Ny frisyr och en ny dag
Åh, jag vet inte vart jag ska börja.
Inatt hade jag super sorgliga drömmar. Det var flera stycken olika, men de hade alla en sak gemensamt:
Hebbe var med i dem. Åh Hebbe, vad jag saknar dig. Du anar inte... Att du togs ifrån ditt liv är det värsta jag varit med om. Jag älskar dig så...!
Jag vaknade av att Tommys mamma Harriet lämnade sin hund Mitsy här, för vi skulle passa henne under dagen. Att ha ett djur i min närhet fick mig att tänka ännu mer på Abbe och Hebbe, så tårarna kom.
Beslutsångest över frisyr. Orkade inte ha mycket smink. Såg skabb ut.
Skolan var rolig och kort. Webbdesignen och psykologin var underbar. Jag vill jättegärna bli webbdesigner, det är så roligt! :)
Efter skolan klippte jag mig hos en jätteduktig frisör, Jessica. Det blev faktiskt bra, i alla fall ofixat. Sen vet jag inte hur det kommer se ut när jag fixar det, haha. Kanske blir as fult.
När jag kom hem hade jag fått ett offlinemeddelande från underbaringen. Jag blev så överlycklig av det. Jag är så kär i dig...<3
För övrigt har jag feta sår på armarna nu. Riktigt goa sårskorpor ;) Men det är mysigt att dra av dem faktiskt. Lite som terapi.
Och imorgon ska jag till psykologen, och nästa vecka ska jag röntka hjärnan.
Jag måste fylla i schemat jag fått av psykologen om mitt mående, det har jag inte gjort trots att jag skulle gjort det varje dag i en vecka. Orka liksom?
Åh, jag vet inte vad jag känner. Jag är lycklig, ledsten, nglad, arg, trött och allt möjligt.
Men det var en bra dag i alla fall.
Speciellt när jag läste offlinemeddelandet.
***********@hotmail.com skickat 2009-08-30 23:37:
omgomg o:
fett gullig är du bebe!
åh, vill träffa dig snart igen :c <3
I'm inlove with you baby
Hold my hand tonight
I'll kiss away your pain
And make everything alright
<3
Inatt hade jag super sorgliga drömmar. Det var flera stycken olika, men de hade alla en sak gemensamt:
Hebbe var med i dem. Åh Hebbe, vad jag saknar dig. Du anar inte... Att du togs ifrån ditt liv är det värsta jag varit med om. Jag älskar dig så...!
Jag vaknade av att Tommys mamma Harriet lämnade sin hund Mitsy här, för vi skulle passa henne under dagen. Att ha ett djur i min närhet fick mig att tänka ännu mer på Abbe och Hebbe, så tårarna kom.
Beslutsångest över frisyr. Orkade inte ha mycket smink. Såg skabb ut.
Skolan var rolig och kort. Webbdesignen och psykologin var underbar. Jag vill jättegärna bli webbdesigner, det är så roligt! :)
Efter skolan klippte jag mig hos en jätteduktig frisör, Jessica. Det blev faktiskt bra, i alla fall ofixat. Sen vet jag inte hur det kommer se ut när jag fixar det, haha. Kanske blir as fult.
När jag kom hem hade jag fått ett offlinemeddelande från underbaringen. Jag blev så överlycklig av det. Jag är så kär i dig...<3
För övrigt har jag feta sår på armarna nu. Riktigt goa sårskorpor ;) Men det är mysigt att dra av dem faktiskt. Lite som terapi.
Och imorgon ska jag till psykologen, och nästa vecka ska jag röntka hjärnan.
Jag måste fylla i schemat jag fått av psykologen om mitt mående, det har jag inte gjort trots att jag skulle gjort det varje dag i en vecka. Orka liksom?
Åh, jag vet inte vad jag känner. Jag är lycklig, ledsten, nglad, arg, trött och allt möjligt.
Men det var en bra dag i alla fall.
Speciellt när jag läste offlinemeddelandet.
***********@hotmail.com skickat 2009-08-30 23:37:
omgomg o:
fett gullig är du bebe!
åh, vill träffa dig snart igen :c <3
I'm inlove with you baby
Hold my hand tonight
I'll kiss away your pain
And make everything alright
<3
OMG
Jag sa att jag är förälskad till dig.
Jag är la blåst i huvudet!
Fan fan fan... Nu kommer du säkert blocka mig :'(
Jag är la blåst i huvudet!
Fan fan fan... Nu kommer du säkert blocka mig :'(
Klippning 16:30
Klipper mig som Bexx idag, fast ska klippa upp det massor där bak så man kan göra lite vad man vill med det, typ sätta upp det om man vill ha det kort osv. Kommer bli kanon!
.................
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du sa att du skulle in, och det var för snart en timme sen :'(
Jag måste få prata med dig innan jag somnar.
Har så mycket jag vill säga, men vågar jag?
Nej det gör jag nog inte.
Jag är rädd för din reaktion.
Jag är så förbaskat patetisk... förlåt<3
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du loggar inte in
Du sa att du skulle in, och det var för snart en timme sen :'(
Jag måste få prata med dig innan jag somnar.
Har så mycket jag vill säga, men vågar jag?
Nej det gör jag nog inte.
Jag är rädd för din reaktion.
Jag är så förbaskat patetisk... förlåt<3
Infekterat
Suck. Båda mina armar har infekterade sår. Det är inte kul. Dels så luktar det ruttet, och sen är det varigt och kletigt. Kanske borde ta och rengöra rakbladen. Usch.
Hat hat hat hat damp
Damp.
Jag vill döda någon.
Bara slå, slå slå.
Som när man var liten och spöade skiten ur alla som gav ifrån sig ett tyket ljud.
Sen blev man så rädd och blyg att man inte vågade slåss mer.
Jag vill krossa glas, skära mig med skärvorna, blöda över marken.
Jag vill gråta ut alla känslor, men tårarna har svårt att komma ut.
Jag vill somna in och aldrig vakna upp igen.
Eller vakna efter natten och helt plöstligt vara vacker.
Jag vill bara... få bort allt jag hatar.
Jag vill döda någon.
Bara slå, slå slå.
Som när man var liten och spöade skiten ur alla som gav ifrån sig ett tyket ljud.
Sen blev man så rädd och blyg att man inte vågade slåss mer.
Jag vill krossa glas, skära mig med skärvorna, blöda över marken.
Jag vill gråta ut alla känslor, men tårarna har svårt att komma ut.
Jag vill somna in och aldrig vakna upp igen.
Eller vakna efter natten och helt plöstligt vara vacker.
Jag vill bara... få bort allt jag hatar.
Vi slänger ihop lite gulliga moln och grunge, så kanske vi blir nöjda
Och nöjda blev vi. Fast designen varar nog inte alls så länge.
Men tjae, nice blev den i alla fall enligt mig. Det är dessutom väldigt roligt att redigera ihop grungebilder (:
Nu hoppas jag att fuckfacet ska logga in >: och nej, inte Bambi, för hon är redan inne :)
Men tjae, nice blev den i alla fall enligt mig. Det är dessutom väldigt roligt att redigera ihop grungebilder (:
Nu hoppas jag att fuckfacet ska logga in >: och nej, inte Bambi, för hon är redan inne :)
Ny bloggdesign- Igen! D:
Haha ja, som sagt. Ny design igen med temat rosa.
Rosa är bäst!
Vad tycker ni? Sämre eller bättre?
Har inte lagt ner så mycket tid på designen, så det kommer se bättre ut om några dagar.
Rosa är bäst!
Vad tycker ni? Sämre eller bättre?
Har inte lagt ner så mycket tid på designen, så det kommer se bättre ut om några dagar.
Videoblogg. Kass <:
Inatt vill vi dö
Vi vill dö. För vi bara gråter och gråter.
Dö för i helvete. Förblöd över sängen din.
Dö. Missbruka dina mediciner som du inte kan få tag på för att din mamma gömt dem.
Dö. Alkoholisera ihjäl dig.
Vi väntar. Snart kan vi supa och överdosera och förblöda ihjäl oss.
Om vi dör inatt, vilket vi tyvärr nog inte kommer göra, så ska jag säga farväl till alla.
Jag har hamnat i en psykos jag inte kan ta mig ur.
En psykos orsakad av smärtsam kärlek.
Jag älskar dig.
Jag måste acceptera det.
Men du hatar mig.
Förlåt. Farväl.
Och om vi inte dör...
På återseende.
Det är lördag men känns som måndag
Jag är trött, trött, trött och seg. Gäspar hela tiden, vill bara sova och sova men det går inte för sig.
Har fixat Emmas blogg idag, http://incoherent.blogg.se
Samt fixat till min header och blogg lite grand. Vad tycks?
Har skrivit ut bilder på hur jag ska klippa mig nu, och det blir i övermorgon. Chansen att håret blir bra är minimal. Jag hatar frisörer.
Men vi får hoppas på det bästa, visst får vi bloggen?
I övrigt känns det som jag glidit isär både Mikael och Adam. Vi pratar knappt, och det är riktigt tråkigt för de är underbara. Vill träffa dem snart igen men de vill la inte detsamma. Synd faktiskt. Som fan.
You've gotta smile even though you cry.
Nu kommer jag snart somna. Fast det blir film och choklad, chips och läsk lite senare. Fett-onyttigt.
Fett asså. Ingen fattar typ vinken. Äsch.
Vi hörs imorgon. Och jag längtar tills jag kan bleka håret igen<3
Har fixat Emmas blogg idag, http://incoherent.blogg.se
Samt fixat till min header och blogg lite grand. Vad tycks?
Har skrivit ut bilder på hur jag ska klippa mig nu, och det blir i övermorgon. Chansen att håret blir bra är minimal. Jag hatar frisörer.
Men vi får hoppas på det bästa, visst får vi bloggen?
I övrigt känns det som jag glidit isär både Mikael och Adam. Vi pratar knappt, och det är riktigt tråkigt för de är underbara. Vill träffa dem snart igen men de vill la inte detsamma. Synd faktiskt. Som fan.
You've gotta smile even though you cry.
Nu kommer jag snart somna. Fast det blir film och choklad, chips och läsk lite senare. Fett-onyttigt.
Fett asså. Ingen fattar typ vinken. Äsch.
Vi hörs imorgon. Och jag längtar tills jag kan bleka håret igen<3
Några bilder från vår fotografering. Fler kommer senare i helgen
En dag med fotografisk bild
Idag var det foto hela dagen, från 12:50-16:00, fast vi fick sluta fem i halv fyra.
Vår lärare Jurek gick igenom vad vi ska göra under året, och allt verkar mycket spännande och jag ser fram emot det väldigt mycket. Har redan en del idéer på vad man kan fota, och såklart har det med död att göra. Döden är ett vackert och spännande samt kreativt sätt att uttrycka sig i bild. Grunge foton är favoriten.
Idag fyller även Gunn år, allas krambjörn. Han fick en stor, lång kram av mig och en grattis sång. Han blev nog glad <:
Gunn är awesome, trots att han inte alls verkar gilla att umgås med Bambi och mig så mycket alls nu för tiden. Det är sorgligt, för han är en bra människa.
