Självmordstankarna kommer och går, men fulheten, den består
Rubinblod rinner längs min arm
kylan försvinner, jag blir varm
En öm kyss från en tanig vind
en stilla tår från kind till kind
Ångest krälandes kommer fram
en dröm om frihet i ett land
Sverige kyligt, ont och hemskt är
man känner bara att man är till besvär
Min själ dör och ingen hör
jag bönfaller Gud men han blundar för mig
"Stackars lilla flicka, du lämnade mig
Nu får du bota för dina synders skull
jag hoppas minsann stormen blåser dig omkull
Du lider av cancer, emotionell sådan
och ingen tänker visa dig någon nåd
så stick du hem till himlen min i all bråd,
och lämna bakom dig alla dina odåd."
Jag sjunger sakta en Kent melodi
skyndar hemåt i vilt raseri
Jag övergiven från himlavalvet är,
men jag ska minsann lysa som stjärnängel där
Ingen kan stoppa mig, inte ens du
Så ta dig i kragen och fråga dig nu
Vem blev det som skrattar sist tillslut?
Jo, det blev du. Nu får du stå ut.

Emelie Segerlöf Angelstar.