Jag behöver Haldol, nu. ASAP. Klarar inte av ljudvolymen i mitt huvud. Klarar inte av det mer. Idag stod jag faktiskt och funderade på att hoppa från någon bro. Men sen kom jag på att jag vill dö hemma.
Det är nära nu, slutet. Det rinner in igenom våra sprickor i kaklet och får fast form är där står det och hånler mot oss. Tvingar oss ner på knä, förlöjligar oss. Men när han kommer till mig kommer jag inte reagera som de andra. För jag har träffat Slutet förut. Jag vet vad det vill och jag vet att det väntar på mig.

Akuten, 2009: Ligger i en sjukhussäng, vaknar upp tre dagar efter intox. Svarta skuggor överallt. De är tjänare av döden. Döden som bara väntade på att min hjärtrymn skulle bli för låg för att sedan bli flatline. Men Döden gick sin väg. Men de var efter mig överallt när jag hamnade i slutenvården. Instängd med dem. Jag skar många djupa sår under tiden inom barn och ungdomspsykiatrins slutenvårdsavdelning. Det var förstås när den ständiga bevakningen tagits bort och jag fick fri utegång. Minnen, å kära minnen.

Jag är inte längre i ett svart hål. Jag är ett svart hål.