till höger där det står "Layers, Channels och Paths". Gå in på Layers, där du nu ser två lager till, fast likadana. Ha kvar layers uppe, markera sedan din första animationsruta med muspekaren och klicka ur det andra lagret ut Layers (se bild 3)

Som ni kan se är den andra ramen i animations boxen (den blå markerade till vänster) nu i färg igen. Detta pga att jag markerat den i Layers (markeringen till höger) och klickat ur den andra (ett öga som symbol).
Nu har du snart en animation!
Det står under animations rutans box pilar, men innan du kan klicka på play för att se animationen måste du välja hur lång tid det ska ta mellan bildrutorna. Detta görs direkt under bildramen. Jag brukar använda 0,5 sekunder mellan bilderna.

Nu kommer själva toningen. Brevid knappen som pekar till höger finns det ett par ringar som sitter ihop. Det är knappen framför nytt lager knappen. Klicka på den och så kommer det upp en liten ruta där det står: Tween with previous frame och lite annat. Det enda du behöver fylla i, resten är som det ska vara, är hur många frames (ramar av animationen) du vill ha när den tonas. 5 är standard, men fyra är lagom tycker jag.
Nu kan du spela upp din animation och se hur den ser ut såhär långt.

För att få text som tonar fram och bort ur animationen är inte så svårt. Först ska du använda dig av boxverktyget. Gör detta i ett nytt lager i Layers. Minska opaciteten om du vill ha lite genomskinligt där texten ska stå. (man behöver inte ha en bakgrund för texten) Sedan tar du "type tool", den lilla knappen med ett T på och skriver in vad du vill att det ska stå, exempelvis ditt namn eller ett citat.
Nu kan du se på animationen ännu en gång för att se så allt stämmer. Om inte texten är med på båda bildramarna i animatiions boxen klickar du på första ramen och sedan markerar textens lager i Layers och klickar i ögat så den syns. Gör samma på alla ramar och spara! Spara inte som "save" eller "save as" utan "save for web and devices".
Hoppas ni förstod, det kan hända att man får läsa ett par gånger för att hänga med.

Hej alla läsare. Jag tänkte starta ett litet projekt där ni kan ställa frågor som angår bildredigerings programmet Photoshop.
Jag ska försöka förklara så tydligt jag kan med text och bild, och hoppas det finns många som vill lära sig nya saker i Photoshop!
Ta hand om er, vi hörs!

 

Nästan allt turkost gick bort, men det är lite kvar där bak.
Klippte löshåret kortare, men det blev för kort. Så jag vet inte... Ska jag klippa resten av det också, fast i rätt längd? Vill ha samma längd som Shelley Mulshine har. Vi får se hur jag löser detta!

Idag är det torsdag, imorgon ska jag till Göteborg och ta farväl av morbror. Det kommer bli sorgligt, jag kommer gråta och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Det blir för mycket, alldeles för mycket. Varför var han tvungen att dö...?
Jag hatar döden, jag föraktar den. I alla fall när det gäller andra människor. För mig är den en befrielse, en frälsning. Men när andra dör, folk jag älskar, så blir jag rasande på döden och dess sätt att döda oskyldiga människor.
Nu ska jag fixa Tildas design. Vi hörs senare. Puss.
P.S jag vet att bilden är hemskt ful.

Jag längtar tills den dag jag kan köpa mig en systemkamera.
Foto: Mitt. Saker: Mina. Kamera: Canon IXUS 60.

Idag dog min morbror. Han blev bara 64 år gammal. Må han vila i frid.
På fredag ska jag, mamma och syster till bårhuset och ta farväl av honom.
Min morbror var som den pappa jag aldrig hade. Han brydde sig, fanns där. Jag hoppas att han har det bättre där han är nu. Utan cancer och utan hjärtfelet som han dog av.
Saknar dig!

 

Om den ser konstig ut för er så hör av er! Såhär SKA den i alla fall se ut!

P.S Tomrummet til höger om mitt namn kommer så småningom fyllas på med bilder (:

"Seroquel är ett modernt atypiskt antipsykotiskt läkemedel för behandling av schizofreni och bipolär sjukdom. Seroquel tillhör gruppen antipsykotiska läkemedel. Verkningsmekanismen av antipsykotika är blockering av D2-receptorer. Seroquel finns även som depottablett - Seroquel Depot. Med Seroquel kan tankar, känslor, sinnesstämningar och verklighetsuppfattningar normaliseras, helt eller delvis, vilket ökar förutsättningarna för att patienten ska kunna leva ett bra liv trots sin sjukdom."
- psykiatriinfo.se

Min nya sömnmedicin som jag i tidigare inlägg kallat för "S något" har nu blivit klarhet för mig och heter Seroquel. Jag har fått den utskriven som sömnmedicin och ångestdämpande under natten. Jag känner att jag blir väldigt stirrig av den och det orsakar att mina ögon lätt torkar ut då jag sällan blundar efter att ha tagit den. Mycket märkligt.

