Death becomes her
Death surrounds her, but she's finally alive
Hittade en gammal dikt
There's a boy coming to the E.R,
he's bleeding, bleeding from an old scar.
He's cut his arm in selfdefence,
against the monsters who taunt him and his head.
The blood is pouring, nurses hurry up!
The doctor stares, he stares at the cut.
The boy shuts his eyes, he's falling asleep.
His heartbeat turns slower, with every beat.
They sew him up and stop the bleeding,
they help his heart live, but he lies there pleeding;
"Please let me rest, I just want to sleep",
then all of a sudden they hear a loud beep.
The boy has died, he didn't make it.
He got his wish, they didn't break it.
His soul still lives, here among us all.
Now listen up and hear him call.
He's calling for help 'cause he's trapped in this world.
He's calling for help, but no one has heard.
Emelie Strange
April 2008
Hittade en gammal dikt jag skrivit och jag tycker den är helt okej faktiskt. Gillar den. Den handlar om dödslängtan jag hade då, och fortfarande har till och från. Man skriver alltid mycket bättre när man mår dåligt. Lustigt, eller hur?
he's bleeding, bleeding from an old scar.
He's cut his arm in selfdefence,
against the monsters who taunt him and his head.
The blood is pouring, nurses hurry up!
The doctor stares, he stares at the cut.
The boy shuts his eyes, he's falling asleep.
His heartbeat turns slower, with every beat.
They sew him up and stop the bleeding,
they help his heart live, but he lies there pleeding;
"Please let me rest, I just want to sleep",
then all of a sudden they hear a loud beep.
The boy has died, he didn't make it.
He got his wish, they didn't break it.
His soul still lives, here among us all.
Now listen up and hear him call.
He's calling for help 'cause he's trapped in this world.
He's calling for help, but no one has heard.
Emelie Strange
April 2008
Hittade en gammal dikt jag skrivit och jag tycker den är helt okej faktiskt. Gillar den. Den handlar om dödslängtan jag hade då, och fortfarande har till och från. Man skriver alltid mycket bättre när man mår dåligt. Lustigt, eller hur?
Glasskärvor
Glasskärvorna är vackra
de blänker i månens sken
Barfota tassar jag till köket
med barbenta små ben
Öppnar lådan med knivar
väljer en stor som är len
Jag håller andan och andas ut
när bladet öppnar min hud
En stråle av blod, en doft av ensamhet
och inte ett enda ljud
Sjunker ner på badrumsgolvet med kniven lagd åt sidan
Dags att plocka fram mina allra bästa vänner, som sakta smeker midjan
Med det vassa stålet mot min hud somnar jag och drömmer om en stunds frid
Undrar om någon ser mig, hör mig eller känner doften av min tid
Jag är så ensam nu, så naket bar
vaknar till och kravlar till mitt kar
Värmande vatten och jag kryper sakta ner
drar ett rakblad mot huden när inte någon ser
Ingen är där och ingen kan veta
att det här är sista gången
Mina andetag tar slut och jag orkar inte mer
Skär och skär samtidigt som jag ber
om hjälp från Gud
Han kanske ler, skrattar och är glad nu
Hans barn är döende och innan hjälpen hinner fram
blinkade ljus och människor i gröna kläder
hinner jag ta mitt sista andetag
Ja, jag tar mitt allra sista andetag
de blänker i månens sken
Barfota tassar jag till köket
med barbenta små ben
Öppnar lådan med knivar
väljer en stor som är len
Jag håller andan och andas ut
när bladet öppnar min hud
En stråle av blod, en doft av ensamhet
och inte ett enda ljud
Sjunker ner på badrumsgolvet med kniven lagd åt sidan
Dags att plocka fram mina allra bästa vänner, som sakta smeker midjan
Med det vassa stålet mot min hud somnar jag och drömmer om en stunds frid
Undrar om någon ser mig, hör mig eller känner doften av min tid
Jag är så ensam nu, så naket bar
vaknar till och kravlar till mitt kar
Värmande vatten och jag kryper sakta ner
drar ett rakblad mot huden när inte någon ser
Ingen är där och ingen kan veta
att det här är sista gången
Mina andetag tar slut och jag orkar inte mer
Skär och skär samtidigt som jag ber
om hjälp från Gud
Han kanske ler, skrattar och är glad nu
Hans barn är döende och innan hjälpen hinner fram
blinkade ljus och människor i gröna kläder
hinner jag ta mitt sista andetag
Ja, jag tar mitt allra sista andetag
Dikt från 2008
Orkar inte
orkar inte
orkar inte
orkar inte mer
Snor ur spritskåpet, när inte någon ser.
