Ångest

God kväll och snart god natt, kära blogg.
Jag är as trött, har varit det hela dagen. Sks snart gå och lägga mig. Tidigt, jag vet. Men jag är som sagt trött.
Imorgon är det rörlig bild. Har lite lätt panik, vi ska filma på fredag och ingen av skådisarna är egentligen den som de var från början. Vi har fått hitta tillfälliga personer som ska spela våra roller för att de som skulle spelat dem först inte kunnat den dagen. Är orolig för hur det blir nästa gång vi spelar in, för tänk om den som spelade första gången inte kan komma denna gång, osv osv. Är så nervös!
Vill att filmen ska bli bra, men jag tvivlar på det. Men vi har i alla fall med Holst, han är bra. Han kan allt om kameror, vinklar och ljus. Känns bra att ha någon riktigt kunnig med sig.
För ärligt talat, vi har aldrig använt lampor när vi filmat, bara naturljus. Ljudbom har vi inte ens någon som håller så det får bli den vanliga lilla mikrofonen som sitter på kameran vi använder. Shit, kommer bli så sjukt kasst alltså.

Jag längtar sjukt mycket till slutet av april och mitten/slutet av maj. Då piercar jag mig och färgar håret! Kommer bli sjukt najs hoppas jag, om mitt hår växt ut lite tills dess vill säga. För nu är det bara sjukt kort och ser fånigt ut.
Nej nu ska jag lägga mig ner och ha ångest över imorgon och fredag. Vi hörs imorgon eftermiddag/kväll. Hej då!

Btw tack än en gång för alla söta kommentarer!

Klåparen

Du förlorade ditt krig
Du står ensam kvar
och ingen kommer till ditt försvar
Så du står givakt med din rygg rak och tar
fyrahundra slag

400 slag- Kent

Nu är klockan halv tolv och jag gick och lade mig nio. Har fortfarande kunnat somna!
Ändå har jag Theralen i mig och den brukar hjälpa lite grand men inte idag.
Är inte ens trött! Är as pigg men ska upp klockan åtta imorgon så jag vill gärna sova...
Skickar websms till Bambi och hoppas hon kommer imorgon. Saknar henne.

Dunkar Kent. Har ristat in "KENT" och ett fint hjärta på vänter handled. Det blev faktiskt jättefint och jag kan inte låta bli att titta på det hela tiden. Det är så fint! Stolt över något jag gjort i alla fall.
Det finns många jag saknar. Många jag tappat kontakten med. Men det värsta av allt, är nog det som händer inuti mig. Krigen som störtar varann gång på gång, som det aldrig finns någon segrare i.
Krigen om vadå? Vad krigar jag om?
Min kropp krigar emot det äckliga fettet, det fula ansiktet och den hemska kroppen.
Mitt inre gråter över utsidan, mitt inre gråter över insidan. Jag är ingen bra människa. Det berättar Molnet för mig dagligen. Han är vis, och han har rätt. Jag litar på honom.
Detta kommer förmodligen bli ett sånt där äckligt långt inlägg där jag lägger ut alla mina känslor på display för Sverige. Sverige, Sverige älskade land. Vad har det blivit av dig?
Fiendefientligt och ständigt i bråk med andra länder. Och i själva landet är det bara tjaffs och ingen verkar tycka om någon. Jag möter ständigt onda blickar, nästan hatiska. Är det för mitt smink, är det för mina kläder, är det för mitt hår? Är det för att jag har piercingar? Varför stirrar de så hatiskt på mig?
Jag är bara jag. En liten 92:a i Trollhättan. En liten flicka som en dag föddes precis som alla andra. Jag är inte mer värd än någon annan. Bara mindre. Mycket mindre. För jag gör ingen nytta här i världen. Varför ska jag då vara här?
Många frågor, inga svar. Jag kan fråga min BUP tant varför jag lever, men inte heller hon kan ge mig ett vettigt svar.
Nu låter jag bara tankarna skena iväg. Det är nog det som gör att många tycker jag skriver bra. Dels för att jag bara skriver precis det som tankarna säger åt mig att skriva, jag bara skriver och skriver utan att tänka efter. Bara låter orden flöda ur mig.
Det är nog en anledning, sen är det nog också att jag oftast inte har några stavfel (haha) för att jag kontrolläser.
Vem orkar läsa en text med massa stav och skrivfel?

Vet ni? Jag tycker det är konstigt hur folk dömer andra så lätt i dagens samhälle.
Jag menar, det finns sjukt många i detta land som har något emot mig. Och varför? Jo, för rykten.
Fick veta av söta Amanda att jag ligger ute på Emochan. Liksom, i elak bemärkelse. Folk hatar mig för mitt yttre, men de känner mig inte. Inte för att jag påstår att jag är en bra person, men i andras ögon verkar jag vara det och då får man väl änna utgå från att det kanske är lite sant.
Så döm inte andra efter hur de ser ut. Det är verkligen inte alls bra att göra det.
Jag vill älska så många som möjligt på denna jord, utan att hata någon. Men när folk är elaka, vad kan man göra mer än att ogilla dem? Jag menar, vissa i Trollhättan spottar till och med efter mig! Varför? För de kallar mig "emo".
Och jag är verkligen inte emo. För det första är det en musik genre och för det andra är jag inte någonting, bara människa. Jag tycker inte man ska dela in folk i grupper. Alla människor är en enda gemensam grupp och det är just "människan". Visst kan man ha olika klädstilar, men vad säger att en klädstil gör en person?
Det är helt ologiskt.

Nej alltså, kan någon förklara för mig vart världen, samhället och vi människor är på väg, förutom rakt ner i fördärvet? För det vet jag redan att vi är. Sakta men säkert.
Men vad hände med det här med att vara artig, att respektera de äldre och ta hand om varandra? Det blåste bara bort likt askan efter en eld. Kvar finns bara rester av det som brändes; vi.

Åh, nu kommer tårarna. Klåparen med Kent. Underbar låt. Får mig alltid att gråta. Den och massa andra av deras låtar. För de är mästerverk. Underbara, älskade Kent.
Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus
Och du var ensam när du kom, nu har magin brunnit ut
Och så släcker dom ner
Alla skyltar alla ljus
Och när parken ligger tom, inser du att din kväll just tagit slut
Och allting är som förut
Just denna delen, den är så vacker. Musiken, texten... Helheten.

Nu börjar ögonen vätskas av trötthet och jag har väldigt ont i ryggen. Sitter trots allt som en hösäck när jag skriver.
Men vet ni, jag tror jag ska lägga mig nu, och lyssna på underbar musik. Vi hörs imorgon. Ta hand om er!

Grön Emelie = en alien?

Hej bloggen. Idag är jag sjukt trött. Sov knappt någonting inatt.
Skola var det också men min enda lektion var inställd... Inte så kul. Slösat tid och smink i onödan, haha.
Hade mitt photoshop funkat så hade jag kunnat visa hur jag sminkade mig idag, för det var rätt fräckt, hihi. Blått och lila i ett försök att se ut som Murderotic @ bdb men det gick inget vidare, hon är FÖR snygg och går inte att härma.
Men jag försöker liksom inte "härma" i den bemärkelsen men ni förstår? Typ inspireras av henne som fan.

Åh, snart är det dags för piercing igen! Älskar typ att piercia mig, hihi. Det gör inte så ont, och det blir grymt fint sen. Asbra ju!
Och så ska jag färga det blonda i mitt hår grönt. Kan bli riktigt najs hörrni!
Mep mep. Nu har jag inte så mycket mer att säga men vi hörs senare!

Btw: DBT:n idag sög... >:

Plastpåsar?

Nu har jag målat naglara - vita. Det blev rätt snyggt faktiskt! Är redigt stolt över mina långa lillfingernaglar som ser ut som lösnaglar men icke! Hihi.
Usch, nej vet ni? Jag är sjukt nervös. Jag hoppas verkligen Bambi kommer imorgon, för på onsdag ska vi trycka våra tröjor och väskor i skolan, och vi har inte köpt tröjor än... Vi skulle göra det imorgon men om Bambi inte kommer blir det ju inte av. Men men, vi får väl hoppas hon blir frisk innan dess!
I värsta fall får vi trycka nästa vecka, om det inte är så att själva processen för tryckningen tar lite tid. Man ska ju kleta på någon grön gegga och shit på ramen, haha."Grön gegga." Sämsthumor.se

Asså åh, på bussen hem satt en tjej, eller ah hon stod faktiskt upp för bussen var knökfull. Men i alla fall, det viktiga här är min poäng. Nu när man är glad, eller deprimerad, tonåring så pratar man om allt mellan himmel och jord.
Vad pratade denna lite äldre tjej om? Jo, att det finns återförslutningsbara plastpåsar. Fattar ni? Det är så vår framtid kan se ut! Jag blev typ rädd, för först och främst är jag inte vidare glad åt att bli äldre, men sen kommer hon och pratar om plastpåsar och då blev jag ännu mer rädd. Tänk om jag en dag står där och pratar med en vän om plastpåsar? Shit asså. Inte okej!
Nej nu börjar CSI så det blir att dra ner till TV:n. Ciao!