Idag har jag med hjälp av väldigt mycket shampoo, olivolja och balsam lyckats få bort allt äckel lim ur håret så nu är det lent och fräscht igen. Känns jättebra, nu saknas bara lite pengar så jag kan köpa blekning.

På fredag ska jag på begravning. Min gammelmoster Astrid har dött och må hon vila i fred. Trodde faktiskt inte hon skulle dö såhär, detta året. På något vis hade jag väl tänkt att hon skulle vara odödlig...
Men Segerlöv's släktet dör sakta men säkert ut, vilket är hemskt att känna till. Jag hoppas i alla fall inte mormor dör snart. Min mormor är bäst.

Sex stycken Seroquel och en halv flaska Theralen senare och nu är jag dåsig i huvudet. Ska sova nu. Godnatt, bilder kommer, jag lovar!

Shelley Mulshine - en stilikon och ett utseende att dö för.
Jag ska nog skippa löshår ett tag, förbli blond och fixa liknande frisyr som Shelley har. Har fått höra att jag klär bättre i kort hår än långt, så vi får väl se hur det blir. Men eftersom limmet inte går bort ur håret måste jag låta det vila ett tag innan jag använder löshår igen, så kort hår it is, for a while.

Min blogg har blivit så tråkig, så nu frågar jag er: vad vill ni ha mer av / läsa om?
Allt färre kommenterar och jag älskar kommentarer så lite sadface är jag allt.
Men ärlig nu, vad vill ni ha mer av i bloggen?

För övrigt för er som inte visste har jag helbturkost hår nu, men ska bleka det när jag får pengar. Och så ska jag spara ut luggen och så ska jag förbli helblond. I think... Hm.
Jag älskar blont hår men även rosa och turkost. Vi får se vad jag gör, men förblir nog blond ett tag. Man får ju inte slita för mycket på håret heller.

När jag tog ut löshåret förut, som jag limmat fast, så hade jag såklart ingen remover till limmet. "Men de sitter ju ändå så löst" tänkte jag och drog loss tränsbitarna. Aj. Och ännu mer aj, fast i mitt hjärta, när stora tuffsar av mitt egna hår rök med. Och det är sjukt mycket lim kvar i håret, som klibbar ihop mitt egna hår till dreads typ. As fult och äckligt känns det. (Inget fel på dreads, men limklet på hår är inte fint)
Vet inte hur jag ska få bort det. Måste köpa remover men jag har inte råd att åka till Göteborg just nu. Någon som har snabbtips på hur man kan få bort det? Överanvända balsam kanske?
Tacksam för tips! :3
Godnatt, även om jag inte är ett dugg trött trots Theralen och 4 stycken S något. Ahwell, livet går vidare antar jag. Måste i alla fall till skolan imorgon, så vill jättegärna sova ett par timmar.

Hej då!

Jag sitter återigen i mitt rum på Kortbo, denna gång med en smockfull godispåse som tröst.
Jag blev utskriven idag, tack vare ett enormt tjatande från min sida. Doktorn som skrev ut mig hette Gabriel, och jag har nu 150mg Lamotrigin och så även en ny medicin, S något. Minns inte vad den heter, men ska ta 2-8 tabletter dagligen för sömnen. Den är även antidepressiv tror jag.
Tiden på Vuxnenpsyk har varit enormt påfrestande. Jag fick kontakt med en som hette Christoffer, som känner Christan i min klass bror. Och så träffade jag en annan Christoffer som var sjukvårdare, som var Christian i min klass kusin och sjukt jävla söt.
I rökrummet träffade jag även på en femtiotre årig man som var rätt trevlig, men som spenderat mestadels av sina senare år på psyk. Tyckte synd om honom.
Personalen var trevlig, förutom nattpersonalen. De var oerhört dryga. Och jag var ständigt rädd, fylld av ångest och ville bara dö. Jag satt och grät och var vaken hela nätterna utan att nattpersonalen brydde sig.
"Gå och lägg dig ingen," sa de när jag var uppe för att säga till att jag var vaken, precis som de bett mig göra. Jag trodde jag kunde få någon extra sömnmedicin, men det fick jag inte.


Nu tar jag följande mediciner; Atarax, Abilify, Lamotrigin, Fluoxetin, Theralen, S något och Nifirex. Sju stycken alltså. Hade faktiskt hoppats på att jag skulle fått Xanor eller något liknande eftersom jag har oerhört plågsamma ångestattacker som bidrar till att jag inte kan sova.

