Åh, jag är så trött på att springa till vårdcentralen en gång i veckan för att byta bandage.
Distriktssköterskan bara klagar ändå, klagar på mina nya sår och jag pillar bort det som ska skydda såren.
Men de kliar, de stör och jag vill inte ha dem där. Jag behöver inga bandage.

Det känns oroligt. Jag är nervös, jag vill inte till BUP på fredag. Jag är rädd för kritik, rädd för att Elizabeth verkligen ska ha läst min blogg. Ragnheidur blev till sig av glädje när jag berättade att jag hade en blogg och ville läsa. Jag förstod inte varför, men sa att det bara var att Googla på mitt namn. Är nervös att de ska ha gjort det.
För egentligen vill jag inte att någon ska läsa... I alla fall inte mamma, Tommy, BUP eller Kimona.

Jag känner mig så svag. Så nere. Som om jag är på havets botten och inte kan ta mig upp.
Jag vet inte varför, men den senaste månaden har allt bara gått ut för. Jag orkar knappt ta mig upp på morgonarna, orkar i princip inte fixa mig men tvångstankarna tar överhand och jag gör det ändå. Och jag skär mig varje dag.
Dessutom har självmordsförsöken nästan varit var till varannan dag.
Det känns som en tunnel utan ljus. Man bara går och går men det är lika mörkt överallt.
Igår var jag pigg, men det hade ingenting med mitt mående att göra. Jag var pigg för att jag gick och la mig tidigt, och bara därför. Men så fort man verkar pigg så tror folk att man mår bra. Det stör mig faktiskt.

Idag köper jag Fritidskort. Det känns bra, det kommer räcka ända till 23 augusti. Då hinner jag med en del. B la träffa awesome folk och träffa underbaraste Hannah massor i Göteborg. Sen ska Hannah sova över hos mig någon gång under sommarlovet, och nån annan gång ska Cupcake göra det. Måste fråga mamma först i och för sig, för just nu är hon ovetande om bådas övernattningar, men det ska nog gå bra. Mamma tycker om (verkar det som i alla fall) när jag bjuder över folk.

Det var allt för nu, bilder och mer text kommer senare idag.
Puss hej!