I nästa inlägg kommer några av dagens grungefoton som jag och Bambi tagit efter skoltid <:
Vår lärare Jurek gick igenom vad vi ska göra under året, och allt verkar mycket spännande och jag ser fram emot det väldigt mycket. Har redan en del idéer på vad man kan fota, och såklart har det med död att göra. Döden är ett vackert och spännande samt kreativt sätt att uttrycka sig i bild. Grunge foton är favoriten.
Idag fyller även Gunn år, allas krambjörn. Han fick en stor, lång kram av mig och en grattis sång. Han blev nog glad <:
Gunn är awesome, trots att han inte alls verkar gilla att umgås med Bambi och mig så mycket alls nu för tiden. Det är sorgligt, för han är en bra människa.
I nästa inlägg kommer några av dagens grungefoton som jag och Bambi tagit efter skoltid <:
En dikt om Bambi och mig
Levi Cupcake om Bambi och mig:
På bilden ser jag er två.
Ni ser olika ut men ni är lika ändå.
Håll ett hårt tag i den andra.
Lämna aldrig varandra.
Ni passar så perfekt ihop.
Som en berg-och-dalbana och en loop.
NI ÄR SÅ AWESOME! :D
Tyckte det var väldigt gulligt skrivet :) Tack :D
På bilden ser jag er två.
Ni ser olika ut men ni är lika ändå.
Håll ett hårt tag i den andra.
Lämna aldrig varandra.
Ni passar så perfekt ihop.
Som en berg-och-dalbana och en loop.
NI ÄR SÅ AWESOME! :D
Tyckte det var väldigt gulligt skrivet :) Tack :D
A little bit of this and a little bit of that
Jag har inte så mycket att säga idag bloggen.
Jag är trött, har huvudvärk och uppskattar verkligen inte dagar man börjar klockan 8 och slutar 4.
Som syntes har jag gjort en ny header, så säg gärna om det är en förbättring eller försämring. Själv blev jag inte så nöjd.
Fick berömm i Rörlig Bild idag, i övrigt var det inget speciellt.
Hade kul med brur, har bråkat med Adam och nu är jag ännu tröttare, argare och mer besviken.
Men det är skitsamma. Imorgon kommer nya problem.
Och som Holthe säger; "puss på skiten<3"
Så avslutar jag dagens blogginlägg. Puss på skiten.
Let's make up our mind
Vi väljer bort nr1.
Vi behåller nr 2.
För det är det som känns bäst.
I alla fall just nu?
Vi vet ingenting.
Är det kanske alla mediciner som gör en konstig?
Tog Abilify för första gången idag. Den smakar skit, faktiskt.
Och nu börjar jag somna lite sakta. Theralen plus tre Circadin tabletter borde väl ändå kunna få mig att somna? Jag hatar att inte sova.
Och vi har dåligt samvete för att vi känner att vi sårat/irriterat Mikael.
Vi menar inget illa, det bara blir. Jag vet inte ens vad vi skriver.
Vi är arga. Vi är ledsna. Vi är i upplösningstillstånd.
Vi vill inte såra andra mer.
Nu ska vi försöka reparera skadan vi orsakat Mikael.
Annars får vi sån ångest att vi gråter i veckor, och det vill vi inte, helst.
Förlåt oss Mikael.
Jag och hjärtat säger förlåt för att vi är så dumma i huvudet.
Du får gärna döda oss om du vill.
Det vore underbart.
Jag sa alltid det när jag var tillsammans med mitt ex.
Min enda pojkvän någonsin.
"Jag vill dö på mitt speciella ställe vid Bohus Fästning. Och jag vill dö med dig. Förblöda på blommorna och klipporna. Andas in luften från Göta Älv, blicka ut över Bohus och se fiskmåsarna flyga förbi. Det är så jag vill dö. Det har jag bestämt."
Och visst vore det underbart. Fast jag vill inte dö med honom. Jag hatar honom.
Jävla idiot.
Men platsen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, likaså min och Bambis tågvagn. Den är vår, och ingen annans.
Jag tror du kommer logga in efter jag loggat ut. För jag somnar när som helst, ska upp klockan 5 och jag kommer gråta större delen av natten för att jag har sån ångest över det jag sa till dig.
Förlåt, även om det är omöjligt.
Molnet säger att jag ska straffa mig, men det behöver han inte påminna mig om. Jag vet redan. Jag lärde mig för flera år sen. Jag är faktiskt riktigt glad över att jag lärde mig skära. Så tack till nålen som gjorde mitt första sår. Tack till saxen som jag älskade att skära med, tack till mina två vackra, slitna gamla stora rakblad. Och tack till er nya, vassa vackra ting som ger mig diciplin.
Tack<3
Vi behåller nr 2.
För det är det som känns bäst.
I alla fall just nu?
Vi vet ingenting.
Är det kanske alla mediciner som gör en konstig?
Tog Abilify för första gången idag. Den smakar skit, faktiskt.
Och nu börjar jag somna lite sakta. Theralen plus tre Circadin tabletter borde väl ändå kunna få mig att somna? Jag hatar att inte sova.
Och vi har dåligt samvete för att vi känner att vi sårat/irriterat Mikael.
Vi menar inget illa, det bara blir. Jag vet inte ens vad vi skriver.
Vi är arga. Vi är ledsna. Vi är i upplösningstillstånd.
Vi vill inte såra andra mer.
Nu ska vi försöka reparera skadan vi orsakat Mikael.
Annars får vi sån ångest att vi gråter i veckor, och det vill vi inte, helst.
Förlåt oss Mikael.
Jag och hjärtat säger förlåt för att vi är så dumma i huvudet.
Du får gärna döda oss om du vill.
Det vore underbart.
Jag sa alltid det när jag var tillsammans med mitt ex.
Min enda pojkvän någonsin.
"Jag vill dö på mitt speciella ställe vid Bohus Fästning. Och jag vill dö med dig. Förblöda på blommorna och klipporna. Andas in luften från Göta Älv, blicka ut över Bohus och se fiskmåsarna flyga förbi. Det är så jag vill dö. Det har jag bestämt."
Och visst vore det underbart. Fast jag vill inte dö med honom. Jag hatar honom.
Jävla idiot.
Men platsen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, likaså min och Bambis tågvagn. Den är vår, och ingen annans.
Jag tror du kommer logga in efter jag loggat ut. För jag somnar när som helst, ska upp klockan 5 och jag kommer gråta större delen av natten för att jag har sån ångest över det jag sa till dig.
Förlåt, även om det är omöjligt.
Molnet säger att jag ska straffa mig, men det behöver han inte påminna mig om. Jag vet redan. Jag lärde mig för flera år sen. Jag är faktiskt riktigt glad över att jag lärde mig skära. Så tack till nålen som gjorde mitt första sår. Tack till saxen som jag älskade att skära med, tack till mina två vackra, slitna gamla stora rakblad. Och tack till er nya, vassa vackra ting som ger mig diciplin.
Tack<3
Inner thoughts
Jag var inte i skolan idag.
Ont i kroppen, ingen sömn och smärtan inuti blev för mycket.
Jag försökte förblöda igår igen. Det gick sådär.
Jag har ett en cm brett sår som nästan går runt hela armen, men inte fan förblöd man av det.
Jag hatar hur du levrar dig så snabbt, blodet mitt.
Hos psykologen i tisdags pratade vi om varför jag mår sämre.
Jag sa att det förmodligen delvis var pga dem.
Dem. Er.
Hon frågade vem av dem som fick mig att må bäst, vem av dem som verkar bäst för mig, eftersom vi arbetar med att göra mitt liv så värt att leva som möjligt. Hon vet inte att båda är på ett sånt där ställe. Att båda gör mer eller mindre olagliga saker, att båda har psykdiagnoser precis som mig. Hon tycker jag bara ska umgås med folk som är "normala".
"Det är så lätt att man dras ner i andras problem", säger hon alltid.
Därför berättar jag inte för henne om det. Men hon vet om att han nr 2 är på ett sånt där ställe, men inte att han nr1 är det. För jag vet inte ens själv varför han nr 1 är där, han har aldrig sagt, och jag har aldrig vågat fråga i rädsla för att lägga näsan i blöt, så att säga.
"Strul hemma", är det enda han sagt. Jag vet själv att det är det automatiska svaret man ger när man inte vill gå vidare in på saker och ting.
Men nu har jag faktiskt ingen ork kvar. Jag försöker dö dagligen. Snart överdoserar jag igen. Jag tvekar inte.
Det som hindrar mig är att jag vill träffa nr 1 och nr 2 en gång innan, och sen vill jag inte lämna brur.
Men som psykologen säger, "Man måste tänka på sig själv i första hand."
Och det som verkar bäst för mig är att dö. För då lämnar jag alla problem bakom mig, lämnar dem åt någon annan att lösa. Då slipper jag konflikten som kommer uppstå om nr1 och nr2. Då slipper jag ljuga för psyktanten om att jag vill ha DBT behandling, bara för att jag inte vågar säga nej när folk ber mig om saker.
Jag ska vara dryg mot honom, nr 1 på msn. Om han är inne.
Lika dryg som han är mot mig. Jag ska fanemej låta honom känna hur det känns.
Jag skiter fullständigt i om han har AS. Jag har också cp fel i huvudet.
CP x 2 = dubbelt cp = icke bra kombination.
Men det skiter vi i. För äckelhjärtat har fastnat.
Det lilla av hjärtat som finns kvar.
Eller finns det ens något kvar?
Tveksamt.
Jag hatar att känna, som sagt tidigare.
I kväll ska jag försöka skära ut hjärtat.
Då slipper jag känna.
Då slipper man kärlek.
Kärlek är det värsta som finns.
Den som sa att kärleken är vacker var dum i huvudet.
Jag tror inte på verkligheten.
Jag hör hjärtmaskinsljud om nätterna. De håller mig vaken. Jag vet att jag ligger i koma. Jag ligger kvar på NÄL. Allt som sker nu är bara en dröm av tusen jag har när jag ligger där i sjukhussängen.
Jag minns hur jag vaknade på NÄL i ett rum med två sängar varav jag låg i den ena. Jag hade ingen aning om vart jag var, men misstanken om sjukhus blev rätt uppenbar när jag tog loss en grej som satt på mitt finger och jag såg att det var en hjärtslagsmätare, eftersom hjärtmonitorn började tjuta och det rusade in personal. Sen blev det svart.
Nästa minne är att jag blev förtvivlad över att mina kläder var borta. Jag skrek "jag vill ha mina kläder, ge mig mina kläder!" men ingen gav mig dem, för de var hemma.
Det är allt jag minns. Förutom när jag fick MER då och då. Och att jag ramlade så fort jag gick ur sängen. Och att jag grät när jag såg mig i spegeln, med utkletat smink, tovigt, okammat hårsprayat hår som såg ut som skit, och ingen tandborste. Sen somnade jag igen. Koma, koma, koma.
Jag vet att jag ligger kvar där. Att jag inte finns här. Att allt bara är en dröm av tusen andra.
Anledningen till att jag inte kunde sova inatt var att min arm gjorde så jävla ont.