Men nu vet ni alla fall att jag är hemma igen. Så det blir fler blogginlägg kan jag lova, trots att jag inte får ha dator här. Men men, sånt är livet och jag skiter i reglerna ;)
Pusshej så länge!

Jag sitter i sjukhus kläder i tunna lakan på sjukhussängen. Mitt rum är litet, kritvitt och innefattar en säng, ett sjukhus sängbord, två stolar med ett litet bord emellan och en vanlig stol där jag har min handväska. Till vänster om mig finns även ett handfat och ovanför hänger en fastskruvad spegel med klösmärken på. Antar att någon som hade rummet innan mig försökte göra sönder spegeln.

Jag har köpt tre paket cigaretter idag. Det är jävligt många för att vara mig. Men det finns absolut ingenting annat att göra här än att lyssna på musik, skriva på självbiografin och röka.
Jag är på självbiografins 13e sida, men det saknas en hel del material. Jag har till exempel inte skrivit av något av det jag skrev från tiden inne på Vänerviken för hand än, så det blir nog en 10 sidor bara av det. Har skrivit grundläggande om min barndom, berättat lite om vad jag varit med om och nu är jag inne på kapitlet jag döpt till "Vuxenpsyk".

Nattpersonalen är riktigt okänslig. Jag satt och grät till låten Mannen i den vita hatten av Kent, för Molnet och rösterna skrek så att huvudet nästan sprängdes, trots att jag tagit både Alvedon och Atarax. De total ignorerade mina tårar och frågade inte ens vad som var fel. En av sköterskorna sa: Hur är det?
Jag svarade: Dåligt...
Då sa hon att jag ska lägga det förflutna bakom mig, att det blir bättre då. Men det är ju jävligt lätt när man dagligen blir påmind om allt av de jävla äckliga rösterna, och framförallt Molnet. Han ger mig fortfarande äckliga syner, tar mig till kalla, förfrusna platser där han visar bilder av människor som han dödat med sin kraft.
"Ser du vad som blir av syndarna?" frågar han och hans gestalt går fortfarande inte att tyda. Han är och förblir en grå massa. Ett grått moln.
"Vad har de gjort?" frågar jag med rädslan stockad i halsen.
"De löd mig inte." skrattar han med sitt ondskefulla hånskratt. Och det är då jag inser att han menar allvar. Han dödar verkligen den som inte lyder honom.

I början var Molnet jättetrevlig. Han var en vän och jag tyckte om honom. Sedan kom den dagen då han övertalade mig att ta livet av mig. Jag var nio år och nära på att knivhugga mig själv till döds i köket. Vad stoppade mig? Jag var för feg.
En annan gång fick han mig att hoppa ut från balkongen en gång mamma och min syster inte var hemma. Jag bröt mirakulöst inte en enda kroppsdel, fick bara jävligt ont och dog tyvärr inte den gången heller. Det gjorde Molnet arg, för han vill att jag ska dö, ge upp och befria världen från min äckelhet.
Det är det han lever för, för att alla ska ha det så bra som möjligt. Därför besitter han de som smittar ner världen med sin äckelhet, för att de ska kapitulera och försvinna för gott så de underbara bra människorna kan leva i fred.
Vad jag vet, vad Molnet berättat, är jag den äckligaste och vedervärdigaste han någonsin stött på. Han är enormt missnöjd med mig. Jag lever än idag, och det gillar varken han eller jag.

Andra människor är enormt fina, insida som utsida. Nästan alla i alla fall. Inte de som trakasserar, mördar eller på annat sätt skadar människor och djur. De människorna är hemska och borde dö. Tänk vad mycket bättre världen vore då!
Önska kan man ju göra, men som vi alla vet slår varken drömmar eller önskningar in. Ni har säkert som jag hört om alla "nu får du önska dig något!" Som t ex när man drar av plasten från ett nytt smörpaket eller när en stjärna faller, eller när man blåser ut ljusen från sin födelsedagstårta. Har de slagit in? Nej.
Bara patetiskt att ens önska sig något man bara blir ledsen över att inte få. Jag har önskat både fred på jorden, att mina älsklingar Abbe och Hebbe ska komma tillbaka, att familjen ska få en stadig ekonomi och att jag ska slippa må såhär. Men ingenting hjälper. Mest sårad blir jag över att älsklingarna aldrig kommer att komma tillbaka. Gråter ofta pga saknaden. De är de vackraste varelser jag någonsin lärt känna. Mina älskade, älskade katter. Rest In Peace <3

Jag hatar att gråta. Man blir så förbaskat snuvig efteråt. Nu sitter jag och snörvlar och har mig, kan inte ens andas genom näsan. Men antar man får skylla sig själv för att man är helt jävla värdelös...

