Glasskärvor

Glasskärvorna är vackra
de blänker i månens sken
Barfota tassar jag till köket
med barbenta små ben
Öppnar lådan med knivar
väljer en stor som är len
Jag håller andan och andas ut
när bladet öppnar min hud
En stråle av blod, en doft av ensamhet
och inte ett enda ljud
Sjunker ner på badrumsgolvet med kniven lagd åt sidan
Dags att plocka fram mina allra bästa vänner, som sakta smeker midjan
Med det vassa stålet mot min hud somnar jag och drömmer om en stunds frid
Undrar om någon ser mig, hör mig eller känner doften av min tid
Jag är så ensam nu, så naket bar
vaknar till och kravlar till mitt kar
Värmande vatten och jag kryper sakta ner
drar ett rakblad mot huden när inte någon ser
Ingen är där och ingen kan veta
att det här är sista gången
Mina andetag tar slut och jag orkar inte mer
Skär och skär samtidigt som jag ber
om hjälp från Gud
Han  kanske ler, skrattar och är glad nu
Hans barn är döende och innan hjälpen hinner fram
blinkade ljus och människor i gröna kläder
hinner jag ta mitt sista andetag
Ja, jag tar mitt allra sista andetag
Julia

Du skriver så vackert. Så tagande.

Fannii

<3

HannaH

du skriver fint, men jag blir rädd oxå, jag vill inte att du ska försvinna, det får du inte

Skywalker.




NAMN ALIAS

BLOGG WWW

VAD VILL DU SKRIVA?


Spara info