Jag sitter nu i min alldeles egna lägenhet! Jag har packat upp lådor sedan omkring halv fem och nu är alla lådor tomma och ihopvikta och jag har diskat så mycket som fick plats i mitt nya diskställ jag köpte idag och så har jag gjort iordning så det nästan ser färdigt ut. Jag köpte massor av nödvändigheter idag och det gick på omkring 1100 kronor och det var av mina egna pengar, de 750 från försörjningssstöd kommer imorgon och det känns bra att det är lite pengar man får i alla fall så man inte fått stå helt på egna ben. Bland de saker jag köpte finns toalettborste, tandborstar, diskställ, diskborste, diskmedel, tvättmedel, sköljmedel, såpa, hushållspapper, toapapper, mjölk, smör, frallor, stekpanna, osthyvel, Proviva och ja, ni förstår nog vart det leder. Mest glad blev jag över ett supersnyggt svart sängöverkast och tre prydnadskuddar varav två var av samma mönster som överkastet; med broderade, svarta rosor på det svarta tyget. Den tredje kudden är vit med svarta mönster på. Nu ser min säng jättefin ut! Ska även köpa mer sängkläder när jag får pengar.
På lördag eller söndag kommer familjen hit och då ska vi äta prinsesstårta. Köpte det idag och det ska bli gott och roligt att inviga lägenheten med lite fika.

Känns i alla fall väldigt bra och roligt att äntligen ha ett eget hem! Nu gäller det bara att lära känna området så jag hittar, haha.

Två timmars utredning på BUP imorgon. Hoppas de timmarna går fort för jag orkar inte med långsamma dagar.
Vi utreder i första hand PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) Bipoläritet (manodepression) Borderline-personlighetsstörning och ADHD/ADD. Utredningen är bred och ska täcka de flesta diagnoser så det ska bli rätt i slutändan. Någon gång ska vi göra begåvningstest och de har jag lite ångest inför. Är så rädd att göra fel och framstå som korkad. Hoppas testen är lagom lätta.
Efter BUP ska jag och mamma åka och leta efter fina saker till lägenheten.

Nu har jag tagit min Imovane och mitt Theralen. Har sett två avsnitt av Buffy och nu funderar jag på att se ett till. Det är en så himla bra serie indeed.

Imorgon gör jag adressändring och jag hoppas verkligen hyresvärden okejar att jag flyttar in imorgon. Har så mycket att göra iordning.
Nu ska jag avsluta här, börjar gäspa. Sov gott alla, när ni nu än somnar. Kram.

Eftersom min design var så konstig har jag gjort en ny relativt snabbt. Den är inte så värst vacker men den funkar tills jag har orken att göra en ny som är finare. Det är i alla fall en design :)

Får nyckeln imorgon och då ska jag förmodligen redan flytta in, så länge det är okej för hyresvärden. Men en dag gör väl ingen skillnad, när lägenheten ändå står tom?
Anledningen är att den som ska köra mina möbler inte kan på fredag så det får bli imorgon. Det ska bli roligt att göra i ordning allt fint. Fick dock bara 750 kronor till möbler och annat (köksbord, stolar, stekpanna, lampor) så det blir en utmaning att hitta. Secondhand givetvis med tanke på priserna, men ändå. Det får gå helt enkelt :)

Nu är snart säsong ett av Buffy the Vampire Slayer färdignedladdad! Det är den bästa tv-serien jag någonsin sett så det känns självklart att ha alla sju säsonger i datorn. Tar lite tid att ladda ner alla bara, haha.
Nej nu ska jag inte sitta här och blogga. Har inget mer att säga. Hej då!

Nu är det då såhär att jag har en ny design som är supersnygg för mig med minidator men som ser helknasig ut för er med större skärm. Jag orkar inte fixa det just nu och vet inte ens riktigt hur jag ska fixa så det passar alla skärmstorlekar. Någon som har tips får gärna kommentera och berätta.
In the mean time så får designen se ut som den gör.

Det är alltså länkarna i headern som sitter konstigt.

Mitt rum ligger i lådor. Bara sängen, hyllorna och det stora skrivbordet står kvar. Ska inte ha detta skrivbordet sen, det är för stort, så ska ha mitt gamla som är jättelitet men funktionellt.

Första hyran är betald, depositionsavgiften är betald så nu är det bara att vänta in morgondagen så jag kan ringa hyresvärden om nycklar. Ska ha dörrnyckel, nyckel till tvättstugan samt nyckel till postfacket. Caroline var snäll och betalade hyran redan när jag var där idag så att den skulle hinna in innan torsdag som var dagen då hyran senast skulle vara inne. Ska även få pengar till matmöbler och stekpanna imorgon eller övermorgon, men jag skulle gissa på att de kommer in redan imorgon. Behöver lite andra saker också men de får jag leta efter när jag har råd helt enkelt. Men det känns bra, väldigt bra. Jag längtar.

Mina dagar på 57an var enormt långa men det hände mer saker denna gång än alla tidigare gånger tillsammans. En patient fick utbrott och kastade allt omkring henne, b la en kanna full med saft när jag stod bredvid henne så jag fick saft på mig. Det var läskigt. Senare samma kväll satt hon i soffan i matsalen och jag ville se på tv men jag fick inte det för henne så jag var tvungen att säga till personalen. Hon satt kvar ändå men personalen satt med så hon inte skulle göra något. Jag var faktiskt väldigt rädd, jag fick för mig att hon skulle försöka mörda mig för att jag sagt till men som tur var gjorde hon inte det.
Nu är jag i alla fall hemma hos mamma och det känns bra att kunna ha lite utrymme. Jag tycker inte om vårdavdelningar alls, de är läskiga och man är aldrig ensam. Det är alltid lika skönt att komma hem till sin egen säng och krypa ner under sitt tjocka, varma täcke som inte luktar sjukhus. Min säng är bäst.

Jag lämnar detta inlägg nu så får vi se om det blir någon mer uppdatering. Puss på er alla!

Jag har inte så mycket att skriva om. Längtar hem som ett as och det är i övermorgon. Känns som evigheter.
Längtar efter att börja packa och längtar tills jag känner nyckeln i min hand. Min alldeles egna nyckel till min alldeles egna lägenhet. Det kommer kännas rätt magiskt, som ett genombrott efter all skit. Ett genombrott som visar att glasrutan jag står på inte brustit än, och kanske kan den till och med bli tjockare, vad vet jag? Jag hoppas jag kommer trivas i min lägenhet och ha många roliga stunder där. Dock måste man ha skriftligt intyg från ägaren av lägenheten om man ska få ha lov att ha husdjur eller inte. Måste alltså ringa Martin och höra med honom men jag hoppas det går bra.
Och det ska bli riktigt roligt att handla till mig själv sådär första gången. Har ju handlat själv förut, men aldrig mjölk, socker, vetemjöl, bröd osv till mig själv. Det kommer kännas riktigt på något sett, som någon slags bekräftelse på att här är nu och inte då.

Innan jag åker hem ska vi ha det där mötet här på avdelningen. Det går nog bra även om det kan bli lite olika åsikter om saker och ting. Men jag blir faktiskt 19 i år, jag är vuxen sedan ett år tillbaka och det är jag som tar beslut över mig själv och ingen annan.
Nu är det bara att längta och räkna ner dagarna så är jag snart i mitt första egna hem.

Det är fredag och jag har varit här i över en vecka nu. Känns som jag varit här en månad, tiden går så otroligt långsamt här.
De har tagit bort Haldol från min medicinlista. Elisabet på BUP ringde till läkaren här på 57an och sa att hon var orolig för att den skulle bedöva mina känslor och på så sätt göra den psykiatriska utredningen felaktig, så de beslöt att ta bort den. Jag hoppas jag kan börja med den igen när utredningen är klar och vi kommit fram till en eller flera diagnoser för den gjorde mig mindre nervös och stressad.

Solen har lyst på i några dagar nu och det sägs att våren är här. Mamma har hittat Snödroppar i trädgården och några vårfåglar har flygit tillbaks till vårt land. Jag längtar tills det blir såpass varmt att man slipper jacka för det är först då det är vår på riktigt tycker jag.
Har ni sett några vårtecken än, och vad i så fall? Kan vara roligt att veta hur det ser ut på lite andra ställen i landet.