Nu ska jag inte plåga er mer med mina patetiska ord. Godnatt så hörs vi av. Om inte imorgon, så en annan dag. Om inte en annan dag, så i himlen.

Hej! Jo man får hälsa på :) Absolut. Men det är vissa besökstider. Tror det är från 1 på helg och från fyra på vardag, men är inte säker. Kan fråga sen! :D
Vore kul med besök faktiskt, men det finns absolut ingenting att göra här och jag får inte gå ut utan personal. Men men, jag kanske får gå ut själv snart, om några dagar eller så. Tack för att du frågade, jättesnällt verkligen! :D

Raquel Reed

Vanna Venom

 

Hej Saga, jag sitter vid datorn. Man får ha dator, men inget internet. Men jag har mitt mobila bredband medsmugglat. En annan sak; jag har inga pengar på mobilen. Men har kiosken påfyllning här nere vid NÄL så fyller jag på. Då kan jag i alla fall få rätt schema tider till skolan av Bambi, eftersom jag hoppas! på att jag ska få dagspermissioner.
Tack för din fråga Saga, och tack för att du läser!

"Om man behöver plocka ögonbrynen, kan man få låna en av era pincetter då?"
"Det lär dröja länge innan du får låna en pincett."

Jag var i desperat behov av att skära inatt. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och hade inget annat val. Jag var tvungen.
Jag krossade min ögonbryns penna's vässare med min vikt och plockade ut de två bladen. De var inte direkt vassa, men de funkade.
Sjuksköterskorna kom in med en Atarax som jag ringt efter, och då såg dem allt...
Det var blod på lakanen, mig, kläderna, golvet och armarna. Jag skar djupt på vänsterarmen, men inte så djupt. Det var kanske en halv centimeter djupt bara.

Dagarna går åt till att lyssna på Kent. Mestadels lyssnar jag på låten "Varje gång du möter min blick".
Den är enormt fin, och ibland gråter jag till den. Den påminner om så mycket, men det är vackra minnen även om allt slutade fel. Förlåt...
Jag har enorma svårigheter med att komma över känslor, oavsett om det är för vänskap eller kärlek. Jag är som i någon slags trans där allt bara flyter omkring och man kan aldrig sluta se det man varit med om. Det är överallt, som ett nytt slags universum där man själv är mittpunkten allt cirkulerar kring.

Imorgon ska jag träffa läkar-Gabriel. Hoppas han är snäll, snällare än den läkaren jag träffade igår i alla fall. Men heter man Gabriel så symboliserar man allt honom lite grand med ängeln, så jag får för mig att han är jättesnäll.
Jag hopas verkligen att jag får åka hem imorgon, jag menar, jag hör inte hemma här. Ingen av de som är här verkar göra det. Det är bara mänsklig förvaring i en bur. Bara för att man mår dåligt behöver man inte låsas in. För mig är det normalt att må såhär, och de tar ifrån mig mitt liv. Jag måste gå i skolan, jag har så mycket att göra! Och så måste jag träffa mina underbara vänner... Jag kan helt enkelt inte vara här!

Idag kommer antingen Helen eller Annelie från Kortbo hit med lite kläder och pengar. Jag ska köpa cigaretter. Känner att jag behöver det nu. Har inte rökt sen sist jag träffade Adam, vilket är ett bra tag sedan. Men när man mår riktigt riktigt dåligt kan cigaretter faktiskt lugna ner en lite.

Nej nu måste jag sluta innan personalen kommer in. Hej då, ni är underbara. Puss.

Jag sitter inne på Vuxenpsyk avdelning 57.
Har jag tur åker jag tillbaka till Kortbo på måndag, har jag otur får jag tvångsvård.
Jag har inte ens gjort något, ändå är jag här. Jävla skit.
Aja nu vet ni i alla fall. Får inte ha internet här men ska nog kunna smuggla fram det ändå lite då och då.
Men jag har extra tillsyn så det får bli sällan.

Puss, ni betyder.

Okej, det är sjukt många som bett mig att inte låsa bloggen, så nu tvivlar jag.
Jag vill ju egentligen inte låsa, för om jag gör det kan inte andra i samma situation läsa, och det vill jag att de ska kunna. För läser man om någon som mår likadant som en själv så känner man sig inte fullt lika ensam.
Så nu är frågan; att låsa eller inte låsa.

Ikväll låser jag bloggen. De som vill ha lösen får skriva någon slags kontakt adress så ni kan få den.
Kommentera detta inlägg om du känner att du vill fortsätta läsa, men du måste skriva någon adress till dig så jag kan skicka lösenordet.
Hoppas ni alla har det bra. Och Emil, tack för din fina kommentar. Men jag rör mig redan, går varje dag i ca 45-50 minuter. Inte mycket, men iaf något. Ungefär en halv mil blir det, eftersom jag går 2,5 kilometer gånger två. Aja hoppas någon vill läsa. Ta hand om er, puss. Ni är bäst...!

