....än tusen ord.

Fotade igår, med tema inre ångest. För större bilder: klicka.

De kallar mig perfekt. De säger jag är vacker. Det är en hel del som gör detta.
De har fel. De är så ytliga. En perfekt människa har både ett oklanderligt utseende samt en obeskrivligt perfekt insida som inte har några brister eller fel.
Jag? Jag är söndertrasad inuti, ärrad utanpå. Sen är jag ful, tjock och äcklig. Perfekt? Nej, tänkte väl det.
Det irriterar mig. Visst, hade det bara varit "du är söt." så hade det vrit en sak, men när man börjar prata om perfektion, när man säger "jag vill se ut som dig!" så.. det är överdrivet, det är fel och det är inte sant eller rätt att säga så.
Perfekt... Det kan jag aldrig bli. Är detta perfekt?
Jag skulle kunna visa alla hur jag ser ut utan sminket, utan håret fixat på något sätt, ja till och med oplattat. Då hade de själva fått se hur operfekt jag verkligen är. Sen kunde jag vara naken, så de kunde få se ärren, såren, fettet och allt annat äckligt. Då hade ingen sagt att jag är perfekt, vacker eller fin.
Det roliga är ju: det är så jag faktiskt SER ut. Den dag man får se någon helt naturlig och tycker den är det absolut snyggaste som finns, det är då man hittat någon som faktiskt är värd att kallas för perfekt, åtminstone utseendemässigt.

Det finns ingen som har en perfekt insida. Alla har vi våra brister. Folk benämner folk som perfekta baserat på hur de ser ut, inte efter hur de är.
En sista gång: Jag är inte perfekt.

Det är kyligt. Det gör ont inuti mitt huvud. Molnet har pratat sönder det, igen.

Har sovit 2 timmar i natt, trots att jag lade mig tidigt. Satt inne på datorn men mamma tvingade mig logga ut vid 10 tiden. Jag såg på Guldkompassen med syster och när den var slut gick jag och lade mig. Men jag kunde inte somna. Då kom Molnet och började prata, och han fortsatte och fortsatte tills det kändes som mitt huvud skulle explodera när som helst. Orden som gick på rundgång inuti hjärnan, ögonen som trött grät av alla känslor och ångesten av att inte få sova.
"Så jävla äcklig du är"
"Fyfan sicket svin.. Hora!"
"Hur länge har jag inte sagt det? Att du aldrig lär dig.... "
Det tog aldrig slut. Klagande efter klagande,  skällsord efter skällsord. När klockan var halv två fick jag nog, gick ur sängen och in i badrummet, öppnade den översta lådan och tog fram ett sånt där rakblad man kan byta ut på hyveln som sitter ihop tre och tre och gick in till mitt rum igen. Plockade fram min röda sax och klippte sönder rakhyvelsbladet så jag kunde plocka ut de tre små bladen som fanns inuti. Sen tog jag systematiskt fram Hello Kitty blocket och skar bort Molnets ord tills han tystnade. Men det tog lång tid och tillslut blev pappret fullt och både armen och händerna var nerblodade. Det var så fruktansvärt vackert... Jag kunde inte låta bli att faschinerat skåda hur mina båda händer hade ett tjockt lager blod på sig. Det såg ut som jag mördat någon, vilket var oerhört intressant. Men blodet fortsatte rinna och jag var tvungen att ta fram ett större block. När även det var fullt var jag tvungen att tvätta av armen och händerna. Det droppade på golvet, dörrhandtaget till badrummet blev blodigt och både handfat och kran var rödfärgat.
Jag tvättade försiktigt bort allt men det hade inte slutat blöda än, så jag fick linda en bit papper runt tills det slutade. Jag kunde ju inte stå där inne hela natten...
Fick städa i några minuter, torka av överallt så att ingen skulle misstänka något på morgonen. Kröp ner i sängen igen, men den var tydligen också nerblodad. Det märkte jag när jag såg på täcket, lakanet och örngottet, även om det inte var mycket. Men det kändes i alla fall, åtminstone på lakanet.
Jag somnade vid 4 på morgonen, helt utmattad. Men Molnet hade åtminstone tystnat, det var huvudsaken.