Quit your life

The truth about that this life is that we're all in it together
that's what you said to me in all your pictures and your letters
somehow I believe that you would make me better
in my heart I know you're gonna live forever.
-Good Charlotte, You're Gone


Först och främst måste jag bara säga att det är sjukt irriterande och fegt att skriva elaka kommentarer och sedan inte stå för det man skrivit. Som anonym som skrev b la att jag ska tagga ner på sminket och lära mig borsta löshåret. Liksom, varför inte våga stå för det man tycker, utan kommentera anonymt? Så fegt.
Jag gillar mitt sätt att sminka mig, det är jag som ska trivas med det och inte du. Och jag borstar mitt löshår redan. Så duh?
Fega jävel.
Och det tar ca 2-4 veckor för snakebites att läka, sen tar mouche inte heller mer än så. Så det hinner visst läka emellanåt. Suck.

I alla fall...
Idag var jag i skolan - ensam. Ingen Bambi. Tråkigt.
Var med Carah. Det var rätt trevligt.
Jag hjälpte henne med mediakunskapen och så gjorde vi varsinn flashanimation. Min första och även Carahs första var en som skulle heta "Vidunder" alltså ett monster. De blev lite söta, haha.
Sen min "riktiga" animation som jag ska ha på hemsidan var en diamant som rörde sig lite som en skärmsläckare med en söt plingplong melodi till.

Jag är redigt förkyld och lever på nässpray. Usch, jag hatar verkligen att vara förkyld!
Åh, nu lyssnar jag på Saosin. De är så grymt bra! Kärlek typ. Musik är för underbart.
Nej nu ska jag ladda en bild på bdb. Haha ytliga sidan nummer ett!
Men man får bekämpa ytlighet med ytlighet.
Så är det bara.
Hej då!<3

Earl i juni?

Min lista på piercingar jag skaffar i år, i ordning:
Snakebites - april
Anglebites - maj
Earl ?- juni
:D

Vad tror ni om det, kan det bli najsigt värre eller? :'D

Osminkad och oredigerad

Tänkte visa er söta läsare hur jag ser ut utan photoshop och smink. Har dock puder, men resten är osminkad. Kan inte gå utan puder! Helst inte foundation heller, men min är mystiskt nog borta...
Här är jag...


Tänk vad mycket smink och photoshop kan göra!

Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen tillslut

Ser du hur inget växer, inget lever men inget dör?

Gamla minnen. Sår rivs upp igen.
Datorskärmens ljus lyser upp rummet.
En ensam flicka sitter i sitt rosa målade rum.
Minnena hemsöker henne.
Msn rutor blinkar orange. De får vänta lite.
Hon skriver nu, fokuserar sig.
Rakbladen ligger väl gömda.
Inatt kommer de användas.
Det måste göras. Det är en plikt hon har.
En skyldighet.
There will be blood.
So much blood.
Can this blade set me free,
will the light ever be,
something more than just a dream?

Hej då, kära hud. Välkomna, blodådror.

Resultatet!








Idag blir håret brun/blondt

Jag är lycklig. Ska färga håret as najs, förhoppningsvis. Hihi!
Vad tror ni, kan det bli fint?
Och förresten, tack till Petra som var ärlig och berättade sanningen jag i princip redan förstått. Man måste vara dum och man går på sådant.
Haha!

Tack

Tack till alla söta kommentarer jag fått nu på sistone.
Det gör mig glad att veta att så många uppskattar min blogg.
Puss och kram till alla er som skrivit fina saker!

Foto fail

Hej bloggen och kära läsare. Idag är det fredag. En bra dag. Helg!
Imorgon blir det Överby med Bambi och sen blir det bara att sitta hemma och glo sådär jättetrevligt som alltid.
Har fixat till luggen, klippte av där ovanför ögonbrynet. Blev mycket bättre.
Men jag har typ världens dåligaste hår och sminkdag idag. Ser verkligen skabbig ut. Usch usch.

I skolan idag fick jag veta att vi tagit våra porträtt bilder fel. Måste ta om dem direkt framifrån och de som ska ha bakgrunden mer belyst än motivet. Hade diffusor på hela fotosessionen och det skulle man inte ha tydligen. Hur ska man veta det liksom? Jurek, läraren, sa hur som helst att nästa gång vi ska fota måste vi säga till så han får hjälpa oss. Och jag bokade tid på tisdag eftermiddag. Fick typ panik över vilka dagar inte Bambi kan, men det löser sig nog.

Och usch, ett av mina skärsår på benen varade imorse. Jag typ "ew:ade" åt det och torkade bort varet med papper. Det lustiga är att det såret inte ens var djupt. Trodde mitt K för Kent skulle vara, eftersom det är störst av alla nya sår, men nej då, ett av de minsta varar istället. Lol moment? Maybe.

Nej nu ska jag försöka hitta på något att göra. Vi hörs senare. Puss

Ny design @ bloggen



Vad tycker DU om den nya designen? Kommentera gärna!
Både negativ och positiv kritik tack! ♥

Håret blir ljusbrunt med blonda tuffsar

Äntligen vet jag hur!
Som tidigare inlägg, jag färgar håret som söta Bellih!
Det blir med aprils studiebidrag om jag inte har råd innan. Hihi!

Izzy Hilton is so hot

Om ca två timmar börjar jag skolan. Bambi kommer inte idag, känns awesome...
Men ska ändå bara redigera porträtt bilderna så det är lugnt.
Vet dock inte hur de ska redigeras, måste fråga Jurek om det.

Inatt sov jag kasst. Hade sjukt mysko drömmar om bl a onda bläckfiskar.
Inte okej någonstans att drömma så sjukt.

Idag har jag världens cp kassaste hårdag och ser allmänt ut som något katten släpat in. Men jag orkar inte bry mig. Inte idag. Imorgon, då ska jag se någorlunda okej ut. För då blir det Överby. Och jag tänker inte se ut som skit när jag vistas bland folk i stan.
Men å andra sidan. Jag är jag. Jag kan sällan se bra ut. Men ibland har man riktig tur så man slipper se äcklig ut.
Men det är som sagt sällan.

Jag är förkyld också. Ännu mer awesome. Kan knappt andas genom näsan. Har ingen nässpray heller så det känns äkta bra:igt det här.

Snart är det påsklov, bara två veckor kvar. Då blir det snakebites som förhoppningsvis förbättrar mitt utseende något. Man får ju leva hoppet, eller hur?
Nu är klockan 11:07 och jag har massa tid kvar innan jag ska ta bussen. Vad fan ska man hitta på?
Aja får la vila eller något. Nu orkar jag inte skriva mer för jag kan knappt andas.
Lucky me.
Hej då!

Stjärnängeln och Tigersystern

Jag är en stjärnängel.
Jag glänser på himlen av självdestruktion.
Blodet är min glans, och såren är min styrka.
Jag skiner genom mörkret, när allt annat är öde.
Jag skiner på himlen, med stolthet.
Men när blodet slutat rinna tynar ljuset sakta bort.
Och då är jag inte mer än kall sten.
Ensam och död ute i rymden.
Utan någon, bara ensam.
Och död.
Inuti.

Ska nog tona håret som söta Bellih hade

 

Bellih är sjukt snygg!
Och hennes hår är att dö för. Vad tror ni, vågar man tona gåret svart och ha det blont över?

Opepp

Jag orkar inte.
Är så trött.
Peppar ingenting mer än snakes, tattoo och anglebites.
Sen? Ja du. Vad händer då?

Sv till anonym ang kamera

Man får ha med sig systemkamera in. <:

Snakebites om 2 veckor

Bild från Google.

Vilken färg har själen?

Alltså jag vet inte. Är så sjukt trött. Trött fysiskt, trött psykiskt.
Orkar knappt ta mig ur sängen, men måste.
Kent dunkar i högtalarna och de är kärlek. De kan lugna mig lite.

Fick en panikattack när jag var ute med Tex nyss. Det kom barn/tonåringar mot oss och jag greps av panik. "De kommer säga något, de kommer säga något, de kommer säga något."
Och jag var livrädd. Men som tur var höll de käften och jag bet ihop. "Bara en liten bit kvar hem" tänkte jag och fortsatte gå.

