Det har kommit en ny äldre kvinna till avdelningen. Hennes namn vet jag inte, men hon verkar vara aningen illa däran. Hon sitter utanför vid sofforna i korridoren och pratar till ingen och pratar med en liten pojke som alltså inte finns där. Jag tycker synd om henne.
En annan äldre dam som bor här heter Ingegärd och hon gårter massor och vill dö, för att hon inte orkar mer. Henne tycker jag jättemycket synd om.
Det kommer nya patienter hela tiden och därför måste jag byta rum allt eftersom. Just nu delar jag rum med två andra tjejer, varav den ena är kanske 18-19 och väldigt tyst (vågar inte prata, precis som jag) och den andra är kanske 30 år och hon är densamma som kom med gosedjur i handen och frågade om hon fick köpa ciggaretter av mig sist jag var på psykakuten.
Det är hemskt att veta att alla här mår så fruktansvärt dåligt, och så sitter jag här och hör inte alls hemma någonstans. I min sjukskrivning står det att jag lider av djup depression, självskadebeteende och att jag pratar med monoton något röst. Anatom kanske. Något med "ton" tror jag det var i alla fall.

Jag är just nu hemlös, Kortbo kastade ut mig och här kan jag inte stanna mer än en vecka säger läkaren.
Kuratorn här på NÄL ska ringa socialtjänsten och be dem ta tag i det här en gång för alla, för jag kan ju inte bo på gatan.
Jag känner mig likgiltig inför allt som händer, jag har ingen ork att bry mig. Mina dagar går ut på att äta och sova och sova sova sova. Dessutom fungerar internet bara några minuter innan täckningen saknas. Jävla skitställe.

Och till er som skrivit dryga kommentarer om att jag ska sluta skriva att jag är inlagd: Jag skriver inte sånt för att få uppmärksamhet, jag skriver det för att läsarna ska veta vart jag är och varför jag är där. Det är oartigt att bara lämna bloggen och skita i läsarna.
Förresten så har jag bestämt hur jag ska pierca mig nu. Bild kommer i inlägget efter, om internet tillåter.