Släng in en kommentar om ni har lust och ha en trevlig dag!

Det här är mitt 1603:e inlägg i bloggen. Det är rätt många inlägg jag har bakom mig fastän det känns som det bara var förra året jag startade bloggen trots att det var i september '08 jag satte igång.
Innan denna blogg hade jag haft två eller tre andra, men hade alrig orken att blogga då. De finns kvar där ute någonstans i cybervärlden, men vad de heter kommer jag inte ihåg och jag tror inte jag kommer hitta dem igen.

Jag fick ett roligt besked från mamma på telefon för ett tag sedan; Martin begär en depositionsavgift motsvarande en månadshyra som jag ska betala utöver den vanliga månadshyran nu när jag skriver på kontraktet. Jag mailade Caroline på försörjningsstöd men hon sa att den får jag stå för själv, och den ligger på omkring 3600 något. Jag bad mamma ringa upp mig och hon sa att hon lånar ut lite pengar till mig, så vi betalar lite var. Kändes som en lättnad, jag var rädd att behöva tacka nej till lägenheten pga att jag inte skulle ha råd med depositionsavgiften men nu är det ordnat!
Anledningen till att han vill ha en sådan avgift är som en slags försäkring ifall jag skulle göra sönder något, exempelvis golvet eller ett fönster. När jag flyttar får jag tillbaka pengarna för avgiften.
Mamma hämtar mig på måndag och vi åker hem efter att jag haft möte här på avdelningen med min kontakt på vuxenpsyk, BUP, boendestöd och min kontaktperson här på 57an. Vi ska gå igenom hur stöd och så ska se ut framöver och hur mycket jag behöver boendestödets hjälp. Jag går inte ut ensam så jag måste alltid ha någon med mig. Om jag ska någonstans, t ex till Göteborg eller stan, så går det så länge jag har någon att vara med. Kortare stunder går bra men inte utan något slags mål, längre stunder går inte alls. Jag är rädd för att vara ute ensam, man vet aldrig vad som kan hända.

Längtar tills jag kan börja köpa inredningsartiklar till min lägenhet. Den ska bli superfin! Synd bara att Lagerhaus ligger i Göteborg och inte närmare. Är lite jobbigt om man ska släpa med sig en massa saker på tåget. Får kanske fjäska med mamma om vi kan åka dit någon dag.
Nu ska jag strosa runt på internet. Pusshej!

Jag har fått en lägehet! Flyttar in nästa fredag, alltså den första april!
Det blev den första jag tittade på och jag är hur glad som helst nu :)

Jag ringde Apartmentbostad direkt när de öppnade halv tio imorse. De sa att jag tidigast får svar imorgon, antingen via mail eller telefon. Nu kan man inte mer än hoppas.

52 sidor. Det är så många sidor jag hunnit skriva i min bok än så länge. Jag skrev hela kvällen igår men det är så svårt att sortera ut allt. Det är så mycket jag vill säga som jag egentligen inte borde.

Även denna gång är Frida och Ulrik mina kontaktpersoner, men Ulrik ignorerar mig. När han går förbi säger han inte hej och nu gick han nyss förbi mig i korridoren utan ett endaste ord. Det känns som jag gjort något fel, jag får dåligt samvete trots att jag inte vet vad jag gjort. Är jag en dålig patient? Är han trött på mig? Tycker han det är jobbigt att jag är här igen? Tankarna susar omkring i mitt annars tomma huvud men hur mycket jag än tänker kommer jag aldrig komma fram till något svar. Han får väl bete sig som han gör, då.

En obehaglig sak hände nu vid lunch. Lena, en äldre och kraftigt överviktig kvinna med rulator blev nekad att vistas ute på avdelningen. Jag förstår inte varför, allt hon gjorde var att prata med en annan patient medan hon satt ner för att vänta på att någon skulle hämta mat åt henne. (Hon kan knappt gå själv så hon ber alltid andra göra saker för henne.) Men tydligen gjorde hon något fel och två av skötarna fick ta in henne på hennes rum och hon fick äta där. Det var läskigt för hon skrek och frågade varför de gjorde så och hon är inte liten i munnen om man säger så.
Direkt efter att jag ätit tog jag datorn och satte mig utanför avdelningen för att skriva, kolla bloggar och Facebook. Jag var inte inne på datorn igår för jag orkade inte lämna rummet. Det finns läskiga patienter här som jag helst vill undvika, så jag går bara ut i nödfall.

Imorgon ska jag vara på BUP och fortsätta den psykiatriska utredningen. Vet att jag ska få något formulär att fylla i men mer än så vet jag inte, men det blir nog bra.

Nu blir det att strosa runt Internet. Pusshej!

Jag blev inlagd i onsdagsnatt. Jag skar för djupt och en artär gick sönder så blodet sprutade ut ur armen och jag blev rädd. Mamma kom efter att jag ropat ett tag och hon ringde mobila teamet som körde mig upp till akuten och jag blev sydd. Vid tre tiden fick jag komma in till psykakutens läkare och han gav mig inget val än att bli inlagd eftersom han sa att om jag inte går med på det frivilligt blir det tvångsvård och då tycker jag att det som är "frivilligt" är samma sak som tvång i det sammanhanget suckade jag och sa "visst" som svar med en hopplös ton. Jag orkade inte argumentera mer med honom för han var riktigt tjatig och han fattade ingenting jag sa. Tröghuvud.

Först blev jag inlagd på avdelning 67, avdelningen för psykotiska människor. Det var fullt på 57an där jag varit alla andra gånger så det blev 67an över natten. Jag fick i alla fall eget rum och det var det enda som kändes bra.
På morgonen försökte personalen väcka mig men jag sov så länge jag kunde. En manlig personal kom in men han tjatade så jag bad honom dra åt helvete. Jag var så trött och allt tjat och att jag var inlagd igen gjorde mig så ledsen och förbannad
Igår morse kom jag till 57an och hade fått nya tillskott i medicinfamiljen; Haldol, Stesolid, Imovane och Zyprexa, men efter ett samtal med överläkare Gabriel togs Zyprexa bort eftersom jag vägrar ha någon medicin som man går upp i vikt av eller blir hungrig av.
En annan sak som blev sagd under läkarmötet är att jag än en gång är bostadslös eftersom mamma gått in i en djup depression orsakad av mig och ingen vill att jag ska bo hemma. Jättebra där, Emelie. Du förstör bara för alla andra, dö. Jag bor alltså återigen på sjukhuset i brist på boende, för tillskillnad från läkaren på psykakuten säger Gabriel att "ja du är ju här frivilligt så vill du gå så får du gå men du har ju ingenstans att ta vägen," medan det på psykakut läkaren lät mer såhär; "du kommer skada dig igen om du åker hem. Vi kan inte ta den risken. Stanna här frivilligt eller så blir det tvång och det blir så jobbigt för då måste det fyllas i en massa papper."
Det for omkring tankestormar i mitt huvud. Så pappersarbetet är det som är värst? Inte att jag mår dåligt? Jävla läkare. Har träffat honom förut och han är alltid sån, dryg och överreagerar på minsta lilla man gör och tror man ska begå självmord. Gillar inte honom för fem öre.

Nu är det andra dagen på 57an och jag har sovit bort den för jag har inte haft någonting att göra. Kom hit akut så jag hade ingenting med mig, inte ens en kam. Kom hit i mina mjukiskläder jag snabbt tog på mig medan mamma ringde mobila teamet så jag var ju ingen vacker syn direkt. Igår kom dock mamma med lite kläder, smink och nödvändigheter så idag är jag uppfräschad och nu har jag även min dator här samt mobilladdare till mina urladdade mobiltelefoner.

Jag var som sagt på visning idag, tack Gud för att jag får gå ut även om det än så länge bara är i sällskap av anhörig. Lägenheten ligger nära skolan och är superfin och mysig. Har badkar och inglasad balkong. Jag ska ringa fastighetsmäklaren på måndag och säga att jag verkligen vill ha den. Tyckte mer om denna än den jag tittade på innan.
Killen som ägde lägenheten sa att man kan nog tapetsera om, för tapeten var inte den finaste men det går nog att prata lite med hyresvärden/fastighetsskötaren och komma fram till något lämpligt. Hoppas jag kan få den för jag är fast på sjukhuset tills jag får en lägenhet så ja, jag vill ju flytta snarast möjligt.

