Möblerat om

Den fina Hello Kitty kudden har jag fått av Kalaspuff. Jag älskar kuddar :)

 

Tycker det blev bra. Hade tvärtom förut, som några läsare kanske minns från ett tidigare inlägg som man ser här.
Vill göra om lite, men det är hyreslägenhet så det blir inte riktigt så. Skulle vilja ha en fin fondväggstapet med något fint mönster, kanske vit tapet med svarta grenar på. Det är fint.

Bilder på min lägenhet!


Sovrummet/Vardagrummet. Min säng, tv, tv-spel, två fotöljer.




Ja, ni ser själva. Min fina Hello Kitty tvättkorg där bakom och slangen tillhör min lilla dammsugare.

 


Tv:n och Nintendo 64! Har lånat hem det :D Och Zelda spelen :D Dock får jag inte tv:n och Nintendo:t att samarbeta... Får be om hjälp angående detta!

 


Min lilla säng och mitt fina överkast och mina fina kuddar.



Min ena hylla med några Hello Kitty saker och andra allmänt rosa ting.



Bordet och stolarna jag fick igår. As najs är dem!
Sen har jag två svarta pelare eller vad man nu ska kalla dem, på vardera sida om ingången till kök och badrum. Tänkte ha ljusslingor där sen.


Ovanför bordet har jag ännu en hylla med lite krimskrams på.



Mitt kök. Inte så stort men det är lagom! Diskho, diskbänk, spis/ugn och kyl och frys samt några skåp.


Das badrum! Inte så mycket att säga där, haha.


Handdukstork och handfat samt handdukar. Sånt där jätteintressant...


Mitt kontor. Där ser man även fönstret jag brukar sitta i. Hade öppet fönstret så solen var väldigt stark så jag gick aldrig in i kontoret, men där finns inte så mycket ändå mer än två garderober. Mitt lilla kontor ligger precis bakom sängen kan man väl säga. Man ser lite av sängen i högerkanten av bilden.

Det var min lägenhet det! Har inte brytt mig om att ta fina bilder, hade ingen ork så det fick bli som det blev helt enkelt. Man ser ju i alla fall hur det ser ut :)

 

 

Nu har jag flyttat!

Jag sitter nu i min alldeles egna lägenhet! Jag har packat upp lådor sedan omkring halv fem och nu är alla lådor tomma och ihopvikta och jag har diskat så mycket som fick plats i mitt nya diskställ jag köpte idag och så har jag gjort iordning så det nästan ser färdigt ut. Jag köpte massor av nödvändigheter idag och det gick på omkring 1100 kronor och det var av mina egna pengar, de 750 från försörjningssstöd kommer imorgon och det känns bra att det är lite pengar man får i alla fall så man inte fått stå helt på egna ben. Bland de saker jag köpte finns toalettborste, tandborstar, diskställ, diskborste, diskmedel, tvättmedel, sköljmedel, såpa, hushållspapper, toapapper, mjölk, smör, frallor, stekpanna, osthyvel, Proviva och ja, ni förstår nog vart det leder. Mest glad blev jag över ett supersnyggt svart sängöverkast och tre prydnadskuddar varav två var av samma mönster som överkastet; med broderade, svarta rosor på det svarta tyget. Den tredje kudden är vit med svarta mönster på. Nu ser min säng jättefin ut! Ska även köpa mer sängkläder när jag får pengar.
På lördag eller söndag kommer familjen hit och då ska vi äta prinsesstårta. Köpte det idag och det ska bli gott och roligt att inviga lägenheten med lite fika.

Känns i alla fall väldigt bra och roligt att äntligen ha ett eget hem! Nu gäller det bara att lära känna området så jag hittar, haha.

Lägenhet

Jag har fått en lägehet! Flyttar in nästa fredag, alltså den första april!
Det blev den första jag tittade på och jag är hur glad som helst nu :)

Hurra!