Trodde det var över, men det blev bara värre nu.
Antog du förstod, inte alla, fast kanske bara du.
Tar fram rakbladet, ingen förstår.
Skär så djupt, så djupt det bara går.
Livet är förlorat, all glädjen sipprar ur
med orden som du säger, när du lägger på din lur.
Sju år sedan första gången, jag ville ta mitt liv
och inte mycket har förändrats, bara fått mig ta större kliv
Jag stirrar ut i natten, ser månens vackra glans
och jag undrar för ett ögonblick, om jag någonsin haft en chans.
En chans att förändras, en chans att få det bra.
Men jag måste nog förneka, för jag verkar då inte ha,
något som de andra, jag är ensam i mörkret.
Alla har lämnat mig, ensam står jag kvar.
Möter rädslan, stirrar den i ögonen, med huden visad bar.
"Du kommer aldrig att vinna, du var menad att dö"
Fryser av kylan som biter i mitt skinn.
Monstret han tänker "du är min, du är min".
Men jag ska aldrig ägas, av någon utom dig.
För du är den jag lever för, finns det något annat, säg?
Jag vet att jag är ämnad, till att leva plågsamt var dag.
Men en dag ska jag skratta, och bara vara glad.
Den dagen har jag långt kvar att vänta på.
Men minsta lilla glädje, gör väntan värd att lita på.
Men än så länge;
Orkar inte
orkar inte
orkar inte
orkar inte mer
Snor ur spritskåpet, när inte någon ser.
Trodde det var över, men det blev bara värre nu.
Antog du förstod, inte alla, fast kanske bara du.
Tar fram rakbladet, ingen förstår.
Skär så djupt, så djupt det bara går.
/ Emelie Angelstar
Bildkälla: Deviantart.
Close your eyes
Close your eyes
and for a moment
feel at ease
Don't cry any tears
just breathe like you used to
Act like nothing's wrong
try to stay strong even though it's hard
Love yourself for just a second
Be your own best friend and laugh all day
If you do this during a whole day, I bet you're gonna feel a whole lot better.
Slut dina ögon
och känn dig lugn för ett tag
Gråt inga tårar
Bara andas som du brukade göra
Bete dig som om ingenting är fel
Försök vara stark trots att det är svårt
Älska dig själv i en sekund
Var din egna bästa vän och skratta hela dagen
Om du gör detta en hel dag,
så slår jag vad om att du kommer känna dig bra mycket bättre.
Guds sista ord
Självmordstankarna kommer och går, men fulheten, den består
Rubinblod rinner längs min arm
kylan försvinner, jag blir varm
En öm kyss från en tanig vind
en stilla tår från kind till kind
Ångest krälandes kommer fram
en dröm om frihet i ett land
Sverige kyligt, ont och hemskt är
man känner bara att man är till besvär
Min själ dör och ingen hör
jag bönfaller Gud men han blundar för mig
"Stackars lilla flicka, du lämnade mig
Nu får du bota för dina synders skull
jag hoppas minsann stormen blåser dig omkull
Du lider av cancer, emotionell sådan
och ingen tänker visa dig någon nåd
så stick du hem till himlen min i all bråd,
och lämna bakom dig alla dina odåd."
Jag sjunger sakta en Kent melodi
skyndar hemåt i vilt raseri
Jag övergiven från himlavalvet är,
men jag ska minsann lysa som stjärnängel där
Ingen kan stoppa mig, inte ens du
Så ta dig i kragen och fråga dig nu
Vem blev det som skrattar sist tillslut?
Jo, det blev du. Nu får du stå ut.