Har duschat idag. Behövdes. Men på ett sätt var det sorgligt. Jag sköljde bort min konsert upplevelse.
Men håret var så nödvändigt att tvätta nu och det var dusch dags.
Nu har jag huvudvärk och vill bara dö.
Vi skulle kommit längre, men det räckte inte till.
Dom Andra är så bra. De spelade den live. Jag dog typ. Hoppade som fan. Underbart.

Finns awesome folk inne på msn, men jag orkar inte visa som online. Är för trött. Och sugen på pastasallad eller kladdkaka. Något av det. Eller mjölk...
Men dietisten sa att man fick dricka max en halvliter om dagen. Och jag dricker ju stora glas oboy.
Nej vet ni jag orkar inte med bloggen mer. Så jag avslutar inlägget nu.
Ha det bäst. Puss

Kärleken finns där en gång, bygg nåt vackert eller krossa allt

Måste säga att jag mår utomordentligt bra. Kent var grymt underbara, mycket bättre LIVE än på skiva.
De spelade mina favoritlåtar, och det gjorde mig glad.
Hannah var awesome. Kändes som vi känt varandra och träffats tusen gånger innan. Allt var så naturligt liksom. Vi köade i 5 timmar och stod längst fram. Har inte varit lycklig sen Good Charlotte spelade i Malmö 2007.
Just nu lyssnar jag på På Drift. En av mina favoritlåtar med Kent. Den är seriöst sjukt fin. Och så socker såklart. Filmade Socker, men kvalitén är kass för jag hoppade och alla skrek samtidigt, haha.
Men här kommer ett najs citat från På Drift som jag gillar.
Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon därute ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort
Det läskiga var att jag skrek att de skulle spela Socker, och precis då gjorde dem det. Kändes bra, även om jag vet att de har schema på vilka låtar de ska spela. Hihi.

För övrigt var det skola idag. Sjukt trött var jag hela dagen och är ännu. Sov en stund när jag kom hem.
Hade mediakunskap och webbdesign. Vi ska göra en flash animation i webbdesign men haha jag kan ju inte flash så det blir inte bra.
Bambi köpte energidryck åt oss, och vet ni? Den nya Burn med kaffesmak är sjukt god!
Drack den igår när jag bjöd Hannah och mig själv på lite dricka inför köandet. Sen köpte Hannah varm choklad åt oss för att vi inte skulle frysa ihjäl. Snäll tjej!

Och vet ni? Har jag tur så blir det Kent @ Trädgår'n 7/8 i år!
Wie!

Kent - Socker live @ Lisebergshallen 21/3 2010

Svar till anonym angående kamera

Jag hade inte tillgång till systemkamera igår så jag fotade med vanlig digitalkamera.< :

Kent

Jag och HannaH <3

 

Kent idag!

Omg, jag kan inte med ord beskriva känslan, nervositeten och längtan.
Jag kan bara säga; det kommer bli en underbar kväll och bilder kommer komma upp sen om jag får till några bra.
Hoppas man får ta bild nu också! Det är inte alltid man får det.

Klockan 12:59 går tåget härifrån Trollhättan mot Göteborg och då ska jag möta upp Hannah. Sen ska vi köpa dricka och ta oss till Lisebergshallen.
Sen är det bara att köa!
Wie!

Min stjärnängel

Amanda. Ditt sms betyder. Dina sms är underbara.
Jag gråter för jag känner kärleken du la ner i att skriva.
Ska citera en del av smset, så jag minns det för alltid.
"Med dig går jag inte över trasiga broar, med dig flyger jag bland stjärnor.
Du är några hjärtslag i mitt liv."
"Älskar dig Emelie. Min tigersyster, min stjärnängel, min emli.<3"

Så jävla vackert. Älskar dig, Manda. Älskar dig, min kära tigersyster. <3

Hidden in plain view och Good Charlotte!

Måste tipsa om: Hidden in Plain View.
Grymt bra band!

Sen måste alla ladda ner Good Charlottes nya: Cardiology! Ladda ner, lyssna och njut!

The Midnight Meat Train



Nu har jag sett en film jag laddade ner för jättelängesen: The midnight meat train.
Vad kan man säga om filmen? Jag förstår inte alls handlingen, men det var snygga effekter och en rätt okej film ändå. Men den hade såklart varit mycket bättre om man förstod varför sakerna skedde i filmen.

Kort om handlingen:
En fotograf fotar en dag en ung kvinna som senare försvinner (mördas) på ett tåg.
Den som mördar folk på tåget slaktar dem och matar dem till mystiska varelser som ser ut som en blandning av orcher från sagan om ringen och varelserna i The Descent.
Fotografen stöter på mördaren och börjar förfölja honom. Varför förstår man aldrig riktigt, för han är en knasboll.
Sen dör typ massa människor och blablabla. Inget intressant förräns slutet då fotografen blir den nya tågmördaren. Man bara; va?

Så typ... ingen jättebra film men helt okej. Har man tråkigt så.
Senare ikväll blir det Cabin Fever 2 och sen eurovision song contest, om det nu är idag. Jag har noll koll.
Hihi.

Downloading file...

Overkill photoshoppad bild.
Men det är så alla gillar't.

Nu sitter jag och laddar ner film. Och vet ni vilken jag hittade?! CABIN FEVER 2! Ettan är så grymt bra och tvåan måste man såklart se då med. Sen laddar jag även ner Huset vid vägens ände, en svensk skräckfilm som verkar spännande.
Imorgon är det KENT! Jag dör typ av lycka. Kommer bli så överglad direkt när jag ser Hannah imorgon. Om min 10 % syn kan hitta henne dvs. HAHA!

Vad ska man ha på sig? Det ska tydligen regna!
Jag hatar regn. Och speciellt när man ska stå och köa ett par timmar. Värst är väl... Vad gör man om man måste på toa?
Har aldrig varit på konsert i lisebergshallen förut så jag vet ingenting om hur det är där.
Men men. Nu ska jag se film. Vi hörs senare!

I don't know how to say this

All we have at the end of the game
Is a lonely road out.
All I know at the end of the day
Is the love to smile now, even if that’s fake.
All I know is I’m done acting
And I'll be happy for your life, even if I hate it all

Hair- Early November


Early November. Ett av de ny banden jag hittat. De är riktigt bra!
De gör mig glad.

Men just nu är jag inte glad. Inte glad alls. Jag visste väl i princip redan. Men det kom som ett slag rakt på käften.
Tänker inte skriva vad det är. Ifall den det gäller läser. Nu tror jag i och för sig inte det, men det som lättade mitt hjärta var att det inte var ömsesidigt. Men ändå.
Varför reagerar jag ens så? It's not like I have feelings. Or do I?
Nej jag tror inte det. Inte för den i alla fall. Inte för honom. Men det borde jag ha, för han är en satans underbar människa. Och snygg...!

Inatt våldsgästade en annan mina drömmar. M.
Det var en sån där äckligt bra dröm man önskar vore sann. Det var Mikael som våldsgästade den. Vi hade filmkväll, zombie filmkväll, hemma hos honom och det var awesome.
Men det kommer väl aldrig hända.
Sen drömde jag även att Good Charlotte spelade på Metal Town och jag köpte såklart biljett. Dock var det en riktigt knasig dröm som innehöll kanibalism, ett skepp och massa konstiga spelregler. Jag spelar för mycket tv spel, för nästan alla mina drömmar visar sig innehålla något spelrelaterat.

Nej men... Varför mår jag inte bra idag? Det har varit en rätt bra dag. Lite besvikelser här och där. Men jag har pratat i telefon idag *applåder* med Adam! Det är inte fy skam.
Det är riktigt coolt faktiskt. Haha. Jag är stencool som vågade svara. Det gör jag ju faktiskt inte mot vem som helst.
Sen har jag druckit cola, ätit pastasallad och pratat med bästa Fanny. Hon är så jävla go!
Och så lyssnar jag på awesome musik. Så varför mår jag dåligt?
Ärligt talat så behöver man inte en anledning till att må dåligt. Det är självklart lättare att ha något att skylla på, men det har jag inte nu.
Vill bara lägga mig ner och dö... Men jag ska försöka komma över den känslan. Jag vill ha en bra kväll och inte en sån där cp kass dålig som jag brukar ha. Nej, idag ska jag vara översocial på msn och vara uppe länge. Puss!

