Jag som så många andra lever med skilda föräldrar. Att fira fars dag kan vara ett svårt andetag när man vet att man inte har någon far, utan en styvfar.
Min pappa har aldrig funnits till för mig eller min syster. Han var, ärligt talat, ett svin.
Han gav sig in på mordförsök på oss, både mig, syster och mamma. Han spenderade all sin lediga tid hos sin mor för att spela Tomb Raider.
Andra kompisar såg upp till honom, men de kunde aldrig ana vad som fanns bakom hans vänliga fasad; ett monster.

Slag, hårda ord och våldsamma bråk. Det växte man upp till.
Så när farsdag nu är här, så blir det en plåga som gör att man minns.
Inte blir det hellre bättre av att ha en styvfar som påminner om ens biologiska far.

Vad tycker ni om farsdag?