Ni får en gammal bild, men lite pimpad. För jag är sjuuukt sugen på att pierca earl! Det är så snyggt. Provade även kindpiercing (i Photoshop) men då skulle jag vara tvungen till att ta ut mina angelbites för det skulle se WAY too much ut annars.

Idag är jag ledig från skolan då jag inte har någon lektion. Funderar på att göra mig i ordning, men vi får se. Kameran hatar mig nämligen.

Igår följde jag med personalen och handlade. Tunga kassar kan jag lova! Köpte även två krämbullar var till mig och Bambi, men godiset jag tänkt att köpa kunde jag inte betala, så kollade mitt saldo på kortet och mina 50 kronor har mystiskt nog försvunnit!

Imorgon ska jag till stan för att lämna tillbaka byxorna jag köpte på Gina nu sist. Dragkedjan åker ner hela tiden nämligen. Inte trevligt.

Nej nu ska jag fixa mig, har inget bättre för mig.

P.S vi får se om jag byter blogg eller inte. Jag kanske sätter lösen på denna istället. Vi får se om jag orkar stå på mig.

Och du som frågade hur många stygn jag fick sy så blev det 26 stygn.
Hej då!

Orden står helt still i huvudet. Jag har stirrat ut i tomma intet i säkert en kvart.
Jag har haft möte med skolan. Ångest. De sa att jag bara ska läsa Multimedia och Rörlig Bild ett tag nu. Det innebär ändå fyra dagar i veckan, fast mindre timmar. Ångest. Om jag inte klarar detta, då är jag mer värdelös än jag trodde.
Jag har ätit två bananer idag. Ångest. Sen blir det middag. Äta lite lite lite var det ja. Måste ju äta här, och det suger. Jag vill inte.
Imorgon ska jag till BUP. Elisabet kommer vilja lägga in mig igen. Jag var nämligen 6 timmar på akuten inatt och sydde fem sår. Lång väntetid, hatar akuten. Hatar sprutor.
Fick veta att jag skurit av nerver på vänsterhandled och det är därför jag inte har någon känsel där. Det känns alltid bedövat och det är bra på sitt vis, men läskigt på ett annat.

Nu undrar ni säkert varför mitt inlägg heter "låt inte de jävlarna vinna". Well, I'll tell you:
I dagens samhälle har folk inget vett överhuvudtaget. Man smutskastar andra, misshandlar och våldtar som om man styrde världen och har all rätt att göra sådant. Som om man äger alla andra människor. Som en översittare. Jag säger bara: låt inte de jävlarna vinna. Stå upp för din sak. Var stark även när du är svag. Jag ger upp gång på gång men lyckas alltid ta mig tillbaka för att sedan falla igen. Det är ett system, en cirkel som aldrig riktigt tar slut.
Jag har fått höra en massa elaka saker om mig själv sen jag var liten. Det var att jag var fet, hade fula kläder, för att min syster var si och så, för min läppfärg och för mitt stora födelsemärke jag har på högerhalvan av ansiktet.
När jag gick i sjuan så smällde Rasmus i min klass till mig på rumpan, och det var tydligen jätteroligt.
"Ser du hur fettet dallrar?!" skrattade han till vår klasskamrat Johan.
Johan var tyst, tror inte riktigt han visste vad han skulle säga.
Från och med den dagen gick jag ner 20 kg och vikten blev det absolut viktigaste för mig. Att vara smal blev som en besatthet.
Men jag tyckte aldrig jag var smal. Jag tyckte jag såg ut att väga 100 kg. Det är först nu jag inser att jag faktiskt jagade det jag redan hade.
Men sen kom den. Dagen då allt förstördes. Dagen som innebar Remeron.

Remeron är en anti depressiv medicin som ger kraftig viktuppgång. Mamma tyckte jag skulle ha den när min BUP läkare föreslog den, eftersom hon tyckte jag skulle gå upp lite i vikt. Men resultatet blev förödande. 30 kg i viktuppgång. 10 kg mer än jag vägde när jag blev mobbad för min vikt.
Jag insåg snabbt att det här inte var bra. Det var verkligen inte alls bra. Jag skar in en markering vid sidan av magen där jag ville ha min midja. Ärret går från mellanrevbenen till höften. Den markeringen ska en dag bli till midja. En dag ska jag vara smal igen.

