Klockan är 20:40. Jag sitter här i mitt rum och känner att jag vill gråta.
Folket är kvar än och de skrämmer mig. Mamma vet att jag är rädd för främlingar, och speciellt i stora grupper, men inte bryr hon sig.
Jag har suttit på mitt rum hela dagen, gick bara ut när mamma tvingade mig äta middag med alla andra. Jag spenderade middagen med att stirra i tallriken för att undvika ögonkontakt med någon av de läskiga människorna.

De är fulla idag igen. De är alltid fulla. Det gör de bara mer skrämmande och läskiga. Det verkar inte som de ska ut idag heller, trots att de sagt det. Igår kväll skulle de också gått ut, men nej, de stannade hemma. Jag vill att de ska ut, för då kan jag känna mig lite tryggare och inte ständigt vara på vakt efter att någon kan mörda en eller prata med en. Jag vill kunna slippa allt sånt där, nu när jag faktiskt kommit hem. Hur kul är det att få veta att när man kommer hem och förväntar sig lugn och ro, så är det massa folk hemma man inte känner, och de ska dessutom stanna ett bra tag framöver.

Det värsta av allt är att de nu tvingar mig att följa med dem till Stockholm för att stanna där i TVÅ veckor! Och vi ska tydligen åka dit nästa torsdag...! Jag vill inte dit. Vad ska jag göra där? Liksom jag känner ingen där, och jag är rädd för mammas och Tommys vänner Marion och Gunnar som bjudit dit oss. Mamma tvingar mig följa med. Men jag vill inte. Jag som tänk spendera mycket tid i Göteborg, och med Bambi, och kanske hinna träffa Mikael igen innan sommaren är över... Allt bara går åt helvete bloggen.
Varför ska alla andra jämt bestämma över mig? Jag är inte liten. Jag har tagit hand om mig själv sedan jag var 7 år, så jag vet allt om hur man ska göra. Men det vägrar de inse. Ju äldre jag blir desto mindre får jag göra och bestämma över mig själv. Helt ologiskt är det.
Men till Stockholm vill jag inte. Inte själv, med familjen. Om jag åkt dit av egen vilja med Bambi så hade det inte varit några problem, men att bo i två veckor hos främlingar i en storstad man bara varit i en enda gång i hela sitt liv, nej. Det är för skrämmande. Jag kommer dö av panik.
Jag är sjutton år! Jag borde för fan få välja själv om jag ska med eller inte. Liksom det blir inga problem om jag ska vara här själv hemma, men de tror väl jag skulle ta livet av mig eller något. Det skulle jag inte, men jag skulle nog ta några fler tabletter sömnmedel än jag egentligen ska, och säkerligen dricka en del. Just det, jag får numera sömntabletter istället för Theralen droppar. Dessa tabletter kan man krossa och blanda med t ex yoghurt så jag kan äta dem. De är läskiga, för man kan bli dötrött efter en halvtimme eller så kan man bli trött först efter fyra timmar. Verkningstiden är helt knasig.
Dock ska jag leta upp Theralen dropparna och dricka det som finns kvar. Varför inte, liksom? Jag kommer ju ändå inte använda dem av medicinska själ längre. Och då har inte mamma lagt ut pengar i onödan. Nu använder jag i alla fall upp den.

Nej, nu ska jag ge mig ut på jakten efter Theralenet och sedan ska jag dricka Hustler med vodka. Det ska bli intressant.
Jag måste dricka ikväll, annars klarar jag inte av rädslorna.

God kväll, bloggen.