Nu förstår jag vad "självmordsguiden.se" menar med att man ska hålla armen i en låda isbitar innan man ska skära sönder den totalt. För det gör jävligt ont när man skär igenom hudvävnad eftersom hudlagrena är sönder sedan länge. Det är segt, tjockt och går knappt att skära i. Men när man ger sig fan på att man vill dö, så går allt.
Vi får se hur det blir.
I'm still considering it.
Hej då.
Om du var här, och jag var där.
Om du var här idag, igår.
Om du var här, inuti och utanför.
Om du var här idag, igår.
Broken Heart means Love Failed.
Känslor är till för att förvilla.
Kärlek är till för att såra.
Kärlek är till för att såra.
Fail
You think you're too perfect to make mistakes.
Ni tror ni vet så mycket, men ni har inte den blekaste aning.
Ni äcklar mig. Ja, ni.
Ni bara kräver och kräver.
Ni tar inte ett skit på allvar.
Jag ska strunta i er så som ni struntar i mig.
Jag ska bli EGO.
Inte vara er slav längre.
I'm gonna be dead for a week.
Then we'll see.
Ni tror ni vet så mycket, men ni har inte den blekaste aning.
Ni äcklar mig. Ja, ni.
Ni bara kräver och kräver.
Ni tar inte ett skit på allvar.
Jag ska strunta i er så som ni struntar i mig.
Jag ska bli EGO.
Inte vara er slav längre.
I'm gonna be dead for a week.
Then we'll see.
Farväl
Nu kollapsar vi
Nu dör vi
Du och jag, lilla hjärtat.
Vi dör nu.
Inuti.
Det kan inte stoppas.
Vi måste dö.
Nu knäcks du itu och förblöder
mitt på mina nya kläder
Du dör och jag andas sakta de sista andetag för alltid
Vi vilar i frid
Vi vilar med lugn.
Vi måste dö.
Vi måste börja om.
Födas på nytt.
Så slipper vi denna hjärtesorg.
Vi befriar dig nu, lilla hjärtat.
Du dör nu, och nu dör jag.
Farväl.
Nu dör vi
Du och jag, lilla hjärtat.
Vi dör nu.
Inuti.
Det kan inte stoppas.
Vi måste dö.
Nu knäcks du itu och förblöder
mitt på mina nya kläder
Du dör och jag andas sakta de sista andetag för alltid
Vi vilar i frid
Vi vilar med lugn.
Vi måste dö.
Vi måste börja om.
Födas på nytt.
Så slipper vi denna hjärtesorg.
Vi befriar dig nu, lilla hjärtat.
Du dör nu, och nu dör jag.
Farväl.
It's funny how someone can break your heart and you still love them with the little pieces you've got left
Agressioner, de tar vi ut på kroppen. Hugger, skär och blöder.
Då läcker de ut och spiller på lakanen men man slipper i alla fall lite av känslorna.
Varför är det så jävla svårt allt det här...?
Du fattar noll trots att du borde förstå precis.
Men jag fattar inte ens själv.
Ibland tror jag att allt är en inbillning.
Det kanske det är?
Bra, då slipper man åtminstone känslorna.
Jag hatar att känna.
Varför är det så jävla svårt allt det här...?
Du fattar noll trots att du borde förstå precis.
Men jag fattar inte ens själv.
Ibland tror jag att allt är en inbillning.
Det kanske det är?
Bra, då slipper man åtminstone känslorna.
Jag hatar att känna.
Kent- Columbus
Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns det en eller finns det tusen?
Svara rakt från hjärtat nu
Ditt medlidande kan jag va utan
Om det här ska vara allt vi hann
Så håll mig hårt,
håll mig älskling nu
Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en okänd kontinent
Släpp snälla, släpp taget nu
Jag kan stå, gå eller krypa härifrån
Om det här är allt vi hinner med,
så håll mig hårt min älskling
Nu vaknar staden långsamt och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld för skiten bara känns
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en oändlig kontinent
Stockholm vaknar långsamt och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld till hela Kungsholmen
Det känns som när vi kom hit till möjlighetens land
Vi kan följa mina spår hem
Columbus var mitt namn
Kärlek, Hat, Ilska, Glädje och Ångest
Jag älskar dig brur<3
Sovmorgon till 9. Härlig start på dagen, och endast en lektion också. Underbart! :)
Drog iväg till Bambis lägenhet och väntade utanför, hon har fått för sig jag glömt koden men det har jag inte, haha. Jag tycker bara det känns så lustigt att ringa på hos andra, det är lite pinsamt.
Efter skolan som började 12:25 och slutade 13:10 gick brur och jag med våra pantburkar och flaskor, fick pantmaskinen ur funktion och ilskna blickar av två tanter. Men vi tjänade 63,50:- så nu har vi ca 340 kr något till vår tågresa i sommar so far.
Åh, på tal om tågresan, jag längtar verkligen<3 Att åka kors och tvärs över vårt avlånga land med den bästa av de bästa, Bambi Fuckface. Det blir inte bättre än så.
Efter att vi pantat burkarna så gick vi och fotade lite. Den bilden där uppe är en av bilderna, och jag älskar den. Den är fin och uttrycksfull. Brur blir alltid bra på bild, det avundas jag henne. Hon är fin.
Förresten så ska jag vara snäll och visa hur mitt hår ser ut. Helt mysko, men unikt. Ungefär som mig, haha..
Dock är färgen inte alls lika starkt orange som det är på bild.
När jag satt på bussen hem pratade två killar om mig. Jag tänker inte skriva vad de sa, för det var helt udda och gjorde mig sur, även om det inte direkt var något negativt. Men jag hatar komplimanger eftersom de bara är ljug. Och jag gillar inte lögner.
Sen när jag väl gått av bussen hände en sak, två tjejer i bil svor åt mig och massa blaha och det gjorde mig emotionelt förstörd, för jag tål inte elaka ord, kommentarer eller så. De knäcker mig.
Så hela skogsstigen hem hade jag tårar i ögonen och kände för att sparka sönder alla möjliga buskar och träd, men jag gjorde det inte.
Sen hatar jag de här otacksamma ungjävlarna som ber om en tjänst, gratis dessutom, som tar tid och energi, och sedan är de så jävla otacksamma att de varken tackar eller blir nöjda. Men ursäkta mig att jag inte kan automatiskt veta vad ni vill ha för layout till er blogg om ni inte ens själva vet! Att göra om era jävla designer av min eller till och med andras hjälp gör mig förbannad. Varför ville ni ens ha hjälp om ni ändå ändrar den dagen efter? Ungjävlar.
Sen har jag panikångest. För den säger det fast jag gillar inte den men ändå gör jag det men jag gillar den där också fast mycket mer än den. Så det får mig att tänka att jag gör fel fastän jag inte har något med varken den eller den där. Men ändå. Förtvivlan. Varför ska man tvunget gilla både den och den där när man bara enligt vett och etikett kan ha en? Det gör mig arg på mig själv som är så cp, samtidigt som jag blir dubbelarg eftersom varken den eller den där kan mena det de säger. Så jag vill bara dö pga det. Emotional disaster.
Och du, du gör mig så förbannad. Du säger en sak men beter dig så jävla<aFNAOLNSFVKAN VKS NV att jag inte tar något du säger på allvar. Jag orkar inte. Fast jag måste. För jag tvingas av det jävla hjärtäcklet.
Det är så mycket agressioner jag vill skriva av mig men jag orkar inte. Det skulle bli långt, långt.
Och jag orkar inte lång, långa texter längre.
Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog
Jag blir så jävla arg på dig nu. Jag hatar korta svar. Det tyder på ointresse. Och då kan du lika gärna blocka? Så jävla arg. Fittkukshelvetesas.
Du
Det river.
Vassa naglar tar tag om hjärtat och klöser.
Bort bort med allt, river de.
Arga, hårda och ondsekfulla rivsår bildas.
Varför är det så svårt med känslor?
Varför vet man aldrig något mer än att man inte vet?
En dag tänker jag se dig i ögonen och säga det.
Jag kommer vara beredd på hugget i hjärtat, smärtan,
de brännande tårarna. Jag ska vara så jävla beredd.
Jag vet nog allt vad du kommer säga, hur du kommer reagera.
Du kommer bli chockad, äcklad och sur.
Du kommer fråga varför, säga att jag inte är din typ,
säga att du inte gillar mig på det sättet.
Men jag ska vara beredd. Jag ska inte låta hjärtat dö.
Sen ska vi överdosera lite för att lätta på smärtan.
För det kommer finnas så mycket smärta och sorg.
Men innan vi skiljs åt för kanske sista gången någonsin,
så tänker jag kyssa dig.
Sen spelar inget annat någon roll.
Ingenting.
Sen kanske vi dör, om vi har tur/otur.
Vad vet vi egentligen om vad som är rätt och fel?
Allt som är fel är rätt för mig.
Som att vara förälskad i dig.
Som att leva såhär.
Som att ha brur?
Nej. Det är det enda rätta i livet.
Det enda. Och det är det bästa som finns.
Men du, du är speciell.
Du vet ingenting än.
Men det kommer du snart att göra.
Jag tycker synd om dig, faktiskt.
För ingen skulle vilja ha någon som mig på halsen.
Men jag är nerkärad i dig.
Och jag väntar på att du ska svara på msn.
Men det tar alltid tid.
Men du är värd att vänta på.
<3
Vassa naglar tar tag om hjärtat och klöser.
Bort bort med allt, river de.
Arga, hårda och ondsekfulla rivsår bildas.
Varför är det så svårt med känslor?
Varför vet man aldrig något mer än att man inte vet?
En dag tänker jag se dig i ögonen och säga det.
Jag kommer vara beredd på hugget i hjärtat, smärtan,
de brännande tårarna. Jag ska vara så jävla beredd.
Jag vet nog allt vad du kommer säga, hur du kommer reagera.
Du kommer bli chockad, äcklad och sur.
Du kommer fråga varför, säga att jag inte är din typ,
säga att du inte gillar mig på det sättet.
Men jag ska vara beredd. Jag ska inte låta hjärtat dö.
Sen ska vi överdosera lite för att lätta på smärtan.
För det kommer finnas så mycket smärta och sorg.
Men innan vi skiljs åt för kanske sista gången någonsin,
så tänker jag kyssa dig.
Sen spelar inget annat någon roll.
Ingenting.
Sen kanske vi dör, om vi har tur/otur.
Vad vet vi egentligen om vad som är rätt och fel?
Allt som är fel är rätt för mig.
Som att vara förälskad i dig.
Som att leva såhär.
Som att ha brur?
Nej. Det är det enda rätta i livet.
Det enda. Och det är det bästa som finns.
Men du, du är speciell.
Du vet ingenting än.
Men det kommer du snart att göra.
Jag tycker synd om dig, faktiskt.
För ingen skulle vilja ha någon som mig på halsen.
Men jag är nerkärad i dig.
Och jag väntar på att du ska svara på msn.
Men det tar alltid tid.
Men du är värd att vänta på.
