Kvällsångest
Skar igår, ett lagom sår. Grät under tiden av all ångest som slukade mig. Jag känner mig så fruktansvärt tom och det går inte att fylla tomrummet med någonting alls.
Med Broder Daniel spelandes försöker jag andas rätt och försöka sitta still men kroppen vrider sig och vaggar fram och tillbaka då och då och det går inte att stoppa. Det är som om jag vore en robot med något mekaniskt fel. Hela jag är fel och det går inte att rätta till. Jag gick sönder redan i produktionsstadiet.
Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag river med högerhanden på ovansidan av vänsterhanden när jag inte finner rätt ord att skriva. Allt är åt helvete; livet, relationerna med andra, skolan, kontakten med psykiatrin, tankarna, utseendet... ALLT. FUCK THIS FUCKING SHIT.
Vackring, du är stark, du är så jävla bra. Fortsätt kämpa, jag är med dig. <3
Jag finner inga ord att säga, men skulle bli mer än ledsen om du gjorde något dumt och försvann.
Din existens behövs här på att jorden, du är vacker som en ängel men ännu får du inte lämna jorden.
Din blogg ger mig hopp, men ändå gör mig ledsen på samma gång med dina mörka texter.
Du är värd mycket mer än att må som du gör, skulle mer än gärna ta över din plåga om jag kunde <3
Du borde på något sätt försöka hjälpa dig själv, istället för att se ner på allting. Du borde försöka ta dig ur depressionen, till viss del.
Det är inte friskt att må så dåligt och du har gjort det till en vana. Du ser inte det andra ser och dom flesta ser och märker att du är sjuk.
du är sjukt söt :)
Emelie<3 vill att du ska må bra :/ du förtjänar inte massa skit. Vill bara slå ner alla myndigheter o stuff som förstör för dig. . Och förreseten ditt utseende är FINT !<3<3
Åh fy, kan känna smärtan. Kämpa på, låt dem inte vinna, hur frestande det än känns ibland.
Jag vill fylla ditt tomrum med någonting vackert. Någonting som är bra för dig.
jag älskar dig <3
SKIT i rösterna som skriker lögner! dom får som dom vill tillräckligt ofta. fan ta dom. önskar jag kunde slita dem ifrån dig, stampa sönder allt som sårar, ge dig en kram och viska till fina dig att dom ljuger.
<3
Emelie, du får inte lämna mig nu. Aldrig aldrig aldrig. Du är mitt lilla hjärta, jag tänker på dig varje dag. Jag försöker ge dig glada tankar, tankar som ska få dig att orka. Men det är så himla svårt, så svårt att få dig att se. Du är så himla fin, min vän. Du är den finaste jag vet, åh vad jag skulle döda för ditt utseende. Och vet du när jag tycker att du är som allra finast? När du är så neutral som det bara går att bli. Ytterst lite smink, den där röda hårfärgen du har nu. Åh, du är så himla fin, min kära kära vän. Du måste låta rakbladen vara, du måste ge upp hoppet om att dö. För jag vill inte att du ska dö. Men samtidigt vill jag inte att du ska leva med den smärta som du lever med, jag vill att du ska få må bra, känna den där verkliga glädjen. Lycka. Vet du vad jag vill allra helst just nu? Komma till dig, krama om dig. Sitta på ett hustak med hela staden nedanför oss med en stjärnklar himmel. Sitta och prata med dig hela natten om allt och inget. Röka cigaretter tills himlen är helt rökfylld. Låta dig få prata av dig om allt ont, låta mig ta det till mig så du slipper se det igen. Och sen ska vi skratta, skratta och gråta, glädjetårar. Tillsammans Emelie, jag vet att du klarar av livet. Jag bara vet det. (jag hoppas iaf att du vill orka leva, leva ett lyckligt liv).
Du vet att jag älskar dig, jag älskar dig så himla mycket. Jag önskar att du kunde förstå det.
<3
Usch jag har också ångest. Inte lika allvarlig som din antar jag, men ändå...
