Denna fina stjärnklara natt lyssnar jag på fin musik. Det är väl det jag gör, ingenting speciellt sådär.
Tänker, såsom jag alltid gör. Jag tänker alldeles för mycket, det säger både jag och andra. Jag övertänker allt, funderar på det mestas ursprung och vissa ord kan jag säga flera gånger i rad och sedan tycka låter konstigt och försöker hitta ord som ersätter dem, som låter mindre konstiga.
Jag älskar gammaldags ord och uttryck men använder dem inte allför ofta. När jag lyssnar på låtar och hör ord jag inte vet vad de betyder så sparar jag dem i minnen för att söka upp vad de betyder, men glömmer alltid att jag ska göra det så det blir aldrig av.

Varje gång någon bloggar om ett inlägg jag skrivit eller gillar en bild jag laddat upp på Tumblr så blir jag glad. Glad och förvånad. Någon gillar det jag gör, och det känns bra. Någon vill ha det jag gjort på sin egna Tumblr, då blir jag stolt. Stolt fast ändå inte på riktigt, för jag kan nog aldrig vara stolt över mig själv, inte på riktigt. Jag hatar mig själv för mycket för det.

Jag väntar på att min kalaspuff ska komma hem och ladda sin mobil, så vi kan smsa. Han är fin, min lilla kalaspuff. Jag har bara fina vänner. Väldigt, väldigt fina vänner. Älskar er obeskrivligt ♥

Utan dina andetag av Kent spelas. Jag brukar gråta till den låten, men nu tycker jag bara den är fin, även om det gör lite ont för jag minns hur mycket jag älskade en viss person. Det är dumt att man associerar låtar med personer, då blir det oftast att man inte lyssnar på dem. Fast inte jag, jag tvångslyssnar. För det är smärta, och jag försöker orsaka mig själv så mycket smärta som möjligt. Det är som ersättning för rakblad. Psykisk smärta är värre än fysisk, den smärtar ännu mer och jag måste må dåligt. Jag måste, för det är så det ska vara. Det är det enda jag känner till. Jag mår bara bra när jag är med en fin vän, då mår jag bra och trivs med det mesta. Men jag är sällan med någon vän, jag vet dock inte varför. Har aldrig varit direkt social av mig.

Nu blir det mer fin musik. Ha det fint, alla där ute.