<3
Sommarminnen
Brur och jag hittade på mkt bus :D
Blev nästan överkörda av ett tåg >:
Tog fler grunge bilder :)
Var på Spikön och fotade fåglar
Caroline i vår klass tog kortet nån dag innan skolavslutningen
Statisterna i vår musikvideo! :D
Metaltown. Jag, Emelie, Sanna och Mikael.
Folk på MT.
Jag på Kimonas student.
Snygga Bambi under en fotodag
Galopperande Emelie
Gömd bland gräset
Relaxing and enjoying the sunshine!
Utsikt över Trollhättan
Olagliga som vi är ändrade vi även gatunamn, haha.
Awesome minnen<3
Ljusbrunt som ett rådjur, rött som koppar
Ärligt, är mitt hår immunt mot blekmedel nu eller vad är det frågan om? Inte ens orange blev det, utan någon konstig koppar-rådjurs färg. Men jag gillar den faktiskt, i alla fall när det är blött, för jag vet inte hur det ser ut när det är torrt än.
Men ändå, jag vill inte ha ljusbrunt, utan blont. Vitt. Riktigt jävla ljust.
Vi får väl se, om fem blekningar tror jag nog det är vitt igen. Men jag är pank, så det blir inte förräns studiebidraget jag kan bleka håret igen. Suck...
Det är det som är jobbigt med att ha löshår; man måste köpa ett separat paket hårfärg till det eftersom det är så mycket. Och sen är man ständigt rädd att det ska blåsa bort när man är ute osv. Jag längtar tills mitt egna hår växt ut till höfterna, men det lär nog ta en jävla massa år. Tyvärr.
Bex har jättefint löshår, för det är långt och ser inte alls slitet ut. Jag är lite avis på allt med henne, för hon är så jävla fin. Riktigt fin. Sådär gief-me-your-look fin. Ändå ser hon sig själv som ful, vilket jag aldrig någonsin ens skulle kunna få henne till. Nej, ful är det minsta hon är.
Jag funderar faktiskt på att skippa löshåret ett tag nu, men jag vet inte. Vi får se, bloggen. Vi får se.
Fan också, jag måste ha ny eyeliner också. Den är typ slut. Pengar, pengar, pengar. Allt handlar om pengar. Men det kostar att se någorlunda normal ut, och inte se ut som världens skabb-rabies unge med damp. Och det roligaste av allt? Trots fyra lager foundation, påpudring varje kvart och diverse annat, så ser man ändå inte bra ut.
Det är allt en lustig värld vi lever i. Vi slänger ut pengar på något vi tror gör oss mer vackra, fastän vissa inte kan komma i närheten av skönhet. Yes, I'm one of those people.
Ät fett och socker tills du spyr...
Peace, I'm out.
Men ändå, jag vill inte ha ljusbrunt, utan blont. Vitt. Riktigt jävla ljust.
Vi får väl se, om fem blekningar tror jag nog det är vitt igen. Men jag är pank, så det blir inte förräns studiebidraget jag kan bleka håret igen. Suck...
Det är det som är jobbigt med att ha löshår; man måste köpa ett separat paket hårfärg till det eftersom det är så mycket. Och sen är man ständigt rädd att det ska blåsa bort när man är ute osv. Jag längtar tills mitt egna hår växt ut till höfterna, men det lär nog ta en jävla massa år. Tyvärr.
Bex har jättefint löshår, för det är långt och ser inte alls slitet ut. Jag är lite avis på allt med henne, för hon är så jävla fin. Riktigt fin. Sådär gief-me-your-look fin. Ändå ser hon sig själv som ful, vilket jag aldrig någonsin ens skulle kunna få henne till. Nej, ful är det minsta hon är.
Jag funderar faktiskt på att skippa löshåret ett tag nu, men jag vet inte. Vi får se, bloggen. Vi får se.
Fan också, jag måste ha ny eyeliner också. Den är typ slut. Pengar, pengar, pengar. Allt handlar om pengar. Men det kostar att se någorlunda normal ut, och inte se ut som världens skabb-rabies unge med damp. Och det roligaste av allt? Trots fyra lager foundation, påpudring varje kvart och diverse annat, så ser man ändå inte bra ut.
Det är allt en lustig värld vi lever i. Vi slänger ut pengar på något vi tror gör oss mer vackra, fastän vissa inte kan komma i närheten av skönhet. Yes, I'm one of those people.
Ät fett och socker tills du spyr...
Peace, I'm out.
Jag vaknar klockan 12 och känner; det här är en ny dag.
Det är verkligen en ny dag. En speciell dag. Känslan är lite som att "här kommer en förändring, till det bättre."
Och visst blir det väl det, jag ska bleka håret idag, så jag är glad! :D Även om det kommer bli orange-gult. Men det blir ett steg på vägen till vitt igen. Sen ska jag klippa mig och färga lite svart i luggen, precis som den underbart fina tjejen på bild. She's truly gorgeous :3
Och blir du förvånad när jag säger att jag hade en mysko dröm inatt igen, bloggen? Haha, som vanligt.
Men den var ändå bra, för när jag vaknade trodde jag det var på riktigt innan jag kom på att han inte var inne på msn igår, som han var i drömmen. Och sen sågs vi och han var så jävla snygg. Vit skjorta och svart väst och sitt perfekta jävla hår och perfect face. Så sjukt snygg. Overkligt.
Ja, jag är lite nerkärad. Men det vet han inte, inte vad jag tror i alla fall. Fast tänker man efter så är det rätt uppenbart. Jag är ganska dålig på att hålla inne sånt, ehe.
I alla fall, efter frukost tvingade jag Tommy köpa två paket blekmedel åt mig, en till mitt hår, och en till löshåret. Fast jag känner inte för att ha löshåret längre, faktiskt. Det sitter inte lika snyggt som i början. Så jag ska nog ha mitt naturliga ett tag, sen får vi se. Och jag längtar tills jag ska klippa mig faktiskt. Fast jag vet inte om det går eftersom jag klippte min lugg själv för nån månad sen och nu ska jag ha den åt andra håller vilket blir helt mysko med tanke på att en lugg brukar gå från kortare till längre, men nu blir det tvärt om.
Just det, i förrgår var jag lite kreativ. Jag skar in en diamant på överarmen :D Den blev rätt okej, fast den är längst med armen istället för mitt på, för jag är ingen akrobat. Varför betala för scarification när man kan göra det själv? <:
Fick bara ett infall och göra det liksom. 'Cause I aint that normal, y'know.
Usch, på tisdag ska jag till psykologen klockan nio på morgonen. Jag orkar inte. Blä. Så jävla tråkigt är det.
Fast efteråt träffar man ju brur så det blir ju änna lite bra. Eller massa bra.
Nu ska jag göra något jag inte riktigt vet vad, men vi hörs av senare ikväll.
Hej så länge bloggen! :D
Och visst blir det väl det, jag ska bleka håret idag, så jag är glad! :D Även om det kommer bli orange-gult. Men det blir ett steg på vägen till vitt igen. Sen ska jag klippa mig och färga lite svart i luggen, precis som den underbart fina tjejen på bild. She's truly gorgeous :3
Och blir du förvånad när jag säger att jag hade en mysko dröm inatt igen, bloggen? Haha, som vanligt.
Men den var ändå bra, för när jag vaknade trodde jag det var på riktigt innan jag kom på att han inte var inne på msn igår, som han var i drömmen. Och sen sågs vi och han var så jävla snygg. Vit skjorta och svart väst och sitt perfekta jävla hår och perfect face. Så sjukt snygg. Overkligt.
Ja, jag är lite nerkärad. Men det vet han inte, inte vad jag tror i alla fall. Fast tänker man efter så är det rätt uppenbart. Jag är ganska dålig på att hålla inne sånt, ehe.
I alla fall, efter frukost tvingade jag Tommy köpa två paket blekmedel åt mig, en till mitt hår, och en till löshåret. Fast jag känner inte för att ha löshåret längre, faktiskt. Det sitter inte lika snyggt som i början. Så jag ska nog ha mitt naturliga ett tag, sen får vi se. Och jag längtar tills jag ska klippa mig faktiskt. Fast jag vet inte om det går eftersom jag klippte min lugg själv för nån månad sen och nu ska jag ha den åt andra håller vilket blir helt mysko med tanke på att en lugg brukar gå från kortare till längre, men nu blir det tvärt om.
Just det, i förrgår var jag lite kreativ. Jag skar in en diamant på överarmen :D Den blev rätt okej, fast den är längst med armen istället för mitt på, för jag är ingen akrobat. Varför betala för scarification när man kan göra det själv? <:
Fick bara ett infall och göra det liksom. 'Cause I aint that normal, y'know.
Usch, på tisdag ska jag till psykologen klockan nio på morgonen. Jag orkar inte. Blä. Så jävla tråkigt är det.
Fast efteråt träffar man ju brur så det blir ju änna lite bra. Eller massa bra.
Nu ska jag göra något jag inte riktigt vet vad, men vi hörs av senare ikväll.
Hej så länge bloggen! :D
Piercing, tårta och 86 års kalas
God afton bloggen. Idag är det en sån där jag-är-så-trött-att-jag-dör dag. Inte det allra trevligaste precis, men man får leva med det.
Vaknade tidigt tidigt i morse, sprang runt i en halvtimme och rev bland alla kläder för att hitta något att ha på mig, det blev inget fint, sen blev det en dålig hårdag och jag kunde inte ha någon mascara eller eyeliner ifall ögonen skulle tåras när jag piercade mig. Så det blev med andra ord; skabb.
Vi åkte halv tio och mamma och Tommy stannade vid IKEA på Bäckebol för att köpa karaffer till deras bröllop. Jag och Kimona hade redan somnat i bilen för länge sen, och sov större delen av bilresan.
Vi kom fram till Tribe redan elva, men de hade inga kunder innan så jag och mamma kunde pierca oss tidigare. Jag var först ut och det gjorde inte så ont som jag trott. Och tårarna rann inte, bara blev lite sådär tårögda några sekunder när nålen böjdes, för det är då det gör som mest ont.
Jag blev nöjd i alla fall :D
Efter mig så piercade mamma näsvingen, haha. Men den syns knappt, så ah.
Vi kom hem till mormor vid 12-halv 1 någon gång och hon blev överlycklig över de saker hon fick. Vi hade plockar rabarber, krusbär och äpplen från vår trädgård, och så fick hon pengar och ett litet bord till sin TV.
Vi fikade med tårta och bullar, kaffe och cider. Innan hade de andra ätit smörgåstårta och jag sallad och mackor. Nu är jag verkligen proppmätt men skulle säkert kunna få i mig en bulle senare ikväll. Jag gillar bullar :$
Det var allt för nu, jag somnar typ, haha. Men jag uppdaterar kanske senare ikväll.
Ses!
Vaknade tidigt tidigt i morse, sprang runt i en halvtimme och rev bland alla kläder för att hitta något att ha på mig, det blev inget fint, sen blev det en dålig hårdag och jag kunde inte ha någon mascara eller eyeliner ifall ögonen skulle tåras när jag piercade mig. Så det blev med andra ord; skabb.