Anledningen till att jag skar mig, förresten, var att de sa åt mig att göra det, rösterna. Framförallt Molnet. Men sen hade jag också en sån enorm ångest och ville bara skära sönder hela armen. Fick 15 stygn och jag kved av smärtan när jag blev stucken med bedövningssprutan i vad som kändes som en evighet.

I övermorgon är det vardag igen, då kan jag ringa Apartment bostad ang. lägenheten. Längtar så att jag kan få besked! Och på tisdag ringer Martin om den första lägenheten jag tittade på. Någon kan väl bli min...? Snälla gode Gud om du nu finns så hjälp mig.

Mamma hade med sig min bok idag också, så nu har jag både datorn och boken här. Känns bra, något att göra i alla fall. Tack för fina, varma och kärleksfulla kommentarer. Ni är mina andetag. Puss och kram ♥♥♥

Jag vill försvinna, upphöra. Rösterna skriker och befaller mig att ta livet av mig och jag vill be dem hålla käften. Sluta skrika förihelvete!!!
Skar igår, ett lagom sår. Grät under tiden av all ångest som slukade mig. Jag känner mig så fruktansvärt tom och det går inte att fylla tomrummet med någonting alls.
Med Broder Daniel spelandes försöker jag andas rätt och försöka sitta still men kroppen vrider sig och vaggar fram och tillbaka då och då och det går inte att stoppa. Det är som om jag vore en robot med något mekaniskt fel. Hela jag är fel och det går inte att rätta till. Jag gick sönder redan i produktionsstadiet.

Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag river med högerhanden på ovansidan av vänsterhanden när jag inte finner rätt ord att skriva. Allt är åt helvete; livet, relationerna med andra, skolan, kontakten med psykiatrin, tankarna, utseendet... ALLT. FUCK THIS FUCKING SHIT.

Igår beställde jag hem min favoritbok; Vingklippt Ängel. Den kommer hem om ca 3-4 dagar och jag längtar tills jag kan läsa den igen. Jag älskar självbiografier och speciellt de böcker som handlar om folk som mår dåligt eftersom det är något jag kan relatera till. Kommer kännas underbart att äntligen ha den boken som egen efter alla gånger jag lånat den från biblioteken runt om i regionen.

Min dag har spenderats mestadels i sängen men när jag vaknade igen vid halv fyra tiden på eftermiddagen satte jag mig vid datorn och såg avsnitt 4 till 7 av Skins. Tack Hanna för att du tipsade mig om den serien, den är underbar! ♥

Glömde givetvis att åka och hämta ut medicinen idag också så jag måste verkligen göra det imorgon! Kom ihåg det nu, Emelie!

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra för jag orkar inte sitta på den här stolen längre. Ska nog ta mig lite vatten och sen kanske gosa lite med Tex. Orkar inte läsa era bloggar just nu tyvärr. Är nere på minus i måendet igen. Take care ♥

Har sån jävla ångest. Vill bara skrika eller gråta men jag håller det inne. Jag vill gråta sådär riktigt och högljutt, men jag vill inte att någon ska höra. Jag vill inte vara till besvär.

Idag var jag på Pilen och träffade Gunilla. Hon tyckte allt jag berättade var jätteallvarligt trots att det är så mitt liv sett ut i stort sett alltid. Det känns så konstigt att höra andras tankar om hur ens egna liv är och varit.
En timme kändes som en evighet och jag glömde såklart be om recept på Cipralex. Fick ringa tillbaka när jag kom hem och läkaren skriver nytt recept imorgon.
Nu sitter jag här med ångest upp över öronen, lyssnar på Kent och gråter tyst. Jag känner att allt går åt helvete igen och jag vill inte mer. Jag vill så gärna flytta, starta om och skaffa katter men det känns hopplöst. Visst, jag blev erbjuden visning men det blev många andra också. Känner att jag inte kommer få den och det gör så ont att inte vara önskad. Jag blir aldrig den som får något och egentligen är det väl helt rätt. Jag är ju inte värd något ändå. Gång på gång blir jag satt på plats av omvärlden och Molnet skrattar mig rakt upp i ansiktet och de andra rösterna manar på. Du är äcklig, vidrig och ingen vill dig något gott. Du är bara ivägen, du är en odåga!
Jag hör Molnets ord och de är som piskrapp mot hjärtat. Det gör så jävla ont och jag vill inte ha mer smärta. Jag vill få ett slut på det här nu!
Fan. Ta. Livet.

Ska spendera hela natten med mina favoritlåtar av Kent på repeat och så blir det förmodligen en rakbladsvals för första gången på omkring en vecka. Jag vet inte om jag vill finnas mer.

Jag har blivit erbjuden visning av en lägenhet! Det gjorde min dag, hihi! Den är 28 kvadratmeter stor och billig och ligger nära centrum. Helt perfekt! Vill så gärna ha den, den eller någon överhuvudtaget. Åh!

Jag gjorde pannkakor förut för jag var väldigt sugen på det. Smeten blev bra och sådär, men jag är ingen kung på att steka dem kan jag ju lova. De blev till mos för de gick sönder när jag vände dem och sen sönder igen när jag skulle lägga upp dem på fatet. Pannkaksmos, mhm!
De smakade i alla fall pannkaka och det är väl huvudsaken...

Jag känner att jag har en sån där "låg humor" dag, så jag tänkte dela med mig av en länk som fick mig att skratta. Den tillsammans med fuldans.se skulle göra min dag så nu får jag väl kika in och göra mig en fuldansare bara för det. I alla fall, här är länken till sidan jag ville dela med mig av: http://www.fanten.se/

Godmorgon/förmiddag!
Inatt hade jag ett jättekonstigt sug efter stekt ägg, och jag gillar inte ägg varken stekt eller kokt. Gjorde det när jag var mindre, i alla fall vitan men jag har inte ätit det på omkring 10-11 år. Väldigt konstigt att jag blev sugen på det nu.

Har ätit frukost bestående av en kopp te, potatissallad och lite ost. Potatissallad är gott!
Efter frukost tog jag några bilder varav tre blev okej och så bytte jag ut min profilbild till en av de nya. Ni har väl förresten inte missat att man kan dra muspekaren över profilbilden och att den blir klar i färgen då? c:

Idag händer inte så mycket, ska till apoteket för att hämta ut mer Cipralex eftersom den nästan är helt slut. Gud vad jag hatar den smaken, den är så vidrig!

Jag är jättetrött fastän jag sovit ganska bra inatt. Knepigt det där med sömnen.
Ska kika in på Eidar's och se om de fått in nya lägenheter och/eller erbjudit mig visning för någon av de jag sökt. Hej så länge!

Idag är sista dagen på vecka 10. På tisdag ska jag till Pilen och träffa min sjuksköterska där för första gången. Jag vill inte men de har gett mig en kontaktperson där ändå. Suck.
Utöver det tror jag inte att jag har något planerat. Ska komma iväg och köpa blekning men jag vill inte åka dit själv så måste hitta någon att åka med. Kan kanske få mamma till att åka till Willys så kan jag köpa det där. Vi får se.

Jag har precis sett klart på den norska filmen Fritt Vilt III och den utspelar sig innan vad som hände i första filmen. Det var bra för man fick lite förklaringar till allt som hände men jag förstår fortfarande inte mördarens motiv.
Ettan är den bästa i triologin men den tredje går ju att titta på. Blir bara så jävla förbannad/less på alla karaktärer som är så himla mesiga. Jag menar; blir man jagad av någon som vill mörda en och man har ett vapen och får tillfälle att döda den som jagar en så tar man väl den chansen? Man sticker väl inte eller slår eller skjuter endast en gång? Det gör de ALLTID i de filmer jag ser. Varför inte slå/sticka/skära/skjuta tills personen är helt död? Då går man ju i alla fall säker. Tycker det är så himla mesigt och det är så i varenda film jag ser. Är människor verkligen så korkade?
Hade jag blivit nästintill mördad av någon och fick tag på den personen och hade ett vapen tillhands så skulle jag allt se till att den dog.