Film recension av Grotesque 2009

Filmrecension tagen från: http://twitchfilm.net/reviews/2009/08/grotesque-review.php


When the Japanese release a film named "Grotesque" you can be sure the title will be aptly chosen. When the cover says it makes Saw and Hostel look like kid's fair, you can only wonder if marketing isn't trying to sell the film to the wrong crowd. And if you notice the film only lasts for 70 minutes, you know they will get right down to business. Grotesque is not for the queezy, so buckle up.

All the nasty details can be found after the break.

Somewhat out of the blue Grotesque was released onto Western audiences. To ease people into checking it out the cover links it to Saw and Hostel, trying to make sure people don't suspect another Asian ghost flick which they are bored of watching. While this might sound like a smart thing to do, many people will be getting something they aren't expecting. Even though Grotesque shares some common elements with Saw and Hostel, it's in an different league entirely.

It's fashionable to call horror flicks featuring torture sequences "torture porn", especially those films that are pushing the boundaries. Grotesque kindly demonstrates where the exact difference lies between graphic horrors featuring torture and actual torture porn. Grotesque doesn't really bother with a storyline. The setup is shown during the opening credits, one or two flashbacks are added to give a little more depth to the situation, but aside from that it's all about torture. This minimal setup is highly reminiscent of Flowers of Flesh and Blood (for those of you who know about the Guinea Pig series), only with a little background added. A madman captures a young couple, hangs them in his basement and tries to get sexual pleasure from their will to survive. Want more than that, find another film.

About five minutes into the film the torture starts. The films goes through a loop of psychological, sexual and purely physical torture at high speed. The spectacle is indeed quite grotesque as everything is done to embarrass and mutilate the young couple as much as possible. The fact that they are played out against each other helps a lot in making it a more painful experience for the viewer. Another strong-point of the film is actor Shigeo Osako who puts in a tremendous effort in playing the deranged kidnapper. Even though his manners are timid and polite, his eyes flare with evil and his stern expression breaths fear into his subjects.

Visually Grotesque is quite nice too, which is rather surprising. Camera work is decent, but the use of color in particular adds a lot of atmosphere to the visual side. Many shots are taken up close, resembling the Japanese punk style, though with the added effect that it helps to cover the amount of gore just a little. This might sound strange, though in the end this film is not about the gore. The soundtrack is mostly comprised of classic music creating a contrasting atmosphere between the often soothing music and the gruesome images. All things considered, Grotesque is not quite unlike Cerda's Aftermath, which can only be a good thing.

The final "test" for the couple is pretty inventive and sick at the same time. It would be quite something to see Saw's Jigsaw pull such a stunt, that's for sure. Things do get a little out of control at the end, but that's Japanese film for you. And even though the actual ending doesn't come as a surprise, it's really the only way to end this film.

Grotesque is a bit more than a simple exercise in gore effects, but not by much. It builds upon Flowers of Flesh and Blood by adding a small storyline, including a second victim and keeping the kidnapper more believable, but the story is really kept to a minimum. Stylistically it's an accomplished movie which is quite rare for these type of films. And finally, linking it to the likes of Saw or Hostel is really no fair since it aims only to shock and repulse in ways as direct as possible, without wasting much time on character development or story lines.

Grotesque is for all those people who need a lesson in what torture porn flicks really are. And hopefully it will cure them from saying horror flicks like Saw or Hostel, even Martyrs fall into thiscategory. It might not be as gory as you'd image, but it sure is sick enough and has its focus straight. Grotesque is what this film is, and it's damn good at it too

You're one big sugar rush

Blodet ner för armen.
Pölar i sängen.
Benen svider.
Skärsåren viskar i natten.
En orolig mamma tvättar såren. Bommulstussen blir röd av vackert blod.
Rakbladen väl gömda. Bara mina. Ingen annans.
Kroppen svider, det bränner. Men det är det värt. Vill man bli fin, får man lida pin.
Så heter det ju.


Jag är randig som en tiger. Zebra kan jag inte vara, för det är redan en annan som är en zebraflicka. Sofia Åkerman.
Men tigerflicka, det finns det ingen som är. Men trasiga flickor, de finns överallt.

Igår skar jag mig. Jag skar i benen och armarna. Men trots att rakbladen var nya och vassa ville inte orken till att göra stora, vackra och gapande sår. Det blev små, kattklösliknande istället.
Det var längesen nu jag fick till riktigt maffiga sår. Och jag saknar det. Känslan man får är som för en narkoman att bli hög. Man känner sig stolt, lycklig och euforisk. Ingenting kan stoppa en. Förutom Molnet. Men han blir glad när man skär sig. Han peppar sånt. Han vet att det hjälper. Han är så vis och mäktig. Lite som Gud. Min gud. Molnet.


Idag var jag i skolan utan Bambi. Det var hemskt, men jag klarade mig. Bokade tid i fotostudion till onsdag nästa vecka och så skissade jag upp hur jag ska fota till Utan Dina Andetag av Kent. Vi ska nämligen fota en bild utifrån en dikt/låttext. Och självklart valde jag kent.

Håller även på med en ny gratisdesign. Men den är inte riktigt klar än. Internet krånglade lite förut och gjorde det lite svårare. Men nu verkar allt funka igen. Men jag får alltid säkerhetskopiera just in case.

Och till Anonym som läser och gillar min blogg och som kallar mig söt; ett stort hjärta till dig. Att du skrev att jag skulle uppdatera fick mig att le. För det betyder att jag betyder något för någon. Och det är enormt stort för mig.
Jag blir nästan lite tårögd, för sånna små saker. Men hur ofta är det jag får en riktig komplimang? Aldrig har någon sagt mitt till mitt ansikte att jag är söt. Aldrig. Jag har bara fått läsa det. Men denna gång var det lite annorlunda. Jag vet inte vad det var, men det kändes så äkta.

Nej vet ni? Jag har inte så mycket mer att säga än att jag är mer trasig än vanligt. Men i övermorgon, då är det Kent. Och då ska de göra mitt liv underbart, för en timme en minut. Kent älskare förstår.
<3

5 saker ni inte visste

1. Jag ÄLSKAR glass och choklad!
Favoritglass: toblerone och magnum.
Favoritchoklad: toblerone, geisha och marabou.

2. Jag är allergisk mot hasselnötter.

3. Jag ÄLSKAR offline meddelanden på msn! Vad är roligare än att ha fått något gulligt skrivet till sig som man kan läsa när man loggar in? Kärlek.

4. Jag är en sån människa man antingen älskar eller hatar.

5. Jag lyssnar nästan på all musik som finns. Jag älskar electro pop, techno, hardcore, post-hardcore och punk.

























Animation :)

also see!

Piercingar

Påsklov. Förutom sol, värme och påskfirande händer även en annan sak. En mycket bra sak.
Jag ska pierca snakebites- om mamma orkar följa med. Annars blir det inte av.

Hur många år har jag inte längtat, tiggt och bett om att få dessa underbara piercingar? Svaret är förstås länge. Flera år.
Längtar som bara den! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att mamma orkar och har råd att följa med. Annars blir det ju ingenting, och då får jag pierca först i maj och det vill jag inte. För i maj fyller jag år, och då har jag planerat att pierca anglebites. Så det går inte för sig!

Anyways, nu blir det BUP om 50 minuter, sen hem - dator - tv- dator - sova.
Vi hörs senare. Ciao'rå!

Yummy layout ges bort till den som vill ha det.

http://anxietycore.blogg.se/designer

Where the fuck did my car go?

Hej bloggen, idag mår jag fortfarande inte okej. Kände det med en gång när jag vaknade.
Ville inte till skolan, tvingade mig ur sängen och fixade mig.
Men varken jag eller Bambi orkade skolan, så vi drog till slussarna för att fota istället.
Det var varmt först, och man kunde gå utan jacka. Sen blev det skitkallt när solen försvann.
Vi blev törstiga men hade ingen dricka med oss så vi fick gå törstiga. Tyvärr.

Vi fick några bra bilder, men roligast var nog att släpa runt på en låda vi skulle ha till fotograferingen.
En låda men ett målat ansikte på som var jävligt jobbig att bära runt på i nästan tre timmar, haha.
Men det blev bra ändå, bilderna blev charmiga.