Det var ett tag sen jag skrev ner om mina mardrömmar, om mitt så kallade självskadande och Molnet. Jag har försökt fokusera på allt gott i livet, vilket jag även försöker idag. Men ibland går det inte att vara helt positiv, trots att man försöker. Själen är vissen ändå.
Och nu när jag förmodligen ska få genomgå en så kallad DBT behandling blir jag bara ännu mer osäker på mig själv. DBT är behandling för personer med borderline personlighets störning. Allt jag gör är att överleva, jag har ingen personlighetsstörning för det. Att skära är inte att skada, jag vet ju att jag inte kommer dö av det. Det är i princip omöjligt att skära så djupt att man dör. Jag överlever genom att skära. Jag skulle dö av utmattning om jag inte gjorde det, då Molnet suger ur all energi och glädje från min kropp. Han blir ju aldrig tyst annars, hans ord rinner bort med blodet. Och blodet... det är så vackert. Det finns inget vackrare än att kunna hålla en del av ens egna insida i handen, kunna känna på den, kunna se den, kunna smaka den om man nu vill det. Det är det mest konkreta bevis man kan få på att man existerar, att man är mänsklig. Det är så fruktansvärt faschinerande och vackert.


Imorgon ska jag genomgå en psykiatrisk läkarundersökning. När den är gjord ska läkaren tillsammans med psyktanten bestämma om DBT är den rätta behandligen för mig. Men psyktanten sa att det med största säkerhet blir det. Jag är rädd, det måste jag erkänna. Fruktansvärt rädd. Inom mig finns den ständiga rädslan av att avslöja för mycket. Tänk om de på psyk skulle få reda på allt om mig, hur jag känner, tänker, tycker, agerar..? Det får inte ske. Jag är inte redo för att exponera hela mitt inre för omvärlden. Det är mitt och ingen annans.
Nej.. Aldrig någonsin ska någon få veta allt. Det är inte lämpligt, och det angår inte heller någon.


Nu börjar mitt huvud falla ihop. Jag känner att Molnet är på väg hit också... Man kan ju undra vad fan han vill idag. Alltid är det något. Men nu orkar jag inte blogga mer.
Farväl för idag, lilla blogg. 

Kul att fira påsk. Man blir ignorerad av sin familj, de märker inte ens att man existerar. De har suttit och ätit godis och choklad, druckit gott och pratat ute hela dagen utan så mycket som ens bry sig om mig. Den enda stunden vi suttit ihop var vid middagen, men inte ens då kunde de prata med mig. När jag fixade håret förut gick mamma förbi och bara; "Åh, är du här? :O"
Liksom Gud vad jag känner mig älskad av dem. Hatar min familj. Vantrivs.

Så nu ska jag supa ner mig och förhoppningsvis vakna upp till en bättre värld. Imorgon ska jag träffa Bambi, så det gäller till att sväva fram tills dess. För när vi väl träffas kommer jag bli glad och må super, men tills tiden är där kommer jag behöva konstgjord glädje.

What the fuck happened with my life? Where did it go? Jag ska leta reda på det.

Well, at least I got an egg. Med äckligt godis i. Ugh.