Nåväl, nog om mina frustrationer. Nu ska jag leta bilder på fina frisyrer som jag kan klippa när mitt hår växt ut lite till. Sparar ut det som ni kanske vet, men vill inte ha det tråkigt, utan lite spännande och annorlunda. Mest hoppas jag på att luggen ska växa, men den är på väg i alla fall. Synd bara att min lugg aldrig vill ligga ner utans står upp hela tiden så man måste fixa den med våld eller ha hårband för att det ska ligga ner. När den väl är platt så är den i ögonhöjd, alltså under ögonbrynen. Men det ser inte ut så pga att luggen står upp, det ser ut som den är jättekort. Gud vad jag hatar mitt hår.

Nej, nu ska jag duscha och sen leta frisyrer!

Nu har jag fixat ihop en enkel header och bytt ut designen. Ser den knasig ut så tryck på F5 knappen så uppdateras din webbläsare.
Hade inga idéer till header så tog bara några random bilder jag hittade för ett tag sen. Men den duger i alla fall. Mest nöjd är jag med kommentarssidan.

Och just ja, kan vara bra att veta: Alla länkar som inte är inom bloggen öppnas i nytt fönster, så man behöver inte högerklicka och välja "öppna i ny flik" eftersom det sköts automatiskt. Tycker själv det är störande när folk med högerklicksskydd inte har att de öppnas i nytt, för då måste man lämna sidan och det kanske man inte vill just då. Men nu har jag så i alla fall så no worries. Och jag har högerklicksskydd för vissa tycker det är roligt att kopiera mina inlägg och ha som sina egna...

Men kika runt och släng gärna in en kommentar om vad du tycker om nya designen. Kritik uppskattas, positiv som negativ.

Jag mår så illa. Mest är det för att jag har ångest, men också för att jag ätit alldeles för mycket under de senaste dagarna, eller kanske hela veckan egentligen. Därav ångesten till stor del också.
Har inte ätit riktig mat sedan dagen innan jag och min syster var och shoppade sist, och jag tror det var i början av förra veckan. Har inget begrepp om dagarna längre.
I alla fall så har jag levt på skräp, dvs chips, choklad och glass. Jag köpte ett två liters paket med glass i förrgår och det sista åt jag upp idag. Har ätit två påsar chips på två-tre dagar, minns inte riktigt, och nästan ätit upp 400g choklad på två dagar. Har lite kvar.
Om det känns bra? Inte ett dugg. Jag är så äcklad. Både över mig själv som vräkt i mig allt och för att det jag ätit inte är så värst gott egentligen. Jo, alltså chips är gott när man verkligen är sugen på det och inte ätit det på ett tag. Men nu har jag ätit två påsar chips i veckan i två veckors tid. Det är inte okej någonstans.
Men nu säger jag det här och denna gång SKA jag hålla det: Det här är sista gången jag äter skräp. Den ångest jag får efter att ha ätit det är inte värt något, inte ens att det smakar gott för stunden. I efterhand är det bara äckligt som fan och usch jag mår verkligen illa.

Vågar inte väga mig ens, för jag är rädd att ha gått upp tio kilo. Men nu ska jag ner, ner, ner så mycket som möjligt. Brb tror jag ska spy.

Så. Var sjukt nära på att spy men som vanligt får jag bara kräkreflexer utan resultat. Och nej, denna gång var det inte försök till att spy självmant utan kroppens egna reaktion. Men jag har jättesvårt för att spy överhuvudtaget.

I alla fall; jag ska bli smal. Jag ska ha de där smala benen jag alltid drömt om och den där fina, platta magen, nyckelben och höftben. Det är fint och jag vill vara fin.
Nu ska jag försöka andas rätt så jag inte är illamående hela kvällen.

Lite läskigt/roligt är att personen på bilden har likadana tights som mig, och de är köpta 2008 i Boston.

Hörde att Håkan Hellström spelar i Göteborg 4e juni! Känner att jag vill dit. Någon som ska dit? :)

Tror jag ska bli blond igen. Tycker helt enkelt blont är snyggast, även om det sliter jävligt mycket på håret. Men ska köra inpackningar varje gång jag tvättar håret. Har en hel del inpackningar.
Sen så har jag ju kvar silvershampo också så det vill jag använda upp. Känns lite dumt att ha betalat 180 kronor för ett shampo man ska slänga.
Så det blir att köpa blekningar när jag kommer iväg till någon affär. Har massa toningar också som jag inte vet vad jag ska göra av. Har två olika lila, ungefär en halv burk grön, pyttelite vit och pyttelite turkos. De lila kommer jag nog använda när jag blir blond igen för dem är fina men med resten vet jag inte riktigt... Slänga känns så fel men det får väl bli så.

Hoppas jag kan åka iväg och köpa snart. Ska fråga syster om hon vill med till Överby imorgon.

Bild: Weheartit.com
Och jag måste säga att tjejen på bilden ser perfekt ut.

God förmiddag.
Jag har varit vaken ungefär en och en halv timme och det första jag gjorde var att jobba lite på den nya designen som nästan är klar. Det enda som behövs är en header men jag har verkligen noll ideér. Hoppas jag kan komma på något under dagen.

Om en timme ska jag ut med Tex. Mamma och Tommy är iväg så jag är ensam hemma. Har inget att göra så det blir datorn ett tag till.

Ikväll händer ingenting. Hela dagen är en sån där "göra ingenting" dag, precis som alla andra dagar. Jättekul liv, verkligen.

Snön har nästan smält bort och jag hoppas våren är på väg. Har hört att gässen och tranorna har kommit hem igen och det måste ju ändå vara ett vårtecken?
Längtar tills vitsipporna börjar blomma. Det är så fint! Och det bästa med våren är när sommaren närmar sig. Inte när det är i mitten av sommaren för då kan det vara för varmt men i början när det är sådär lagom. Liksom bara dra på sig en t-shirt eller ett linne och ha en långärmad tröja över, typ en kavaj eller cardigan. Och slippa den där förbaskade vinterjackan.
Dock saknar jag hur mina somrar var förr. Då brukade jag sitta på konstgräset i Göteborg med några vänner och bara ha det trevligt. Dricka något svalkande, röka några cigaretter och umgås. Kanske spendera en hel dag där, från morgon till kväll. Träffa vänner till ens egna vänner och lära känna nytt folk. Det var så mysigt på den tiden.
Och så saknar jag även tiden när jag och fina Bambi satt på en tågvagn som var på ett av de spåren där inte tågen går längre. Den var fin, vår tågvagn. Det var en sån vagn man lastar timmer på. Enda nackdelen var att det ibland fanns koda där, men det var inte så ofta man blev kletig. Förra sommaren var dock inte vagnen kvar men kanske dyker den upp i år igen.
Jag har många fina sommarminnen med Bambi. Vi hittar alltid på något annorlunda och det är det som gör tiden man spenderar med henne så rolig. Den är aldrig likadan som gången innan.

Förra sommaren var också trevlig även om jag låg inne på psyk ett tag. Jag träffade Alice, Julia och Jens. Det var jätteroligt och jag ska förhoppningsvis träffa Julia igen denna sommar när hon åker till Metaltown.
Spenderade även några dagar med att träffa fina HannaH och Lina. Det är alltid trevligt att träffa dem.

Denna sommaren har jag inga direkta planer. Tar ju studenten och jag vet inte riktigt vad som händer efter den. Träffa fina människor, förhoppningsvis ha min egna lägenhet och så vill jag åka mycket till världens finaste stad; Göteborg.
Men sommaren blir nog bra detta året också. Det hoppas jag i alla fall.

Jag sitter och granskar mina armar. Jag ser ner på högerarmen och ovansidan av den och där lägger jag märke till att det finns några få ytor som inte är betäkta av ärr. Det får mig att fundera lite. Varför ska de delarna av huden ha rätt till att vara "rena" när inte de andra får det? Vad är det som gör att de ska få vara kvar som de är och inte bli skurna i?
Jag kan fundera och jag kan agera. Att se oärrad hud gör mig nästan irriterad. Inte på det sätt man kanske tror, men utan på mig själv. Om jag nu ska få ut min trasighet och mitt självhat på min kropp så kan jag väl göra det ordentligt? Det känns lite som när man fuskat på ett prov, man vill göra om det för att få det rätt och ärligt.