Jag har blivit erbjuden visning av en lägenhet! Det gjorde min dag, hihi! Den är 28 kvadratmeter stor och billig och ligger nära centrum. Helt perfekt! Vill så gärna ha den, den eller någon överhuvudtaget. Åh!

Väntan

Nu har Gudrun och Martin pratat och Martin kommer ringa mig den 22a mars för att meddela om lägenheten blir min eller inte. Det finns tydligen en till som vill ha den.
Han frågade Gudrun massor som han inte ens behöver veta? Frågade om jag skulle få boendestöd för att jag var mobbad men det sa Gudrun att nej, det är inte därför. Sen frågade han henne om jag skär mig, men som tur var ljög hon där och sa nej.
Han fortsatte fråga en del men när de var klara ringde Gudrun upp mig och hon blev glad över att höra min röst sa hon. Hon är den som jag tycker mest om av alla jag har kontakt med på soc för hon är alltid så snäll.

Om jag nu inte får denna lägenhet, vilket jag både hoppas och inte hoppas på, så har jag i alla fall en reservplan. Jag har sökt varenda lägenhet i Trollhättan med hyra under 4000, borträknat lägenheterna i Kronogården och de på Lassarettsvägen. Det var en som blev mördad på Lassarettsvägen för inte så längesedan och där vill då inte jag bo efter den händelsen.
Varför jag har en förhoppning om att inte få den lägenhet Martin hyr ut är för två olika anledningar. För det första är den på 28 kvadrat och kostar 3600 i månaden ungefär, vilket är jävligt dyrt för en så liten lägenhet. Den andra anledningen är att den just är så liten för så mycket, så det är väl egentligen bara en anledning men ah.
Jag har hittat lägenheter som ligger mer centralt som är både mindre och större som är billigare. Hittade en etta på 40 kvadratmeter för 3009 kronor, alltså mycket större än den Martin hyr ut och mycket billigare. Och jag vill helst ha en billigare lägenhet för hyran stiger ju varje år och soc bidrar med max 4197 kronor i hyra per månad.

Nu väntar jag bara på att någon av de som hyr ut lägenheterna jag anmält intresse till hör av sig. Men nu ska jag spendera kvällen med annat. Får se hur det går.

Ett steg framåt och inga steg bak?

Har varit på visningen nu och jag gillar lägenheten. Den är mysig och väldigt bra storlek för en etta. Där man egentligen ska ha en säng ska jag ha mitt skrivbord, also known as my office, haha. Det är helt enkelt för trångt för att min säng ska få plats, och jag som tänkt sno systers dubbelsäng får ha min vanliga enkelsäng så länge tills jag kan köpa en bäddsoffa. Dvs om nu lägenheten blir min, men på fastighetsskötaren, som var den som visade mig runt, lät det som om chansen var stor. "Ring du Martin så fort du kommer hem så ska du nog se att du får den," sa han. Jag ringde till Martin (han som annonserat ut lägenheten) redan i bilen hem.
Problemet här är att Martin vill prata med Caroline och hon har endast telefontid en timme om dagen och det är nog en del som ringer. Så jag skickade iväg ett mail nu och bad henne vara förberedd och skickade även med Martins nummer så att hon kan ringa honom om så behövs.
Nu väntar jag bara på att de två ska komma överrens och att ett beslut tas. Jag är redo!
Dock så glömde jag (naturligtvis) att fråga om husdjur. Men jag får fråga imorgon. Håller tummarna hårt!

Så, är det ett steg framåt och inga steg bak? Eller blir det tre steg bakåt och en bitchslap i ansiktet när de säger att den inte blir min? Det kan endast tiden avgöra. Men jag hoppas, tror och vill. Det här kan vara en nystart i livet.