Vad jag försöker säga är att ingen, ingen! ska någonsin få trycka ner dig. Du är bra. Du är unik. Du är DU. Ingen kommer någonsin bli som dig.
Även om jag inte är unik, värdefull eller bra så vet jag att det som pågår är fel. Det är inte normalt att  hacka på andra så att de vill ta livet av sig. Det är inte normalt att bidra till någons självmordsförsök.
Det är absolut INTE okej, att snacka skit om andra. Grupptryck? Javisst. Men man får fan skylla sig själv om man beblandar sig med idioter. Patetiska, jävla idioter. Hela högen. Dö.

Nu är det såhär att folk tydligen snackar skit om mig på nätet IGEN.
Därför byter jag blogg och gör den privat. Ni som vill ha adressen får kommentera här eller skriva meddelande på FaceBook.
Det känns hemskt att man ska behöva göra så här för att andra människor saknar känslor och inte vet hur man beter sig. Hur kul kan det egentligen vara att hacka och tracka ner på andra?

Det här blir förmodligen mitt sista inlägg i denna blogg.

Som ni säkert alla vet är jag en stor Zelda nörd och mitt absoluta favoritspel är Ocarina of Time som jag alldeles snart ska spela :)
Tänkte ladda upp några screenshots från spelet, för att ni som inte vet vad jag snackar om ska få en lite bättre inblick. Så här kommer några bilder:









The Legend Of Zelda - The Ocarina of Time handlar om den unga Link som far ut på ett viktigt uppdrag av Deku trädet. Han ska rädda Hyrule mot den onda Ganondorf! Resan är lång och det är en massa olika tempel man ska besöka för att frigöra ondskan som nått dem. Spelet är enormt roligt och spelas med Nintendo 64. Älskar det! Nu väntar det på mig, så vi hörs sen!

Jag mår inget vidare. Är ständigt less, trött och orkerslös. Dessutom har jag på de senaste två dagarna ätit både kladdkaka, glass, godis och druckit läsk. "Det är helg" tänker ni säkert. Men det gör det inte okej för det. Gå ner i vikt gör man inte av sötsaker.

Depressionen blir allt värre för var dag som går. Det är ansträngande att le det där extra fejkade leendet, så jag sitter mest tyst nu för tiden, tyst i min egna lilla värld.

Jag har ett nytt rakblad nu. Ett vasst rakblad. Men något är fel, inte på bladet, utan på mig.
Jag kan längre inte skära stora sår. Jag får ont på ett helt annat sätt än jag tidigare fått. Nu känns det, vilket det inte gjorde innan. Jag kunde skära ca 1 och en halv centimeter -2cm's djupa sår utan att få ont och nu räcker det med en liten skråma så får jag jätteont så jag skriker tyst. Vad är det för fel på mig?

Var på Överby idag. Köpte en kavaj från H&M, svart är den. 199:- och sen en tshirt från Gina Tricot (99:-) med revbenstryck på och slutligen ett par as najs byxor från Gina för 299:- med gulddragkedja vid benen. Najs...!
Men inte ens shopping gjorde min dag, för sen kom ångesten ikapp och jag insåg vad jag gjort, och det var inte något bra alls...
Jag vet att jag kommer skära ikväll, det är lika självklart som att smör smälter i solsken. Men det jag inte vet är hur mycket och hur djupt. Jag vill ju ha stora sår, för små känns bara meningslösa. Men vi får se.
Nu ska jag sociala mig med mina vänner på MSN. Puss!

Inte är det hjärnan i alla fall.
Robin kommenterade mitt inlägg med följande:
"Sensommaren 2007 var den värsta i mitt liv. Jag var 14 år och jag blev våldtagen.
Pics or it didn't happen."

... Först och främst,Robin; vem fan skulle fotat våldtäkten hade du tänkt? För det andra, varför skulle man ljuga om en sådan sak? Det är allvarliga saker och inget man skämtar eller driver om.
Jag blir bara så frustrerad på människor. Speciellt korkade människor som Robin. Varför i helvete skulle jag ha bild på våldtäkten? Det är inte direkt något man riggar upp kameror för. Jävla idiot.

Dagens look. Nu ska jag på ljusfestival i Grästorp snart, haha. Ska se om jag kan fota lite :)

"Depression är egentligen inåtvänd ilska. Man tar ut ilskan och hatet på sig själv istället för andra."
- Elisabet Petterson.

