Jaha du bloggen. Idag känner jag faktiskt för att skriva ett sånt där satans långt inlägg ingen kommer orka läsa. Men jag skriver ju inte heller för någon annans skull, eller hur?
Dock kan man tyckas vara lite kommersiell på sista tiden eftersom man har Bloglovin' och ber folk kommentera. Det är dock något som man smittas med, dessvärre.


Alla borde se filmen Tommys Inferno. Den är norsk och helt underbar. I filmen finns en muslimiskt punkare som heter Achmed som håller en kurs i självdyrkan. Det är inspirerande och man inser att, ja, han har ju rätt!
Vi ska dyrka oss själva, leva våra liv till fullo. Vi har bara denna chans att leva, vi måste leva för vår skull och ingen annans. Men vad gör vi? Jo vi velar runt och tassar på tårna som ett par rädda djur.
Är vi rädda djur? Tro fan vi är. Vi är kastsystemets lägsta varelser, de som är minst värda av allt.

Men det ska inte vara så, eller hur?
Nej, såklart inte. Vi ska dyrka oss själva.
Vi ska leva för vår skull och ingen annans.
Vi ska inte vara hjärtekrossade för att den man älskar inte gillar en tillbaks.
Get over him, bitch. And find someone else.

Varför är det så svårt att lyckas med detta då?
Jo, för att vi är fega ynkryggar som bara vill behaga andra.
Men det är så fel, så fel.


Vi ska kämpa för vår egen skull.
Leva för oss.
Stå för den starka individen.
Men vi misslyckas gång på gång.

Nej, nu ger jag mig inte. Här ska inhandlas en tröja det står "EGO" på.
Här ska bli förändringar.
Även om jag hatar mig själv, ska jag fan visa alla den mest kaxiga, egoistiska divan någonsin.
Ni ska få se.
Haha fan vad ni kommer bli chockade.

EGO, here I come.
Ego. I love me.
<3