Tårarna glider sakta ner för kinderna. Det är nästan skrämmande vad långsamt de rinner.
Varför är jag ledsen? Jag vet inte
Varför gråter jag? Jag vet inte.
Varför finns jag? Jag vet inte.
Vad håller mig levande? Det vet jag. Längtan till sommaren, artonårsdagen och piercingarna, egen systemkamera och tatuering.
Hoppet om att en dag få fler vänner som man kan älska och lita på. Som älskar en tillbaks och inte lämnar en.
Som så många andra gjort.
Nej, inte många, utan alla.


Alltså, varför bleks inte mitt hår? Jag blekte det igår OCH hade i vit hårfärg, ändå är det gult och orange på topparna. Liksom vad fan?
JAG VILL VARA BLOND OCH ROSA NU!
Pallar fan inte att vänta men jag måste. Och jag börjar få ångest inför måndag. Tänk om mitt hår ser helt mobbat ut, och så måste jag till skolan efteråt. Liksom omg, det vill jag inte. Är det för hemskt kanske jag kommer sent i ett försök att fixa det, men vi får se. Det kan bli fint också, men man farar alltid det värsta.

Nej nu har jag absolut ingenting att göra. Är inne på msn, men det är inte så jättekul. Tror jag är inne rätt länge idag, såvida inte internet får frispel och får för sig att inte funka mitt i allt.

Det är jobbigt att ligga i sängen med datorn. Bekvämt, men man kan inte ha datormus och datormus innebär att jag inte kan använda photoshop. Och photoshop är alltid något att göra. Kan ju alltid göra om bloggen,  men jag gillar den faktiskt som den är nu. Är lite stolt över bakgrunden, den är najs.
Men jag tror jag bloggar senare. Har verkligen ingenting mer att skriva. Kanske ser film sen också, vi får se.
Hej då bloggen och alla söta läsare!