Visning

Visning imorgon 16:30. Längtar lite, bara lite. Eller nä, jag längtar HUR mycket som helst!
Lägenheten ligger i Stavre så det är inte så långt till centrum och det går bra bussförbindelser så man enkelt kan ta sig in till stan. Det är en etta på 27 kvadratmeter, alltså är den inte stor men med bra planlösning kan det nog bli bra. Den verkar i alla fall jättemysig och jag hoppas visningen bekräftar huruvida den är det eller inte.
Säljaren lovade ingenting, det är många som sökt den men det lät inte på honom som om det var hopplöst. Hoppas, hoppas, hoppas.
Och just ja, note to self: Glöm inte fråga om man får ha husdjur!

Extas

En av ägarna till de lägenheter jag sökte på Blocket igår hörde idag av sig! Jag blev helt till mig inombords. Han heter Martin och han ska ringa och prata med Caroline på soc för att se så allt står rätt till och att jag inte har några betalningsanmärkningar. Efter det ska han höra av sig igen.
Dock hade rätt många sökt den lägenheten men ville jag så skulle jag få titta på den. Nu väntar jag bara på att han ska ringa tillbaka och förhoppningsvis ge mig en tid för visning.
Åh, hoppas verkligen detta blir av!

Lägenhets pepp

I övermorgon gäller det. Jag har fixat fram alla papper jag ska ha med förutom en kopia på min sjukskrivning eftersom den skickas till skolan och inte till mig. Hoppas det går bra ändå.
Är inte nervös, utan mer förväntansfull. Jag vill att pengarna ska komma snabbt nu, men mamma säger att det kommer ta ett tag. Varför ska allt behöva ta sån tid?
Åh! Två nya lägenheter har blivit lediga. En i centrum och en i Hjortmossen där jag vill bo. Centrum vore ju underbart och även Hjortmossen. Ska gå till Eidar (fastighetsbolaget som äger större delen av lägenheterna i Trollhättan) imorgon och anmäla intresse.

Det känns bra och hoppfullt att flytta. Jag längtar verkligen. Egna regler, tider och sysslor. Och så underbara, mjuka och goa katter. Får hoppas på att jag har råd att skaffa dem så snart jag flyttar. Det är dem som kommer göra livet värt att leva.

Anmält intresse

Nu har jag anmält intresse till två lägenheter och det känns bra, pirrigt. Jag hoppas jag kan flytta så snart som möjligt. Vill så gärna ha mitt egna hem och såklart mina två katter jag ska skaffa! Vad mer kan jag säga än att jag verkligen längtar? Ingenting. Det här känns riktigt bra!

P.S
Jag har alltså anmält intresse till att kika på lägenheterna, inte till att köpa dem.

Glad!

Soc ringde för inte så längesen och de sa att jag får försörjningsstöd och intyg att söka egen lägenhet! JAG BLEV SÅ GLAD!
Ska lämna in min ansökan nästa måndag, efter att jag varit hos soc och fått intyget. Kollade in lediga lägenheter och det finns en etta i Lextorp (samma område jag bor i nu) och den verkar bra men man vet ju aldrig om det blir den man får. Vill helst bo i Hjortmossen eller Sädesbingen.
Men nu är jag i alla fall på bra humör. Längtar till måndag!

Lillgården

Göteborg - Örgryte - Lilla danska vägen 11 - Lillgården.

Jag var där idag. På studiebesök.
Mitt första intryck var att wow, det här är inte ett litet hus. Mina andra intryck var att rummet som eventuellt blir mitt var stort och hade en walk in closet.
Mitt tredje intryck var av personalen som jobbade idag. De var snälla och trevliga, men när vi delades in i två grupper, jag och två ur personalen och mamma, Elisabet och chefen för Lillgården, så blev jag osäker. De bad mig berätta om mig själv, de bad mig ge exempel. Och det sved att ta upp allt gammalt igen. Jag vill ju bara glömma men jag kommer ju aldrig glömma.