Det som är mest underligt med samhället är nog egentligen alla dessa normer. Det finns normer för hur man är normal men det finns även normer för hur man ska må dåligt.
Man måste väga på ett speciellt vis för att bli kallad anorektisk, man måste skära speciellt djupt för att klassas som självskadare av värre klass och man måste utmärka sig för att bli klassad som självmordsbenägen.
Om jag ska tala ur min egen synpunkt så finns det även krav på hur man uppfyller kriterien att må dåligt. Och den kriterien vill man ju helst inte uppfylla men när det är det enda man känner till gör man allt för bli en i gänget, att hitta någonstans man hör hemma.
Jag kan se på andra som skadar sig och känna ångest för att mina skador kanske inte är lika allvarliga som deras. Då känns det som att de på något vis visar att de mår sämre än jag gör, trots att vi kanske (kanske) mår likadant eller att jag till och med mår sämre? Inget är fakta utan bara funderingar.
Jag har inte sytt mer än kanske... vad kan det vara? 20 stygn sammanlagt? Jag visar inte mina sår för någon. Jag har visat för mamma en gång men det ångrade jag direkt. Alla andra gånger jag fått sy har varit för att någon kommit på mig med att skära eller blöda. Hade jag sagt till varje gång hade jag fått sy mycket mer.

Mina mål när jag skär mig är enkla;
1. Skär så stort sår som möjligt.
2. Gör sönder några vener.
Punkt ett är för att jag helt enkelt tycker att större ärr visar hur jag mår mer än små gör. Inte för andra, för jag tycker inte andra ska glo på mina armar eller resten av min kropp för den delen heller. Men för min egen skull, som en ständig påminnelse om det som är och det som varit.
Punkt två är för att när man skär sönder en större ven så rinner blodet väldigt snabbt och väldigt länge. Det blir varmt och det känns som man "lyckats" mer än om man bara gör sönder några småkärl.
För den som inte själv är självskadare låter det här väl helt sjukt, men det är så det ser ut för mig och det är fakta. Jag vill åstadkomma svåra skador, men inte för svåra. Det ska vara lagom liksom. Såren ska vara öppna, breda och helst ganska långa. Djupet är olika. Med ögonmått mätta är väl standarden mellan en halv och en centimeter. Men det är inte alltid jag har orken att skära så då blir det oftast bara några snabba snitt som inte blir djupa utan mer som kattklös. Men ska man skära så ska man skära tycker jag och det är det jag försöker. För som sagt, det finns normer inom alla områden, även inom det dåliga måendet. Folk som rispar får ofta höra av folk som skär att de är mesiga för att de inte skär. Det tycker jag är väldigt dumt sagt eftersom sånt provocerar en till att rispa/skära värre. Och tro mig, det är skillnad på att rispa och skära. När andra frågar mig, t ex rektorn eller skolsyster, om jag rispat mig så blir jag arg och sårad. Tycker de inte att mina sår är mer än rispningar? Är jag så dålig på att må dåligt att jag inte ens kan skära ordentligt? Då blir man ju helt bestört och efteråt går man ju och skär det värsta man kan för att visa dem vad som egentligen gäller.

Så vad jag vill säga med det här inlägget är att ni som inte själva är självskadare eller mår dåligt inte ska döma eller säga "fel" saker vid fel tillfällen. Döm inte någon för att den mår dåligt. Säg aldrig till någon att de mår dåligt för uppmärksamhet för vem fan vill må dåligt? Det är något man gör, inte något man vill.
Och säg aldrig ordet rispa till någon som har sår som inte är i första hudlagret utan igenom fettet och mer därtill. Det är provocerande och kan sluta illa. Och till dem som rispar; uppmuntra dem inte till att börja med värre saker. Det är bättre att låta dem rispa för de ärren läker nästan perfekt och det är inte farligt att rispa. Skära är dock farligt om det går för långt och man vill inte att en rispare ska börja skära. Värre blir värre, helt enkelt.

Jag hoppas alla där ute som mår dåligt en dag kan må bättre. Jag vet att jag är oerhört dålig på att förklara hur mina tankar och åsikter ser ut och att de ofta låter fel gentemot hur jag egentligen menar. Jag vill absolut INTE att någon ska inleda ett självskadebeteende. Jag vill verkligen inte att någon som rispar ska börja skära. Jag vill att ni ska må bra och slippa all sån skit. Jag vill även att normer för hur man mår dåligt på rätt sätt tas bort. Det ska inte behöva finnas normer för hur man mår dåligt. Det blir bara så fel och gör saker värre. Mår man dåligt så mår man dåligt and that's it.

Hoppas ni alla får en fin kväll / natt och att ni förstår vad jag vill få fram med det här inlägget.

Alltså nån fejkar mig här och det är ju så himla uppenbart att det inte är jag? De flesta inlägg är skrivna på franska och bilderna är gamla.
Löjligast är att personen som utger sig för att var mig nästan har 50 vänner. Hallå hur moget är det att fejka någon egentligen?
Någon som har Skyrock som kan anmäla personen?

Jag är snäll så jag bjuder på en nytagen cambild. Min digitalkamera och jag har inte riktigt blivit vänner än så det får bli campix ett tag till.

Nu har Gudrun och Martin pratat och Martin kommer ringa mig den 22a mars för att meddela om lägenheten blir min eller inte. Det finns tydligen en till som vill ha den.
Han frågade Gudrun massor som han inte ens behöver veta? Frågade om jag skulle få boendestöd för att jag var mobbad men det sa Gudrun att nej, det är inte därför. Sen frågade han henne om jag skär mig, men som tur var ljög hon där och sa nej.
Han fortsatte fråga en del men när de var klara ringde Gudrun upp mig och hon blev glad över att höra min röst sa hon. Hon är den som jag tycker mest om av alla jag har kontakt med på soc för hon är alltid så snäll.

Om jag nu inte får denna lägenhet, vilket jag både hoppas och inte hoppas på, så har jag i alla fall en reservplan. Jag har sökt varenda lägenhet i Trollhättan med hyra under 4000, borträknat lägenheterna i Kronogården och de på Lassarettsvägen. Det var en som blev mördad på Lassarettsvägen för inte så längesedan och där vill då inte jag bo efter den händelsen.
Varför jag har en förhoppning om att inte få den lägenhet Martin hyr ut är för två olika anledningar. För det första är den på 28 kvadrat och kostar 3600 i månaden ungefär, vilket är jävligt dyrt för en så liten lägenhet. Den andra anledningen är att den just är så liten för så mycket, så det är väl egentligen bara en anledning men ah.
Jag har hittat lägenheter som ligger mer centralt som är både mindre och större som är billigare. Hittade en etta på 40 kvadratmeter för 3009 kronor, alltså mycket större än den Martin hyr ut och mycket billigare. Och jag vill helst ha en billigare lägenhet för hyran stiger ju varje år och soc bidrar med max 4197 kronor i hyra per månad.

Nu väntar jag bara på att någon av de som hyr ut lägenheterna jag anmält intresse till hör av sig. Men nu ska jag spendera kvällen med annat. Får se hur det går.

Det finaste med mössan är ju helt klart insidan! Min favoritnyans av rosa och allt, kan inte bli bättre!
Nu är det inte så långt kvar till studenten heller och även om jag kommer få hemska slutbetyg så hoppas jag att dagen blir minnesvärd ändå. Studenten är ju ändå studenten, eller hur? c:

Hej E! Jag har personligen aldrig haft några problem med någon av mina piercingar. Läppiercingar kan dock, precis som du säger, vätska ganska lång tid även om de nästan läkt. Det är bara naturligt och inget att oroa sig för. Att den ömmar kan vara för att du råkat nudda den eller för att piercingstaven/ringen och kroppen inte riktigt vill samma sak. Det går över, men har fortsätter det eller bli värre så föreslår jag att du ringer piercingstudion och frågar om råd där. Gjorde du piercingen själv kan du alltid maila en piercingstudio, t ex Barbarella, och fråga om råd på så vis.
Tack för din fråga och hoppas svaret var till någon hjälp

Jag har tänkt lite och kommit fram till att OM jag nu får en lägenhet relativt snart, så ska jag ge mig själv en liten present, dvs en tatuering. Och eftersom jag inte har så mycket pengar just nu blir det något litet att börja med. Diamanten jag planerat ska göras men det blir när jag har lite mer pengar. Den tatuering jag tänkt som present är enkel, fin och har en tanke bakom; frihet. En önskan, eller kanske även en påminnelse, om frihet, att den kan vara möjlig. Här är bild på tatueringen i fråga:

Placeringen ska vara på handleden på högerarmen eftersom jag inte "får plats" på vänsterarmen. Men när ärren där bleknat så ska jag fixa dit något fint.

