Jag vet inte.
Idag vet jag verkligen inte. Någonting.
Det är snart Kent och det ser jag fram emot. Det är det enda jag ser fram emot förutom piercingarna.
Resten är bara så tomt. Som ett skal, och innehållet har försvunnit.
Just nu sitter jag och hickar. Varje gång man hickar stannar hjärtat.
Tänk om det kunde stanna för evigt? Vad underbart allt vore då.
För jag är trött på detta liv nu. Verkligen less. Varför lever jag då?
Jo, jag hoppas på att det blir bättre.

Idag var det skola. Helt onödigt egentligen. Hade mediakunskap där varken jag eller Bambi fick sitta framför datorn utan stå, och sedan var läraren i webbdesign inte där. Och rektorn var upptagen så kunde inte be om att flytta psykologin till ett fjärde år nu heller. Suck.

Nej jag vet inte, för att vara ärlig med mig själv. Jag orkar inte heller veta.
Jag är så less, så less. På allt. Men mest av allt; livet i sig.