Roberto: Om jag förstått det hela riktigt så ser du inte ditt skärande som ett problem. Vad vill du ha för hjälp av oss?
Jag: Jag vill kunna må bra. Jag vill slippa den här ångesten. Och jag vill lära mig säga nej.
Roberto: Okej. Vad är ditt mål?
Jag: Egen lägenhet. Med två katter.
Jag gav till ett leende. Tanken på katter gör mig glad.
Den andra ur personalen som också var i rummet med mig och Roberto minns jag inte namnet på. Garcia eller något sådant var det. Vi kan låtsas som det för tillfället.
Garcia: Åh, katter. Vilken sort?
Jag: Bondkatter, eller helst leoparder. Jag älskar leoparder. Men alla katter är fina.

Efter ungefär en timme var vi klara med vårt samtal. Jag hade hunnit fråga om den näst viktigaste frågan efter dator och internet: får man har rakhyvlar?
Det får man, om jag kan hantera det. Jag sa att det är nog bäst de har dem och att jag får be om dem när jag ska ha dem.
Garcia: Hur kommer du att klara dig utan att skära? För här får du ju inte skära dig.
Jag: Jag kommer ju skära mig nån gång. Man kan ju inte sluta helt tvärt.
Hon sa inte så mycket till svar och det gjorde mig ingenting. Jag vet ju att jag inte kan sluta bara sådär, och de som är "experter" inom området borde ju faktiskt förstå och veta det.

Det enda jag såg som negativt med Lillgården var väl det att de mellan raderna sa att om jag skär mig så får jag inte bo där. Men... det är ju därför jag ska bo där? Så många frågor jag inte vågar ställa.

Nu känns det hela omtumlande. Under hela samtalet satt jag och hade en konstig tanke som vägrade ta sig ur mitt huvud. Det var en körsbärs tomat som var delad i två, och i dem var det spad från fetaost. Den bilden hade jag i en timme i huvudet så det var rätt svårt att fokusera på det jag skulle.

Jag vet fortfarande inte om jag får flytta in. De ska ta upp frågan med hela personalstyrkan, vilket blir på onsdag förmodligen. Så jag antar jag får bo kvar här på NÄL i två veckor till eller något. Suck.

Jag är så utmattad efter alla nya intryck. Allt jag vill är att sova just nu men det kan jag inte för jag orkar inte. Hopplöst allting.

Jag: Jag är rätt impulsiv av mig.
Roberto: Kan du ge ett exempel?
Jag: När jag överdoserar. Då får jag för mig att göra det utan större anledning. Jag bara känner för det.
Vissa dagar vill jag dö och nästa dag inte. Det är en ständig ovisshet.
Garcia: Vill du dö?
Jag: Det går från dag till dag. Jag kan inte svara på den frågan.
Roberto: Men du vill hit?
Jag: Ja, verkligen. Det verkar bra här, och bara jag får en trygg miljö så skulle jag må bättre och slippa självmordstankar.

Snälla låt mig bo hos er. Snälla... Ni är mitt sista hopp.




Hur mötet gick

Jag är arg, arg och ledsen. Sårad.
Socialen hade sagt till Frida att jag hade fått platsen på Lillgården redan säkrad. Min fasa innan mötet var att de skulle ångra sig, och säga att nej, vi vill inte ha dig här. Istället visade det sig att de inte visste någonting om mig, utan att Sanna och Roberto som representanterna hette fick veta det när de kom till jobbet imorse att nu ska ni till Trollhättan och besöka Emelie.
Mötet gick ut på att Frida berättade för socialsekreteraren Sara om vad Sandra, hon som sagt att jag fått platsen på Lillgården, hade sagt. Sara förstod att det var ett missförstånd och skulle ta upp det med Sandra. Jag ramlade återigen mellan stolarna och ovissheten växte när Lillgården berättade att det är en process att skriva in mig. Och idag hade jag utskrivningssamtal med Gabriel, läkaren här på avdelningen, för att vi alla trodde det var klart allting.
Den andra delen av mötet gick åt till att Sanna och Roberto berättade mer ingående om vad Lillgården är och går ut på. “Man kan säga att det är som att gå till ett jobb när man kommer till oss, man måste arbeta på egen hand med oss som stöttar,” sa Roberto.

