Sakta, tysta tårar
Hungern värker i magen trots att jag åt kvällsmat klockan nio. Jag har blivit van vid att äta ofta, men det ska det bli ändring på redan från och med imorgon.
Idag är ingen bra dag. De flesta jag pratat med mår hemskt dåligt och jag känner att jag inte räcker till. Det är min plikt att finnas där för andra, ändå lyckas jag aldrig ens finnas där för en enda.
Mina ord tar slut och jag känner att bloggandet blir allt svårare för var dag. Det är som om någon stjäl mina annars ständigt flytande ord och aldrig tänker lämna tillbaks dem.
Jag blev trakasserad idag. Av vem och hur tänker jag inte säga, men det fick mig att gråta en gång till.
Första gången jag grät idag var när jag lyssnade på Socker av Kent, samtidigt som så många skrev att de älskar mig. Det blev för mycket och tårarna flödade ut en kort stund.
Andra gången jag grät var under trakasserierna, och tredje är nu.
Det blir svårt att skriva när tårarna rinner. Man skulle behöva en vindrutetork som bilar har.
Usch vad människan är hemsk. Usch vad människan ställt till med, och skapat en planet av hat, förakt och ideal. Människan skapade benämningen sjukdomar och medicin mot sjukdomarna. Människan skapade krig och fred som ska ta bort kriget. Människan skapade ideal och folk som slaviskt ska följa idealen.
Människan gjorde så andra människor föddes, däribland oss trasiga. Och det kan inte människan hitta något för, mot eller åt. Det är nog det enda vi inte har en motsats till.
Jag fryser samtidigt som jag svettas. Jag är täppt i näsan och den rinner. Jag har skoskav på högerfoten och färska sår på armen. Jag behöver Atarax men orkar inte gå och be om det.
Mysigt, sura uppstötningar i halsen. Ett tecken på att kroppen vill bli av med det jag stoppar i mig, dvs mat. Mat = ångest och ångest = självmordstankar. Jag är fast i en ond cirkel och kommer inte loss.
Kan någon rädda mig nu?
Hej, jag tycker du är söt. Har precis börjat följa din blogg och tycker att du skriver så fantastiskt bra och vackert. Även fast du kanske inte känner så, så får jag intrycket av att du är otroligt stark. Jag hoppas att du snart får må bra, för det förtjänar du verkligen. Jag ska hålla alla tummar för dig :-*
Kram Karin
Älskade vän. Jag önskar jag kunde göra något, kan jag göra något? Berätta! kram
Sluta inte med mat. Att sluta med mat eller att inte äta regelbundet leder inte till viktnedgång om det är det du vill uppnå (även om jag personligen inte kan se att det skulle behövas). Bäst är att äta lite men ofta. Kram
Och vad gäller bloggen så kan jag inte tvinga dig att skriva, men jag hoppas att du fortsätter, för tystnaden gör mig orolig. Att man har upp och nedgångar i bloggandet är bara naturligt. Tänker på dig
Jag vill rädda dig. Men jag vet inte hur. <3
nu ska jag se till att fixa ihop pengar så jag kan komma och hålla om dig, älskar dig hjärtat mitt, och du finns, du finns och att du finns här hos mig, i mitt hjärta är en obeskrivlig hjälp, puss <3
