Åh, jag vet inte vart jag ska börja. Kan ju börja med att berätta vilka som var närvarande.
Ingalill - Chef över Johanna, min kontaktperson på soc.
Johanna - Min soc kontakt
Elisabet - Min BUP kontakt
Doris - Chef för BUP
Ulrik - Min kontaktperson på avdelningen
Ola - Studerar till skötare

Ja ni. De vet fortfarande inte vart jag ska ta vägen. I över en timme kom de med olika förslag, men sa den ene något så nekade de andra förslaget och det med bravur.
Elisabet: Vänerviken är ju inget alternativ. Det kan vi utesluta med en gång.
Vänerviken är barn och ungdomspsyk som ligger i Vänersborg.
Ingalill: Kortbo är ett stort nej. De vill inte ta ansvar för Emelie, och vi har inget mer att erbjuda.
Jag: Finns det inga tillfälliga bostäder då? Tills jag får en biståndslägenhet?
Johanna: Jo det finns det ju. Men det är ingen som vågar låta dig bo i en sådan.
Ingalill: Nej, vi vet ju inte om du tar livet av dig!
Jag: Men jag kommer inte ta livet av mig.
Doris: Men det kan ju inte vi veta.
Elisabet: Nu måste jag protestera. Om Emelie säger att hon inte tänker ta livet av sig så tänker hon inte det.
Jag har haft kontakt med henne i ett års tid och även om hon gjort en rad olika självmordsförsök så känns hon stabilare nu.
Johanna: Jag kan också känna att Emelie blivit stabilare jämnfört med första gången vi träffades.

Grubbel grubbel och fortfarande kom de inte fram tilll något. Johanna skulle ringa hit idag och säga hur det gått, för de skulle sova på saken sa dem, men hon har inte varit kontaktbar. Lustigt, sa jag till Ulrik. Han sa lite barskt att det inte alls var lustigt, för hon är ute på annat uppdrag.
Visst känner jag att jag inte är värd att prioriteras, men nu när det gäller vart fan jag ska ta vägen inom två dagars tid borde socialtjänsten faktiskt prioritera lite tycker man ju.


Trollhättan har blivit ett vinterlandskap där det svider i ögonen av starkt ljus när man ser ut genom fönstren.
Imorgon ska det tydligen regna också, vilket innebär slask. Jag hatar slask.
Jag måste hämta ut ett par handdukar jag vunnit imorgon också, och då tycker jag att när jag ändå är i Odenhuset så kan jag lika gärna klippa mig också, men det blir säkerligen inte av imorgon heller.

Statistiken på bloggen har rasat. Vart har alla tagit vägen?
Den går käpprakt ner i botten i princip jämnfört med för några dagar sedan. Om det är för att jag inte har några egobilder så är ni aningen utseendefixerade. Jag har ju faktiskt sagt att bilder kommer när jag vet vart jag ska bo. Om det är för att bloggen är tråkig, så do tell why.

Nu ska jag hitta på något. Vad vet jag inte, för det finns ingenting att göra här. Men men, life is what life is.
Puss hej.