Och jag måste hålla med en viss person om att det är hemskt när folk inte bildar sina egna uppfattningar om folk, utan går på vad andra säger om dem. Och där måste jag säga, att jag ofta har gjort det misstaget, men ändrar mig oftast när jag väl pratar med personen. Men det finns dem som faktiskt har haft rätt om de personer de sagt är mindre trevliga osv.
Jag vet att det finns folk i denna stad som inte tycker om mig. Mestadels blattefjortisar, b la de som misshandlade mig på bussen oktober 2008. Men även andra, som kallar mig för "Påfågeln" och spottar på mig och efter mig på gatan. Det sistnämnda har dock inte hänt på ett tag nu.
Men sist någon skrek något elakt efter mig var i januari tror jag. Då skulle jag gå över gatan från bussen och hemåt, och en ilsken bilförare kallade mig idiot utan anledning. Sen är det många som tutar på mig, pekar finger eller busvisslar. Och busvisslingar är något av det värsta tycker jag, för då blir man så utpekad. Och de kan ju aldrig busvissla för en bra sak, eller? Det tror jag i alla fall inte de gör.
Men nog om detta nu. Ville bara påpeka att jag verkligen inte tycker om människor som dömer andra efter vad andra sagt om dem. Men jag tror nog personen själv i fråga fått höra en del om mig från sin pojkvän. Negativa saker såklart. För det var inte så bra mellan oss faktikst. Varför? Vi var för olika. Men det finns ingen lust från hans sida att acceptera mig som person eller vän eller bekant så det accepterar jag det med. Jag kan som sagt inte hata folk. Men han är en bra människa. Det är han.


Just nu sitter jag här vid datorn med ett glas cola i handen och I Set My Friends On Fire i mediaplayern.
De är grymt bra faktiskt. Älskar musik! Musik är så fyllt med känslor. Och musik får mig att känna mig levande.
Usch, nu råkade jag kleta ut min eyeliner överallt. Inte trevligt. Men ska ändå tvätta bort det snart, för det börjar bli sent. Eller ah, sent och sent. Men jag är feting trött och orkar verkligen inte med något annat än att sova. Men ska nog vara uppe ett tag ikväll/inatt ändå så. Så länge jag orkar i alla fall.

Nej vet ni vad? Jag har ingenting mer att säga direkt. Även fast jag i princip aldrig har något viktigt eller intressant att skriva så skriver jag ändå. Det är väldigt roligt att skriva tycker jag. Och med MVG i svenska är jag förhoppningsvis lite bra på det också ;) Haha skojade. Inga egofasoner här inte!
Nej, usch på mig.

Jag vet inte...

Hej bloggen. Idag har det vart både upp och ner. Förut var jag jätteglad, nu mår jag så dåligt att jag vill ta mitt liv.
Jag känner verkligen ingenting. Att skriva tar enormt mycket kraft men jag måste skriva av mig.
Idag läste jag en blogg som tillhör en jag känner. Tänker inte nämna namn eller blogglänk för jag vet inte om personen skulle vilja det. Men vi kallar henne för Anna. Anna skrev i sin blogg så mycket jag kände igen mig i. Och trots att Anna är tillsammans med en jag tycker mindre om känner jag mycket samhörighet med henne. Hon beskriver allt så bra. Och så likt hur jag själv uppfattar mitt liv, då och nu.
Om man ser tillbaks, så har jag aldrig haft särskilt mycket vänner. Några få då och då. De kom och gick i perioder. Men för två-tre år sen hade jag massor av folk jag kunde umgås med, även om de inte var vänner. Jag var social och hade lätt att träffa nytt folk. Nu har jag knappt någon alls att umgås med och spenderar all min tid med en enda person, varav hon är den mest underbara person man kan spendera sin tid med, Bambi. Men Bambi i all ära, vad hände egentligen?

Jag vet hur jag förlorade fyra av mina närmsta vänner. Allt pga en av dem. Som förstörde allt. Men inte bara det, dessa vänner var mycket falska och ville inte vara vän med mig pga att jag mådde så dåligt. De orkade inte med någon som var självmordsbenägen. Och det sårade och sårar än idag. Jag saknar den tiden då allt var så bra.
De var mina bästa vänner.
Den ena, han har jag försökt få kontakt med igen men det är inte alls som förr. Det är ytlig kontakt, men så får det  vara. Och det lustiga är, att han är den som sabbade vänskapen mellan mig och de andra. Och ändå är han den enda jag har kontakt med. Men grejen är, att jag kan inte hata folk. Jag kan hata dem i perioder, men i slutändan accepterar jag dem ändå och försöker vara snäll mot dem. Jag kan verkligen inte vara elak mot andra.
Sjävklart har jag slagits, varit med i slagsmål och sådär, men sen var det ju okej ett tag igen. Sen blev det åter bråk, men jag kan inte påstå att jag hatar dem.
Det finns bara två personer jag hatar. Den ena är min far. Den andre är han som jag har kontakt med som förstörde vänskapen med de andra vännerna. Varför hatar jag då honom, om jag ändå umgås med honom?
Jo, för han är mitt ex. Han slog mig, han kallade mig elaka saker och han misshandlade mig psykiskt.
Jag hatar honom så enormt mycket att jag vill att han ska dö, men jag kan ändå umgås med honom i brist på andra vänner. Jag behöver någon som alltid finns till hands, även om han inte gör det jämt, men vi delar så mycket historia tillsammans att jag ändå alltid kommer behöva honom.
Till exempel skulle jag aldrig vilja belasta Bambi med mina problem. Men däremot kan jag lasta av dem på honom. På Benji. För han förtjänar att höra om hur dåligt jag mår. Han förtjänar att försöka göra bot för allt ont han gjort mig. Därför behöver jag honom.

Nej nu börjar jag minnas, och med minnen kommer den brännande känslan av att behöva gråta. Men tårarna tycks inte förmå sig att falla. Så de bränner kvar bakom ögonlocken. Hatar att inte kunna gråta. Sist jag grät var i december tror jag. Och då var det för att jag var så sorgsen. Gången innan dess grät jag pga kärleksproblem. Ni förstår, ingen älskar Emelie, men Emelie älskar andra väldigt lätt. Både som vänner och som mer än vänner. Och det fanns en jobbig period i Emelies liv där hon stod mellan många vägar att välja, varav alla hade fällor och alla verkade osannolika. "Gillar han mig, eller är det här bara en engångs grej?" var en av frågorna som plågade henne.
En annan fråga som stod på spel var: "ska jag ge upp den jag älskar, för att chansa på en jag bara träffat en gång?" Men jag gjorde det. Jag gav upp. Och det var mitt livs misstag.

Misstag gör man och misstag ska man lära sig av. Men när det gäller kärlek och känslor tycks man aldrig riktigt lära sig. Kärlek är farligt. Man ska inte beblanda sig med sådana fasoner. För kärlek, det enda det gör, är att såra. Såra enormt.
Jag har försökt ta livet av mig många gånger pga kärlek. Värst var i somras. Jag var så säker på att han inte gillade mig. Så säker att jag ville dö. För jag ville inte leva utan honom.

Min BUP tant säger att jag är besatt av de jag gillar. Men så är det inte. Jag har bara enormt mycket kärlek till dem, som jag har svårt att visa. För jag är så rädd att om jag visar mina känslor, så kommer den andra inte att förstå. Och så är jag rädd att den andre ska äcklas av mig. Ungefär därför tror jag inte på kärlek. För ingen gillar mig mer än som vän. Och knappt någon gillar mig ens som vän.

Mina ärr kliar. Det får mig att se på dem. Och genom att se på dem minns jag. Jag ser hur jag en gång skar in dem, i hopp om att förblöda, att dö. Så är det inte varje gång jag skär mig, men oftast. Jag vill verkligen inte leva i denna kalla, hårda värld där ingen älskar en. Det gör så ont inuti och hjärtat värker av ångest.
Jag saknar mina rakblad. Mina älskade fina rakblad. De förstår en. De förstår en så väl.
Med blodet rinner även känslorna ut. Alla äckliga känslor som man har inom sig. Kvar finns bara lättnaden och stoltheten. Lättnaden över att känslorna för ett tag är borta, och stoltheten eller skammen över hur stort eller litet såret blev. För ju större sår, desto gladare Emelie. Jag älskar riktigt stora, gapande sår som bildar daggmaskärr.
Små, skabbiga milimeters sår är ingenting för mig. Tyvärr har jag mestadels sådana ärr över kroppen.
Det finns bara en kroppsdel jag inte skurit mig i. Och det är huvudet, ansiktet. Halsen har jag skurit i, lår, vader, under och överarmar. Nästan fötterna, men på gränsen till dem. Ner till anklarna.
Magen har jag skurit mig i och på bröstet också. Jag är fullkomligt täckt av ärr. Men det är vackert. Ärr är vackra.
Jag älskar ärr.