Emelie Segerlöf Angelstar.
Do you still think I'm pretty?
Trasdockan.Den som ingen vill ha.
Trasdockan.
Den som alla ser snett på.
Trasdockan.
Den som ingen tål.
Som en släng av allergi ger hon ögonklåda och spykänslor.
Trasdockan.
Hon är trasig.
Insida som utsida.
Schizofren
Jag vill bara höra dina hjärtslag.
Torka bort dina tårar.
Ge dig tröst när du är sårad.
Älska dig när du är ensam.
Jag vill bara veta
att du är lika ensam som jag.
Ty jag klarar inte av ensamheten själv.
Du vet inte vem jag är, och jag vet inte vem du är.
Ändå vet jag allt om dig.
Vi flyr hand i hand till London, sätter och på en pub och super.
Vi super tills vi ramlar. Ligger på marken och skrattar.
Glittriga skratt om allt emellan himmel och jord.
Plötsligt så är vi inte så ensamma längre.
Vi två blir en.
Vi blir förenade, i vänskapens underbaraste kärlek.
Våra skratt för oss samman och vi skiner som stjärnor tillsammans på den nattsvarta himlen.
Nu vet jag vem du är.
Men du var bara jag.
Min skugga.
Min andra hälft.
Den som alltid står vid min sida.
Och jag önskar jag vore du.
Vi är en och samma person, men du är konturen, jag är innehållet.
Jag blir din skugga, jag blir den du aldrig ser...
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Torka bort dina tårar.
Och så sitter jag där i sängen och inser...
Att jag pratar med mig själv.
Torka bort dina tårar.
Ge dig tröst när du är sårad.
Älska dig när du är ensam.
Jag vill bara veta
att du är lika ensam som jag.
Ty jag klarar inte av ensamheten själv.
Du vet inte vem jag är, och jag vet inte vem du är.
Ändå vet jag allt om dig.
Vi flyr hand i hand till London, sätter och på en pub och super.
Vi super tills vi ramlar. Ligger på marken och skrattar.
Glittriga skratt om allt emellan himmel och jord.
Plötsligt så är vi inte så ensamma längre.
Vi två blir en.
Vi blir förenade, i vänskapens underbaraste kärlek.
Våra skratt för oss samman och vi skiner som stjärnor tillsammans på den nattsvarta himlen.
Nu vet jag vem du är.
Men du var bara jag.
Min skugga.
Min andra hälft.
Den som alltid står vid min sida.
Och jag önskar jag vore du.
Vi är en och samma person, men du är konturen, jag är innehållet.
Jag blir din skugga, jag blir den du aldrig ser...
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Torka bort dina tårar.
Och så sitter jag där i sängen och inser...
Att jag pratar med mig själv.
Dikt till en nära vän
Ångesten tar över.Den krälar över mig som en orm.
Allt jag ville var att vara unik,
inte en i mängden
Men då tvingas jag hålla käften,
för jag passar inte in någonstans
Det finns en som jag kan va med
som inte dömer mig
En som jag kan älska ovillkorligt
Jag är så glad att jag har dig,
Jag hoppas vi aldrig skiljs åt
för då skulle jag kollapsa, ja jag skulle fan dö
Skära upp mig, eller dränka mig i en sjö
De andra, de skulle vilja vara som oss
De ser hur vi glittrar, de ser hur vi skiner
Ensamma är vi trasiga, tillsammans är vi hela
Med dig vill jag hela världen dela
Du är allt jag har och allt jag ber om
(Bilden har ingenting med texten att göra, den passade bara in så bra)
Dikten handlar om Bambi <3
Varje andetag
Det tär på mig
Dag efter dag
och andetag efter andetag
Var dag är den andre lik
barn som dör sjukdom Kolik
Bränder släcks men tänds igen
Hemlös finner inget hem
Bråk och skrik en del av livet
otrohet är nånstans skrivet
Kärlek är ett skämt för de
för blinda för att sorgen se
Dag efter dag
och andetag efter andetag
Vår värld är hemskt
och du är lömsk
Hatet skriker, vargen biter
Varför leva när man kan dö?
