Mer djupa inlägg?
Själv kan jag hålla med om det till viss del. Men det är så hemskt många olika viljor av er läsare. De flesta vill ha mer bilder, kortare texter och en annan del vill ha längre texter och mycket mer personligt/djupgående.
Det är svårt att fixa allt på en gång, men jag försöker variera mig.
Om det är djupa inlägg som gör att folk lämnat så ska jag väl kunna åtgärda det genom att åter börja skriva djupa inlägg.
Lämnar er med ett inlägg från december 2008 som beskriver hur jag känner än idag:
"Jag sträcker ut handen, inte helt, bara en liten del. Jag vågar aldrig ta steget fullt ut att be om det, att få blickarna, orden och konstaterandet. Jag vill inte veta, fast jag vill så gärna göra det, jag vill ha svar på mina frågor, svar på vem jag är, och vad jag har. För vet jag egentligen någonting om mig själv? Nej, jag har mina minnen och mina tankar, men det säger ingenting om vem jag egentligen är. Jag skulle vilja veta, få svar.
Jag är rädd för sanningen, rädd för att få den uppkörd i ansiktet. Jag vet så väl vad de skulle säga, jag kan tänka mig och se det hela mitt framför mina ögon här och nu. "Du är sjuk, Emelie. Du är sjuk." Men jag vill inte, jag vågar inte.
Jag vill inte få det konstaterat, att jag är problem och störd och att jag är annorlunda från mängden. Jag vill bara vara en människa, någon som folk accepterar. Jag vill vara frisk, inte plågas av Molnet och Henne, inte höra och se saker som ingen annan ser, inte tänka konstiga tankar om en själv där man funderar kring ens existens.
Så jag sträcker ut en hand, men bara en liten del. Jag vågar aldrig ta steget fullt ut. Jag sträcker ut en hand, men det kanske bara är ett finger eller så. Jag önskar bara att någon kunde besvara min hand, ta den i sin och berätta att allt kommer att ordna sig, säga "Du är inte sjuk, du är den du vill vara. Du är vacker, söt, smal och fantastisk!" men det kommer de aldrig att säga, för det är inte så det står till."
Jag vill inte veta, men jag måste. Jag måste få veta varför."
Jag minns det inlägget. Det var ungefär då vi började prata mer med varandra.
Jag önskar att du kunde må bra. <3
"Du är inte sjuk, du är den du vill vara. Du är vacker, söt, smal och fantastisk!"
Det är vad jag vill säga till dig, det är det jag försöker säga hela tiden. Försöker berätta för dig, få dig att förstå, att det faktiskt är så. Jag vill ta din hand och rädda dig från allt mörker, ta dig till en ljus, färgglad och vacker plats. Den vackraste platsen i världen, där skulle jag hålla om dig, krama dig tills allt ont försvinner. Du är min underbart vackra ängel. Du förtjänar det bästa, som alla änglar gör. Jag älskar dig. <3
Jag gillar både dina långa och mer djupa inlägg och de korta med bilder, blanda lite och lägg in det du känner för, man kan ju inte tillfredsställa alla!
sträcker ut min hand Emelie, det kommer ordna sig. du är inte som andra, du är en ängel, du är vacker och en helt underbar människa, önskar du slapp plågas av ditt mörker men en dag klarar du dig ur det, jag tror på dig <3
Du är inte mer annorlunda än någon annan. Du har en psyksjukdom, ja. Men det har otroligt många människor idag. Sluta VARA din sjukdom, så kanske du äntligen kan ta ett steg i rätt riktning.