På tisdag ska jag inte gå till skolan.
Varför? Onödigt. Bambi är ledig, och den enda lektionen jag har är mediakunskap, varav uppgiften ligger sparad på Bambis användare och jag har inte tillgång till det. Sen är det ett grupparbete, och man är ingen grupp om man är en.
Gäller bara att få mamma att förstå detta. Men jag har även andra skäl till att stanna hemma. Som att jag är orkerslös till exempel. För det är jag verkligen. Och trött. Trött på allt. Trött på hela livet nu. Vet inte om jag klarar året ut. Tveksamt. Känner att jag bara har att leva för mina piercings, tatueringen, att träffa folk i sommar och Bambi. Sen har jag inget mer att se fram emot. Och då tappar man gnistan. Den gnista jag aldrig riktigt haft.

Nej vet ni vad? Året ut känns too far away. Och jag tvekar verkligen på att jag kommer leva i december månad.
Jag måste bara hinna få tillbaks min gamla kropp och mitt långa hår, sen har jag inget mer kvar att vänta på.
Jag är färdig sen. Ingen vill ha mig, jag har inget att leva för kvar och jag har inga vänner.
Farväl för nu, bloggen.

The Descent 2

Nu har jag ÄNTLIGEN sett The Descent två. Inte lika bra som ettan, men helt klart en värdig uppföljare.
Värd att se.
Kort om handlingen:
I ettan så ger sig ett gäng kompisar ut för att utforska ett okänt grottsystem. Väl där dör de på groteska sätt då det finns varelser under ytan som inte riktigt är vänligt besinnade...

Nu i tvåan beger sig sheriffen och räddningsteamet ut för att leta upp vännerna som försvann i ettan. Men även de möter hemska dödar.
Spoiler: ingen överlever.

Men se ettan och sen tvåan, det är riktigt bra filmer..!

Shoppingdrömmar

Hej bloggen och alla kära läsare.
Idag var jag på Överby köpcenter och kollade in alla affärerna med syster.
Hittade as mycket fina saker jag vill köpa, men har inga pengar alls.
Bland annat har H&M fått in massa Hello Kitty tröjor och dylikt, samt snygga armé jackor de säljer ut.
På Gina Tricot fanns som vanligt tonvis med snygga kläder och accessoarer.

Nu kom jag precis hem och jag har fattat ett beslut; inget mer bussåkande till skolan. Jag ska gå.
Nu är vädret fint nog att börja gå och då sparar jag dessutom 310 kronor varje månad. I längden blir det rätt mycket pengar och med hjälp av dem kan jag finansiera mina piercingar. Haha, "finansiera" låter kanske lite gammaldags men jag uttrycker mig gärna med gamla ord som "dock" och "elementärt".

Längtar så tills snakes och Kent som bara är om en vecka nu! Kommer bli SÅ kul att träffa HannaH och se Kent är ju ett enormt plus med stort P.
Nej nu måste jag gå och snyta mig för jag har åkt på en elak förkyldning. Men vi hörs senare.
Puss ♥

Grymma spel

Till Nintendo 64:





Till Nintendo Wii:





Övrigt awesome spel forever:


Jag är en groda!

Skorna!

8 års kalas

Vaknat två gånger nu under morgonen. Först vid 7 tiden och nu vid halv nio.
Kan inte somna om.
Och det känns rätt bra att ha gott om tid på sig att göra sig i ordning. Jag ska nämligen på Tommys barnbarns födelsedagskalas.
Jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig men funderar på att ha mina leopardmönstrade leggings, och om jag kan ha dem, mina svarta korta shorts till. Men sen är frågan vad jag ska ha för tröja. Men det lär tiden avgöra. Om jag har en bra hårdag  så tar jag kanske en bild senare.
Nej nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på så jag ska nog leta kläder. Vi hörs senare!









I juni är jag idealisk

I juni. Jag längtar. Då har håret växt ut, jag har både snakebites och anglebites och rosa hår.
Kan det bli bättre? Jag blir den jag velat bli i år. Det enda som inte stämmer är vikten. Men jag jobbar på det, okej?
Jag jobbar hårt. Idag har jag ätit två mackor och pastasallad. Sallad är awesome. Man kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt, man går bara ner. Så var det i alla fall när jag började med min pasta period i åttan och sen i nian blev hur smal som helst. Så nu ska jag lyckas återigen. Med hjälp av sallad och ett jävla anamma.
Går gör jag ju. Går ju ut med Tex (min hund) varje dag ca 2 gånger. Och det kanske inte är jätte mycket men lite iaf.
Men jag längtar. Borde nästan ha en nedräknare för varje moment. Såhär ser mitt schema ut:

Mars: Kent
April: Snakebites
Maj: Anglebites
Juni: Rosa hår

Så jag har mycket att se fram emot.
Vad ser ni fram emot?

Gissa vad som kom idag?

De lila Conversen! :D
Är as happy nu. De är grymt snygga och jag älskar dem.
Hade bild i kameran men datorn ville inte föra över den.
Ni får se en annan dag. Men de är grymma och jag är kär i dem.
Wie!

My Little Pony layout- gratisdesign

http://anxietycore.blogg.se/designer/

Hallucinationerna blir värre

Inatt såg jag något hemskt. Jag vaknade upp, och i hörnet av taket ovanför sängen fanns en stor bunt spindelväv med en enorm spindel hängandes från en av trådarna. I ren panik slängde jag mig ur sängen och sprang mot dörren.
Vände mig om, tände lampan och såg till min förvåning att det inte fanns något där.
En hallucination...
En av de värre jag haft. Spindlar är det värsta jag vet!
Sen när jag skulle lägga mig ner igen var jag livrädd att jag bara inbillat mig att det var en hallucination och var sjukt orolig och hade världens ångest för att sova.
Således somnade jag tillslut och drömde som vanligt hemska mardrömmar.

I skolan var jag inte alls på topp. Började på affischen som ni ser i inlägget under och blev klar på kanske fem minuter. Det ska vi egentligen ha  jobbat med i några veckor... Jag är helt enkelt för snabb.
Sen var det rörlig bild och vi skulle jobba i After Effects. Det gick ju inte alls bra kan jag säga. Fattade ingenting!
Men det är sjukt grymma saker man kan göra. Såg på en massa tutorials och de inspirerade verkligen.
Massa av dem jag själv vill kunna göra men kan inte för jag är för inkompetent.

Vet ni? Jag längtar sjukt mycket till sommaren. Det blir Stockholm på påsklovet i fyra dagar, så då är det nästan sommar. Sen får jag tatueringen i maj. Sen kan jag byta till hästsko ringar eller hela ringar av snakebitesen.
Och sen kommer juni och juli och då är det sommarlov och så ska jag träffa massa underbara människor och så blir det Konstgräset med stort K i Göteborg en hel del så länge någon har lust att göra mig sällskap. Sen om jag har råd, vilket jag inte lär ha, blir det kanske Liseberg också.
Älska svarta tåget! Tornado var dock min favorit men nu är den borta...

Och vet ni vet ni? *Ingen vet men ändå* Snart ska jag träffa Wille! Jag är peppad. Hon är så fin, typ omgz drool.
Jag lovar och svär. Jag har bra smak när det gäller folk, haha.
Jag älskar att träffa folk. Blir så glad då. Men nu på vintern är jag typ fett asocial och inte alls kul att umgås med. Men till våren och sommaren, då jävlar!

Asså jag bara längtar tills mitt hår växer ut så jag kan fluffa det igen.
Och så ska det vara rosa rosa rosa. Och lite svart och lite lite vitt. Jag vet precis hur jag vill ha det *dramatisk musik*
Underhåret i luggen ska vara svart, sen ska jag ha helrosa med vita ränder och slingor. Kan bli kanoners vet ni. Kanoners är ett roligt ord, haha. Jag gillar det. Samma som med uttrycket "Oh my oh my." Det är också lite sådär småcharmigt.

Nej Gud vad jag babblar på om ingenting men det är så det ska vara. Hihi.
Nu ska jag dock sluta skriva så jag inte får kramp i handlederna.

Btw, Simon i A klassen frågade om jag ramlat ner i en rakbladsfabrik idag. Haha!

Movie poster i Desktopp

Nu har jag gjort en affisch till en "film" av mig och Bambi som inte finns.
Vad tycks?