Lillgården ligger tio minuter med buss från Göteborgs centralstation. En dag i veckan ska man laga mat, vilket jag ser som ett problem. Inte för att jag inte kan laga mat, för det kan jag, men för att jag är så rädd att jag ska göra något fel. Tänk om maten jag lagar blir äcklig, vad gör jag då? Kommer de stirra ilsket på mig och tänka högt att det här var nog det vidrigaste jag ätit?
Jag har så många frågor nu i efterhand. Jag tog dock upp min viktigaste fråga, och det var om man fick ha dator och internet där. Det fick man, och mobil också. Men man måste lämna in de båda innan man går och lägger sig, och datorn ska in klockan nio på kvällen. Innetiderna är 22:00 på vardagar och 00:00 på helger. Man ska gå och lägga sig senast klockan ett på helger och tio på vardagar, som sagt.

Man har tvättschema och det är väldigt mycket möten, vilket jag finner jobbigt och stressigt. Det är möte varje måndag där man bestämmer vem som lagar mat vilken dag och vem som ska tvätta och när och så berättar personalen om övriga saker som händer i veckan.
Under vissa lov åker man som grupp ut till olika ställen, som t ex ut och seglar ellkunna prata mig ur det på något sätt.

Ca ett år ska man bo där. Ett år. När orden slank igenom öronen och in i hjärnan ekade det. Ett år är en evighet. Ett år med styrda regler jag inte själv valt och med fyra andra tjejer jag inte känner. Min sociala förmåga är inte den bästa för den delen heller, och Sanna berättade att det bara finns två badrum, men att det nästan aldrig blir bråk om dem. Men hon sa däremot också att det blir en hel del tjafs tjejerna emellan. Oro, ångest, oro, ångest.

Frida tog upp den ekonomiska frågan. Både hon, jag och mamma undrade ifall socialen kommer betala mina resor till och från skolan, och Sara skulle prata med sin chef eftersom det är hon som bestämmer. Jag kommer även få försörjningsstöd för att ha råd med mina mediciner.
Men processen tar tid. Lillgården måste först ha ett inledande möte, ett sånt vi hade idag, sedan ska jag dit på studiebesök vilket mamma och jag bestämt blir imorgon, och sedan ska man dit och intervjuas men det lovade dem att vi skulle göra samtidigt som studiebesöket äger rum. Efter det ska de sätta sig ner all personal och cheferna och diskutera om det är ett bra ställe för mig eller om jag behöver något annat. Så en säkrad plats, det har jag definitivt inte, och jag dränktes i hopplöshet och förtvivlan. Om Lillgården är det enda alternativ socialtjänsten har att erbjuda och de tackar nej, vart ska jag då ta vägen? Det finns ju inga ställen som vill ta emot mig med min problematik, och inte ens Lillgården verkade vilja ta hand om mitt skärande. “Det är upp till dig, du måste vilja själv,” sa dem. Men tänk om jag inte vill sluta då?
Sanna: Under intervjun ska vi se mer på vad du vill ha hjälp med och så, så det är bra om du tänker lite på det i förväg.
Hjälp? Jag behöver ju ingen hjälp. Att bo hos dem är ju inte för att få hjälp, utan för att inget annat boende vill ha mig! Har de helt missförstått mitt fall?
Jag nickade och i början av samtalet visade jag entusiasm då jag tänkte att jag kanske redan kan flytta in imorgon. Sen kom bomben och jag fick veta att min plats inte var säkrad. Då stirrade jag ner på bordet resten av samtalet och sa bara mumlande ljud till svar på frågor.
Frida: Vad tycker du Emelie? Låter det bra?
Vad fan ska jag säga? Ska jag säga att nej, det låter förjävligt och ni får se till att hitta ett annat boende åt mig (som inte finns) eller ska jag säga ja och ge det en chans? Men vad för chans då, jag vill ju inte ha någon hjälp för jag anser mig inte behöva någon. Jag har blivit beroende av att skära mig men jag ser det inte som något problem. Det är en del av min vardag och jag kan inte se ett liv utan rakblad framför mig.
Men jag ger det en chans. Det är sista utvägen från sjukhusväggarna.