Hade BUP samtal med Elisabet idag. Orkade inte gå dit för jag sov ingenting inatt, så hon kom till Kortbo.
Vi pratade om varför jag inte kan sova, jag berättade att det var för att jag minns för mycket. För mycket av det onda, hemska och brutala.
Jag ser bilder av det jag upplevt och ryser. Tröttheten består, men ersätts mestadels av rädsla. Rädsla för mina minnen. En viss person förstörde min syn på intimitet. Sen dess har jag äcklats av allt som är intimt, och till och med småsaker som pussar äcklar mig, såvida det inte är en väldigt speciell person.
Sex stycken killar förstörde min syn på hur killar är. Jag utgår ifrån att alla killar endast är ute efter en kropp, ett utseende. Att de gör personer till objekt de tror de äger. Jag trodde alltid att dessa killar var speciella, att de gillade folk för hur de var, inte för hur de såg ut. Men det gick snabbt upp för mig hur det egentligen låg till.

Jag har, på tal om killar, haft en tendens till att träffa just den här typen av killar. Därför är min syn på killar i allmänhet som sådan.
Inte bättre blir det ju av att min far aldrig var en bra förebild heller. Han spelar en stor roll till att jag ser killar som lata, ilskna och ondskefulla.
Det är inte bara killar jag inte litar på. Tjejer har en jävligt stor mun och kan trycka ner en rejält med sina hårda ord.
När jag var 9 år hade jag och min syster en kompis som hette Tobias. Tobias hade en syster vars namn jag inte minns, och hon i sin tur hade en bästa vän som hette Malin. Malin och systern mobbade mig och min syster, kallade oss fetton, fula och klagade på våra kläder. Jag var rädd för att gå ut, rädd för orden som jag visste kunde komma när som helst. För det var inte bara de som mobbade oss, det var flera andra utöver dem.

Andra minnen jag haft under natten har varit av alla gånger jag blivit övergiven. Det smärtar att se bilder av den glada Emelie som umgicks med sina vänner i Göteborg, och sen se bilderna av den gråtande Emelie som precis fått läsa att de inte vill vara med henne mer för att hon verkar sympatisökande och mår för dåligt för att vilja umgås med.
Men inte slutar det där, nej nej. Självklart skulle jag även få flashbacks av sensommaren 2007, minnen från åttan jag inte ens mindes och av strypningarna.
Sensommaren 2007 är en sommar jag aldrig kommer glömma. Det var den värsta sommaren i hela mitt liv. Jag var fjorton år och jag blev våldtagen.

När jag minns och ser tillbaka på mitt liv så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag menar, det mesta som hänt är ju mitt egna fel, så det kan jag väl inte gråta över? Det var ju mitt fel att jag inte vågade säga nej, att jag ljög om att jag gillade honom också. Hade jag aldrig gjort det så hade vi aldrig blivit tillsammans, och då hade jag förmodligen inte heller blivit våldtagen. Det var hans fel att det ens skedde. Han lämnade mig ensam med det där äcklet.
Hade jag bara vågat säga nej alla gånger så hade allt varit mycket bättre. Jag kanske skulle fått ett bra liv.

Familjesituationen har aldrig varit bra den heller. Jag minns än idag alla gånger mamma kallade mig cp, störd, dum i huvudet och att jag borde in på hem. Jag minns alla gånger min syster och jag bråkade. Hur jag bet henne, rev henne, slog henne. Och den gången hon knuffade in mig i fönsterbrädet så jag knappt kunde gå efteråt.
Och pappa... Ja honom vet ni nog redan en hel del om. Kortfattat så var han helt enkelt inte bra på att vara pappa.

Mina ärr kliar, trots att de är gamla och läkt klart för längesen. Och jag har fortfarande inte pengar till rakblad, och det suger. Vill-skära-nu.
Nej nu måste jag sova, somnar i princip.
Ska se om jag kan sova inatt. Hoppas det. Godnatt!

Ny design, frost heter den. Vad tycker ni? Själv är jag inte nöjd med headern.
Nu väntar BUP samtal. Vi hörs senare!

Tröttheten ligger som ett tjockt täcke över mig, som vitan runt den lilla äggulan.
Åt två portioner spaghetti med quornfärs till middag. Ingen frukost, ingen lunch. Mellanmål - en banan.
Sen blir det kvällsmat. Men tror inte jag ska ha någon. Från och med idag börjar det, och jag har redan ätit för mycket.

Mitt löshår ramlade av idag. Jag blev arg, förkrossad. Limmet suger verkligen.
Så nu har jag sytt fast clips på allt utom 4 slingor som jag limmat fast igen. Känns dumt att inte använda upp limmet när jag ändå betalt 100 kr för det och dessutom köpt två flaskor, plus att det syns att det är löshår om man har clips precis intill luggen.

Imorgon ska jag skådespela i Bambis film "Nallen". Det ska bli roligt, men jag är en kass skådespelerska, haha. Har lätt att komma ihåg manus, men att agera, det kan jag bara inte.

Lovade bild idag, men hade en dålig sminkdag, så det får bli imorgon istället.
Sen vill jag även passa på att förnya mitt tack. 28 kommentarer på hårbilden, wow!
Och dessutom en ny följare via bloglovin'!

