Nu har jag suttit i säkert 40 minuter och lagt över låtar från datorn till mobilen. Letat överallt i huset efter mitt minneskort, och så hittade jag det i väskan för några veckor sedan. Hur hamnade det där?
Nu har jag i alla fall lyssnat igenom några låtar jag ville ha och fört över dem. Känns bra, har gjort rätt mycket idag. Duschat, tvättat sängkläder och vanliga kläder och gått ut med Tex. Nu spenderar jag kvällen med att prata med Bambi och lyssna på Asking Alexandria, och då och då kommer Tex in till mitt rum för att bli klappad. Jag älskar verkligen Tex, han är mitt allt.

Jag har sett väldigt underliga filmer de senaste dagarna. Några var så konstiga så jag fattade ingenting. En av de filmerna var The Grudge (Ju-On från 2000). Detta måste ju vara någon slags för-grej innan den riktiga The Grudge? För när jag Googlar på den står det att den ska vara gjort 2002, och handla om annat än den jag tittade på. Och den jag såg var bara en timme och sju minuter lång, och helkonstig. Har i alla fall laddat ner den amerikanska The Grudge från 2004 nu, för den japanska från 2002 hittar jag inte.
Sen såg jag Don't Look In The Cellar från 2008. Man kan tro att den var filmad av tonåringar, för manuset var så jävla kasst och den var bara lol rakt igenom. Jag skrattade åt den, och har kvar den för jag måste visa den för Bambi. Vi skulle skratta så hårt åt den tillsammans!
Såg även Bread-Crumbs och den var bara konstig. Förstod inte riktigt anledningen till det som hände.
Sen har jag även sett The Reef, Die (kanske redan nämnt det i annat inlägg) och The Last House on the Left från 2009. Trodde jag sett den sistnämnda innan, men det hade jag inte. Finns en från 70-talet också, men den har jag verkligen inte sett. Måste drömt att jag sett den, haha.

Min helg har bara gått ut på att se film. Har inte haft någon ork till att vara social alls. Och för några timmar sedan kom mamma in i mitt rum och frågade om jag ville att hon skulle ringa det akuta psykiatriska mobila teamet. Jag svarade att nej, varför skulle jag vilja det? Då sa hon att hon är orolig, för jag skrattar inte och jag pratar inte längre. Men jag stod fast vid mitt nej, och efter en stund gick hon med orden att det inte känns bra att lämna mig, och att hon inte vill att jag ska bo själv. "Jag vill inte att du skär dig och förblöder," sa hon.
Men jag kan inte bo hemma hela livet. Och jag tänker inte spendera mitt liv på en vårdavdelning. Det är bara out of question! Och dessutom ska jag ju ha katter som måste tas om hand. Vill ha två hanar, en Link och en Sheik.
Längtar så efter att få ha dem i min famn.

Nu ska jag leta lite musik att ladda ner, även om jag egentligen har för mycket, för jag hinner aldrig riktigt lära mig låtarna jag redan har. Men jag älskar musik och man kan nog aldrig ha för mycket! Hej då!