Dag efter dag
och andetag efter andetag
Var dag är den andre lik
barn som dör sjukdom Kolik
Bränder släcks men tänds igen
Hemlös finner inget hem
Bråk och skrik en del av livet
otrohet är nånstans skrivet
Kärlek är ett skämt för de
för blinda för att sorgen se
Dag efter dag
och andetag efter andetag
Vår värld är hemskt
och du är lömsk
Hatet skriker, vargen biter
Varför leva när man kan dö?
Värdelös
Jag känner hugget i hjärtat.
Knivhugget.
Varje år, samma sak.
De skrattar, de ler.
De pratar, de har det trevligt.
Ensam, i min egna lilla värld, sitter jag och tröstäter tårta,
försöker dölja den inre smärtan som vägrar gå bort.
Varför fira någon, som är så äcklig, värdelös och totalt misslyckad som jag?
Vad har jag att bidra med till världen, vad har jag att komma med?
Ingenting.
Jag förtjänar inte att vara på jorden.
Jag ska vara i himlen, och lysa.
Lysa över mina stjärnänglar.
Jag ger snart upp.
Knivhugget.
Varje år, samma sak.
De skrattar, de ler.
De pratar, de har det trevligt.
Ensam, i min egna lilla värld, sitter jag och tröstäter tårta,
försöker dölja den inre smärtan som vägrar gå bort.
Varför fira någon, som är så äcklig, värdelös och totalt misslyckad som jag?
Vad har jag att bidra med till världen, vad har jag att komma med?
Ingenting.
Jag förtjänar inte att vara på jorden.
Jag ska vara i himlen, och lysa.
Lysa över mina stjärnänglar.
Jag ger snart upp.
En dikt till två stjärnor
Till Alice
Du finns i mina tankar
Natt som dag
Du finns i mitt hjärta, som lugnande valium
När jag vill skrika ut min inre smärta finns du i min själ
och viskar att allt kommer bli bra
Rakblad smeker fram de vackra rubinerna
Du kan inte äta, ångesten blir för stor
Jag vill finnas vid din sida för evigt
Finnas och krama dig hårt tills armarna värker
Dina sms är lyckopiller
Hela du är en stjärna
En som mig
Fast vackrare, strålandes på himlen med
dina änglavingar och stjärnglittrande ögon
Jag kan inte förneka
att min tigersyster är underbar.
Jag älskar dig, Alice
Jag älskar dig massor.
"Like soliders, march on."
Till Hannah
Älskade Hannah
du lyser i vårt och torrt på himlen
med ögon klara som diamanter
Cigarettrök i ansiktet,
ännu ett bloss.
Du gör det så elegant, man vill vara som dig,
men misslyckas grovt
Vi lyssnar på Håkan och Kent, sitter i solen och drömmer oss bort
Där regnbågar glänser och kanadagäss vaggar fram i gräset
Med dig känner man frihet, man är fågeln som lyckades ta sig ur buren
Du finns i mina tankar
Natt som dag
Du finns i mitt hjärta, som lugnande valium
När jag vill skrika ut min inre smärta finns du i min själ
och viskar att allt kommer bli bra
Rakblad smeker fram de vackra rubinerna
Du kan inte äta, ångesten blir för stor
Jag vill finnas vid din sida för evigt
Finnas och krama dig hårt tills armarna värker
Dina sms är lyckopiller
Hela du är en stjärna
En som mig
Fast vackrare, strålandes på himlen med
dina änglavingar och stjärnglittrande ögon
Jag kan inte förneka
att min tigersyster är underbar.
Jag älskar dig, Alice
Jag älskar dig massor.
"Like soliders, march on."
Till Hannah
Älskade Hannah
du lyser i vårt och torrt på himlen
med ögon klara som diamanter
Cigarettrök i ansiktet,
ännu ett bloss.
Du gör det så elegant, man vill vara som dig,
men misslyckas grovt
Vi lyssnar på Håkan och Kent, sitter i solen och drömmer oss bort
Där regnbågar glänser och kanadagäss vaggar fram i gräset
Med dig känner man frihet, man är fågeln som lyckades ta sig ur buren
Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig
Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt natten lång
och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.