Jag blir så jävla förvirrad. Igår skrev Adam på msn att han var osäker på allt. Sen pratade vi som vanligt, glatt och sådär. Sen idag smsade vi, och han lät som han gjorde innan han sa det där om osäkerhet, lite halvsöt sådär. Sen frågade jag:
"Vad gör du? <: "  och han svarar: "Är med en BRUD :O Sj? ^^ <3"
Hur fan ska jag tolka det? Stora bokstäver på "brud" tolkar jag som ett "hej hallå jag är inte intresserad av dig fuck off". Det gör väl vem som helst? Sen det smset har jag deppat sönder. Jag är väldigt känslig, speciellt när det gäller sånna känslor. Jag har verkligen starka känslor för Adam, jag vet inte varför. Vi har bara träffats en enda gång, men vi har snackat sen typ januari. Men jag blir så jävla förvirrad. Vad vill han egentligen, han är helt.. ååååhh. Jag fattar inte varför allt är så jävla komplicerat och svårt. Ena stunden är det "åh vad du är gullig och perfekt<3<3" och i andra är det "jag är med en BRUD" liksom wtf..??

Orkar inte bry mig. Det får bli som det vill. Ingen vill ändå ha mig, och det kan jag förstå. Och jag vill och orkar inte heller ha någon. Men nu råkade jag falla för Adam, och då cpar allt sönder. Fail. Ska glömma honom. Men det kommer nog inte gå så bra. Förhållanden är inget för mig ändå. Men det är inte det som sårar, utan hans konstiga daltande. Eftersom jag ändå känner så stark för honom, vilket han också VET OM.

Och jag saknar Hebbe bby som fan. Och Abbe också såklart, men vi var aldrig så närstående. Jag önskar de var här nu.



Slutet är inte här. Det finns alltid ett ljus i de mörka tunnlarna. Det gäller bara att sträva efter det.

Allt fuckar sig. Jag orkar inte. Trots glädjen den senaste tiden har Molnet ständigt mumlat i bakhuvudet på mig. Idag släpptes helvetet löst inuti mig. När mamma tog transportburarna med mina älsklingar försökte jag hålla kvar dem men det gick inte. De stängde dörren och åkte iväg till veterinären. Kvar satt jag ensam på golvet och skrek. Tårarna rann likt floder längs mina kinder. Jag skrek och skrek och skrek. Snälla kom tillbaka? Jag behöver er ;___;

Sen krossades mitt hjärta för andra gången idag. Kärlek är hemskt. Jag tål den inte. Adam gillar mig inte på ett sådant sätt. Det är han i alla fall osäker på. Fan.... <//3

Jag vill dö. Jag vill inte mer. Jag klarar mig inte utan mina älsklingar, klarar mig inte... Det är dem som fått mig att kunna stå ut såhär länge. På sista tiden har även Bambi varit en enormt stor del till att jag orkat. Nu är en del av det som höll mig kvar borta, det är så tomt. Jag vet ingenting längre.
Det här är hemskt.

Och jag gråter. Hur kunde jag ens tro att en så perfekt människa som Adam skulle kunna gilla den fula, tjocka och äckliga Emelie? Hah! Patetiska svin. Jag är fan helt störd som ens kunde tro det. AOGTNAONZOA <//3

Nu är det officiellt lov imorgon. Dagen ska spenderas med Moa, och jag ska träffa Elin för första gången tillsammans med henne. Sen ville även Nonno, Moas kompis som jag pratar med lite på bdb också träffa mig igen så det blir väl så :) Patrik vill också ses, men jag vet inte om jag orkar. Om det blir som det var innan känslorna tog överstyr igen så är jag gärna hans vän, men annars inte. Det var alltid trevligt att prata med honom innan han blev sådär ... "into" mig.
Om jag träffar på Benji imorgon kommer mitt humör säkert sänkas lite, men det kommer bara vara för en kort stund. Vad är bättre än sol, vänner och Göteborg? Ingenting! :) Så inte ens han kan få mig att må dåligt just nu. Ingenting kan.

Den 23 e ska jag träffa Adam igen, han ska på underOath i Göteborg. Jag längtar <3 Han ä så snygg D:
Just nu sitter vi och skriver halvt oseriösa saker med varandra på msn, och klockan är 01:20 denna natt/morgon. Alltså är det om några timmar som jag är i Göteborg. Härligt!

