Hospitaliserad
Först blev jag inlagd på avdelning 67, avdelningen för psykotiska människor. Det var fullt på 57an där jag varit alla andra gånger så det blev 67an över natten. Jag fick i alla fall eget rum och det var det enda som kändes bra.
På morgonen försökte personalen väcka mig men jag sov så länge jag kunde. En manlig personal kom in men han tjatade så jag bad honom dra åt helvete. Jag var så trött och allt tjat och att jag var inlagd igen gjorde mig så ledsen och förbannad
Igår morse kom jag till 57an och hade fått nya tillskott i medicinfamiljen; Haldol, Stesolid, Imovane och Zyprexa, men efter ett samtal med överläkare Gabriel togs Zyprexa bort eftersom jag vägrar ha någon medicin som man går upp i vikt av eller blir hungrig av.
En annan sak som blev sagd under läkarmötet är att jag än en gång är bostadslös eftersom mamma gått in i en djup depression orsakad av mig och ingen vill att jag ska bo hemma. Jättebra där, Emelie. Du förstör bara för alla andra, dö. Jag bor alltså återigen på sjukhuset i brist på boende, för tillskillnad från läkaren på psykakuten säger Gabriel att "ja du är ju här frivilligt så vill du gå så får du gå men du har ju ingenstans att ta vägen," medan det på psykakut läkaren lät mer såhär; "du kommer skada dig igen om du åker hem. Vi kan inte ta den risken. Stanna här frivilligt eller så blir det tvång och det blir så jobbigt för då måste det fyllas i en massa papper."
Det for omkring tankestormar i mitt huvud. Så pappersarbetet är det som är värst? Inte att jag mår dåligt? Jävla läkare. Har träffat honom förut och han är alltid sån, dryg och överreagerar på minsta lilla man gör och tror man ska begå självmord. Gillar inte honom för fem öre.
Nu är det andra dagen på 57an och jag har sovit bort den för jag har inte haft någonting att göra. Kom hit akut så jag hade ingenting med mig, inte ens en kam. Kom hit i mina mjukiskläder jag snabbt tog på mig medan mamma ringde mobila teamet så jag var ju ingen vacker syn direkt. Igår kom dock mamma med lite kläder, smink och nödvändigheter så idag är jag uppfräschad och nu har jag även min dator här samt mobilladdare till mina urladdade mobiltelefoner.
Jag var som sagt på visning idag, tack Gud för att jag får gå ut även om det än så länge bara är i sällskap av anhörig. Lägenheten ligger nära skolan och är superfin och mysig. Har badkar och inglasad balkong. Jag ska ringa fastighetsmäklaren på måndag och säga att jag verkligen vill ha den. Tyckte mer om denna än den jag tittade på innan.
Killen som ägde lägenheten sa att man kan nog tapetsera om, för tapeten var inte den finaste men det går nog att prata lite med hyresvärden/fastighetsskötaren och komma fram till något lämpligt. Hoppas jag kan få den för jag är fast på sjukhuset tills jag får en lägenhet så ja, jag vill ju flytta snarast möjligt.
Anledningen till att jag skar mig, förresten, var att de sa åt mig att göra det, rösterna. Framförallt Molnet. Men sen hade jag också en sån enorm ångest och ville bara skära sönder hela armen. Fick 15 stygn och jag kved av smärtan när jag blev stucken med bedövningssprutan i vad som kändes som en evighet.
I övermorgon är det vardag igen, då kan jag ringa Apartment bostad ang. lägenheten. Längtar så att jag kan få besked! Och på tisdag ringer Martin om den första lägenheten jag tittade på. Någon kan väl bli min...? Snälla gode Gud om du nu finns så hjälp mig.
Mamma hade med sig min bok idag också, så nu har jag både datorn och boken här. Känns bra, något att göra i alla fall. Tack för fina, varma och kärleksfulla kommentarer. Ni är mina andetag. Puss och kram ♥♥♥
hej, jag hoppas det går bra för dig framöver! dina tankar om dig själv är höga, och jag vet att du kan klara det! btw älskar det du skriver :D:D
åh, låter inte alls bra. jag hoppas det blir bra, och att du kan få en lägenhet. ta hand om dig ♥
Du vet att jag älskar dig. Har nästan alltid mobilen på mig så du kan alltid höra av dig om det är någonting eller ingenting. Smsa/ring, vad du än vill. Även om jag vet att du inte vill prata i telefon (det vill inte jag heller), men om du känner att det blir för mycket och du behöver prata med någon så finns jag alltid här ska du veta. Jag tänker på dig hjärtat, älskar dig <3
Åh!! Älskade vän... kramar om Du har det minsan inte lätt du.
Till viss del får du ju skylla dig själv, men det var bra att du hann till akuten.
Hoppas det går bra med lägenheten, men oroar mig för att du inte kommer kunna ta hand om dig själv.
Åh Emelie, ingen vidare situation det där.. Hoppas du får någon av lägenheterna nu så du slipper sjukhuset!
Älskar dig, kom ihåg det<3
Vad arg jag blir Jag saknar för det mesta medkänsla till andra personer men det är fan inte rätt att du ska behöva ha det så här.
Liksom "Här får du en påse mediciner tack och adjö, vi ses!"
Sen tror de att allt ska bli bra.
Ne fyfan jag orkar inte ens skriva så förbannad blir jag!
MAHAwdaGWörf.*
:( Hoppas det ordnar sig. Kram!
:// <3<3<3 tänker på dig.
Kent <3
jag var bara tvungen att skriva Kent för jag ser att du gillar Kent. Men egentligen ska jag kommentera om inlägget. Jag läste allt. Jag hoppas du får lägenheten och inte skadar dig igen. Ta hand om dig Emelie, kram <3
Vet att vi kanske inte står så nära varandra, men jag hoppas verkligen allt löser sig för dig!
Ska hålla tummarna för både dig & ditt boende.
Hoppas vi kan talas vid snart igen.
Sv:
Tack så mycket,
fin du är.
Ville bara typ berätta med din bloggen om att du inte är ensam där ute, även fast det kanske känns som det.
Även fast du inte känner mig eller något så finns jag om du vill berätta, du verkar underbar.
jag vill träffa dig. jag vill visa dig det fina med världen. jag blir så ledsen av att läsa din blogg, emelie. men du skriver bara sanningen. din sanning. jag vill visa dig min sanning, när du orkar. jag hoppas allt löser sig.. även om allt sällan gör det. puss och kram, tänker på dig.
Kära du,hoppas det löser sig för dig. Kram!
Jag hittade din blogg för att jag googlade på ångest, för att jag själv lider av det och ville se vad andra skrev.
Blev väldigt rörd av det du skriver och vill egentligen bara säga att jag varit här :) Och ge dig en stor kram och hoppas att din framtid kommer att bli ljusare!