<3
Rakblad
Perfekt, exakt som skurensom klippt med sax, skuren
Perfekt som makt och rakblad
helt ur takt i en perfekt värld
Ljusår härifrån ligger mina blåjeans
Om hundratusen år smakar allt som Samarin
Och jag minns en svartvit situation injicerad i min hjärna
som kall lotion för en slocknad stjärna
Perfekt, exakt som djuren
som klippt med sax som skuren
Perfekt som makt och rakblad
helt ur takt i en perfekt värld
Kent- En perfekt värld
I just wanted to say, that I'm on the edge of breaking down.
On if you break down just for once, you'll fall back down and down again and again.
Let's follow a dream, catch a star and make magic happen.
Let the world spin round you and me, just for the two of us.
Life is weak, but so am I.
Hjärtekross
Vi dansar över ängar.
Vi ler emot varann.
Vi sjunger våra sånger
och kramar våra vänner.
Men så kom du
och du gjorde så ont.
Allt inuti mig gick sönder
blev till trasor av tyg.
Hjärtat splittrat i tusen bitar
lungorna, njurarna ombundna av tarmar.
Kvävd av kärlekens hat.
Kvävd av dig.
Vi dansar över ängar
Vi ler emot varann.
Men den dagen var det någon som försvann.
Vi ler emot varann.
Vi sjunger våra sånger
och kramar våra vänner.
Men så kom du
och du gjorde så ont.
Allt inuti mig gick sönder
blev till trasor av tyg.
Hjärtat splittrat i tusen bitar
lungorna, njurarna ombundna av tarmar.
Kvävd av kärlekens hat.
Kvävd av dig.
Vi dansar över ängar
Vi ler emot varann.
Men den dagen var det någon som försvann.
Livet
Nattforsten.
Kvällsluften.
Doften av avsvalnat kaffe.
Ensamheten. Tystnaden. Tomheten.
Vart håller alla hus?
Lakan fläckiga av blod.
Slöa rakblad, utslitna.
Tabletter och alkohol på nattduksbordet.
Vad är livet värt?
Ungdomen som bortflugen.
Alla år har passerat förbi.
Kvar finns bara åldrandet och döden.
Befrielse, vackra moln och ljuva slätter.
Men hur tar man sig dit?
Ränder på kroppen vittnar om en svunnen tid.
Sår påminner om nuet.
Vad är framtiden, i denna kalla hårda värld?
Finns det några tårar kvar, bakom svedda ögonlock?
Finns det någon kärlek kvar, av brustna hjärtan?
Finns det hopp för den som är trasig?
Finns det, åh finns det, en väg ut?
Kvällsluften.
Doften av avsvalnat kaffe.
Ensamheten. Tystnaden. Tomheten.
Vart håller alla hus?
Lakan fläckiga av blod.
Slöa rakblad, utslitna.
Tabletter och alkohol på nattduksbordet.
Vad är livet värt?
Ungdomen som bortflugen.
Alla år har passerat förbi.
Kvar finns bara åldrandet och döden.
Befrielse, vackra moln och ljuva slätter.
Men hur tar man sig dit?
Ränder på kroppen vittnar om en svunnen tid.
Sår påminner om nuet.
Vad är framtiden, i denna kalla hårda värld?
Finns det några tårar kvar, bakom svedda ögonlock?
Finns det någon kärlek kvar, av brustna hjärtan?
Finns det hopp för den som är trasig?
Finns det, åh finns det, en väg ut?
Theralen
Du rinner i mitt blod
Synen tynar bort
Allting blir suddigt
Stort som smått
Yrseln börjar komma
Jag vet ej vad jag skriver
Stava går dåligt, men tvångssyndromet tvingar mig skriva om tills det blir rätt.
Vad har jag gjort, vad har jag gjort?
Druckit dig min vän.
Min kära vän.
Och inatt dansar rakbladen längst benen och bildar pirutetter.
Nu gör huvudet ont.
Nu måste jag sluta skriva.
Vi hörs imorgon, om jag inte vaknar sent.