Nu hoppas jag bara att jag kan flytta snart!

Idag påbörjades min psykiatriska utredning, dvs en utredning för att fastställa eventuell diagnos samt psykisk status. Medan jag pratade med psykologen Patrik så pratade mamma med Elisabet om hur det var under graviditeten, förlossningen osv.
Patrik verkar vara en snäll person och han antecknar utan att ställa för mycket frågor. Det tycker jag om, för det är jobbigt när de verkligen vill vrida ut och in på en. Han verkar liksom förstå utan att vrida på mig och det känns bra.

Vi pratade lite om barndomen, gymnasietiden så här långt, om min sjukskriving, mina självmordsförsök, tiden jag varit vänlös och tiden i grundskolan och mycket mer. Jag hoppade hela tiden in på nya saker som alla på något vis är sammanlänkade.
Nästa gång ska jag börja fylla i frågeformulär, men Patrik var nästan 100% säker på att jag lider av posttraumatiskt stressyndrom. Allt jag berättade om och hur jag kände över de sakerna, att jag alltid tar på mig skulden för andras fel och brister, att jag är rädd för mördare och för att gå ut, har svårt att lyssna på för långa föredrag med mera visade på PTSD som det förkortas. Och han sa att en medföljd jag verkar ha fått av det är paranoia. Men han vill inte säga något helt säkert förrän utredningen är färdig och det förstår jag ju. Man kan ju ha fel.

Efter BUP körde mamma mig och Bambi till skolan. Bambi var på BUP samtidigt som mig så vi träffades där.
I skolan fick vi vänta ett tag på att elevkåren, som har hand om studentmössorna, skulle komma. De var lite sena men tillslut fick vi våra mössor och min är så söt! Kan lägga upp bild på den imorgon.
Med mössan fick man även ett Comviq kontantkort med 25 kronor på. Perfekt! Jag behöver ett Comviq kort, men problemet är att min mobil är operatörslåst till Telenor och det känns inte som någon vits att låsa upp den när jag ändå behöver köpa en ny. Ska kolla efter telefoner på internet lite senare.

Just nu sitter jag och mumsar grillchips. Var sugen på det så jag köpte det idag. Som sällskap har jag fin musik och dagen känns helt okej.
Jag har inte hört mer av Martin eller Gudrun än att de inte fått tag i varandra men att de ska försöka igen imorgon. Gudrun lovade att inte säga för mycket privata saker och hon önskade mig lycka till med att få lägenheten. Behöver det, haha. Martin verkar tyvärr väldigt tveksam.

Nej nu ska jag leta mobiler!

Har pratat med både Martin och Caroline. Caroline har godkänt lägenheten men Martin vill prata med Gudrun som har hand om boendestöd innan han lovar något säger han. Han låter betydligt mer skeptisk nu och inte alls lika engagerad som när jag först ringde. Var Caroline tvungen att nämna att jag ska få kontakt med omsorgsförvaltningen? Känns som det inte är så stor chans längre, så jag är lite nere nu.

Kom precis ut från duschen och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Kan ju alltid fixa med designen. Vill att den ska bli superfin.

Jag köpte semlor till mig och mamma idag och så köpte jag även en krans med vaniljkräm och kristyr på. Den var jättegod! Har inte ätit upp hela såklart, lät kanske som det.

Nu ska jag pyssla som sagt, tillsammans med fin musik av Eskimo Callboy, Casino Madrid, Confide och House vs Hurricane.

Bilden är från Weheartit.com

Nu är jag lite orolig. Caroline har inte svarat på mitt mail och Martin har inte ringt än trots att han sa att han skulle ringa under förmiddagen. Visst, det är en halvtimme kvar innan det blir eftermiddag men jag blir stressad av sånt här. Är så himla rädd att Caroline drar ut på det och att det i så fall kommer innebära att Martin inte vill erbjuda mig lägenheten längre. Jag tycker inte om soc, de ska alltid sega och sega och sega. Man kan tro att de tycker om att såra andra människor.
Jag behöver den här flytten och jag behöver den snarast möjligt. Man kan i regel flytta in i den här lägenheten när man behagar och jag vill verkligen ha den. Snälla, snälla ring mig snart...

Ja, som rubriken lyder är alltså den nya designen snart klar. Men jag är inte nöjd med headern, för det var väldigt svårt att hitta bilder med den färgnyans jag gjort designen i. De jag har nu får väl duga ett tag i alla fall.
Designen i övrigt är rätt så stilren. Jag tycker stilrent är fint och det funkar alltid. Men vi får se när jag byter till den nya.
Puss och hej!

Har varit på visningen nu och jag gillar lägenheten. Den är mysig och väldigt bra storlek för en etta. Där man egentligen ska ha en säng ska jag ha mitt skrivbord, also known as my office, haha. Det är helt enkelt för trångt för att min säng ska få plats, och jag som tänkt sno systers dubbelsäng får ha min vanliga enkelsäng så länge tills jag kan köpa en bäddsoffa. Dvs om nu lägenheten blir min, men på fastighetsskötaren, som var den som visade mig runt, lät det som om chansen var stor. "Ring du Martin så fort du kommer hem så ska du nog se att du får den," sa han. Jag ringde till Martin (han som annonserat ut lägenheten) redan i bilen hem.
Problemet här är att Martin vill prata med Caroline och hon har endast telefontid en timme om dagen och det är nog en del som ringer. Så jag skickade iväg ett mail nu och bad henne vara förberedd och skickade även med Martins nummer så att hon kan ringa honom om så behövs.
Nu väntar jag bara på att de två ska komma överrens och att ett beslut tas. Jag är redo!
Dock så glömde jag (naturligtvis) att fråga om husdjur. Men jag får fråga imorgon. Håller tummarna hårt!

Så, är det ett steg framåt och inga steg bak? Eller blir det tre steg bakåt och en bitchslap i ansiktet när de säger att den inte blir min? Det kan endast tiden avgöra. Men jag hoppas, tror och vill. Det här kan vara en nystart i livet.

Sitter i vardagsrummet och ska snart ta mig en kopp vaniljte eller oboy. Jag vet inte riktigt vilket av dem jag ska välja för båda är goda.
Idag ska jag hinna hämta min studentmössa och Bambis studentsaker samt lämna sjukintyg och lite papper som jag måste fylla i för att få pengar till nästa månad hos Caroline på försörjningsstöd. Detta ska göras inom loppet av en timme och jag vet inte vart studentmössorna är så det lär ju dröja ut på tiden lite när jag ska leta upp dem.
Halv fem är det visning på lägenheten och jag längtar som ett as. Har redan fixat mig och det blev förvånansvärt helt okej. Dock ville inte min kamera samarbeta utan gjorde alla bilder fulfulfula. Blir cambild istället.
Nu blir det dricka och sedan får jag se vad jag hittar på. Pusshej!

Jag läser många fina bloggar dagligen. Jag läser nästan bara bloggar som skrivs av människor som gått isönder, som gråtit ut sina hjärtan och som kvävs av sina egna andetag.
Jag läser dem för att jag vill visa att jag bryr mig, för jag vet hur det är när jag själv ser på min statistik. En känsla av hopp träder fram. En känsla av hopp och en fråga; besöker de mig för att de tycker om min blogg eller besöker de mig för att de tycker mitt liv är patetiskt?
Det är alltid det andra alternativet, det som i regel alltid är först i kön, som jag tror mest på. Det känns mest logiskt och visst dras man till logik aningen mer än önsketankar.