Vi åkte halv tio och mamma och Tommy stannade vid IKEA på Bäckebol för att köpa karaffer till deras bröllop. Jag och Kimona hade redan somnat i bilen för länge sen, och sov större delen av bilresan.
Vi kom fram till Tribe redan elva, men de hade inga kunder innan så jag och mamma kunde pierca oss tidigare. Jag var först ut och det gjorde inte så ont som jag trott. Och tårarna rann inte, bara blev lite sådär tårögda några sekunder när nålen böjdes, för det är då det gör som mest ont.
Jag blev nöjd i alla fall :D
Efter mig så piercade mamma näsvingen, haha. Men den syns knappt, så ah.
Vi kom hem till mormor vid 12-halv 1 någon gång och hon blev överlycklig över de saker hon fick. Vi hade plockar rabarber, krusbär och äpplen från vår trädgård, och så fick hon pengar och ett litet bord till sin TV.
Vi fikade med tårta och bullar, kaffe och cider. Innan hade de andra ätit smörgåstårta och jag sallad och mackor. Nu är jag verkligen proppmätt men skulle säkert kunna få i mig en bulle senare ikväll. Jag gillar bullar :$
Det var allt för nu, jag somnar typ, haha. Men jag uppdaterar kanske senare ikväll.
Ses!
Falska utseenden
Innan redigering (originalbild)
Efter redigering (slutresultat)
Folk ser inte alltid ut som man tror de gör. Jag redigerar nästan bara Levels (ljus nivåer) och mättnad (styrkan i bildens färger) samt lägger till mer kontrast mellan mörkt och ljust och fixar till lite mer cyan i färgerna för att rätta till eventuellt för gul eller röd ton.
Jag förstärker även pupillerna, fyller i eyelinern och mouchen samt fixar en jämnare färg i huden. Vissa bilder beskär jag även för att fokusen ska hamna rätt.
Dock finns det folk som photoshoppar sig MYCKET mer och helt oigenkännbara från hur de egentligen ser ut. Vill du vara vän med någon du tror ser ut på ett speciellt sätt, som skryter om sitt utseende, när allt är fejk? Och när du väl träffar personen IRL så känner du inte ens igen den, och oftast blir man enormt besviken. Visst, insidan räknas, men varför då ändra hela sitt yttre till någon annan person än den man är? Om nu insidan räknas, varför ska man då ens redigera sina bilder över huvud taget? Det är helt ologiskt.
Nej, det där med insidan räknas kan ni inte ha som argument.
Jag riktar mig inte till någon särskild, utan upplyser mer om att det finns folk som både gör sig smalare, vackrare och förstorar läppar, ögon och bröst för att se bättre ut. Men är det då dem? Nej.
Var på din vakt, alla ser inte ut som du tror.
Anti-psykos medicin, skola och photoshop
Hej bloggen, våra vägar möts åter igen.
Dagen var kanoners, för det mesta i alla fall.
Hade satt alarmet på kvart i sex i morse, men inte ringde det, så mamma väckte mig kvart i sju och jag blev stressad som fan. Hann inte med den planerade bussen, men kom i alla fall och mötte Bambi vid pressbyrån ca kvart över åtta.
Vår promenad mot skolan var rolig och vi pratade och skrattade som vi alltid gör :)
I skolan var det film på schemat, något med "National Center" eller något hette den, tror jag. Riktigt mysko var den, men ändå tycker jag nog budskapet var lite bra gömt sådär, snyggt. Och klippen var snygga och effekterna. Sen gillar jag även att filmen visade att hela världen har samma rytm, vi utnyttjar den bara olika. Jag tror inte så många förstod budskapet med filmen, fastän det egentligen är rätt uppenbart bara man tänker efter. Kanske är det filosofen inom mig som gör det lite extra lätt att tolka saker, eller så har jag lyssnat för mycket på Tomas Di Leva.
Efter skolan bar det hem det Bambi där vi spelade in vår ett år gamla rap låt som saga. Vi ska lägga på vår fantastiska signaturmelodi i bakgrunden, så vi hoppas folk kommer gilla den lika mycket som vi gör. Det var dock väldigt svårt att hålla sig för skratt, för hela texten är helt lol och oseriös, som vi ungefär.
Klockan tre hade jag tid hos BUP med både psykologen och läkaren. De har skrivit ut anti-psykos medicin för de anser mig vara psykotisk, schizofren, djupt deprimerad, icke kababel till att ta hand om mig själv, destruktiv, impulsiv, en fara för mig själv, borderline offer och mer därtill.
De tror jag ska ta livet av mig hela tiden, men ärligt, det har bara hänt typ 15 gånger, och jag lyckades nästan bara typ tre av de gångerna. Så direkt allvarligt är det inte.
BUP samtalet gjorde mig sur och grinig, så jag photoshopade mig bättre igen. Nu pratar jag med Bambi och Adam på msn, och hör mamma och Tommy spela musik. Kimona kom in på polisförberedande utbildningen och jag är glad för hennes skull.
Nu ska jag sluta blogga, men kommentera gärna.
Förresten är bilden där uppe den jag redigerade idag.
En vanlig kväll på msn
Haha Bambi och jag är lätt coolast. FRA är vår vän. Always! :D
Förresten funderar jag på att klippa mig såhär (se bild)
Vad tror du om det? Kommentera.
Förresten funderar jag på att klippa mig såhär (se bild)
Vad tror du om det? Kommentera.
Rörlig header
Eftersom jag inte kom iväg till varken BUP eller skolan idag pga ett stort bråk med mamma, psykolog och läkare som jag inte orkar diskutera något vidare om idag, så har jag i tristess suttit och gjort en GIF header. (GIF är filformatet för rörliga bilder)
Själv vet jag inte riktigt om det blev bra eller dåligt, men det verkar inte som någon annan har det så varför inte?
Förresten så har jag bestämt att om någon vill ha hjälp med sin bloggdesign, så ställer jag gärna upp och fixar. Säg bara hur ni vill ha det, och så ordnar vi det bäst det går.
Det var allt jag orkar skriva nu. C'ya.
Edit: Inga av mina tidigare designer finns kvar i de länkar som finns.
Själv vet jag inte riktigt om det blev bra eller dåligt, men det verkar inte som någon annan har det så varför inte?
Förresten så har jag bestämt att om någon vill ha hjälp med sin bloggdesign, så ställer jag gärna upp och fixar. Säg bara hur ni vill ha det, och så ordnar vi det bäst det går.
Det var allt jag orkar skriva nu. C'ya.
Edit: Inga av mina tidigare designer finns kvar i de länkar som finns.
Skolstart
Idag var det första dagen i skolan.
Jag gick upp halv åtta för att göra mig i ordning, fick en hyfsat bra hår och sminkdag trots vind och blåst. Men det var i alla fall solsken! :)
Mötte upp Bambi vid hennes lägenhet, sedan gick vi till skolan där det vankades upprop.
Efter några timmar av information var det rast och vi köpte varsin Boost som vi dekorerade vackert.
Sedan efter skolan gick vi hem till Bambi, spelade in en ny video och fotade cp bilder med hennes cam.
En väldigt rolig dag, och jag har fortfarande ont i magmusklerna efter allt skratt <:
Här är våra vackra Boost flaskor:
Tant Agda (Bambis)
Jag gick upp halv åtta för att göra mig i ordning, fick en hyfsat bra hår och sminkdag trots vind och blåst. Men det var i alla fall solsken! :)
Mötte upp Bambi vid hennes lägenhet, sedan gick vi till skolan där det vankades upprop.
Efter några timmar av information var det rast och vi köpte varsin Boost som vi dekorerade vackert.
Sedan efter skolan gick vi hem till Bambi, spelade in en ny video och fotade cp bilder med hennes cam.
En väldigt rolig dag, och jag har fortfarande ont i magmusklerna efter allt skratt <:
Här är våra vackra Boost flaskor:
Tant Agda (Bambis)
Märt-John (min)
Adolf Hitler >: (min)
"Det är en kamel låt"
Idag var jag den bästa: Bambi! :D
Vi hade en awesome dag som gick ut på att göra en dokumentärfilm om vår färd till Hawaii, samt gå till och från Överby. Kolla vår YouTube för att se vår dokumentär! :D
Jag orkar inte skriva långt idag, fö jag är lat, haha.
Have it your way! /Burger King.
Sinner in the dark
Godmorgon bloggen.
Det där de sa igår om att det skulle bli sol idag har nån ju helt klart fått om bakfoten.
Det är mulet, det regnar till och från och det blåser. Med andra ord; så långt från sol och 19 grader man kan komma.
Skulle ju egentligen vart hos socialen halv elva, men det gick inte för mamma har öroninflammation och min bihåleinflammation har börjat komma tillbaks. Inte trevligt...!
Men imorgon ska jag till psyktanten så då blir det att vara med Bambi efter det. Hoppas solen behagar vara ute imorgon då, för regn vill vi inte ha.
Usch, det var skitsvårt att somna inatt. TROTS att jag tagit sömnmedel. Jag börjar misstänka att kroppen gör sig immun emot mediciner, men det är ännu bara en misstanke.
Sen hade jag återigen sjuka drömmar, haha. De är dock relativt spännande, fast denna var läskig. Verkligen läskig.
Just nu har jag inget mer att säga men uppdatering kommer senare! :D
Fotoinspiration.
Några sjukt vackra bilder från DeviantArt som gör mig inspirerad! :D
Jag är så awesome <:
Imorgon, två dagar kvar till skolan börjar.
Åh, kan man börja dagen bättre än att ha möte med Soc redan halv elva på morgonen? Seriöst, halv elva.
Och det är tydligen obligatoriskt att prata med socialen när man hamnat på NÄL efter självmordsförsök.
Men jag orkar inte att ännu en människa ska rota igenom mitt liv. Jag pallar det inte.
Efter soc ska jag till Bambi, och om det är uppehåll ska vi gå till Överby, fota lite och kolla upp lite secret ingredients ;)
Sen tänkte vi även göra en liten lol dokumentär, men mer om det imorgon, haha.
Jag har ingen som helst aning om vad jag ska ha på mig imorgon eller hur jag ska ha håret eller sminka mig. Jag börjar nästan vänja mig vid att se hemlös ut. Hemska tanke, men sant, och ärlighet varar längst.
Ska kolla upp vädret inför imorgon så får vi helt enkelt se.
Och just det, innan jag glömmer! Mamma ska ringa Tribe och boka tid för min mouche piercing imorgon, så fixar vi den på lördag. OMG OMG jag är fett peppad! :'D
Tre dagar kvar nu. Sen blir det fasta tider, övertid och mycket skoj! Matte med särbarnen, hehe.
Och det är tydligen obligatoriskt att prata med socialen när man hamnat på NÄL efter självmordsförsök.
Men jag orkar inte att ännu en människa ska rota igenom mitt liv. Jag pallar det inte.
Efter soc ska jag till Bambi, och om det är uppehåll ska vi gå till Överby, fota lite och kolla upp lite secret ingredients ;)
Sen tänkte vi även göra en liten lol dokumentär, men mer om det imorgon, haha.
