Jag var inte i skolan idag.
Ont i kroppen, ingen sömn och smärtan inuti blev för mycket.
Jag försökte förblöda igår igen. Det gick sådär.
Jag har ett en cm brett sår som nästan går runt hela armen, men inte fan förblöd man av det.
Jag hatar hur du levrar dig så snabbt, blodet mitt.
Hos psykologen i tisdags pratade vi om varför jag mår sämre.
Jag sa att det förmodligen delvis var pga dem.
Dem. Er.
Hon frågade vem av dem som fick mig att må bäst, vem av dem som verkar bäst för mig, eftersom vi arbetar med att göra mitt liv så värt att leva som möjligt. Hon vet inte att båda är på ett sånt där ställe. Att båda gör mer eller mindre olagliga saker, att båda har psykdiagnoser precis som mig. Hon tycker jag bara ska umgås med folk som är "normala".
"Det är så lätt att man dras ner i andras problem", säger hon alltid.
Därför berättar jag inte för henne om det. Men hon vet om att han nr 2 är på ett sånt där ställe, men inte att han nr1 är det. För jag vet inte ens själv varför han nr 1 är där, han har aldrig sagt, och jag har aldrig vågat fråga i rädsla för att lägga näsan i blöt, så att säga.
"Strul hemma", är det enda han sagt. Jag vet själv att det är det automatiska svaret man ger när man inte vill gå vidare in på saker och ting.

Men nu har jag faktiskt ingen ork kvar. Jag försöker dö dagligen. Snart överdoserar jag igen. Jag tvekar inte.
Det som hindrar mig är att jag vill träffa nr 1 och nr 2 en gång innan, och sen vill jag inte lämna brur.
Men som psykologen säger, "Man måste tänka på sig själv i första hand."
Och det som verkar bäst för mig är att dö. För då lämnar jag alla problem bakom mig, lämnar dem åt någon annan att lösa. Då slipper jag konflikten som kommer uppstå om nr1 och nr2. Då slipper jag ljuga för psyktanten om att jag vill ha DBT behandling, bara för att jag inte vågar säga nej när folk ber mig om saker.

Jag ska vara dryg mot honom, nr 1 på msn. Om han är inne.
Lika dryg som han är mot mig. Jag ska fanemej låta honom känna hur det känns.
Jag skiter fullständigt i om han har AS. Jag har också cp fel i huvudet.
CP x 2 = dubbelt cp = icke bra kombination.
Men det skiter vi i. För äckelhjärtat har fastnat.
Det lilla av hjärtat som finns kvar.
Eller finns det ens något kvar?
Tveksamt.
Jag hatar att känna, som sagt tidigare.
I kväll ska jag försöka skära ut hjärtat.
Då slipper jag känna.
Då slipper man kärlek.
Kärlek är det värsta som finns.
Den som sa att kärleken är vacker var dum i huvudet.


Jag tror inte på verkligheten.
Jag hör hjärtmaskinsljud om nätterna. De håller mig vaken. Jag vet att jag ligger i koma. Jag ligger kvar på NÄL. Allt som sker nu är bara en dröm av tusen jag har när jag ligger där i sjukhussängen.
Jag minns hur jag vaknade på NÄL i ett rum med två sängar varav jag låg i den ena. Jag hade ingen aning om vart jag var, men misstanken om sjukhus blev rätt uppenbar när jag tog loss en grej som satt på mitt finger och jag såg att det var en hjärtslagsmätare, eftersom hjärtmonitorn började tjuta och det rusade in personal. Sen blev det svart.
Nästa minne är att jag blev förtvivlad över att mina kläder var borta. Jag skrek "jag vill ha mina kläder, ge mig mina kläder!" men ingen gav mig dem, för de var hemma.
Det är allt jag minns. Förutom när jag fick MER då och då. Och att jag ramlade så fort jag gick ur sängen. Och att jag grät när jag såg mig i spegeln, med utkletat smink, tovigt, okammat hårsprayat hår som såg ut som skit, och ingen tandborste. Sen somnade jag igen. Koma, koma, koma.
Jag vet att jag ligger kvar där. Att jag inte finns här. Att allt bara är en dröm av tusen andra.

Anledningen till att jag inte kunde sova inatt var att min arm gjorde så jävla ont.
Nu förstår jag vad "självmordsguiden.se" menar med att man ska hålla armen i en låda isbitar innan man ska skära sönder den totalt. För det gör jävligt ont när man skär igenom hudvävnad eftersom hudlagrena är sönder sedan länge. Det är segt, tjockt och går knappt att skära i. Men när man ger sig fan på att man vill dö, så går allt.

Vi får se hur det blir.
I'm still considering it.
Hej då.


Om du var här, och jag var där.
Om du var här idag, igår.
Om du var här, inuti och utanför.
Om du var här idag, igår.