Hej bloggen och alla läsare.
Jag tänkte nu berätta grundläggande om vem jag är, hur jag föddes och vart jag är på väg i livet.

Det hela började den 25e maj 1992.
Det var på Mölndals sjukhus i Göteborg som Marie-Louise och Robert Brodén fick en dotter. En lillasyster till den 1 och ett halvt år äldrer syster Kimona som föddes en kall vinter 1990, fyra dagar innan julafton.
Emelie växte upp på svanahöjdsgatan i Göteborg där hon bodde bredvid sin mormor som än idag lever kvar där, på svanahöjdsgatan 9B.
För sin mormor fick Emelie inte gunga högt på gungorna som fanns på gården. Hon var rädd att Emelie skulle ramla och slå sig. Det hände aldrig. Emelie brukade provocera sin mormor och gunga det högsta hon kunde just för att hon inte fick.
Emelie fick på sin 2års dag ett gosedjur av sin älskade morfar föreställande en elefant, som blev döpt till Fanta då Emelie älskade läsken Fanta.
Fanta har hon kvar än idag som favoritgosedjur.

När Emelie var liten lämnade hennes pappa familjen med att lämna en lapp på köksbordet. Han hade skaffat en egen lägenhet för han ville inte leva med familjen längre.
En dag åkte Emelie, Kimona och mamma Marie-Louise till lägenheten för att besöka Robert. Han var inte glad.
Efter ett tag flyttade han tillbaks till familljen, och de bestämde sig för att flytta till Kode där Roberts mamma och styvfar bodde.
Flytten var helt okej. Emelie och Kimona hade vänner i Kode. Andreas och Therese hette dem. Andreas var vän med Tobias som snart även blev Kimonas och Emelies vän.
När Emelie var 7 år skaffade familjen Abbe och Hebbe. Världens absolut sötaste katter någonsin.
De blev avlidade (enligt Emelie mördade) i april 2009.

Emelies far, Robert, spenderade all sin lediga tid med att spela Tomb Raider hos sin mor, Eivor.
Eivor uttryckte ett hat emot barnen, Emelie och Kimona. Det märktes tydligt att hon inte tyckte om dem.
En påsk när det ösregnade ute och barnen var ute för att sälja teckningar mot påskgodis fick de inte lov att komma in till farmor. De fick ingen anledning, det bara var så. De fick inte heller leka i hennes trädgård när de ville när de var på besök.
Håkan däremot, Eivors man, var en underbar människa med ett stort hjärta.
Håkan tyckte mycket om Emelie och Kimona. Han jobbade med bilar och hade massa bildelar i sitt garage. Emelie tyckte det var läskigt att gå in där, för det såg ut som ett spökhus inne i garaget.

En gång började det brinna i det lilla rosa huset i Kode.
Som vanligt var Robert inte hemma, utan spelade datorspel hos Eivor.
Kimona upptäckte branden men blev så rädd att hon lämnade Emelie kvar i rummet som brann av ren panik. Hon sa till Marie-Louise som genast skyndade för att hämta Emelie.
Emelie visste att det brann. Hon låg vaken. Låtsases sova. Hon ville se om någon brydde sig att hämta henne, därför låg hon kvar.
För att testa sin älskvärdhet.

Robert kom efter att branden brunnit klart. Han skyndade sig inte till huset för att hjälpa till. Istället kom Håkan och Caroline, Eivors och Håkans barn, till undsättning.

År 2000 skiljde sig mamman och pappan och pappan flyttade med ens ihop med sin nya kvinna. Paddan, som Kimona och Emelie kallar henne.
Kimona, Emelie och Marie-Louise flyttade till Brynjegatan 15 i Kungälv tillsammans med Abbe och Hebbe, de underbaraste av alla underbara.
I kungälv fick Emelie inga vänner.
Det dröjde flera år mellan gångerna då vänskap fanns att tala om.
I åttan fick Emelie ätstörningar då hon blivit retad för sin vikt i hela sitt liv.
I nian slutade hon skolan med MVG i svenska, engelska och franska.
VG i SO, G i NO och Matte. VG i syslöjd och i hemkunskap.
Med dessa betyg sökte hon till Magnus Åbergs gymnasiet i Trollhättan dit familjen skulle flytta då Marie-Louise hittat en ny man, Tommy.
Flytten till Trollhättan var hård mot Emelie. I kungälv hade hon allt. Nyfunna vänner, en pojkvän, ett band... Ett liv.
I Trollhättan hade hon ingenting. Det tog en lång stund innan Emelie fann vänner i den nya staden, men när hon fann sin bästa vän visade det sig att flytten var väl värt alla uppoffringar.

Idag lever Emelie bland mediciner och rakblad.
Emelie har alltid mått dåligt, sen hon var liten.
Månaden efter sin 14e födelsedag skar hon sig för första gången. I juni 2006.
Sen dess har det fortsatt. Hon har legat inne på Vänervikens slutenvård och gått på Psykiatriska ungdoms teamet och går på BUP.
Hon får Theralen, Fluoxetin, Nifirex och Abilify som medicin.
En dag vill Emelie arbeta som hobbyfotograf och tjäna pengar på det.
Och hennes dröm är att flytta till Los Angeles. Hon skulle också gärna vilja bo i Göteborg och Stockholm.
Emelie har en förkärlek till Skåne och tycker skånska är den finaste svenska dialekten som finns.

Nu vet ni lite grundläggande om Emelie.
Vi får se hur framtiden ser ut.