Puss
Synen tynar bort
Allting blir suddigt
Stort som smått
Yrseln börjar komma
Jag vet ej vad jag skriver
Stava går dåligt, men tvångssyndromet tvingar mig skriva om tills det blir rätt.
Vad har jag gjort, vad har jag gjort?
Druckit dig min vän.
Min kära vän.
Och inatt dansar rakbladen längst benen och bildar pirutetter.
Nu gör huvudet ont.
Nu måste jag sluta skriva.
Vi hörs imorgon, om jag inte vaknar sent.
Puss
Jag krossar spegelbilden
Jag ser mig i spegeln.
Ser hur ögonen blir blöta.
Det rinner en sakta tår längst kinden, som lämnar en vit skåra i sminket.
Munnen vrider sig i en grimas, hela kroppen förvränger sig.
Den tycker inte om det den ser.
En hand känner hur stor magen är.
Den är uppblåst, ser ut att vara tvillingar i den.
Men det är bara fett. Rent fett.
Tankarna susar iväg.
Kyla, isande kyla på vägar av asfalt.
Kaffet har kallnat på en gubbes kontor.
Men han vet inte vem jag är, och jag vet inte vem han är.
Ångesten fastnar i halsen.
Den stockar sig och kväver.
Med andnöd tvingas man ner på marken.
Den kalla, blöta marken efter hårda regnskurar som faller på hösten.
Våren är på väg nu.
Blommor dyker upp här och var.
Snart är sommaren här.
Den vackra, varma sommaren.
En flicka står i spegeln.
Hon ser sig från topp till tå, och trots det finner hon inte en enda kroppsdel som hon tycker om.
Citat från hennes BUP tant ekar i hennes huvud.
"Du är inte snäll mot dig själv Emelie. Du avskyr din kropp och hatar din personlighet. Du måste ta hand om dig."
Men flickan tar redan hand om sig så mycket hon förtjänar. Hon leder sig själv i fördärvet, för det är så det ska vara.
Trasiga människor kan man inte laga.
Emelie är en trasig människa.
Trasiga människor ska man plåstra om.
Men Emelie är inte en av dem.
För hon är värre, hemskare.
Emelie ska man inte bry sig om eller älska.
För det är hon inte värd.
Spegelbilden knastrar till, och splittrar sig i bitar som faller till marken.
En hårt knyten näve droppar blod på golvet.
Vackert rött blod som ser ut som en samling rubiner.
Nu syns hon inte mer.
Flickan är borta.
Syns man inte, så finns man inte.
Så hon krossar alla speglar hon ser.
Och hoppas, hon aldrig mer får se sig själv.
För Emelie vill inte synas, Emelie vill inte finnas.
Men nu syns hon inte.
Nu finns hon inte.
I sin egna lilla värld, är Emelie borta.
Ser hur ögonen blir blöta.
Det rinner en sakta tår längst kinden, som lämnar en vit skåra i sminket.
Munnen vrider sig i en grimas, hela kroppen förvränger sig.
Den tycker inte om det den ser.
En hand känner hur stor magen är.
Den är uppblåst, ser ut att vara tvillingar i den.
Men det är bara fett. Rent fett.
Tankarna susar iväg.
Kyla, isande kyla på vägar av asfalt.
Kaffet har kallnat på en gubbes kontor.
Men han vet inte vem jag är, och jag vet inte vem han är.
Ångesten fastnar i halsen.
Den stockar sig och kväver.
Med andnöd tvingas man ner på marken.
Den kalla, blöta marken efter hårda regnskurar som faller på hösten.
Våren är på väg nu.
Blommor dyker upp här och var.
Snart är sommaren här.
Den vackra, varma sommaren.
En flicka står i spegeln.
Hon ser sig från topp till tå, och trots det finner hon inte en enda kroppsdel som hon tycker om.
Citat från hennes BUP tant ekar i hennes huvud.
"Du är inte snäll mot dig själv Emelie. Du avskyr din kropp och hatar din personlighet. Du måste ta hand om dig."
Men flickan tar redan hand om sig så mycket hon förtjänar. Hon leder sig själv i fördärvet, för det är så det ska vara.
