Kul att fira påsk. Man blir ignorerad av sin familj, de märker inte ens att man existerar. De har suttit och ätit godis och choklad, druckit gott och pratat ute hela dagen utan så mycket som ens bry sig om mig. Den enda stunden vi suttit ihop var vid middagen, men inte ens då kunde de prata med mig. När jag fixade håret förut gick mamma förbi och bara; "Åh, är du här? :O"
Liksom Gud vad jag känner mig älskad av dem. Hatar min familj. Vantrivs.

Så nu ska jag supa ner mig och förhoppningsvis vakna upp till en bättre värld. Imorgon ska jag träffa Bambi, så det gäller till att sväva fram tills dess. För när vi väl träffas kommer jag bli glad och må super, men tills tiden är där kommer jag behöva konstgjord glädje.

What the fuck happened with my life? Where did it go? Jag ska leta reda på det.

Well, at least I got an egg. Med äckligt godis i. Ugh.