Det var så vackert och rent det vi hade förr
Men nu har jag gått och slängt igen min tunga dörr
Jag vågar inte längre släppa nån nära
Inte ens mina nära och kära

Jag trodde det var menat att våra oss två
Men varför skulle det kunna vara så?
Aldrig har jag nånsin fått vad jag vill ha
Även om hjärtat så önskat dig var dag

Jag saknar den tid som vi hade en gång
Och inte ens med Kent's vackra sång
kan jag trösta mig
för allt de sjunger påminner om dig
Noll, Utan dina andetag etc
Och ändå fortsätter mina tankar växa

Jag kan aldrig bli kvitt dig hur mycket jag än vill
Jag kan inte heller bara sitta still
Ty hjärtat det värker och ånger jag känner
för att jag en gång för evigt sabbade allt

Förlåt mig. Jag saknar dig...