Trasiga människor kan man inte laga.
Emelie är en trasig människa.
Trasiga människor ska man plåstra om.
Men Emelie är inte en av dem.
För hon är värre, hemskare.
Emelie ska man inte bry sig om eller älska.
För det är hon inte värd.
Spegelbilden knastrar till, och splittrar sig i bitar som faller till marken.
En hårt knyten näve droppar blod på golvet.
Vackert rött blod som ser ut som en samling rubiner.
Nu syns hon inte mer.
Flickan är borta.
Syns man inte, så finns man inte.
Så hon krossar alla speglar hon ser.
Och hoppas, hon aldrig mer får se sig själv.
För Emelie vill inte synas, Emelie vill inte finnas.
Men nu syns hon inte.
Nu finns hon inte.
I sin egna lilla värld, är Emelie borta.
Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen tillslut
Ser du hur inget växer, inget lever men inget dör?
Gamla minnen. Sår rivs upp igen.
Datorskärmens ljus lyser upp rummet.
En ensam flicka sitter i sitt rosa målade rum.
Minnena hemsöker henne.
Msn rutor blinkar orange. De får vänta lite.
Hon skriver nu, fokuserar sig.
Rakbladen ligger väl gömda.
Inatt kommer de användas.
Det måste göras. Det är en plikt hon har.
En skyldighet.
There will be blood.
So much blood.
Can this blade set me free,
will the light ever be,
something more than just a dream?
Hej då, kära hud. Välkomna, blodådror.
Gamla minnen. Sår rivs upp igen.
Datorskärmens ljus lyser upp rummet.
En ensam flicka sitter i sitt rosa målade rum.
Minnena hemsöker henne.
Msn rutor blinkar orange. De får vänta lite.
Hon skriver nu, fokuserar sig.
Rakbladen ligger väl gömda.
Inatt kommer de användas.
Det måste göras. Det är en plikt hon har.
En skyldighet.
There will be blood.
So much blood.
Can this blade set me free,
will the light ever be,
something more than just a dream?
Hej då, kära hud. Välkomna, blodådror.
Stjärnängeln och Tigersystern
Jag är en stjärnängel.
Jag glänser på himlen av självdestruktion.
Blodet är min glans, och såren är min styrka.
Jag skiner genom mörkret, när allt annat är öde.
Jag skiner på himlen, med stolthet.
Men när blodet slutat rinna tynar ljuset sakta bort.
Och då är jag inte mer än kall sten.
Ensam och död ute i rymden.
Utan någon, bara ensam.
Och död.
Inuti.
Jag glänser på himlen av självdestruktion.
Blodet är min glans, och såren är min styrka.
Jag skiner genom mörkret, när allt annat är öde.
Jag skiner på himlen, med stolthet.
Men när blodet slutat rinna tynar ljuset sakta bort.
Och då är jag inte mer än kall sten.
Ensam och död ute i rymden.
Utan någon, bara ensam.
Och död.
Inuti.
Jag
Tårar rinner ner för kinderna
Blek hy blir eyeliner svart
Alkohol svider i halsen
Man kräks mängder av mat
Magen svider av hunger
Men man äter inte, man vill inte bli fetare
Tårar som sakta rinner bildar luckor i masken
Masken, som är till för att hålla borta monster inuti.
Döden knackar på försiktigt.
Rakblad skär i huden, sakta, sakta.
Smärtan känns för långt bort för att vara verklig.
Gamla minnen föds om på nytt.
Allt som en gång var kommer tillbaks.
Allt som en gång var jag.... är borta.
Blek hy blir eyeliner svart
Alkohol svider i halsen
Man kräks mängder av mat
Magen svider av hunger
Men man äter inte, man vill inte bli fetare
Tårar som sakta rinner bildar luckor i masken
Masken, som är till för att hålla borta monster inuti.
Döden knackar på försiktigt.
Rakblad skär i huden, sakta, sakta.
Smärtan känns för långt bort för att vara verklig.
Gamla minnen föds om på nytt.
Allt som en gång var kommer tillbaks.
Allt som en gång var jag.... är borta.
