Äh...
Sitter med en kopp te och funderar kring livet och dess betydelse.
Inatt drömde jag att jag blev inlagd på psykhem. Det var en rätt okej dröm ändå. Hade inte så mycket att göra mer än att sukta efter att få skriva av mig alla tankar och vardagliga saker. Bloggen har blivit en stor del av mitt liv nu.
Ännu en klunk te rinner ner längst strupen. Ännu en tanke fladdrar förbi hjärnhinnan.
Jag var på NÄL sjukhuset idag, och tog blodprov och besökte dietisten. Jag hade såklart inte gått ner de där satans fem kilona jag skulle gått ner.
Så till augusti har jag på mig att gå ner. Jag ska "äta mig smal". Ärligt tror jag inte det funkar.
Ingenting funkar på mig. Jag är ett hopplöst fall. Ett fett miffo med för mycket känslor.
Jag sluer ögonen en stund. Skönt, det bäcksvarta mörkret är så befriande. Tänk om det kunde vara så för evigt. Tyst, tomt och bara... stilla.
Jag ska be Elisabet och Ragnheiudur på BUP skicka över mig till vuxenpsyk.
Det känns mer rätt så, nu när jag är 18. Och alla säger att vuxenpsyk hjälper en mycket mer.
Inte för att jag är i behov av hjälp, för jag är inte sjuk som de påstår.
Jag vill bara ha en diagnos på vad det är för jävla fel på mig. För fel, det är det överallt. Inuti som utanpå.
Ögonlocken tyngs ned. Det märks tydligt att jag gick upp alldeles för tidigt idag. Klockan sju är inte okej.
Nej nu ska jag dricka upp mitt te och sedan ta mig en liten tupplur. Behöver det verkligen.
Det var allt för nu. Vi hörs, ses eller möts. Om inte i detta livet, så i nästa. <--- mitt motto = ingen snor.
jag älskar dig <3
Älskling.. Du förtjänar ett liv då du vaknar och somnar lycklig varenda dag. Du förtjänar bra vänner som inte sviker, som behandlar dig som du behandlar dom. Du förtjänar en kärlek som älskar dig så otroligt mycket och tar hand om dig. Som finns där för dig när du än behöver den.
Du är för bra Emelie, och jag saknar dig. <3
Du skrev i något inlägg förut att det var någon av tabletterna som fick dig att gå upp i vikt, tar du dom fortfarande? Annars kan det licksom vara det som hindrar dig från att gå ner i vikt..
Du är inget hopplöst fall. Allas kroppar är inte byggda likadant.
Ha tålamod, allt sker inte över en natt. Bättre att gå ned sakta men säkert ;)
Ät regelbundet och nyttigt, rör på dig dagligen t.ex gå ut med hunden?
Små saker gör skillnad!
Peppa dig själv med mål för veckan, klarar du det så belöna dig själv med något du tycker extra mycket om. :)
Det är alltid början som är svårast.
Du klarar det här vännen. <3
Åh Emelie! Jag har bara lust att ge alla dina BUP-kontakter en fet spark i arslet så det händer nånting! En diagnos gör det inte bara lättare för en själv att kunna sätta fingret på det man känner och gör utan får även igång dem. Då har dom ju också nåt att gå på så att säga. Men åh, jag blir så ÅÅÅH, jag vill hjälpa dig! Önskar att jag precis blivit psykiater och fått jobb, då skulle jag komma och utreda dig på en gång! 8D
Det är du absolut värd, ett fucking jävla svar!<3
