Vi väljer bort nr1.
Vi behåller nr 2.
För det är det som känns bäst.
I alla fall just nu?
Vi vet ingenting.
Är det kanske alla mediciner som gör en konstig?
Tog Abilify för första gången idag. Den smakar skit, faktiskt.
Och nu börjar jag somna lite sakta. Theralen plus tre Circadin tabletter borde väl ändå kunna få mig att somna? Jag hatar att inte sova.
Och vi har dåligt samvete för att vi känner att vi sårat/irriterat Mikael.
Vi menar inget illa, det bara blir. Jag vet inte ens vad vi skriver.
Vi är arga. Vi är ledsna. Vi är i upplösningstillstånd.
Vi vill inte såra andra mer.
Nu ska vi försöka reparera skadan vi orsakat Mikael.
Annars får vi sån ångest att vi gråter i veckor, och det vill vi inte, helst.
Förlåt oss Mikael.
Jag och hjärtat säger förlåt för att vi är så dumma i huvudet.
Du får gärna döda oss om du vill.
Det vore underbart.

Jag sa alltid det när jag var tillsammans med mitt ex.
Min enda pojkvän någonsin.
"Jag vill dö på mitt speciella ställe vid Bohus Fästning. Och jag vill dö med dig. Förblöda på blommorna och klipporna. Andas in luften från Göta Älv, blicka ut över Bohus och se fiskmåsarna flyga förbi. Det är så jag vill dö. Det har jag bestämt."
Och visst vore det underbart. Fast jag vill inte dö med honom. Jag hatar honom.
Jävla idiot.
Men platsen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, likaså min och Bambis tågvagn. Den är vår, och ingen annans.


Jag tror du kommer logga in efter jag loggat ut. För jag somnar när som helst, ska upp klockan 5 och jag kommer gråta större delen av natten för att jag har sån ångest över det jag sa till dig.
Förlåt, även om det är omöjligt.
Molnet säger att jag ska straffa mig, men det behöver han inte påminna mig om. Jag vet redan. Jag lärde mig för flera år sen. Jag är faktiskt riktigt glad över att jag lärde mig skära. Så tack till nålen som gjorde mitt första sår. Tack till saxen som jag älskade att skära med, tack till mina två vackra, slitna gamla stora rakblad. Och tack till er nya, vassa vackra ting som ger mig diciplin.
Tack<3