Nu har jag ställt till det igen.
Bråkar vi?
Eller frågar vi bara?
Du skrev att jag slutade stöta på dig, att du vill jag ska gilla dig.
Jag sa att jag gillar dig mer nu än förr.
Du skrev "ofta".
Är det bråk?
Argumentation?
Kärlek...?
Fatta att jag älskar dig.
Du kan omöjligt göra detsamma men...
Du måste förstå... Jag slutade aldrig.
Det är kaos alltihop.
Tårarna rinner, snuttekudden är placerad i famnen.
I blodet rinner 5 gånger större dos Theralen än jag ska ha.
Mamma hade inte gömt den.
Det rinner två circadin tabletter.
Sen kommer mamma ge mig fler droppar för hon inte tror jag tagit dem.
Om jag dör så gör det ingenting.
Jag orkar inte med smärtan i hjärtat.
Men jag kommer inte dö.
Stjärnänglar kan inte dö.
Bara svimma, bli medvetslösa eller sjuka.
Men aldrig dö.
Förhelvete, skriv snabbare... >:

Jag mår illa.
Jag vill spy.
Men jag håller mig.
Jag kan inte lämna datorn nu.