Låt mig bara dö.
Låt mig bara dö.
"Förövrigt, kontakta mig inte igen."
Jaha, du tror jag vill ha kontakt med dig din jävla fittiga sexmissbrukare?
Nej tack. Du äcklar mig.
Sex är ÄCKLIGT.
Ja, jag är asexuel.
Det har jag varit ända sedan jag var oskuld. Sedan har jag alltid blivit tvingad till att ställa upp.
Det finns inget som äcklar mig så mycket som sex och snor.
Det är de enda sakerna som verkligen äcklar mig.
Och jag är rädd för så mycket. Som traktorer, lyftkranar och gräsklippare till exempel.
Även fötter, ålder, barn, gamla och den naturliga döden.
Jag är rädd för så mycket. Men det är inte lätt heller. Jag har paranoia och det är inte kul. Varje dag är en panikartad situation där man tror alla bilister, cyklister och fotgängare vill mörda en. Man tror att jorden kommer gå under när som helst, man tror att man kommer dö precis just nu. Om inte nu, så nu. Osv.
Att gå ut är hemskt för mig. Allt jag ser är en fara för mig. Bilarna, personerna, husen (de kan ju falla över en) och maskinerna. Nu på vintern är även isen en fara. Så man går ständigt med bultande hjärta.
Det är sjukt jobbigt!

Inte ens hemma är man tygg.
Hemma finns oväntade ljud, plötsliga läten och mystiska händelser som inte går att förklara.
Saker försvinner och återses aldrig. Eller så kommer de tillbaka efter några månader, och ligger helt öppet. Helt sjukt. Det spökar nog här. Det tror jag. Det är något här i alla fall. För jag känner mig aldrig säker, och det känns ofta som om någon iaktar en.
Och ja, jag tror på spöken. Jag har varit med om så mycket läskiga saker att jag har men för livet. Jag har sett, hört och känt spöken. Eller andar, som man säger.
Det är ingen rolig upplevelse kan jag säga. Det är sjukt läskigt och man blir livrädd.
Nu tror säkert många icke-troende att jag bara hittar på. Men jag vet vad jag sett och upplevt, och det är fler vittnen på det.

Nej nu ska jag fortsätta deppa och bryta ihop. Och lyssna på Blood on the dance floor. Musik är allt.