Nattfjäril

Vi säger aldrig nej nu
brinn nu pengar, brinn
Det spelar ingen roll
Det det betyder ingenting
Som flugorna på socker
Som kärleken på film
det betyder ingenting.

Kent- Socker demo.

Jag kan inte låta bli att bli känslosamm och känslofylld nu såhär på kvällskvisten.
Jag känner för att skriva dikt efter dikt, alla känslofyllda av så mycket, för på kvällen, det är då man verkligen känner. Man känner allt. Jorden, luften, havet, elden... Tankarna. Allt som finns omkring en svävar runt om i en cirkel och man inser tillslut, att man faktikst är så ensam man bara kan bli.
Ingen mer än en själv är på ovanvåningen, ingen mer än en själv kan läsa dessa tankar som dyker upp.
Det är som flugorna på socker, för att återkomma till Kent citatet där uppe.
Man dras till det negativa, dåliga och destruktiva som flugorna dras till socker.
Det spelar ingen roll vem eller vad man är, är man en trasig människa som b la jag är, så dras man som en nattfjäril mot ljuset till det dåliga. Som i mina ögon är bra.
Idag på BUP frågade Elizabeth mig vad jag får ut av att skära mig. Jag svarade;
"Jag tycker det är intressant och vackert. Jag älskar blodet när det rinner ut. Det måste vara stora, gapande sår för att jag ska bli nöjd. Men blir jag väl nöjd, så känns det som om alla andra människor är små dockor, och jag är Gud som kan styra dem. Jag känner mig mäktig, stolt och överlägsen. Jag blir så glad över de djupa såren att jag kunde göra vad som helst för att få till dem varje gång. Men nu, med slöa rakblad, är det ingen vits att ens skära sig. Det blir inte djupt ändå. Och då förloras hela vitsen med skärandet..."
Sedan frågade hon mig vad den allra första anledningen till att jag skar mig var. Och det minns jag så tydligt, så tydligt. Jag var kär, och ville offra det allra finaste jag hade för den jag älskade och aldrig kunde få. Det finaste jag hade var mina rubiner, de som rinner i ens ådror. Så jag skar mig och skar mig och tänkte: "Nu offrar jag mitt blod för dig" och jag kände mig så ensam. Så ensam och otrygg. För jag visste att han aldrig skulle bli min. Men jag ville ändå offra mitt blod för honom, för han var allt för mig. Den enda jag älskade, förutom mina katter. Jag hade inga vänner, bara en, och jag var så ensam så ensam. Ingen märkte att jag skar mig förräns jag blev 16 år. Då hade jag skurit mig i tre år redan.

Hur jag nu kommer att tänka på det här är väl inte mer än en vardaglig händelse. Jag får ofta flashbacks om kvällarna och minns onekligen för mycket om för dåliga tider. Men å andra sidan, har jag någonsin haft en bra tid?
Om jag tänker efter riktigt noga, så kan jag inte minnas en enda gång jag mått riktigt bra. Inte en enda gång.
Visst har jag varit glad mycket ofta, men aldrig varit lycklig eller jätteglad. Det är stor skillnad på dessa.
Nu blev det väldigt mycket text, som nog ingen kommer läsa. Men det är bloggen för mig, min dagbok. Jag måste skriva av mig ibland. Just nu önskar jag att jag hade mina älskade katter att krama om. Men de är på andra sidan nu. Gud vad jag saknar er...
Bambi

Jag minns dagen då dina katter blev avlivade, jag var så orolig för dig. Men dom vakar säkert över dig nu, och försöker få dig att må bättre genom tiden.



Jag älskar dig brur, mer än vad ord kan förklara <3

musiclord

hej sötan, ledsen för jag inte kommenterat på ett tag.

där har du även min blogg länk , fast jag är inte så aktiv på den så ska jag försöka.



jag älskar verkligen din blogg just för det du skriver är ibland så breath taking , eller bara rent av vackert. hur du skriver om din kärlek för att skada dig är vackert, även fast jag tycker du inte gör ett bra val, så beskriver du det vackert. men du är fin ändå ska du veta, utan ärr, med ärr, utan smink, med smink, utan redigering, med redigering. fortsätt skriva på bloggen, du skulle kunna nå något med att skriva, du skulle komma långt med massor av annat för du har talang.



mer kommentarer kommer , jag lovar.

ska bli mycket bättre på att skriva kommentarer.

kramar /musiclord eller roxy som jag egentligen heter.

<3

Tilma

orkar alltid läsa dina texter <3

petra

- skribent på http://bajbiie.blogg.se/

jag läser din blogg varje dag, alla dina inlägg. Hur lånfa dom än är. & Jag Älskar hur du skriver, hur du beskrive känslor. Du är aldrig ensam emelie, ja finns här. ÄVen om du känner dig ensam.<3




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info