Nu ska jag avsluta för dagen, men jag hoppas och tror det kommer bli supertrevligt imorgon :)

Två dagar i rad som varit felfria. Inte ens Patriks patetiska självmordsmeddelanden och anklagelser om att jag tagit ifrån honom ljuset kan göra mig depp. Jag mår bra. Jag är lycklig nu.
Och jag är nog på väg att bli kär. Riktigt kär, inte bara intresserad. Det känns så. Och det känns mysigt :3

Fotade med Bambi idag. Fina bilder! Sjukt bra, allt är så bra nu. Hoppas det alltid förblir såhär!

Nu ska jag chatta med Adam och dricka upp min cider. Ha det <3

(23:51) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	jag ville ha mer pussar förra gången :(
(23:51) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	<3
(23:51) [Emelie]:	du menar nästa gång? x)
(23:51) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	nej förra gången xD
(23:51) [Emelie]:	hahah men.. jag fattar inte nu xD *seg*
(23:52) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	nvm xD
(23:52) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	mm!
(23:53) [Emelie]:	haha men.. okej xD haha. En random fråga? x) Brukar du pussa folk du träffar? x)
(23:58) [Emelie]:	vem är det nu som segar? ;D
(23:58) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	oj sry hej ;D
(23:58) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	om jag brukar pussa folk jag träffar?
(23:58) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	brukade pussa vissa av mina killkompisar innan, men icke längre
(23:59) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	vf undrar du? xD
(23:59) [Emelie]:	ne bara undra om det var ngt du gjorde med alla typ eller om .. ah xD jag ve'ne.. Du gjorde det med folk du tyckte mer eller mindre om eller hur man ska säga D: ehhe.. :'$
(00:01) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	jag skulle iaf inte pussat dig om ja tkte du va ful! :O
(00:01) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	sen vet jag inte, jag kanske är lite intresserad av dig(A) ;O ;$<33
(00:03) [Emelie]:	aw <3kanske eller tror du det? <:
(00:06) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	tror det ^^ <3
(00:06) [Emelie]:	*__* wow *dör*
(00:06) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	wot?
(00:07) [Emelie]:	jag dör för.. *___* liksom omfg i så fall :O alltså typ äkta happyface, dör av överdos av smile ehehe :'$
(00:12) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	NAWW :D hihi jag ler också just nu ^^<3
(00:13) [Emelie]:	aw <: Jag ville hålla dig i handen typ när vi satt där på muren men jag vågade inte xD
(00:20) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	naw :3 <3333
(00:20) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	saknar dig som fan och vill va med dig nu :D
(00:25) [Emelie]:	aw<3 jag längtar som bara den tills vi ses faktiskt. Jag vet inte varför men jag kände faktiskt (pinsamt att säga det och det är helt weird men ändå, det är sant) att jag gillade dig redan med en gång jag såg dig stå framför mig xD sen hade jag redan innan dess varit typ.. intresserad av dig efter att vi snackat lite här på msn å bdb :'$ Jag vet inte hur jag ens vågar säga detta till dig D: Men så ligger det till :)<3
(00:27) ♥ THaTFuCKiNGaDa:	naw, fan va gullig du är och va glad jag blir när du säger det :') jag kände att jag typ gillade dig när vi va med varandra <3

Jag tror jag dog lite. Nej vänta, jag DOG.
Jag kan inte sluta le. Jag kan inte sluta le. Jag kan fan inte slute le :D<3
Jag fattar inte hur jag har så jävla lätt att falla för folk. Men det är något speciellt med Adam. Han är inte som andra.
Jag vet inte, men om det skulle visa sig att vi båda gillar varann efter en längre period, så kan jag tillåta mig själv att bli kär.
Ohyes, jag ler massor nu. Fan... Jag kan verkligen inte sluta xD
Och min mage är fylld med fjärilar. Shit. Han måste skämta? D: