Värdelös

Jag har tappat bort mig själv. Jag är vilse och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vart kom jag ifrån och vart vill jag komma? Ska jag stanna här fast jag inte har någon aning om vart jag är, eller ska jag våga chansa och ta en annan väg?
Det finns många frågor. Dessa ständiga frågor som poppar upp i huvudet flera gånger om dagen och som skulle göra vem som helst galen och skrika "Håll käften!" rakt ut i luften och få allas blickar på sig.
Men jag skriker inte högt, jag skriker tyst. Jag skriker på insidan och jag känner den ständiga ångesten gnaga sönder mina organ.
Varför måste det göra så in i helvetes ont att vara trasig? Måste mina skärvor skava mot varandra och trasa sönder mig mer än jag redan är söndertrasad?

Det är ett heltidsjobb att må dåligt. Ett ofrivilligt jobb där man hela tiden känner sig otillräcklig, ful, dålig, misslyckad och allt annat negativt som finns att räkna upp.
Just nu mår jag extra dåligt. Jag har förstört min mamma. Jag har förstört hennes mående och hennes liv. Hade jag aldrig fötts hade hon säkert mått jättebra idag. Det är mitt fel. Alltihop är mitt fel. Jag är bara till besvär. Vad är nyttan med mig? Vad är bra med mig? Det finns ingenting bra med mig. Jag är bara ett stort jävla problem som borde utrotas.
Du skulle dött för längesedan, Emelie. Det var aldrig meningen att du skulle överleva.
Julia

Sluta, sluta Emelie. Du, snälla sluta. Du får inte säga sådär om dig själv, okej? Jag älskar ju dig för fan! Hade jag aldrig fått träffa dig (börja prata med dig osv) så hade jag inte varit den jag är idag, du har hjälpt mig väldigt mycket ska du veta. Minns du de sena nätterna som vi satt och skrev med varandra på msn? Jag saknar det, jag saknar dig. Jag tycker att du är en sån otroligt bra människa och jag blir så jävla ledsen var gång jag ser att du mår dåligt, jag vet att det är ofta. Men de gånger du faktiskt är glad, ja, då känns det som att hela jag strålar av lycka, din lycka sprider sig. Du ska inte utrotas och du är absolut inget problem, din mamma älskar dig och jag tror inte att hon ångrar en sekund att hon födde dig.



Du skulle inte ha dött för längesen, jag tycker det är bra att du överlevde. Jag tycker så jävla mycket om dig och jag är så jävla glad att du lever. För du vet, för ett år sedan sa du att du skulle dö, jag var så ledsen över att jag inte skulle få träffa dig på MT då, men vet du? Du överlevde och jag fick träffa dig! Jag var så otroligt blyg, vågade knappt kolla på dig för jag tyckte att du var så jävla fin. Åh, jag ser allt framför mig nu. Och vet du Emelie? Du lever fortfarande och det är snart ett år sedan vi träffades. Jag är så glad att du fortfarande lever, och vet du? Det bevisar bara hur jävla stark du är, hur stark du är som fortfarande lever även om du inte mår bra så lever du fortfarande. Och det bevisar bara att du kan må bra en vacker dag, för du klarar av att överleva, då kan du även klara av att leva till slut, jag tror på dig bästa du!



jag älskar dig.

<3

jennifer

Att vara trasig är hemskt.

Allt du övervunnit, överlevt, det är meningen.

Du ska leva, det är meningen.

<3




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info