Äntligen ett hem

Tisdag, någon gång mellan två och tre kommer de från Lillgården hit och pratar med mig. Det känns bra och jag har en säkrad plats där och får flytta in senast om två veckor.
Måste höra med socialen också om de kommer till att betala mina tågresor som de sagt. Man kan inte direkt lita på att de tar tag i det. Johanna har verkligen inte tagit tag i det. Hon kommer med dåliga ursäkter och säger alltid att hon inte har tid. Tur det, för Sandra som ersätter Johanna i mitt ärende är mycket bättre.

Jag hoppas att jag kan komma till skolan på måndag. Sen på tisdag när jag vet mer om hemmet och när jag kan flytta in så ska jag försöka att gå hela veckan minus tisdag, men det beror som sagt på hur det blir.

Jag saknar verkligen att ha något att göra på dagarna, även om skolan inte är vidare rolig. Men jag ligger efter rejält mycket och jag tvivlar nästan på att det räcker med ett extra år efter studenten.
Jag skulle vara klar med min 2 minuters film i oktober, och vi skulle göra reklamfilm och en 5-7 minuters film. Och i Multimedia skulle vi varit klara med en animations serie i fem delar för flera veckor sedan.
Jag vet inte hur länge det är jag varit 100% sjukskriven, men det är alldeles för länge, det är ett som är säkert.
Det bra med Lillgården är att jag kan läsa upp matten där, eftersom de även har skola. Och jag är verkligen kass på matte kan jag lova. Tar mig ca 1 minut att räkna ut ett simpelt plustal som 14+9. Seriöst, det tar mig jättelångt tid.
Även det sociala tar stryk av att jag är här. Jag har inte träffat någon som inte är patient utöver min familj sen innan jag blev inlagd sist om jag inte minns fel. Det är påfrestande, man känner sig så ensam.

Hoppas ni alla får en bra dag. Ni är bra, glöm inte det!

Idag planerar vi

Idag klockan ett kan man ringa Sandra, den dam på socialen som har hand om mig för tillfället eftersom min egentliga kontakt Johanna inte har tid. Då kommer jag få veta när jag kan åka och titta på behandlingshemmet, och förhoppningsvis blir det redan imorgon om jag har tur och de kan ta emot mig och mamma.

Det jag vet om behandlingshemmet är att det ligger i Örgryte, heter Lillgårdens Ungdomshem och att de har lediga platser. Good for me, med andra ord.
Jag älskar verkligen Göteborg och jag kan tänka mig att det här kommer att bli bra, även om jag inte är där för att få behandling. Vad jag fått höra, så kommer jag bo där tills socialen hittat ett annat boende åt mig.

Såhär står det på nätet om Lillgården:

"Diagnosgrupp: ADHD/DAMP, Aspergers syndrom, Borderline, Incest, Sexuella övergrepp, Psykosocial problematik, Ångestsyndrom, Fobier/Depressioner

Platsantal: 5

Målgrupp: 15-21 år, pojkar/flickor, psykosociala problem samt brister i jagutveckling.

Behandlingsinnehåll: Miljöterapi utför grunden där vi integrerar ett psykodynamiskt förhållningssätt med systemiska och kognitiva metoder. Lillgården erbjuder en trygg bas med en tydlig vardagsstruktur med trygga relationer till stabila vuxna genom tydliga förväntningar, mål och överenskommelser. Vi hjälper ungdomen att få ett liv som fungerar utifrån ungdomens specifika möjligheter och behov. Skolan är en mycket viktig del för ungdomarnas utveckling och vi kan erbjuda en individuellt anpassad undervisning via Lilla Torps pedagogiska enhet. Vi använder oss av kognitiva metoder för att bryta negativa mönster, lära dem hantera stressituationer, stärka jagets förmåga att hantera konflikter, uttrycka sina behov och få större förmåga till koncentration och reflekterande.