Jag tycker alla ni som mår dåligt är värda så mycket mer. Ni ska inte behöva må som ni gör; känna ångesten gnaga innanför er bröstkorg, känna hjärtat slå i halvtakt för att sedan gå i high speed. Ni ska inte behöva bli svikna gång på gång eller gråta. Men vet ni? Jag beundrar er. Ni är starka även om ni själva anser er vara svaga. Ni är starka och vackra på alla sätt och vis. Jag vet inte hur ni alla ser ut, bara ett fåtal. Men jag vet ändå. Jag ser er skönhet i det som ni ser som trasigt och som även är trasigt. Det är inte vackert att må dåligt, men det är vackert att ni orkar stå ut. Det är vackert att verkligen leva, men skönheten ligger i vägen dit, själva resan till ett lyckligt liv.
Många ger upp på vägen, det vet vi alla om. Det sägs att ett självmord begås var 40e sekund och det är fruktansvärt. Jag vill inte att någon av er ska vara medräknad i den statistiken, men vad spelar min röst för roll? Den är bara ett rop i mörkret där inget ljus kommer in. Man hör den, men man ser den inte. Då börjar man tro att den är en inbillning som hjärnan skapat för att göra en galen. För vem skulle inte bli tokig av att höra en röst man inte ser ägaren till?

Det är inte bara personer som skadar sig fysiskt som mår dåligt. Smärtan sitter på insidan och de allra flesta lider i tystnad. Jag hoppas att ni en dag, oavsett hur lång tid det kommer att ta, mår bra och slipper känna all den smärta ni upplever idag. För tro mig, det är ni värda.
Således kommer jag avsluta det här inlägget med en fras jag skriver då och då i mina inlägg:

Dagen har gått helt okej. Jag har gosat mycket med Tex och det är alltid lika mysigt.
Har ingenting att göra så jag letar förmodligen film samtidigt som jag ser någon jag redan har. Att se film är en sån där "räddare i nöden" när man inte har något att hitta på.
Eller just ja, ska ju göra en ny design! Den kan jag jobba på. Ingen aning hur jag vill ha den men det går nog ändå.
Puss hej!

Visning imorgon 16:30. Längtar lite, bara lite. Eller nä, jag längtar HUR mycket som helst!
Lägenheten ligger i Stavre så det är inte så långt till centrum och det går bra bussförbindelser så man enkelt kan ta sig in till stan. Det är en etta på 27 kvadratmeter, alltså är den inte stor men med bra planlösning kan det nog bli bra. Den verkar i alla fall jättemysig och jag hoppas visningen bekräftar huruvida den är det eller inte.
Säljaren lovade ingenting, det är många som sökt den men det lät inte på honom som om det var hopplöst. Hoppas, hoppas, hoppas.
Och just ja, note to self: Glöm inte fråga om man får ha husdjur!

En av ägarna till de lägenheter jag sökte på Blocket igår hörde idag av sig! Jag blev helt till mig inombords. Han heter Martin och han ska ringa och prata med Caroline på soc för att se så allt står rätt till och att jag inte har några betalningsanmärkningar. Efter det ska han höra av sig igen.
Dock hade rätt många sökt den lägenheten men ville jag så skulle jag få titta på den. Nu väntar jag bara på att han ska ringa tillbaka och förhoppningsvis ge mig en tid för visning.
Åh, hoppas verkligen detta blir av!

Jag tror jag ska baka något sen. Får höra med mamma om jag får först och kolla så att alla ingredienser finns.
Har varit baksugen ett tag nu. Älskar att baka, det är så mysigt på något sätt.
Men nu blir det vaniljte!

Har dammsugit övervåningen nu och så har jag städat lite i mitt rum och det blev bra. Idag blir en sån där "göra alla måsten" dag, dvs; städa, duscha och kanske tvätta lite. 

Nej nu ropar vattenkokaren efter mig. Talk to you later.

Bildkälla: Weheartit.com

Jag har spenderat några minuter på Blocket och letat lägenhet där. Hittade omkring fyra stycken jag anmälde intresse till. Hoppas bara de finns kvar, för ibland tar ju folk inte bort annonserna trots att det de säljer blivit sålt.
Nu är det bara att hoppas på att någon hör av sig, helst redan imorgon. Jag är otålig.

Denna vecka som kommer nu är rätt så tom. Det är bara på torsdag jag ska göra något för då blir det utredning på BUP. Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig, känna eller tänka om saken. Kanske behöver man inte göra något av det, kanske borde man göra allt. Hur som helst så hoppas jag att de kommer fram till något och håller sig till det dem sagt denna gången så de inte gör som i somras då jag var inne på barn - och ungdomspsyk och min läkare Ragnheidur sa att jag var bipolär och sedan sa att hon inte alls hade satt någon diagnos på mig. De som jobbar där är konstiga.

Jag hoppas på att någon mailar mig snart. Lär kolla mailen flera gånger idag innan jag somnar. Vill så förbaskat gärna flytta.

Mobila teamet kom hem till oss igår. Mamma hade ringt dem för att hon kom på mig med att skära. Men det var så patetiskt löjligt eftersom såren inte var farliga alls.
Mobila teamet försökte få mig att lämna tillbaka rakbladet men jag vägrade. Jag behöver det.
De ska ringa idag och höra hur det är. Kul för dem.

Jag är extremt trött idag. Sov länge och efter att jag tagit mina mediciner vid halv ett någon gång så sov jag lite till. Tror det blir en liten sömnlur strax igen.
Hej så länge.

If my words even reach you, I'll assume you don't care
Never knew that silence could cut so deep or that you could twist the blade
Now I curse all of your beautiful lies..
I love you and goodbye...

Alesana - The Last Three Letters

 

Det här har inte varit en bra vecka, även om det finns en dag kvar på den. Men jag vet att morgondagen inte kommer att vara någon skillnad mot resten av veckan.
Det har inte varit en bra månad, och månaden innan den var inte bra den heller.
Jag sjunker djupare och djupare ner och jag har inte styrkan eller orken att simma upp mot ytan. När jag väl försöker trycker någon ner mitt huvud under vattnet igen och allt är så meningslöst, så hopplöst.

Jag ser inte vitsen med någonting. Allt är så långt borta. Det är bakom den täta dimman som täcker mina ögon, bakom syran som fräter i mina lungor och bakom glasskärvorna som skär i mitt hjärta.
Konstant hör jag dem prata med varandra, prata med mig, viska, skrika, gapa, fräsa. Molnet är värst av dem alla, han är ju trots allt ledaren, och hans ord bildar tårar bakom mina ögonlock, tårar som ibland aldrig kommer ut men som ofta rinner en bit för att sedan strykas bort med en skakande hand med torkat blod på.

Jag har svårt att andas, det känns ständigt som om något trycker på mina lungor. Kanske är det min själ som försöker kväva mig. Jag skulle inte bli förvånad om så var fallet. Min kropp skriker att den vill försvinna, upphöra och aldrig mer komma tillbaka och många gånger håller hjärnan med. Men mest av allt är det hjärtat som håller med kroppen. Mitt hjärta har fått utstå mycket under mina 19 år. Varje kväll innan jag går och lägger mig bläddrar jag igenom bilderna på mina älskade katter som syster tagit. Jag har hennes gamla mobil och det är jag glad för, för utan den hade jag inte haft några bilder av mina älsklingar kvar eftersom alla jag tagit försvann när min förra dator kraschade.
Jag vill så gärna träffa dem igen. Jag kommer aldrig sluta älska dem. De var mitt liv, mitt allt. De var de enda som alltid fanns där och stundvis även de enda som fanns överhuvudtaget.

Jag vet att vissa kanske tar illa upp över det här inlägget, men ni ska veta att jag aldrig menat att såra er och att denna gång inte är något undantag.
När jag försvinner, när det nu blir, så ska jag skriva fina och ärliga meddelanden till er alla som står mig närmst. Det har jag planerat länge nu och jag tycker det låter rättvist. Ni förtjänar verkligen att veta hur mycket ni betytt för mig.

Nu ska jag lyssna på fina låtar och tänka lite medan jag gråter. Jag ska tänka över mitt liv och dess händelser så som jag gör många andra kvällar.
Ta hand om er alla där ute. Ni är värda allt.

Jag har tappat bort mig själv. Jag är vilse och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vart kom jag ifrån och vart vill jag komma? Ska jag stanna här fast jag inte har någon aning om vart jag är, eller ska jag våga chansa och ta en annan väg?
Det finns många frågor. Dessa ständiga frågor som poppar upp i huvudet flera gånger om dagen och som skulle göra vem som helst galen och skrika "Håll käften!" rakt ut i luften och få allas blickar på sig.
Men jag skriker inte högt, jag skriker tyst. Jag skriker på insidan och jag känner den ständiga ångesten gnaga sönder mina organ.
Varför måste det göra så in i helvetes ont att vara trasig? Måste mina skärvor skava mot varandra och trasa sönder mig mer än jag redan är söndertrasad?