A tell tell story

Man ser bättre ut upp och ner och när man är sned.
Lyssnar på BrokeNcyde och de äger.
Man blir glad, känslosam och känner saker. Annars känner jag inte, bara såras. Av allt. Av inget.
Som nu. Jag mår inte alls bra. Vill bara skära bort mig själv, men det går inte. Får inte, kan inte.
Jag känner just nu. Och det är inte bra. Vad känner jag? Jo, saknad. Saknad efter en viss person. Men dig var allt så bra. Kändes så klockrent. Jag vet massor om dig men vad vet du om mig?
Vad vet jag egentligen om dig, om din barndom? Inte mycket. Men jag vet en del. Och det är mer än du kan om mig.
Jag saknar dig. Jag vet att jag aldrig kommer vara någons första eller största kärlek, och du var inte heller min. Men min tredje. Min trejde första kärlek. Och det är inte dåligt, då den första var Joel Madden i Good Charlotte och den andre var Adam.
Ja, jag är väldigt öppen om mitt liv. Väldigt, och om jag är för mycket, så får ni helt enkelt skita i att läsa. Jag skriver inte för andras nöjes skull, utan för att få ur mig mina tankar och känslor.
Jag vet vem din största kärlek var. Du, dig som jag precis skrev om. Du har ingen aning om vem min var.

Jag saknar dig. Väldigt mycket.
Saknar den tid vi hade ihop. Det var så roligt, du somnade i min famn på Vänerviken. Det var så sött. Du är så vacker.
Men jag har kommit förbi nu. Förbi min "Jag är kär" period.
Kär kommer jag fortfarande kunna blil. Det har jag sjukt lätt för. Men jag lärde mig av misstaget att falla för dig. Du var som en giftig växt man blev beroende av. Du bet till och det gjorde ont. Men man kunde inte få nog.
Och hela tiden hade jag tänkt "jag ska inte bli som de andra." För jag vet hur du klagade förr, förra året om att du inte hade några vänner knappt, bara folk som var kära i dig. Och så blev jag en av dem, som jag aldrig velat. Men jag föll för din personlighet, inte ditt utseende.
Det är jobbigt. Och nu när jag lyssnar på musik och faktiskt känner, så har jag enorm ångest.
Vår vänskap har gått åt helvete och vi pratar knappt. Vad är det för fel? Är det mitt, är det ditt?
Jag gissar på att det är mitt, att jag är för "på" för att du ska vilja prata med mig. Men jag vill träffa dig igen, som vän och inget mer, utan förhoppningar eller känslor. För känslor förstör en. De förstör vänskap också.
Vår vänskap.

På tal om något helt annat så håller mitt hår på att växa ut. Snart kan jag styla det som jag vill igen. Ska ha fluff som jag hade i maj förra året. Vitt, rosa och svart fluff. Kommer bli awesome.
Utseende är viktigt för mig. Inte andras, men mitt egna. Håret måste vara på ett speciellt sätt. Ett sätt jag inte längre kan ha det på. Därmed är hela min karisma förstörd.
"Hur mycket var det nu du gick upp igen?" frågade Elisabeth på BUP.
"30 kg..." svarade jag och förklarade att jag mår jättedåligt över min viktuppgång. Så jag har fått en remiss till en dietist.
30kg... 30 jävla kilo som totalt förstört mitt liv. Jag vill väga 54 igen.
"Hur mycket vägde du innan?" frågade Elisabeth.
"54", sa jag.
"Då måste du varit väldigt smal?"
"Jag var normal. Normal smal."
För det var jag. Jag hade 29 tum på byxor, storlek 38 på kläder. Kunde ha 36 också.
Och 40. Älskar oversize. Nu? Har 40-42 på kläder. Extremt stort. För mig i alla fall.
Vad jag väger? Ja du. Räkna ut 54 + 30. Där har du min vikt.
Överviktig? Ja.
De tre kilona jag gick ner då?
Gick upp dem igen.
Nu blir det hårdbantning. Sallad och sallad och åter sallad. Spaghetti ibland. Men sallad gjorde mig smal förr, då ska sallad göra mig smal igen.
Jag kan skriva för alltid. Kan bara skriva på och på mer och mer om allt jag tänker för tillfället. Men det går inte, så långa inlägg orkar ingen läsa.
Men jag ska sluta nu. Vi hörs.
Puss

Videblogg igen $:

Vad gör man, vad gör man?

Vad gör man?
Vad säger man?
Hur beter man sig?
Det var de frågor som susade omkring i mitt huvud när en av tjejerna från min DBTgrupp dök upp på samma hållplats som mig.
Jag fick panik, greps av ångest och ville bara försvinna. "Jag visste att jag skulle stannat hemma", tänkte jag.
Vi kallpratade. Ångest ångest. Det var hemskt. Vad ska man säga? Vad ska man prata om?
Det blev kaos allting. När bussen kom dök ytterliggare frågor upp: Ska jag sätta mig bredvid henne, eller ska jag sitta ensam?
Jag satte mig ensam. Vem skulle vilja sitta bredvid mig ändå?

På DBT:n gick det sådär. Kajsa, en av ledarna, var sjuk så det var bara Elisabeth där som ledare och två av tjejerna. Så vi var sammanlagt tre så kallade borderline barn.
Åh, jag råkade se när en av tjejerna råkade blotta lite av sin överarm. Den var fylld med ärr. Vackra, tjocka ärr. Det fick mig verkligen att sukta och längta efter att få tillbaka älskade små rakblad. Rakblad gör en vacker. Det tycker i alla fall jag.

Nu är jag hemma. Kom hem för kanske en kvart sen. Ska, om jag orkar, äta något senare.
När syster kommer hem ska jag tvinga henne se på The Descent 2 med mig. Första är så BRA! Gud, kärlek. Har sett den typ 5 gånger. En annan film man aldrig tröttnar på är 2001 maniacs. Om ni inte sett den så gör det! As rolig skräck/komedi. Hihi.

Det var allt för lilla mig. Eller liten och liten. Tjock och lång.
Vi ses, hörs eller möts. Puss

Vårvärme och DBT

Idag är det underbart väder! Solen skiner, fåglarna kvittrar och temperaturen ligger på plusgrader.
Våren är på väg!
Så fort snön smält kommer jag säga att våren kommit, för det är ingen vår sålänge snön fortfarande ligger kvar tycker jag.

Klockan tre idag börjar DBT:n och slutar halv fem. Jag är inte peppad på att gå dit för jag är alldeles för trött och känner att jag ändå inte tillför något i gruppen.

Nu blir det msn sen buss mot stan. Hej så länge.

Gammal goding

Idag såg jag och Bambi på klassikern Jurassic Park. Lika bra som alltid, om inte roligare än vanligt.
Eftersom jag är lite rädd för dinosaurier samt att forskare faktiskt håller på att mixtra med dinosaurie DNA och mammut DNA så att man ska kunna få dem tillbaks, är filmen faktiskt skrämmande. Inte läskig, inte ryslig, men skrämmade. Tänk om någon idiot får för sig att öppna just en Jurassic Park?
Nej usch.
Som liten var jag värsta dinosaurie experten och kunde typ allt om dem. Men det har jag växt ifrån och är glad om jag kan peka ut en veloceraptor, haha.

Nej vet ni vad, nu ska jag koka lite pasta och äta. Hej då.

Platina

Nu är jag platina! Yay. Sånt gör en glad.
Nu lyssnar jag på Jeffree Star och Blood on the Dance floor. De är så grymt bra båda två, eller kanske man ska säga; de är bra och likaså är Jeffree.
Nej nu ska jag sociala mig på msn och sen sova. God natt <3

Blond forever

Jag tänker aldrig färga håret någon annan färg. Bara bleka och tona.
Blond är det bästa man kan vara!
Man kan tona håret i vilken färg som helst utan att behöva bleka det miljoner gånger innan det blir blont igen. Det räcker med en eller max två gånger. Hur awesome är inte det?
Så nu när jag ska till Göteborg nästa gång, vilket kanske kanske kanske blir den 27e mars, om mamma vill, så ska jag först och främst pierca mig men även köpa rosa hårfärg. Sen när maj kommer om två månader så blir det fritidskort och då ska jag köpa svart toning också. Ska färga det som en blandning av Golle och Killed Hannah. Svart vid nacken och så rosa och sen blont när den rosa färgen gått ur, på sidorna och fram.
Kan bli redigt snyggt. Eller helt katastrofalt!
I maj beställer jag även Blood on the dancefloor tröjorna och kanske, om jag har råd, de från Cute plush också.
Jag hoppas jag har råd! De är sjukt söta!

På tal om något helt annat så kanske jag vågar väga mig idag. Det blir många "kanske" i detta inlägg men så får det vara när man är osäker.

Senare ska jag måla om mina naglar. Kanske lila, vi får se. Helst skulle jag vilja ha dem gröna men jag har inget grönt nagellack.

Snart kommer mina lila Converse! Jag peppar som fan! Då ska jag ha dem till Kent som bara är om två veckor! Shit, fattar det inte ens. Det kommer bli så enormt coolt och grymt och jag vet inte allt. Och att träffa HannaH är ju ett enormt plus jag inte kan glömma. Det kommer bli skitkul!