Övriga upplysningar: Lillgården har fem platser på institutionen plus en plats i en övergångslägenhet som är knuten till verksamheten. Lillgården är knuten till ett resursteam som arbetar med tonåringar i träningsboende och tonåringar boende i sina familjer."

Låter väl helt okej, eller vad tycker ni? <:

 

Villa Trestad är ute ur bilden

Villa Trestad, behandlingshemmet jag skulle bo i, ska läggas ner i mars.
Jag ska förmodligen bo på ett behandlingshem i Örgryte som ligger i Göteborg. Jag blev glad, för jag älskar ju Göteborg. Socialen ska med lite tur betala mina resor till och från skola så jag kan gå kvar och även träffa Bambi!

Jag ser positivt på det hela eftersom behandlingshemet även samarbetar med socialtjänsten genom att man med tiden får en träningslägenhet och till slut en egen. Och såklart är det ett STORT plus i kanten att det är i världens bästa stad! Så alla glada och ledsna Göteborgare, watch out 'cause I might be on my way!

Behandlingshem

"Villa Trestad är ett behandlingshem för flickor. Det ligger centralt men ändå naturnära i Båberg mittemellan Trollhättan och Vänersborg med goda kommunikationer till hela Trestadsområdet.

Vi är ett alternativ då en längre tids miljöterapeutisk behandling och ett boende utanför familjen ses som nödvändigt.


I vissa fall kan Villa Trestad även erbjuda korta/akuta placeringar.


Boendet är beräknat för 6 ungdomar

i åldrarna 14 till 19 år. "


Jaha. Då var det enda utvägen att bo på behandlingshem ett tag framöver.
Jag kommer fortsätta gå i skolan som vanligt, är tanken i alla fall och jag hoppas på att det blir så.
Hur länge jag ska bo där vet jag inte, och jag vet heller ingenting om man får ta emot besök, ha dator eller mobil med sig. Jag hoppas i alla fall jag får ha dator! Utan musik och skrivandet fungerar jag helt enkelt inte.

På fredag är det en premilinärt att jag ska åka dit på besök, och har jag tur får jag flytta in nästa vecka. Det innebär ytterligare dagar bort från skolan. Åh, jag blir så frustrerad.
Får man inte ha dator så då jävlar...

Tur det i alla fall finns något ställe som vill ta emot mig.

Inlagd

Jag sitter inne på Vuxenpsyk avdelning 57.
Har jag tur åker jag tillbaka till Kortbo på måndag, har jag otur får jag tvångsvård.
Jag har inte ens gjort något, ändå är jag här. Jävla skit.
Aja nu vet ni i alla fall. Får inte ha internet här men ska nog kunna smuggla fram det ändå lite då och då.
Men jag har extra tillsyn så det får bli sällan.

Puss, ni betyder.

Leaving town, are we?

Hej hej!
Jag bloggar nu igen, haha.
Tänkte bara uppdatera er lite om vad som hänt idag.
Jag har:

x Hållt på med den nya bloggdesignen HELA dagen.
x Av en slump hittat en av de vänner som lämnade migs blogg.
x Varit sugen på tårta.
x Varit på Vänerviken och pratat med min läkare där.

Nu till vad som sades på Vänerviken:
Jag ska eventuellt bo på ett kortbo, alltså ett boende man bor på under en kortare period. I mitt fall en helg var fjärde-var femte vecka.
Jag ska flyttas över till vuxenpsykiatrin när de har tid.
Jag tycker inte om kortboendet planerna alls. Men familjen orkar inte med mig och mina problem längre.
Känns awesome.

Aja nu väntar sängen. Är svintrött efter att ha glott på datorskärmen från 2 till snart elva.
Vi hörs imorgon! Hej då! :3