Ibland tänker jag till. Ibland frågar jag mig själv om jag uppmuntrar andra till självskador. Läste en gång en annan tjejs blogg där hon skrev att hon kände sig misslyckad som inte kunde skära lika stora/djupa sår som mig. Jag blev ställd. "Vad har jag gjort?!" tänkte jag i frustration. Jag vill absolut inte uppmuntra andra till självskador. Jag vill inte göra andra deprimerade eller självhatiska. Jag vill att ni ska må bra, för det är ni verkligen värda! Ni är diamanterna i solskenet, ni glittrar som vacker poesi i en gammal bok. Utan er vore jag ingenting. Bloggen är mitt liv, och utan era fina, värmande kommentarer skulle jag inte orkat fortsätta. Jag har er och mina fantastiskt underbara vänner att tacka för att jag fortfarande lever. Så tack, och det menar jag från djupet av mitt hjärta!

Nu har jag i och för sig inte skrivit så mycket om mitt skärande på ett tag, men det finns där. Alltid.
Mina ärr kommer aldrig försvinna, och på ett sätt är jag glad för det. De kommer vara en ständig påminnelse om min kamp. Jag skär betydligt mer sällan än jag gjorde för ett år sedan. Lite har jag förbättrats, om man nu kan uttrycka det så. Jag ser inte syner lika ofta, får väldigt sällan doftförnimmelser och Molnet skriker inte längre. Mumlet är kvar, och Hon har blivit starkare. Men det är för att självkänslan blivit lägre. Jag drömmer om en smal kropp och ett vackert ansikte, fint hår och perfekt sminkning. Jag älskar plastik kirurgi. Tycker det är underbart att folk vill dedikera sina liv åt att göra folks drömmar om det fina utseendet till verklighet. Jag skulle inte ha något emot att plastikoperera mig. Har faktiskt velat göra det länge. Förstora brösten och operera näsan. Inget drastiskt, bara lite finputsningar. Men vet ni? Jag SKA vara smal till studenten. Det är mitt mål, min dröm. Och jag vill inget hellre än att lyckas. Jag trivs inte i min kropp. Och även när jag vägde 33 kilo mindre än jag gör nu så tyckte jag att jag var tjock. Nu vill jag inget hellre än att ha tillbaka den kroppen. Och jag kämpar för den, det gör jag. Har redan ätit alldeles för mycket idag. Måste få lite mer disciplin på ätandet.
Och vet ni? Jag vill inte höra något från er om att man ska äta si och så, för det vet jag redan. Jag vet hur man ska äta, vad man ska undvika och allt det där. Och jag skiter ärligt talat i det. Jag gör det här hur jag vill, inte som någon annan vill. Det är mitt liv.

Nu ska jag kolla på fina bilder på WeHeartIt. Finns så mycket vackra människor där. Blir så avundsjuk... Jag kollar alltid på bilder på andra. Mest för inspiration, men också för att plåga mig själv. För jag vet ju, jag vet ju att jag aldrig kommer bli en av dem.