Och alla som älskat dig
Har hatat mig av rädsla
För att jag ska se dem
Som offer vid Palace&Main

Kent- Palace & Main


Jag tänker ofta. Ibland för mycket, ibland kanske även för lite.
Jag tänker mycket på det förflutna, och väldigt lite på framtiden.
Jag kan inte hjälpa att jag är nervös som ett as inför morgondagen.
Det är hemskt att ha socialfobi och tvingas gå runt i en storstad (små städer är också läskiga) som Göteborg alldeles ensam. För jag vet inte när Alice kan ses. Tänk om jag får gå runt ensam i flera timmar? Då åker jag i så fall hem. För det vågar jag inte.
Julia, Jens och jag ska mötas upp på Nils Ericsson terminalen. De hittar dock inte så bra, så vi får väl smsa oss fram till varandra, haha.

Åh, jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Vill helst ha något stort, som täcker min tjocka kropp.
Men ansiktet kan man inte dölja. Fan.
Och håret, hur ska jag ha det? Löshår eller inte löshår? Jag vet inte. Mina clips är så slitna att det inte ens sitter fast i håret längre, utan åker av. Och jag är rädd att det på så vis ska blåsa iväg. Så keps eller hatt, eller kort hår. That's just the way it's has to be. Men jag ser galen ut i keps och löshår tillsammans. Så aaah jag vet inte. Usch. Det är jobbigt att vara ful, ska ni veta. Ännu jobbigare att vara tjock. Om inte de väger upp varandra, det kanske de gör. Men att vara både ful OCH tjock är nog det värsta av allt. Usch.
Vill ha mina vita söndriga jeans, men är rädd att de ska bli smutsiga. Så det blir svarta jeans alltså. Men vad för tröja, vad ska jag ha, vad ska jag ha, vad ska jag ha?
Gosh. Vilka problem man kan ha.

Men vet ni? På söndag har jag inte skurit mig på en vecka. Det ni!
Känns enormt tomt, så får väl göra det snart igen. Kan inte leva utan mina rakblad.

Nu ska jag gå och platta håret. I'll be back later tonight!