Sinking down the dark hole
Jag mår inte bra, inte ett dugg. Jag är fast i ett mörkt hål som suger ner mig djupare och djupare för var dag som går och kvällarna är värst.
Jag lyssnar på Green Day ikväll, och just nu spelas låten Wake Me Up When September Ends och jag blir nostalgisk. Jag har många minnen sammanlänkande med just den låten och jag börjar gråta en sakta och tyst tår. Står i fönstret i många omgångar och kedjeröker medan jag sjunger med i låtarna som spelas. Minnen kommer tillbaks i form av flashbacks och jag befinner mig åter i mina tidiga tonårsår.
I en av flashbacksen ligger jag i min dåvarande klasskamrats säng och han ligger tvärs över mig med huvudet mot min mage och vi lyssnar just på den låten, Wake me up when September Ends. Det är mörkt ute, kolsvart, och rummet är nedsläckt. Vi pratar inte, bara ligger där och lyssnar på låten om och om igen. Det kändes så bra, vi var bra vänner. Tidigare hade jag bara varit hos honom i sällskap med andra, men denna kväll ringde han och frågade om jag kunde hjälpa honom med matten, vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag alltid varit urusel på matematik och han var klart bättre än mig, men jag blev glad och gick över gården till hans lägenhet som låg precis mitt emot min. Såklart varade inte vår vänskap så värst länge, som vanligt. Men den var fin medan den varade och det minnet är ett av de få bra minnena jag har från den tiden.
Jag tänker mycket på det förflutna, det har jag alltid gjort. Men på sistone är det inte det dåliga jag minns, utan det bra och jag saknar det faktiskt. Det är mycket jag saknar, men framförallt är det nog trygghet och att ha någon som bara finns där, alltid.
Nu ska jag ta mina minnen och tårar utanför fönstret och röka igen samtidigt som jag sjunger med i fina låtar. Ha en fin kväll.
Vet du vad jag tror? att allt kanske håller på att bli bättre, nu när du ser att det har funnits bra saker i ditt liv, då kanske du också kan inse att de kan komma tillbaka? för jag tror att du behöver se livet lite ljusare.
Jag önskar att jag kunde ge dig den där tryggheten. Jag vill att du varje gång när du känner dig ensam ska tänka att jag tänker på dig just i de stunderna. Att jag ägnar starka tankar till dig, just dig. Du betyder så otroligt mycket för mig även fast vi inte pratar så ofta så är du ändå en av mina absolut bästa vänner. Om det inte vore så jävla svindyrt att åka till dig så skulle jag åkt nu på lovet (har lov nu och en vecka framåt). Okej, det där var en dum ursäkt, för egentligen har jag råd. Men jag är rädd att åka, rädd att det blir fel. Men jag funderar fortfarande. Vet ju inte ens om du vill eller kan osv. Men aa. Ska tänka och kolla lite!
Jag älskar dig, och jag menar det. Nu och för all framtid, min fina. <3
Blev glad för din kommentar och för att jag hittade hit. Tycker om den här typen av bloggar så du hamnar i min bloglovin med en gång.
Ta hand om dig!