Nu ska jag inte göra någonting och sen blir det att bleka håret. Wie.
Hoppas på platina nu då. Håll tummarna för mig, kära läsare.
Puss

Minnen från 2008

 

 

 

Jag minns så väl när jag gjorde allt till konst. Jag ansåg, och anser även idag att blod är ett konstverk.
Som bilderna talar, så förvandlade jag och romantiserade allt som har med självdestruktion att göra.
Jag har inte kommit ifrån det än.
Jag tycker det är vackert. Rakblad är vackra. Och så användbara som motiv!
Det här är en del av mig. En stor del.
Kan ingen acceptera det, så kan ingen acceptera mig.
<3

Yippie Hippie

Jag har absolut ingen aning om varför jag bloggar. Har egentligen ingenting att skriva.
Allt går åt helvete och kvar står man utan något att kunna göra.
Jag är maktlös mot fienden. Fienden, som är precis allt från traktorer till människor.

Just nu sitter jag i solen och värmer mig. Det är satans varmt när man sitter i solen, nästan som sommar.
Åh vad jag längtar till sommaren. Då har mitt hår växt ut så jag kan puffa det igen och så har jag förhoppningsvis gått ner färdigt i vikt eller i alla fall en bra bit på väg så jag kan ha mina fina kläder igen.
Vet ni vad? Happyface på detta alltså: jag köpte som sagt ett par guldshorts från Gina Tricot förra året, och då var de för små men nu kan jag ha dem även om jag ser ut som en stoppad korv i dem!
Behövs bara kanske 10 kg ner tills de sitter riktigt snyggt. Känns as bra. Men jag har inte vågat väga mig än, det är jag rädd för. För något säger mig att den veckan jag och Bambi hade party typ varje dag med pastasallad, godis och energidrycker till max så gick jag upp massa i vikt. Jag har ingen fakta på det, men min intuition säger mig att det är sant.

Igår när jag skar sallad till min pastasallad så skar jag mig djupt i fingret. Fy helvete vad ont det gjorde!
Jag HATAR att skära mig i fingret. Det är något av det värsta jag vet. Det gör skitont! Samma sak när man råkar skära sig på papper. AJ!
Haha sitter jag här och säger som skär mig medvetet men det är en helt annan sak att skära sig medvetet än att göra det i fingrarna. Sjukt ont gör det ju, och i armen känns det ju knappt.

Har förresten suttit och letat upp nya band. Rätt bra är dem. Bloc Party har jag aldrig lyssnat på förut, men visste vilka de var. Så jag laddade ner och shit, de är riktigt bra!
Så kolla in dem!

Nu har jag faktiskt ingenting mer att skriva. Så kommentera eller läs eller vad ni nu än vill göra.
Vi ses, hörs eller möts. Om inte i denna värld, så i nästa. <--- Mitt motto. Ingen snor :c

Kanske inte blir Göteborg ändå

Vi får se. Skjutsen verkar inte så glad med att köra dit oss.
För övrigt... Min morbror har fått cancer och har bara ett halvår kvar.
Så jag är rätt ledsen.

Göteborg på lördag

Ska till bästa Göteborg med bästa Bambi och köpa bästa hårfärgen: rosa och svart!
Åh vad jag längtar.
Vad har ni för planer på lovet?<3

Planer för framtiden

Började dagen med att vakna, såklart.
Sedan tog jag på mig, sminkade mig väldigt lite faktikst och fixade håret. Orkade inte med att håret är så kort att man inte kan ha löshår så jag sket i det totalt.
Drog till BUP för att vänta på Bambi, sedan halkade vi hela vägen till skolan.
Väl framme drog vi till Hemköp och kötpe Burn Juice och Powerking.
Snackade hela dagen och hade jättetrevligt. Planerade vår framtida bostad nära Stockholm och vi ska ha två katter; en skogskatt som ska heta Bacon och en sköldpaddsfärgad katt som ska heta Senap. Senap ska vara min och Bacon Bambis. Albin, som ska bo med oss, ville inte ha någon katt. What a shame.
Vi ska ha en trea och mitt och Bambis rum ska vara svart med färgsplatter på väggarna. Kommer bli sjukt najs!
Men i början måtste vi hitta en lägenhet här i Trollhättan tyvärr. Ingen av oss trivs här, och vi är lite avundsjuka på Albin som bor närmare Stockholm än oss. Lilla Albin bor i Insjön.

Men innan vi kan flytta måste vi ha ett jobb, pengar och kunna klara oss på egna ben. Det är nog inget större problem.
Jobb är dock svårare, för det finns ju inga jobb, tyvärr. Får väl bli något skabbigt jobb.
Men som vi planerat, ska vi kunna leta lägenhet medan jag och Bambi går vårt fjärde gymnasieår.
Ja, vi är sär som får gå ett fjärde år. Men ni älskar oss även fast vi är lite sär.
På det fjärde året ska jag läsa text kommunikation, kanske svenska, matte och psykologi A.
Det är de kurser jag inte klarat av än så länge. Svenskan går jag till då och då så den kanske jag klarar detta och nästa år förhoppningsvis. Man får ju alltid vara en optimist.

Jag är glad, för mina naglar har växt ut mer. De är nästan långa! Jag gillar att ha långa, rosa naglar. Det gör mig glad på något sätt. Allt som är rosa är bra, haha.
Och på Webbdesignen idag sa vår lärare att man har rätt att ta upp till 1000 kr för en bloggdesign enligt skatteverket eller vad det nu var. Muahahha kanske man borde göra? Men inte så mycket, men kanske 50-100kr.
Känns ju elakt att råna någon på 1000 spänn pga en sketen design som bara tar några timmar att göra.
Dessutom är jag inte så duktig på att designa. Speciellt inte nu när datorns virituella och ram minne är slut.... Trots att jag rensar det flera gånger per dag! Jävla lagg dator. Behöver en ny.

Nej nu ska jag gå och tvätta av sminket och tvätta håret. Vi hörs senare!
Bye <3

Kanske Green Day i sommar

Kanske kanske, kanske kanske t o m VIP biljetter!
Vilka är där?

You said goodbye and then you cried

Hej hej bloggen.
Nu får en ca 1-2 veckor gammal bild, bara för att jag är så awesome och inte vill ta nya bilder på mig.
När min lugg växer ut och täcker ögat och jag kan fluffa det igen, då jävlar.
Just nu lyssnar jag på The Used.
De är bara så awesome. Man blir glad av dem!
Senare blir det lite electro pop, för det är också awesome.

Idag var jag som sagt på DBT. Det var sådär. Det är ju inget kul direkt, men inte heller pest och pina, förutom när de frågar saker man måste svara på. Det är elakt att inte svara på tilltal.
I alla fall när det gäller sånt folk, sånt där... läskigt folk som rotar runt i ens hjärna.
Pratade faktiskt nästan med de två som var där idag. Vi ska bli fem. Vi var tre idag.
Pratade nästan nästan. Det var nära.
En dag kanske vi faktiskt pratar, säger hej ... Ja vem vet?

Jag mår inget bra.
Jag orkar inte och har ingen lust att skriva nu när folk som återigen inte ska läsa läser. Det blir nog lösenord på bloggen med tiden.
Där rök mina planer om att bli nästa Berny Pålsson!
Som bloggare istället för författare. Samma sak fast ändå olika. Jag skriver min blogg för att andra med samma eller liknande problem ska kunna känna igen sig och få veta att de inte är ensamma. Men nu går allt åt helvetet när mamma läser. Tack så mycket...!

Nej, nu ska jag kanske hitta något att dricka. Är änna törstig.
Hej då kära läsare!

Solsken

Solen skiner, snön smälter och vårfåglarna kvittrar. Våren, är du äntligen på väg?

Idag har jag DBT. Det suger, skulle mycket hellre vara inne på msn eller något sådant.
Men men rules are rules.
Inget DBT = inga snakebites innan maj. Och inge Kent.
Så dbt it is.

Längtar, om 19 dagar gäller det! Fatta vad grymt!
Wie!

Längre uppdatering kommer senare.

Back on track

Ursäkta drogade ögonen, sover dåligt.

Alla som bevakar här på bloggen, checka återupptagna bilddagboken!
Klicka antingen där uppe på "Bilddagboken" eller sök manuellt på PSYCOPATHiCMIND.

Yeah, I'm back bitches!























"Du är inte normal"

Fredag. Utskällning som fan.
Kallad onormal.
Kallad diverse.
Kallad konstig.
Det räckte inte att träffa Adam gick åt helvete. Man kommer hem, går från 0 till -100.
Yes, lovely.