Jag har ingen som helst aning om vad jag ska ha på mig imorgon eller hur jag ska ha håret eller sminka mig. Jag börjar nästan vänja mig vid att se hemlös ut. Hemska tanke, men sant, och ärlighet varar längst.
Ska kolla upp vädret inför imorgon så får vi helt enkelt se.
Och just det, innan jag glömmer! Mamma ska ringa Tribe och boka tid för min mouche piercing imorgon, så fixar vi den på lördag. OMG OMG jag är fett peppad! :'D
Tre dagar kvar nu. Sen blir det fasta tider, övertid och mycket skoj! Matte med särbarnen, hehe.
Extrem ångest
Så skär du i mitt hjärta med dina ord
Jag blir så äckligt förvirrad, bloggen. Riktigt sådär äckligt nervöst förvirrad.
Han vill ses. OMFG han vill ses!
Jag kommer inte palla det. Jag kommer dö, svimma av ångest, nervositet och oro.
Visst har vi träffats förut, men efter allt som hänt så vågar jag faktiskt inte.
Eller gör jag? Jag tror nog jag är rädd för vad som kan hända, som förmodligen kommer hända.
Och det vågar jag inte. För då kommer du krossas igen, hjärtat. Och det klarar jag inte av.
Jag är så sjukt jävla nervös och ångestfylld. Jag var till och med tvungen att "såga" mitt näst vassaste rakblad in i armen för att han skrev. Så jävla sjukt, för att han skrev.
Alltså gud, snap out of it. Du beter dig så jävla stört.
Jag har typ svårt att andas. Jag är inte glad, bara väldigt orolig. En sån där gnagande känsla av att något kommer hända. Något riktigt, riktigt dåligt. Och det snart.
Blondie on the run
Gud, alltså jag trivs inte alls med brunt hår. Jag ska bleka det igen så fort jag får pengar, och jag skiter totalt i att det kommer slitas, bli orange-gult och fult. För om ca 2 månader kommer det vara vitt och fint igen. Jag passar verkligen inte alls i brunt! Mår typ dåligt över att se håret ens. Usch nej, fyskam!
Då blir det vitt så fort pengarna kommer i september, eller ah, orange först men det ska bli vitt i alla fall, lär väl bli det lagom till november eller början av december. Det är det värsta med mörka färger, verkligen.
Gud, usch usch usch. No more dark colours for me. Fast svarta slingor går an, eller svart underhår. Men inte! brunt.
Då blir det vitt så fort pengarna kommer i september, eller ah, orange först men det ska bli vitt i alla fall, lär väl bli det lagom till november eller början av december. Det är det värsta med mörka färger, verkligen.
Gud, usch usch usch. No more dark colours for me. Fast svarta slingor går an, eller svart underhår. Men inte! brunt.
Uttråkad
Okej, så jag har tråkigt och sitter och pysslar med absolut ingenting!
Så jag fifflade lite mer med bloggen, så kika in på arkiv, kategori och inläggslistorna så ska ni se lite nya, piffiga saker jag endast lagt till av tristess.
Sen satt jag och gjorde en 1 minuters bild i PS också. Ingen större skillnad, men jag har verkligen ingenting att göra! >:
Före
Efter
Så jag fifflade lite mer med bloggen, så kika in på arkiv, kategori och inläggslistorna så ska ni se lite nya, piffiga saker jag endast lagt till av tristess.
Sen satt jag och gjorde en 1 minuters bild i PS också. Ingen större skillnad, men jag har verkligen ingenting att göra! >:
Före
Efter
God Morgon, I'm bulletproof
Usch då, mamma väckte mig vid elvatiden idag. Jag som bara ville sova, det är ju trots allt söndag, som enligt gammal hederlig tradition är en vilodag.
Igår satt familjen bänkad framför tv:n som för övrigt dött för en kabel träffades av blixten häromdagen, så vi såg film istället. Den första var faktiskt bra, den hette Breakfast on Pluto och handlade om en transsexuell kille under 70 talets Irland. Riktigt intressant, spännande och bra hela konceptet.
Den andra filmen verkade så sjukt konstig att vi bara var tvugna att se den; Ishtar. Den handlade om två låtsskrivare som åkte till landet Ishtar för att bli populära och så köpte de en blind kamel och de blev agenter i varsin sida; CIA och kommunisterna. Helt konstig var den, men stundvis rolig. Kamelen var klart bäst.
Inatt drömde jag en sån där sjuk dröm igen. Denna var nog till och med konstigare än den förra.
Det var en blanding av zombies, fantasivärldar, tennis, ungdomar som ska roa sig som alltid är det klassiska för en katastrof då de oftast dör, samt väldigt konstiga människor. En av tjejerna var typ helt flumm, så vi trodde hon var smittad (blivit zombie) så vi tog paraplyer som vapen, för vi hade inget annat, men det visade sig att hon bara var allmänt konstig. Enligt henne var det en profesia att en 94:a från Eskilstuna och en 94:a från Västra Götaland skulle gifta sig, och hon var säker på att jag och en av killarna i gruppen var de utvalda. Jag skrattade så jag höll på att dö, och sa att jag minsann är en 92:a. Det brydde hon sig inte om, så vi gifte oss fastän vi inte ens gillade varann, haha. Helt störd dröm alltså.
Sen var det det här med zombies, att den som var den första smittade egentligen var en brännmanet, och vi kom till det här stället med båt som ägdes av Daniel från min förra klass, och sen sjönk den och så överlevde då den här zombiegubben för att han var en brännmanet. Så vi lyckades inte överleva.
Alltså jag undrar fan vad allt kommer ifrån, för normalt är det då inte.
Åh, jag vill så gärna göra något spännande med dig, bloggen. Men jag vet inte vad.
Det är rätt svårt att komma på, för det får inte bli "för mycket" heller. Då sänder det liksom ett slags kommersiellt budskap och det vill vi ju inte, eller hur?
Lagom är bäst, men du ser tråkig ut tycker jag. Och så vill jag så gärna photoshoppa men jag har absolut ingenting att redigera alls. Får fota snart någon dag så jag kan pilla med något under dagarna och kvällarna.
För övrigt har jag blivit förkyld igen, sådär jobbigt snuvig och blä. Det gillar vi inte.
Nej nu ska jag leta upp lite google bilder att redigera, samt plocka ur diskmaskinen som mamma bad så snällt om.
Vi hörs snart igen, bloggen.
Igår satt familjen bänkad framför tv:n som för övrigt dött för en kabel träffades av blixten häromdagen, så vi såg film istället. Den första var faktiskt bra, den hette Breakfast on Pluto och handlade om en transsexuell kille under 70 talets Irland. Riktigt intressant, spännande och bra hela konceptet.
Den andra filmen verkade så sjukt konstig att vi bara var tvugna att se den; Ishtar. Den handlade om två låtsskrivare som åkte till landet Ishtar för att bli populära och så köpte de en blind kamel och de blev agenter i varsin sida; CIA och kommunisterna. Helt konstig var den, men stundvis rolig. Kamelen var klart bäst.
Inatt drömde jag en sån där sjuk dröm igen. Denna var nog till och med konstigare än den förra.
Det var en blanding av zombies, fantasivärldar, tennis, ungdomar som ska roa sig som alltid är det klassiska för en katastrof då de oftast dör, samt väldigt konstiga människor. En av tjejerna var typ helt flumm, så vi trodde hon var smittad (blivit zombie) så vi tog paraplyer som vapen, för vi hade inget annat, men det visade sig att hon bara var allmänt konstig. Enligt henne var det en profesia att en 94:a från Eskilstuna och en 94:a från Västra Götaland skulle gifta sig, och hon var säker på att jag och en av killarna i gruppen var de utvalda. Jag skrattade så jag höll på att dö, och sa att jag minsann är en 92:a. Det brydde hon sig inte om, så vi gifte oss fastän vi inte ens gillade varann, haha. Helt störd dröm alltså.
Sen var det det här med zombies, att den som var den första smittade egentligen var en brännmanet, och vi kom till det här stället med båt som ägdes av Daniel från min förra klass, och sen sjönk den och så överlevde då den här zombiegubben för att han var en brännmanet. Så vi lyckades inte överleva.
Alltså jag undrar fan vad allt kommer ifrån, för normalt är det då inte.
Åh, jag vill så gärna göra något spännande med dig, bloggen. Men jag vet inte vad.
Det är rätt svårt att komma på, för det får inte bli "för mycket" heller. Då sänder det liksom ett slags kommersiellt budskap och det vill vi ju inte, eller hur?
Lagom är bäst, men du ser tråkig ut tycker jag. Och så vill jag så gärna photoshoppa men jag har absolut ingenting att redigera alls. Får fota snart någon dag så jag kan pilla med något under dagarna och kvällarna.
För övrigt har jag blivit förkyld igen, sådär jobbigt snuvig och blä. Det gillar vi inte.
Nej nu ska jag leta upp lite google bilder att redigera, samt plocka ur diskmaskinen som mamma bad så snällt om.
Vi hörs snart igen, bloggen.
Lat jävel med sjuka drömmar
Körsbärsträden i trädgården har redan fått sina gula löv som faller till marken.
Himlen lyser grå och tråkig. De flesta håller sig inne, så även jag.
Jag är konstant trött, bloggen. Hela tiden, och jag sover bort dagarna till mammas förtvivlan. Hon tycker det märks att jag blir sämre. Hon kollar till mig en gång i timmen minst.
Igår skulle hon till och med kolla mina armar. Jag misstänker det är för att mitt täcke är blodigt. Men jag orkar inte bry mig. Jag orkar verkligen ingenting.
Jag borde duscha, åtminstone tvätta håret. Men jag orkar inte det heller. Jag får se ut som skit, jag är ju ändå bara hemma.
Det är inte som förr, när jag fixade håret och sminkade mig varje dag även om jag bara skulle vara hemma. Jag ville ha något att göra, och sen även kunna bli glad över spegelbilden. Men nu är det inget att se på, eller hur? Vi vet ju att jag bara blir fulare med tiden, så det är lika bra att låta bli.
Jag kan inte ens se normal ut på bild längre. Det går verkligen inte att få till en enda okej bild. Fy och blä och usch.
Inatt hade jag en jättekonstig dröm. Det var ett spel, ett typ dator/tv spel, där vissa karaktärer från Harry Potter, men även andra jag aldrig sett förr, var med. Lucius Malfoy var kung i landet, och han skulle döda sin fru genom hängning. Uppdraget var att rädda henne genom att gömma sig hos drottningens (fruns) uppvakterska som blivit kastad i ett stall. Man skulle gömma sig under en stor tyghög. Problemet var att man var fyra stycken karaktärer i spelet som skulle hjälpas åt. Och man skulle klä ut sig till en älva, alla fyra då. En lila, en ljusblå, en mörkblå och en ljuslila. Grejen var, att alla karaktärer, inklusive mig och min syster, var groteskt feta medelålders män. Lyckades vi sjunga som riktiga älvor, så skulle vi klara uppdraget, men om fienderna genomskådade att vi var män, som dessutom inte var älvor överhuvudtaget, så skulle det bli Game Over.
