Trasigheten
Mina ord fastnar i tankarna och jag känner att en enkel sak såsom att andas blir svår.
Jag tror det är två månader nu. Två månader av dagligt nya skärsår. Jag är slav under blodets makt och kommer inte loss. Men egentligen gör det mig ingenting. Jag har gett upp hoppet för länge sedan.
allting trasigt ska bli helt
och jag sprayar namn på muren
alla dom som tänker fel"
Det enda jag har i huvudet är Molnet, tankarna och blodets mäktiga mantra. "Skär, skär, skär."
Det behöver inte påminna mig. Som slav är det min plikt att skära, och det gör jag så gärna så.
Det är det tryggaste jag har.
<3
emelie.. du måste förstå att det kan bli bättre, du förtjänar bättre, du glittrar, du är så mkt bättre än molnet, och starkare... jag älskar dig, till djupet av mitt hjärta <3
Kom att tänka på en sak. Vad händer om man råkar skära av en blodådra?
Har du gjort det nån gång?
Slutar det blöda av sig själv eller måste man åka till sjukhus? :s
Tacksam för svar.
<3
Men älskade du.. Du ska inte behöva känna sådär, även om det är din trygghet, så förtjänar du att må bra. Känna dig trygg i denna värld. Du är glitter i min värld. En ängel som är så bra och vacker. Jag älskar dig så otroligt mycket Emelie. <3
det är tråkigt att höra att du inte känner något hopp. önskar att du kunde, och eftersom att jag har hopp så hoppas jag att du någon gång ska komma ur skiten! <3
Så tagen man blir med dina ord, trots att de handlar om saker man egentligen inte borde göra. Min nya favoritblogg <3
