En knäpp.
Två knäppar.
Tre knäppar.
Fyra...
Fem....

Jag börjar bli galen.
På riktigt.
Lusten att mörda är större än vanligt, och det har växt på sista tiden.
Är jag en psykopat?
Ända sedan jag var liten har jag varit våldsam. Slog och bet min syster, skapade slagsmål med andra barn i trakten... Bet mamma, rev mamma. Kastade saker på Robert.
Sedan blev det värre. Tankarna om att döda någon, känslan av makt... När de väl börjat blev det bara mer vulgärt och mer jobbigt att hantera.
När min  syster en gång frågade mig vilket mitt drömyrke var svarade jag yrkesmördare. För det var verkligen det jag ville bli. Jag ville mörda. Jag har nästan mördat. Jag ångrar dock första gången.
När jag fick en knäpp i huvudet att kväva en katt. Det är det värsta jag någonsin gjort. Människor, men inte djur.

Jag ska fundera lite kring mitt förflutna. För på något vis ser jag för varje dag som går hur fler och fler minnen kommer tillbaks. Kanske jag börjar ta itu med det som varit, eller så vill bara Molnet påminna mig om hur hemsk jag är.
Oavsett kan det vara intressant. Ja, det måste vara så.
Nu har Theralenet verkat i ca 2 timmar och jag somnar snart.
God natt, bloggen.