Jag är SÅ sjuk. Längesedan jag verkligen var såpass dålig.
Och igår, av någon konstig anledning, fick jag världens ångestanfall när jag skulle sova. Det var jävlans jobbigt. Kunde knappt andas, kunde inte ligga still. Skakade, mådde jätte dåligt och ville dö. Helt bara sådär plötsligt.

Ibland undrar jag om man inte blir värre med tiden. Om det är en sjukdom man har som inte någon funnit botemedel för. Jag kan inte påminna om sist gång jag mådde riktigt bra. Jag kan inte minnas när jag inte hade ångest sist.
Allt jag vill är att slippa all skit. All negativitet och alla plågor. Men det är inte så lätt, och det verkar inte heller lätt.
Det är nästan omöjligt skulle jag vilja påstå. Ett liv utan plågor. I alla fall för mig, så är det inte möjligt.

Jag är så sjuk att jag inte ens orkar skära. Och då är det illa. För det är annars min enda tröst om natten och det enda medlet för att sova. Fast ärligt talat, så hjälper inte ens det mot sömnlösheten.

Jag är för sjuk för att pierca mig på fredag. Det tror i alla fall mamma. Man ska ju helst inte pierca sig om man är sjuk och har en infektion, det är logiskt. Men jag vill så gärna. Men samtidigt, vem vill ha massa varande hål?
Inte jag i alla fall. Så det får väl bli nån gång nästa vecka istället.

Nej nu orkar jag inte blogga mer. Tack för alla söta kommentarer jag får, ni gör mig glad.
Hej då <3