Nu stressar jag på msn så ska försöka vara lite mer aktiv där. Puss!

Tack till 250 unika besökare, och tack för 18 kommentarer på senaste inlägget!
Puss på er, ni gör min dag!
Ny bild kommer imorgon! :3

Såhär blev håret. Kommentera gärna (:

Dagen var okej. Hade möte med Soc efter skolan och allt jag tänkte på var vilken enorm mängd lunch jag ätit. Detta ska jag fixa genom att skippa middag och kvällsmat, eftersom fyra portioner pastasallad är lika med en hel dags mat. Jag avskyr att jag orkar äta så mycket av sånt som är gott...

Skolan dög. Men nu har jag sån ångest för jag vet inte vad. Är inne i en jobbig period och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Kroppen skriker efter sår och hjärnan skriker efter blod. Jag MÅSTE skaffa nya rakblad!

Jag är trött och har spenderat nästa hela eftermiddagen med att ligga nerkrypt under täcket. Om ca en timme ska jag ut och gå, "röra på fläsket", som man säger.

Nu ska jag prata allvarliga saker på msn. Vi hörs.

Jag ska börja med shakes.

Godmorgon alla söta läsare!
Nu ska jag slänga i lite turkos färg i håret. Ni får bild på hur det blev imorgon, I promise! Om jag inte fuskar lite och laddar upp en bild senare, men då måste jag sminka mig och massa skit. Orkar inte egentligen slösa på sminket...
Anyways, jag mår inte sådär jättetoppen som det kanske låter. Är ständigt trött, orkar knappt med datorn och vill bara skära sönder hela mig. Men har som sagt inga vassa rakblad, och då är det totalt meningslöst att ens försöka skära sig.

Nu kommer personalen så måste dra!

Hej alla glada och deprimerade!
Idag var jag som sagt i Göteborg med syster, och gick nästan vilse på väg till och från Kawaii Design. Och vet ni? De hade inte ens fått in löshår eller lim! Så helt i onödan att jag och Kimona ens plankade den där spårvagnsturen.
Köpte svarta piercingar, men ena mouchen's stav är 9mm och den andra 8mm. Trodde inte det skulle vara någon stor skillnad, men den ena sticker ju verkligen ut! Måste köpa ny så den också är 8mm nästa gång jag får pengar.

Köpte i alla fall löshår på Salong Safari istället, en mycket trevlig kvinna till skillnad från den ragatan som brukar vara i kassan hjälpte mig jättemycket! Gav mig en del tips och trix och sisådär. Köpte även lim därifrån, någon som vet om deras lim är bra? De hade inte Liquid Gold nämligen.
Har köpt en burk turkos hårtoning också, som jag ska slinga löshåret med. Kan bli kanoners, och det kan bli skitfult. Vi får hoppas på det första alternativet.

Kimona ska hjälpa mig limma fast håret, men hon verkar ha insjuknat så jag vet inte hur det blir. Hon mår illa.
Hoppas verkligen hon orkar hjälpa mig ändå! Kommer aldrig klara det på egen hand, eller kanske... Jag får se. Känns nervöst att limma för första gången, man vill ju att det ska bli bra.
Å just ja! Köpte lösögonfransar också :D sånna jag hade sist, för jag älskar dem. De är så fina!

Bild på hur håret blev kommer ikväll, om håret blir bra / om syster orkar hjälpa mig. Bye!

Åh, jag vet att jag blir sådär löjligt överlycklig av småsaker, men att åka till Göteborg är något som verkligen gör mig lycklig!
Jag ser fram emot morgondagen grymt mycket kan jag lova.
Ska kolla efter en varm tröja också, för jag fryser så himla lätt. Men i förstahand kommer löshår och lim, och kanske ett par lösögonfransar också. Får se hur mycket pengar jag har över sen.

Kawaii Design har flyttat till Haga Nygata 15, och jag får väl hoppas syster och jag hittar dit, haha. Lokalsinnet är inte det bästa nämligen. Totalt rå-älskar den affären, men det är synd man inte är smal nog att kunna ha deras fina kläder. Men jag jobbar på det, katching!

Idag har jag gjort och stekt pannkakor. Det gick mycket bättre än sis, och de blev jättegoda! Men nu mår jag illa och har ont i magen. Ska ut och gå en sväng sen med Jana.

Vad har ni för planer för helgen?

Och Becca, du är ingen idiot från det förflutna. Syftar på några specifika idioter :(
Och Maskrosmor om du läser, jag hittar inget fel i din meny med Firefox. Kan kolla sen i Internet Explorer om jag hittar något fel.
Hej då!