Vi klarade inte uppdraget första gången, men sen gjorde vi det.
Hela grejen var att det var andra världskriget, trots att miljön var medeltid. Malfoy var typ som Hitler, och vi feta medelålders män var britter som infiltrerade i nazi tyskland. Och så var det att man skulle hitta föremål, placera rätt för att komma vidare, besegra en jättemammut, clawshot:ta sig som Link i Twilight Princess spelet med double clawshotten för att svinga sig över långa avstånd. Lustigt nog var mamma och mormor också med, samt en mörkhyad man jag inte har en aning om vem det var. Helt sjukt konstig dröm! Jag har aldrig normala drömmar... Innan jag vaknade hade vi precis lyckats få tag i en karta till Dinosaurie landet, som förmodligen skulle bli nästa bana. Alltså jag förstår inte vart mina drömmar kommer ifrån, haha.
Himlen lyser grå och tråkig. De flesta håller sig inne, så även jag.
Jag är konstant trött, bloggen. Hela tiden, och jag sover bort dagarna till mammas förtvivlan. Hon tycker det märks att jag blir sämre. Hon kollar till mig en gång i timmen minst.
Igår skulle hon till och med kolla mina armar. Jag misstänker det är för att mitt täcke är blodigt. Men jag orkar inte bry mig. Jag orkar verkligen ingenting.
Jag borde duscha, åtminstone tvätta håret. Men jag orkar inte det heller. Jag får se ut som skit, jag är ju ändå bara hemma.
Det är inte som förr, när jag fixade håret och sminkade mig varje dag även om jag bara skulle vara hemma. Jag ville ha något att göra, och sen även kunna bli glad över spegelbilden. Men nu är det inget att se på, eller hur? Vi vet ju att jag bara blir fulare med tiden, så det är lika bra att låta bli.
Jag kan inte ens se normal ut på bild längre. Det går verkligen inte att få till en enda okej bild. Fy och blä och usch.
Inatt hade jag en jättekonstig dröm. Det var ett spel, ett typ dator/tv spel, där vissa karaktärer från Harry Potter, men även andra jag aldrig sett förr, var med. Lucius Malfoy var kung i landet, och han skulle döda sin fru genom hängning. Uppdraget var att rädda henne genom att gömma sig hos drottningens (fruns) uppvakterska som blivit kastad i ett stall. Man skulle gömma sig under en stor tyghög. Problemet var att man var fyra stycken karaktärer i spelet som skulle hjälpas åt. Och man skulle klä ut sig till en älva, alla fyra då. En lila, en ljusblå, en mörkblå och en ljuslila. Grejen var, att alla karaktärer, inklusive mig och min syster, var groteskt feta medelålders män. Lyckades vi sjunga som riktiga älvor, så skulle vi klara uppdraget, men om fienderna genomskådade att vi var män, som dessutom inte var älvor överhuvudtaget, så skulle det bli Game Over.
Vi klarade inte uppdraget första gången, men sen gjorde vi det.
Hela grejen var att det var andra världskriget, trots att miljön var medeltid. Malfoy var typ som Hitler, och vi feta medelålders män var britter som infiltrerade i nazi tyskland. Och så var det att man skulle hitta föremål, placera rätt för att komma vidare, besegra en jättemammut, clawshot:ta sig som Link i Twilight Princess spelet med double clawshotten för att svinga sig över långa avstånd. Lustigt nog var mamma och mormor också med, samt en mörkhyad man jag inte har en aning om vem det var. Helt sjukt konstig dröm! Jag har aldrig normala drömmar... Innan jag vaknade hade vi precis lyckats få tag i en karta till Dinosaurie landet, som förmodligen skulle bli nästa bana. Alltså jag förstår inte vart mina drömmar kommer ifrån, haha.
Uppfräschad
Look closely
Life isn't always what it seems
Act lonely
And hope that one day, you'll feel alive
Nu har jag äntligen rättat till bloggen så gott det går. Den slipper i alla fall se ut som sju svåra år, haha! <:
Vet dock inte riktigt vad jag ska göra med den, för jag har inte så mycket idéer just nu. Vi får se helt enkelt.
Nu ska jag mumsa choklad och leta film. God kväll!
Life isn't always what it seems
Act lonely
And hope that one day, you'll feel alive
Nu har jag äntligen rättat till bloggen så gott det går. Den slipper i alla fall se ut som sju svåra år, haha! <:
Vet dock inte riktigt vad jag ska göra med den, för jag har inte så mycket idéer just nu. Vi får se helt enkelt.
Nu ska jag mumsa choklad och leta film. God kväll!
Lilla Hjärtat
Låt oss glömma det som var.
Det är ingen vits med att hålla kvar minnen man en gång höll kärt,
när nuet avspeglar sin sorg.
Jag ska glömma att jag någonsin gillat dig,
radera dig ur mina tankar.
Jag ska glömma din värmande famn,
dina ögon som lös upp regnmolnens hotfulla mörker.
Jag ska glömma allt du sagt, skrivit eller tänkt.
Jag älskar dig inte.
Mitt hjärta spelade mig ett spel, än en gång.
Ångesten förvandlades till kärlek,
men det var inte äkta. Det var bara fejk.
Lika fejkat som mitt leende när du säger att du saknar mig.
Lika fejkat som skrattet jag ger när du pratar om det som vart,
Trots att jag inuti gråter av smärtan du tar upp.
Glömmer jag dig nu så kanske det går att åter andas igen.
Gömmer jag dig nu mitt djupaste inre markerat med "Topp hemlig" stämpel
så kanske jag kan känna glädje igen.
Du lyckades få mig att tro att jag älskade honom, hjärtat lilla.
Men du är sjuk, både själsligt och kroppsligt.
Brusten, skadad och ensam.
Dina råd ska jag sluta följa, ty de slutar bara i kras.
Du säger en sak, jag faller lealöst för det du säger mig känna,
men du vet redan från början att du luras.
Du älskar att luras, hjärtat lilla.
Men nu ska jag sluta lyssna, känna och tro.
För jag inser väl att det inte är sant det du säger,
när det gång på gång slutar i tårar.
För kärleken den bara sårar.
Lika fejkat som mitt leende när han säger att han saknar mig.
Lika fejkat som skrattet jag ger när han pratar om det som vart.
Trots att jag inuti gråter av smärtan han tar upp.
Glömmer jag honom nu så kanske det går att åter andas igen.
Gömmer jag honom nu mitt djupaste inre markerat med "Topp hemlig" stämpel
så kanske jag kan känna glädje igen.
Jag vet inte vad jag vill
Jag vet inte vad jag känner
Så många har jag trott mig älskat
Men i slutändan var det inte så
Antingen lämnar de, eller så lämnar jag.
För det går inte, det går inte att känna så.
Kärlek finns inte.
Bara sorg, och hjärtekross.
Kom nu hjärtat och släpp loss.
Sluta känn, bli lugn igen.
Kanske du blir frisk då,
bara du kämpar emot känslorna.
B, M, P, A, M.
Hjärtat gillade er så.
Men var det verkligen sant?
Illusioner, hopplösa tankar,
sorg, uppskurna lemmar.
Att inte bli bekräftad får hjärtat att sluta känna.
Så nu känner jag inte.
Trots att jag inners inne vet att jag inte kan sluta.
Men vi kämpar, visst gör vi, lilla hjärtat?
För M är för bra för mig. Och ingen kommer någonsin ändå vilja ha mig.
Skräp, äcklig komposthög.
Vi slänger våra äppelskruttar där.
Och mitt i allt ligger jag, med avfallspåsar omkring mig,
och får bananskal i huvudet.
A kommer ta emot att glömma.
Men våra känslor ska vi gömma.
När vi är gammal nog att snart dö, först då kan vi minnas.
För då dör vi ändå snart, då gör det inget om man dör ledsen.
För på ålderdomshemmet är man ändå ensam.
För alla man älskar har dött.
Men vi lyckades glömma B, M och P.
Vi lyckades så bra, då kan vi med A och M också.
Visst kan vi, lilla hjärtat?
Banka och slå, bli frisk igen.
Jag behöver dig, så vi blir vi igen.
Och möter ny sorg, smärta och kärlek,
som du sedan visar var fejk.
Lika fejkat som mitt leende när de säger att de saknar mig.
Lika fejkat som skrattet jag ger när de pratar om det som vart.
Trots att jag inuti gråter av smärtan de tar upp.
Glömmer jag dem nu så kanske det går att åter andas igen.
Gömmer jag dem nu mitt djupaste inre markerat med "Topp hemlig" stämpel
så kanske jag kan känna glädje igen.
För vi kämpar hårt, lilla hjärtat.
Visst gör vi?
Dödsporten
Dra snaran hårdare mot din hals
Kämpa för syret utan framgång.
Soluppgången blänker över isen på Göta Älv,
Duvorna letar mat i Brunnsparken.
Uteliggarna ligger på rad i den bitande kylan,
Några är inte längre kvar i livet.
Vinternatten har tagit deras liv,
och Döden väntar ständigt på nya offer.
De tomma gatorna ekar av ett desperat skrik,
Din röst är tunn och skakig.
Benen dinglar över marken, stolen har du sparkat bort.
Din kropp hänger lealöst från snaran i taket,
som du mödosamt knytigt hårt.
Ögonens sista gnista,
som är avspegling av själen,
Lämnar dig nu till Gud.
Ensam har du alltid varit, åtminstone inuti.
Sömnlösa nätter med röster som tjatar.
Nu är du äntligen fri.
Döden tar emot dig med öppen famn,
säger "Välkommen hem mitt barn"
Porten till Himmelriket verkar låst,
den är inte öppen för människor av ondo.
Och trots att du är god, så har du mördat.
Du har mördat dig själv,
kidnappat ditt liv.
Familj och vänner är i förtvivlad sorg,
men du ser inte deras tårar.
Hög på lyckan av att vara död,
spelar ingenting annat nån roll.
Svarta hål på stjärnhimlen.
Kosmos verkar så stort.
Ändå är du mitt i det,
vid Dödens mörka port.
Till Gud är du inte välkommen,
Djävulen vill dig inte ha.
Vart hör du hemma, lilla barn?
Så sakta öppnar du ett öga i taget,
bländas av vitt ljus.
Hjärtslag väcker ditt medvetande.
"Jag är sjuksköterska, och du har hamnat på sjukhus."
Kämpa för syret utan framgång.
Soluppgången blänker över isen på Göta Älv,
Duvorna letar mat i Brunnsparken.
Uteliggarna ligger på rad i den bitande kylan,
Några är inte längre kvar i livet.
Vinternatten har tagit deras liv,
och Döden väntar ständigt på nya offer.
De tomma gatorna ekar av ett desperat skrik,
Din röst är tunn och skakig.
Benen dinglar över marken, stolen har du sparkat bort.
Din kropp hänger lealöst från snaran i taket,
som du mödosamt knytigt hårt.
Ögonens sista gnista,
som är avspegling av själen,
Lämnar dig nu till Gud.
Ensam har du alltid varit, åtminstone inuti.
Sömnlösa nätter med röster som tjatar.
Nu är du äntligen fri.
