You mean a lot to me, but I don't mean a lot to you
Morgon ångesten kommer krypande.
Man ser sig i spegeln, känner magen vända och vrida på sig för att det man ser är gräsligt.
Jag skäms över mitt utseende. Jag är inte vacker. Jag är vidrig.
Men varför laddar du upp bilder på dig då?
Jag har väl rätt och visa hur jag ser ut även om jag är ful?
Eller måste man dölja sig bara för att man är vidrig?
I så fall kan ju majoriteten av människorna i landet sluta langa ego pics. De flesta i världen är missnöjda med sitt utseende. Men såhär är det: visar man inte upp sig så finns man inte. It's all about exposure.
När man står där i spegeln och kritiskt granskar sin kropp och sitt ansikte känner man tårarna bränna bakom ögonlocken.
Då och då faller en eller två ner längs med kinderna och bildar en liten liten pöl på golvet framför.
Tårarna hjälper inte. Han är redan här. Molnet.
"Du tror du är så bra. Men du är ingenting," säger han. Och han har rätt som alltid. Dock tror jag inte att jag är bra, det finns ingenting jag är duktig på. Dock finns det saker jag kan, men ingenting är jag duktig eller bra på.
När Molnet kommit fram spelar ingenting längre någon roll. Man är förlorad i hans våld, hans värld. Den enda rätta världen där sanningen alltid kommer fram. För Molnet är en vis man som vet allt om alla. Han berättar t ex om att Elizabeth på BUP är en hemsk människa som inte alls vill hjälpa mig. Men det visste jag redan.
Jag ska bli tuffare mot henne. Inte säga så mycket. Hon ska inte få veta om mitt liv. Mitt liv är hemligt. Det är en stor secret jag inte vill dela med mig av.
För övrigt har jag sjukt ont i ryggen och vill bara dö. En riktig low dag. Kommer säkert bryta mot hemligheternas lagar senare och cutta där det inte syns. Då får jag ändå kameran och tatueringen. Det känns bra.
Och vi har tagit ner allt julpynt nu. Jag gillar inte julpynt, det är deprimerande. Älskar dock att våren snart är här. Man känner det i luften, det är inte lika kallt längre.
Kroppen spritter utav förväntningar. Man blir glad på våren.
Nu ska jag äta, men vi hörs sen. Hej då bloggen och hej då alla söta läsare som står ut med mig.
Ni betyder.<3
Man ser sig i spegeln, känner magen vända och vrida på sig för att det man ser är gräsligt.
Jag skäms över mitt utseende. Jag är inte vacker. Jag är vidrig.
Men varför laddar du upp bilder på dig då?
Jag har väl rätt och visa hur jag ser ut även om jag är ful?
Eller måste man dölja sig bara för att man är vidrig?
I så fall kan ju majoriteten av människorna i landet sluta langa ego pics. De flesta i världen är missnöjda med sitt utseende. Men såhär är det: visar man inte upp sig så finns man inte. It's all about exposure.
När man står där i spegeln och kritiskt granskar sin kropp och sitt ansikte känner man tårarna bränna bakom ögonlocken.
Då och då faller en eller två ner längs med kinderna och bildar en liten liten pöl på golvet framför.
Tårarna hjälper inte. Han är redan här. Molnet.
"Du tror du är så bra. Men du är ingenting," säger han. Och han har rätt som alltid. Dock tror jag inte att jag är bra, det finns ingenting jag är duktig på. Dock finns det saker jag kan, men ingenting är jag duktig eller bra på.
När Molnet kommit fram spelar ingenting längre någon roll. Man är förlorad i hans våld, hans värld. Den enda rätta världen där sanningen alltid kommer fram. För Molnet är en vis man som vet allt om alla. Han berättar t ex om att Elizabeth på BUP är en hemsk människa som inte alls vill hjälpa mig. Men det visste jag redan.
Jag ska bli tuffare mot henne. Inte säga så mycket. Hon ska inte få veta om mitt liv. Mitt liv är hemligt. Det är en stor secret jag inte vill dela med mig av.
För övrigt har jag sjukt ont i ryggen och vill bara dö. En riktig low dag. Kommer säkert bryta mot hemligheternas lagar senare och cutta där det inte syns. Då får jag ändå kameran och tatueringen. Det känns bra.
Och vi har tagit ner allt julpynt nu. Jag gillar inte julpynt, det är deprimerande. Älskar dock att våren snart är här. Man känner det i luften, det är inte lika kallt längre.
Kroppen spritter utav förväntningar. Man blir glad på våren.
Nu ska jag äta, men vi hörs sen. Hej då bloggen och hej då alla söta läsare som står ut med mig.
Ni betyder.<3
Bambi
Molnet är elak. Jag har aldrig tyckt om honom och du måste bli av med honom. För det han säger är sanningen för dig, han stoppar dig från att se vad vi andra får se. ):
Du är sjukt vacker och underbar, men du förlitar dig på Molnet, försök att kämpa mot honom.
Älskar dig. <3
Julia
Molnet är dumt. :<
Säger som Bambi, du måste bli av med honom för han ser inte det vackra som vi ser.
Och låt bli att cutta. :( <3