Det är ett heltidsjobb att må dåligt. Ett ofrivilligt jobb där man hela tiden känner sig otillräcklig, ful, dålig, misslyckad och allt annat negativt som finns att räkna upp.
Just nu mår jag extra dåligt. Jag har förstört min mamma. Jag har förstört hennes mående och hennes liv. Hade jag aldrig fötts hade hon säkert mått jättebra idag. Det är mitt fel. Alltihop är mitt fel. Jag är bara till besvär. Vad är nyttan med mig? Vad är bra med mig? Det finns ingenting bra med mig. Jag är bara ett stort jävla problem som borde utrotas.
Du skulle dött för längesedan, Emelie. Det var aldrig meningen att du skulle överleva.

Provade på att spela det där Jurassic Park spelet, men jag är inte direkt bra på det. Först och främst måste man använda många tangenter samtidigt för att göra en enda sak, och sen när man tar upp ett vapen så släpper den tjejen man är det när man hoppar eller gör något annat, så man måste hitta ett nytt vapen HELA tiden och det är så irriterande. Blev uppäten av en Velociraptor för att det inte fanns vapen i närheten och sen kan man tydligen inte spara? För jag hittar ingen "save" knapp eller något liknande, trots att man kan välja "load" i menyn. Och man kan inte heller gå tillbaka till menyn när man väl sparat. Lite oigenomtänkt spel må jag säga, även om det var lite roligt, för det påminde mig om när jag var liten och spelade Tomb Raider. Grafiken är densamma och så är man en tjej och hon låter inte långt ifrån som Lara Croft.
Jaja får försöka lära mig spelet lite bättre så går det nog bra.

Hittils idag har jag inte gjort så mycket. Varit ute med Tex, ätit, plockat ur och i diskmaskinen samt sovit en stund. Finns inte så mycket att göra.

Jag blev inte vald att komma på visning till den lägenhet jag sökt, men har sökt en annan som är nödfall. Den ligger i Kronogården, rätt nära där jag bor nu. Man kan ju i alla fall åka och titta på den, eller hur? Inte för att jag tror att jag kommer få gå på visning där heller men det är ju värt ett försök...

Vill flytta nu, är otålig. Orkar inte vänta. Blö.

Nu har jag skrivit under och fyllt i alla fält i papprena som skall skickas till socialen så att jag får pengar för april månad. Har även skrivit in i min kassabok, där alla inkomster och utgifter skrivs in och enligt mina beräkningar har jag ca 330 kronor kvar denna månad efter att allt som ska betalas blivit betalt. Dem ska jag hålla hårt i och spara. Lite pengar blir mycket pengar om man lägger många småsummor tillsammans. Och jag vill verkligen ha pengar så jag kan få min fina tatuering efter sommaren. Och så skulle jag vilja ha ett par grå Converse eller ett par marinblå. Dem är fina båda två.

Jag laddar ner ett Jurassic Park spel som heter Trespasser från 1998. Det verkar spännande även om grafiken inte är den bästa. Men jag tycker gamla spel är charmiga just för att grafiken är lite halvtaskig. Hoppas bara det är lätt att förstå sig på. Men det är värt ett försök i alla fall. Här kommer lite bilder från spelet:

Jättebra, med tanke på att jag är rädd för dinosaurier också. Kommer skrika ihjäl mig, ehe...

 

Har inte orkat mig på något designande idag, har bara chattat lite. Men jag orkar knappt ens det. Är så galet trött och bla bla bla. You know the story.

Nu ska jag kanske se film eller sova. Jag vet inte riktigt, tror inte ens jag har någon film kvar som jag inte sett, *kollar*.  Jo, The Texas Chainsaw Massacre - The Beginning. Den har jag inte sett. Men den första (den som är remake på den från -70 talet) var ju helt konstig och jag fattade ingenting. Men men, denna heter ju "The beginning" så den kanske förklarar vad allt handlar om. Kan ju undersöka saken.

Ni får sova gott sen när ni väl somnar så hörs vi av imorgon. Godnatt bloggen och godnatt alla läsare! ♥

Jag måste börja inlägget med att tacka var och en av er som bevakar min blogg via Bloglovin'! Nu har jag 71 prenumeranter och jag kan inte förstå att det är sant. Jag kan inte förstå varför så många människor vill följa min vardag, men jag är superglad över att ni gör det! Tack! ♥

Idag skulle jag varit hos BUP för en psykiatrisk utredning men jag mår inte så bra idag och vill helst bara sova bort dagen, så jag ställde in. Ska dit den 10e istället.
Ställde även in besöket hos Pilen av samma orsak som ovan. Idag är helt enkelt ingen bra dag.

Jag måste hämta min studentmössa imorgon men jag vet inte... Jag vet inte om jag orkar. Bambi, om du ska till skolan imorgon kan du inte vara snäll och hämta ut min mössa också? Skulle vara jättesnällt.

Senare idag ska jag jobba lite på min nya design. Hoppas den blir fin för annars får jag göra om den från grunden och det är så jobbigt när man inte är på topp. Men det ska nog ordna sig, det måste det.

Lägenheten jag anmälde intresse för är under process, dvs att de anmälningar som kommit in ska granskas och sedan väljs några ut och de som blir utvalda får alltså komma på visning. Jag hoppas verkligen att jag får komma på visning men ja, ni vet. Man ska aldrig hoppas för mycket för då blir man bara besviken.

Ta hand om er alla, ni är vackra och fina och snälla. Jag skriver senare igen. ♥

 

Jag inhandlade även två linnen, ett grått och ett vitt. Sedan köpte jag ett par superfina knästrumpor i ljusgrått med rosetter längst upp och jag har letat efter ett par fina knästrumpor ett tag nu så jag blev nöjd!
Sedan gick jag och syster till Rusta efter att ha gått runt överallt några gånger och ätit och kollat alla intressanta affärer. Syster skulle köpa shampo där och när vi kom dit hittade jag en jättego parfym för bara 40kr! Love Desire heter den och designen på förpackningen samt flaskan är supercool så det var ju lite roligt det.

Nu har jag varit hemma ett tag och jag är väldigt trött. Ska vara på BUP klockan 11 imorgon och sedan på vuxenpsyk klockan 3 och så ska jag även hinna hämta ut min studentmössa. Men det ordnar sig nog.
Nu blir det att läsa bloggar. Pusshej! ♥

Just ja! Köpte även ett set med massa pärlarmband. Heter det set? Det är ju inte direkt ett par, eller jo kanske. Det är ca 6 armband och de är ihopsatta med ett fint sidenband som jag knytit som en rosett. Jättefint!

Imorgon ska jag till Överby med syster! Ska bli jätteroligt för det var ett tag sedan jag och min syster hittade på något tillsammans.
Hoppas det finns något fint att inhandla, men det gör det alldeles säkert! Längtar :)

Nu har jag kletat i min hårfärg och hoppas på det bästa. Blir det inte bra denna gången heller köper jag Syoss röda hårfärg nästa gång för den verkar bra och färgen ser skitsnygg ut på bild. Men är ganska säker på att jag kör på rött nu ett tag för det är lite mer liv i det tycker jag. Och sen är det ju jättefint också, nomnom!
Lämnar inlägget här och så lovar jag att ladda upp en bild någon gång denna vecka. Bye for now ♥

Idag har jag varit lite duktig. Jag har dammsugit hela övervåningen, plockat ur och i diskmaskinen och gått ut med Tex. Var helt psykiskt utmattad efter dammsugningen och diskplocket så jag gick och la mig och sov en stund men blev väckt av mamma för att jag skulle ut med sötungen. Hade gärna legat kvar i sängen, den är så mjuk.

Tror jag färgar håret idag. Har ju en röd hårfärg kvar men hur resultatet blir är ju en annan fråga eftersom det inte blev så värst rött sist. Blev ju rödare än det är nu, men inte direkt rött. Ska bli spännande att se sen.

Igår kväll såg jag på en jättedålig och konstig film, The Caretaker. Den är inte sevärd för fem öre, så slösa inte tid på att ladda ner/hyra den.

Jag försöker komma på en ny bloggdesign men än så länge har jag inte kommit så jättelångt. Men tids nog ska den nog bli fin.

Nu blir det spel eller något, får se. Puss ♥