Våra hjärtan slog lika hårda slag
Jag frågar mig själv vad jag gör här, varför jag finns kvar. Jag är ensammare än någonsin. Jag tar avstånd från de jag älskar mest, väntar på att bomben ska släppas och alla försvinner. Alla försvinner tillslut, det är bara så det är.
Det är ännu en dag av ett värdelöst liv. Ännu en dag av ångest och ständigt mörker. Det finns inget ljus i tunneln, alla lampor är släckta. Kanske är det ett elektriskt fel, eller så har elbolaget stängt av elen för gott. Alla säger att det visst finns ett ljus i tunneln, bara att man måste vilja se det för att kunna göra det. Jag vill se ljuset, men det finns inte där. Allt som finns är mörker, kolsvart mörker. Och jag skulle inte klara mig utan mitt mörker. Det är allt jag känner till, utan det har jag ingenting. Utan det är jag ingenting.
De säger att tiden läker alla sår. Aldrig har jag hört en sådan lögn. Tiden läker inga sår, tiden förvärrar såren. Minsta lilla som påminner om sorger man upplevt med åren strör salt i såren och det svider som cyanid i halsen. Det är en uombärlig smärta som kommer allt för ofta. Varje dag är en plåga, minnen som hemsöker och tankar som gnager sönder hjärnan.
Jag tänker ofta på självmord. Dagligen känner jag hur kroppen sjunker ihop mer och mer och hur den orkar mindre och mindre. Det vore så skönt att få slippa allt.
Jag intalar mig alltid att det en dag kommer att vända, att livet kommer bli bra och att jag en dag vaknar upp och ser ut som jag vill. Det kommer aldrig att hända. Jag är dömd att leva såhär tills jag en dag verkligen lyckas begå självmord. Det är enda utvägen för mig. Frågan är bara när, för hur vet jag. Det är några saker jag vill göra innan jag dör, så det kan dröja ett tag. Men jag vet att jag kommer vakna upp en dag och veta att idag, idag är det min tur att lämna jordelivet.
Julia, Hanna, Fanny och Emina; jag älskar er. Tänker på er så mycket och jag vet att jag är hemskt dålig på att hålla kontakt, men det betyder inte att jag älskar er mindre för det. Ni är gudomliga. Våra hjärtan slår lika hårda slag ♥
jag älskar dig ! <3 du ska veta att jag tänker på dig varje dag ! du får inte ta livet av dig hjärtat ! vad skulle jag va utan dig ? :( vi klarar det ihop !
Jag älskar dig min ängel, och jag vet, att en dag kommer du vakna upp och känna att livet inte är lika tungt längre, att det faktiskt är värt att leva, snart får vi ses, du är guld och diamanter, kärlek <3
du skriver så himla fint mitt hjärta, men ack så hemskt. Som Hannah säger "att en dag kommer du vakna upp och känna att livet inte är lika tungt längre, att det faktiskt är värt att leva". jag tror det är så, för du saknar någonting i ditt liv, du lever alldeles för ensam, jag önskar att jag kunde bo närmare så vi kunde ses när du än önskar, när du behöver någon som bara finns där eller som du kan prata med. Men du ska veta, att jag alltid finns här för dig. du har mitt nummer och om du inte har pengar finns jag på bloggen och facebook nästan varje dag. Du är den bästa och jag älskar dig så mycket att mitt hjärta gör ont, min fina fina ängel. <3<3<3
(du ska även veta att du är så jävla vacker att man vill dö för ditt utseende, och ditt inre - ja, du är en väldigt vacker och omtänksam människa, så himla fin. Jag hoppas att du snart inser det och tar dig ur ditt ständiga mörker)
