Svek
Jag trodde aldrig ni menade det. Jag trodde ni sa så för att vara snälla. Men nu såg jag ett bevis på att det ni sagt är sant. Ni skojade aldrig när ni sa att ni älskade mig.
Jag är så ledsen, men ni måste må ännu värre och vara ännu mer ledsna. På mig. För det jag gjort. Svikt er.
Jag sa att jag alltid skulle finnas där. Det gjorde jag inte. Vi gled ifrån varandra och jag trodde det var för att ni inte ville veta av mig mer. Men det var ju jag som gled ifrån er, inte ni som gled ifrån mig.
Allt är förvrängt, jag ser inte verkligheten. Jag skyller på mig själv för att ni lämnade, men i själva fallet ska jag skylla på mig själv för att inte jag hörde av mig. Men jag tror alltid att om folk slutar höra av sig, att de inte vill ha mer med mig att göra. Men det är ju tydligen inte så. Det är kanske bara jag som upplever de dagar/veckor/månader vi inte har kontakt på som evigheter. Kanske är det ingenting för er. Kanske är det därför jag tror ni lämnat, och kanske är det därför jag således låter er vara ifred när jag egentligen skulle göra allt för att få upp kontakten igen.
Ni är ju underbara människor. Och er har jag kastat bort. Inga ursäkter i världen kan gottgöra det svek jag utsatt er för. Det hjärtekross som ni fått utstå. Förlåt, jag älskar ju er.
Det spelar ingen roll om det var 5 år sedan vi hördes av. Såvida vi inte gled ifrån varandra pga. bråk så älskar jag dig fortfarande och hoppas du älskar mig. Men det lär du inte göra, för de flesta människor kommer över vänskap så fort. Det gör inte jag.
Så förlåt, förlåt för allt. Ni kommer säkerligen inte ens läsa, de som jag riktar texten till. Jo, en av er. Om du fortfarande läser. Vi har inte hörts av på så länge och jag blir inte förvånad om du slutat läsa. Men det känns i alla fall bra att kunna säga att jag är ledsen över att jag övergivit er, även om det är den fegaste varianten att skriva det på bloggen och inte till personen i fråga.
Jag älskade er en gång, och ni älskade mig. Men alla vet att kärlek gör ont, oavsett vad för sort det är. Kärlek är till för att såra. Och det är alltid jag som sårar. Jag måste vara djävulen själv.
nu sa mitt hjärta aj. jag känner dig inte, men jag kollade runt i mina kommentarer och fann en otroligt fin kommentar av dig. vad ska jag säga egentligen? jag vet inte vilka detta handlar om och denna kommentar kanske är total onödig, men det kändes fel att gå härifrån utan en kommentar. jag hoppas det löser sig, det gör jag verkligen. och du skriver fint, även om hela den här texten är sorglig och så. ta hand om dig, puss.
Du är ingen djävul. Du är en ängel.
jag älskar dig. jag läser din blogg varje dag, jag är dock väldigt orkeslös jag med, orkar aldrig komentera (shame on me!) jag känner dock inte att texten är menad till mig, eftersom jag inte känner att jag blivit övergiven av dig, jag träffar alla mina vänner väldigt sällan nu, det gör ont. men jag älskar dom ändå, och du är en av dom. någon dag när båda kan så önskar jag att vi kan höras av och ses. hmm nu skriver jag väldigt snurrigt här. ehm... om du inte fattade. trots att vi inte sätts på evigheter, för det var grymt längesen, så älskar jag dig fortfarande och vill gärna ses så fort det blir tillfälle. och jag lämnar dig inte emelie, jag finns vid din sida så länge du vill ha mig här <3 puss på dig, och jag kanske ringer, om det går att nå dig på mobilen? kanske kan jag nå dig nån gång i veckan, (om ja inte glömmer av attt ringa, men a, detta blev långt, fan va ja trasslar till det. det jag egentligen ville få fram är väl, jag älskar dig. punkt slut. du är en fin människa, och jag tror på dig, älskar dig. puss på dig, oj nu skrev ja längre ändå. aja, du får hade så bra, och om du kan ses någon dag så kan du höra av dig, för jag är sjukskriven nu så någon dag borde det gå att knåpa ihop, vet att du är saknad av Lina oxå. Puss på dig, miljoner kramar, trilljoner kramar. hehe jag suger på avslut, vet aldrig riktigt hur jag ska avsluta, med ett hejdå kanske? men det är lite opersonligt, puss har jag skrivit ganska många gånger redan. så vi kör väl med ett : tack för mig leverpastej ( fast leverpastej är groowsee, du är ju oxå vegetarian) så : tack för mig din vackra tjej! (rimmade inte ens men a) PUSSS & KRAM <3
Det ordnar sig<3 känner igen mig väldigt mycket i det där.
Det ordnar sig, med tiden. Puss gumman! du är stark