Döden tar emot dig med öppen famn,
säger "Välkommen hem mitt barn"
Porten till Himmelriket verkar låst,
den är inte öppen för människor av ondo.
Och trots att du är god, så har du mördat.
Du har mördat dig själv,
kidnappat ditt liv.
Familj och vänner är i förtvivlad sorg,
men du ser inte deras tårar.
Hög på lyckan av att vara död,
spelar ingenting annat nån roll.
Svarta hål på stjärnhimlen.
Kosmos verkar så stort.
Ändå är du mitt i det,
vid Dödens mörka port.
Till Gud är du inte välkommen,
Djävulen vill dig inte ha.
Vart hör du hemma, lilla barn?
Så sakta öppnar du ett öga i taget,
bländas av vitt ljus.
Hjärtslag väcker ditt medvetande.
"Jag är sjuksköterska, och du har hamnat på sjukhus."
Är detta kärlek?
Nu har jag ställt till det igen.
Bråkar vi?
Eller frågar vi bara?
Du skrev att jag slutade stöta på dig, att du vill jag ska gilla dig.
Jag sa att jag gillar dig mer nu än förr.
Du skrev "ofta".
Är det bråk?
Argumentation?
Kärlek...?
Fatta att jag älskar dig.
Du kan omöjligt göra detsamma men...
Du måste förstå... Jag slutade aldrig.
Det är kaos alltihop.
Tårarna rinner, snuttekudden är placerad i famnen.
I blodet rinner 5 gånger större dos Theralen än jag ska ha.
Mamma hade inte gömt den.
Det rinner två circadin tabletter.
Sen kommer mamma ge mig fler droppar för hon inte tror jag tagit dem.
Om jag dör så gör det ingenting.
Jag orkar inte med smärtan i hjärtat.
Men jag kommer inte dö.
Stjärnänglar kan inte dö.
Bara svimma, bli medvetslösa eller sjuka.
Men aldrig dö.
Förhelvete, skriv snabbare... >:
Jag mår illa.
Jag vill spy.
Men jag håller mig.
Jag kan inte lämna datorn nu.
Bråkar vi?
Eller frågar vi bara?
Du skrev att jag slutade stöta på dig, att du vill jag ska gilla dig.
Jag sa att jag gillar dig mer nu än förr.
Du skrev "ofta".
Är det bråk?
Argumentation?
Kärlek...?
Fatta att jag älskar dig.
Du kan omöjligt göra detsamma men...
Du måste förstå... Jag slutade aldrig.
Det är kaos alltihop.
Tårarna rinner, snuttekudden är placerad i famnen.
I blodet rinner 5 gånger större dos Theralen än jag ska ha.
Mamma hade inte gömt den.
Det rinner två circadin tabletter.
Sen kommer mamma ge mig fler droppar för hon inte tror jag tagit dem.
Om jag dör så gör det ingenting.
Jag orkar inte med smärtan i hjärtat.
Men jag kommer inte dö.
Stjärnänglar kan inte dö.
Bara svimma, bli medvetslösa eller sjuka.
Men aldrig dö.
Förhelvete, skriv snabbare... >:
Jag mår illa.
Jag vill spy.
Men jag håller mig.
Jag kan inte lämna datorn nu.
Sval höstnatt
Andas in den svala nattluften
Låt den fylla dina lungor med lugn
Lägg dig ner på den kalla marken
Låt det blöta regnet omfamna din kropp
Lägg din hand över hjärtat
Känn hur det slår
Slut ögonen och lyssna till vindens sakta sus
Känn hur huvuded fylls med brus
Alkoholen har satt sig in, den tar sakta över din hjärna
Tabletterna utsöndrar gift i blodet, dimma läggs över din blick
Du ser inte längre regnet falla
Du känner inte längre den kalla marken
Du hör inte längre vindens sus
För du är död, och kommer inte tillbaka
Låt den fylla dina lungor med lugn
Lägg dig ner på den kalla marken
Låt det blöta regnet omfamna din kropp
Lägg din hand över hjärtat
Känn hur det slår
Slut ögonen och lyssna till vindens sakta sus
Känn hur huvuded fylls med brus
Alkoholen har satt sig in, den tar sakta över din hjärna
Tabletterna utsöndrar gift i blodet, dimma läggs över din blick
Du ser inte längre regnet falla
Du känner inte längre den kalla marken
Du hör inte längre vindens sus
För du är död, och kommer inte tillbaka
Dikter och sjukhus
Sometimes it hurts most to be the one you are
Det gick segt att vakna idag.
Natten var hemsk och jag sov knappt någonting.
Jag hörde röster, mummel överallt. Det var så jobbigt att jag höll för öronen, gömde mig halvt under täcket och skrek tyst för mig själv inombords för att överrösta dem. Håll käften, håll käften.
Sedan såg jag skuggmonstrena. De kröp överallt, och jag blev rädd så jag kröp ihop så tätt jag kunde och drog täcket över mig. Jag kände hur de bevakade mig.
Även inatt handlade drömmarna om honom. Om dem. Jag blir så frustrerad. Jag vet ingenting, jag har aldrig vetat. Jag vågar heller inte kräva svar. Tiden har sin gång.
När jag som vanligt försökte göra ett desperat försök att skära sönder mina artärer kikade jag igenom mitt Hello Kitty block, på de sidor som inte var ihopklistrade av blod. Där var gamla dagboksinlägg, dikter och sångtexter, samt något som fick mig att äcklas; en dikt som Mattias skrivit. Jag hade ingen aning om att han skrivit den, förräns jag hittade den inatt. Jag blev äcklad. Usch. Den var inte ens fin. Bara... skabbig.
Hos psykologen var det inget speciellt. Tråk. Lyssnade inte ens på vad hon sa. Jag orkade inte. Men hon fixade så jag får Theralen igen. Så nu ska jag ta både Theralen och Circadin. Under bevakning av mamma. Så jag inte överdoserar igen.
Sen på NÄL tog en tant mitt EKG och det ska skickas till en läkare, som sedan ringer eller skickar svaren till Ragnheidur. Vi får se, men det såg väldigt tomt ut på pappret. Jag är typ död eller något.
Vet du vad, bloggen? Jag lyssnar på Hawthorne Heights, blir känslosam och laddar ner Kent. Jag gillar inte ens Kent. Men vissa av deras låtar har fina texter.
Jag har haft "De andra" på hjärnan i flera dagar nu.
Jag hoppas han vill prata idag.
Jag vet inte, men jag hoppas.
Jag saknar det.
Alltihop.
Det gick segt att vakna idag.
Natten var hemsk och jag sov knappt någonting.
Jag hörde röster, mummel överallt. Det var så jobbigt att jag höll för öronen, gömde mig halvt under täcket och skrek tyst för mig själv inombords för att överrösta dem. Håll käften, håll käften.
Sedan såg jag skuggmonstrena. De kröp överallt, och jag blev rädd så jag kröp ihop så tätt jag kunde och drog täcket över mig. Jag kände hur de bevakade mig.
Även inatt handlade drömmarna om honom. Om dem. Jag blir så frustrerad. Jag vet ingenting, jag har aldrig vetat. Jag vågar heller inte kräva svar. Tiden har sin gång.
När jag som vanligt försökte göra ett desperat försök att skära sönder mina artärer kikade jag igenom mitt Hello Kitty block, på de sidor som inte var ihopklistrade av blod. Där var gamla dagboksinlägg, dikter och sångtexter, samt något som fick mig att äcklas; en dikt som Mattias skrivit. Jag hade ingen aning om att han skrivit den, förräns jag hittade den inatt. Jag blev äcklad. Usch. Den var inte ens fin. Bara... skabbig.
Hos psykologen var det inget speciellt. Tråk. Lyssnade inte ens på vad hon sa. Jag orkade inte. Men hon fixade så jag får Theralen igen. Så nu ska jag ta både Theralen och Circadin. Under bevakning av mamma. Så jag inte överdoserar igen.
Sen på NÄL tog en tant mitt EKG och det ska skickas till en läkare, som sedan ringer eller skickar svaren till Ragnheidur. Vi får se, men det såg väldigt tomt ut på pappret. Jag är typ död eller något.
Vet du vad, bloggen? Jag lyssnar på Hawthorne Heights, blir känslosam och laddar ner Kent. Jag gillar inte ens Kent. Men vissa av deras låtar har fina texter.
Jag har haft "De andra" på hjärnan i flera dagar nu.
Jag hoppas han vill prata idag.
Jag vet inte, men jag hoppas.
Jag saknar det.
Alltihop.
Kebab<3
Att du skrev "Kebab" till mig gjorde min dag :3
Låt blodet färga din hud
Time for the tears of regret
What I've done I can't forget
Forgive me darling, for I have failed
Äta macka. Logga in på datorn.
Så var det i alla fall planerat. Istället somnade jag efter jag ätit mackan, och sov i fyra timmar.
Mina sömntabletter hjälper inte, jag saknar faktiskt Theralen lite grand. Då somnade jag i alla fall, och så slapp jag drömma. Med circadin drömmer jag, när jag väl somnar, och det är inga snälla drömmar.
Som nu... Jag drömde om honom. Igen. Jag grät i sömnen, för när jag vaknade var det blött och mina ögon är röda än.
Jag är så ledsen,
jag tror jag älskar dig.
En gång hade du säkert velat höra det,
men jag var för dum att förstå
Nu har tiden haft sin gång,
men än är du i mina tankar.
Jag kommer aldrig glömma dig,
oavsett vad, du gör så mitt hjärta bankar.
Jag blir galen, bloggen. Det är allt jag tänker på. Överallt, han han han.
Jag vet att det var fel. Men jag visste ju inte. Han sa aldrig.
Jag förstod inte.
Förrän det var för sent.
Hugg till i hjärtat med blanka dolkar
Låt blodet färga din hud.
Känner du smärtan som ekar i kroppen?
Känner du ånger nu?
What I've done I can't forget
Forgive me darling, for I have failed
Äta macka. Logga in på datorn.
Så var det i alla fall planerat. Istället somnade jag efter jag ätit mackan, och sov i fyra timmar.
Mina sömntabletter hjälper inte, jag saknar faktiskt Theralen lite grand. Då somnade jag i alla fall, och så slapp jag drömma. Med circadin drömmer jag, när jag väl somnar, och det är inga snälla drömmar.
Som nu... Jag drömde om honom. Igen. Jag grät i sömnen, för när jag vaknade var det blött och mina ögon är röda än.
Jag är så ledsen,
jag tror jag älskar dig.
En gång hade du säkert velat höra det,
men jag var för dum att förstå
Nu har tiden haft sin gång,
men än är du i mina tankar.
Jag kommer aldrig glömma dig,
oavsett vad, du gör så mitt hjärta bankar.
Jag blir galen, bloggen. Det är allt jag tänker på. Överallt, han han han.
Jag vet att det var fel. Men jag visste ju inte. Han sa aldrig.
Jag förstod inte.
Förrän det var för sent.
Hugg till i hjärtat med blanka dolkar
Låt blodet färga din hud.
Känner du smärtan som ekar i kroppen?
Känner du ånger nu?
