Idag var jag i Molcom tillsammans med familjen. Min syster Kimona ska förhoppningsvis börja på Folkhögskolan där med inriktning regi för första året och skådespel andra. Vi gick upp klockan fem och åkte hemifrån sex. Sen var vi inte framme förrän nio och Kimona skulle inte vara där förrän 10 så vi satt i bilen och väntade och väntade.

När hon väl gått in skulle vi andra åka och se oss omkring i centrum, vilket bestod av en bensinmack och ett Coop. Det var verkligen allt som fanns. Så då åkte vi till grannstaden Filipstad men där var det inte heller mycket bättre. Det var verkligen öde! Allt som fanns var massor av Coop affärer och skog, skog, skog. En och en annan lada och många kor.

Hur orkar man bo i Värmland? Det är som ett övergivet landskap Gud glömt. De enda som bor där är gamla förutom fyra ungdomar jag sett. En fjortis och resten var emos. Två av emosarna satt inne på ett café där jag, mamma och Tommy skulle fika. De stirrade inte lite på mig direkt. De råglodde så fort de kunde, vilket var aningen jobbigt. Liksom vad är det som är så intressant? Kanske var det just att de inte är vana vid att se andra ungdomar i sin stad, eller så var det för att de inte trodde sina ögon om att det fanns någon mer alternativ i länet. Men ack för dem att jag inte är värmlänning då.


Nej, Värmland är inget för mig. Det är för öde. Inte ens en klädbutik har jag sett. Och inget Karlstad blev det för det hann vi inte med. Jag som trodde Molcom endast var namnet på skolan och att det låg i Karlstad hade tydligen fel. Molcom är en liten by på en kilometer eller något sådant. Jag frågade Tommy om vi var nära Stockholm. Han svarade att det var ca 30 mil ifrån och att det var 10 mil till Norge. Då frågade jag om Sundsvall låg nära men det gjorde det tydligen inte. "Om Stockholm ligger ca 30 mil härifrån så ligger Sundsvall minst 50 mil bort." svarade han. Jag tror jag kanske borde plugga upp mig lite inom geografin.

När Kimona var klar med både film och skådespelar proven for vi hemåt. Jag somnade redan så fort vi lämnade parkeringen till skolan. Under 7 timmar hade hon haft de olika proven och gått igenom lite om skolans policy etc, medan jag, mamma och Tommy gått runt i de så kallade städerna och nästan avlidit av tristess. Vi hade så tråkigt att vi besökte TVÅ olika kyrkogårdar endast för att ha något att göra. Där kan man snacka om att ha tråkigt! Nej, ta mig hellre till Skåne. Jag älskar skåne. Jag har alltid känt mig hemma där, mycket beroende på att min släkt är därifrån och att jag spenderat mycket av min barndom där. Som liten pratade jag till och med skånska istället för göteborska. Inte för att jag direkt pratar göteborska ens men det är väl vad folk från andra län tycker. Själv anser jag mig själv vara dialektlös.

Nu är jag rejält trött och godissugen. Ska nog koka lite te vatten snart och ta mig en kopp jordgubbste. Det är alltid gott med något värmande nu när det regnat hela dagen. Förutom fram emot kvällen då solen behagade titta fram. Hej så länge bloggen, vi kanske hörs av senare om jag har tråkigt. Puss och kram.